Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Farina

Av Carro - 16 juni 2011 19:24

Det är väl dags att skriva det där inlägget som tar emot så att skriva. Det blir bara konstigt om jag inte gör det.


Farina kommer flytta tillbaka till Försvaret. Ända sedan hon kom till oss så har det varit spänt mellan henne och Fia. Det har gått att hantera och det har blivit bättre i perioder så vi har diskuterat fram och tillbaka och försökt hitta lösningar. När Fredrik bad mig lämna tillbaka henne kändes det som att vi kommit till en punkt där det inte gick längre, för jag vet att han vet hur mycket jag tycker om henne och han skulle aldrig ha bett mig om han såg en annan utväg.


Det är tungt, så förbannat tungt. Hur mycket jag än visste att hon antagligen bara bodde här tillfälligt så gör det inte saken lättare. Jag har aldrig klickat så med en hund som jag gjort med henne, aldrig funkat så bra ihop från första stund. Även om det ändå bara är två månader kvar innan hon ska testas och antagligen in i dressyr så hade jag velat ha varenda stund där jag fick fortsätta jobba med denna härliga hund. Nu går dagarna så fort. Det är redan en vecka sedan vi bestämde att hon skulle flytta tillbaka och helt plötsligt är det bara en vecka kvar innan hon gör det.


Jag trodde aldrig att det skulle bli så här svårt och att jag kunde fastna så för en hund jag bara känt i fyra månader.


Fantastiska, underbart jobbiga fina Farina.


ANNONS
Av Carro - 13 juni 2011 12:16

I helgen var det alltså dags för kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa Jakobsson från Canis avd. Skåne. Jag har sett fram emot helgen så mycket och den motsvarade alla mina förväntningar och mer därtill!


Jag tänkte presentera några av höjdpunkterna från helgen efter inspiration från den lista vi fick i uppgift att göra som sista övning på helgen.


Gruppen

Jag är så glad över det gäng som var på kursen! Det var härliga, positiva människor som var engagerade och intresserade. Det blev många bra diskussioner där vi fick ta del av varandras erfarenheter och alla tillförde så mycket till varandras utveckling. Precis så som det är när det är som allra bäst! Hundarna bjöd på olika beteenden som krävde olika lösningar och man fick med sig så mycket av att lyssna och hänga med i arbetet med de allihop.


Fina Farina

Farina gick kursen tillsammans med Börnis (Amanda) och de gjorde ett toppenjobb tillsammans. Farina visade sig precis som hon är vilket gav mig möjlighet att få massor av tips på hur man kan jobba med en hund av hennes typ. Hon gjorde fina framsteg under helgen och var nog den hund man såg störst skillnad på mellan första och sista passet.


Första passet betedde hon sig som en femåring på ecstasy som släpps ut på ett nöjesfält och vill ta in alla intryck på en gång utan att använda några sinnen överhuvudtaget. De jobbade med att låta henne få förväntan på att nosa lugnt i marken så snart hon hoppade ur bilen, eftersom det lugnar henne. Det gjorde de genom att kasta ett gäng godbitar på marken och så snart framtassarna slog i marken peka mot godbitarna och låta henne nosa upp dem. När hon lugnat sig fick hon bjuda på kontakt, få klick och godbit och sen ett varsågod för att dampa en stund i kopplets längd innan hon fick bjuda på kontakt igen.


Hennes utdampningar blev snabbt kortare och kortare och hennes konaktbenägenheter större. De fick jobba med handtarget för att ge henne en uppgift att fokusera på och för att få henne att stanna kvar på samma planet som oss, innan hon fick ny varsågod och dampa loss för att rensa hjärnan.


De jobbade också med att shejpa upp henne på filten men Åsa trodde bur som avslappningsplats skulle passa henne bättre. I en bur får hon en tryggare plats, där man hjälper henne till lugn genom att begränsa henne åt sidorna vilket en filt inte gör på samma sätt.


Hon fick också gå ner på planen och titta på de andra hundarna, vilket hon gjorde riktigt bra. Hon konstaterade att de var där med både nosen och blicken och kunde analysera deras närvaro på ett lugnt och kontrollerat sätt vilket gjorde att hon, om man ska dra en mänslig jämförelse, kunde rycka på axlarna och gå därifrån. Andra hundar är betingat med väldigt stor upphetsning och det var härligt att se hur hon kunde bearbeta de på ett lugnt och trevligt sätt utan att hetsa upp sig. Sinnesstämningar rular!


Hennes sista pass tog hon till fler och fler hundiga beteenden som att nosa, kissa och intressera sig för dofter - något som en hög femåring inte har så mycket till övers för. Min härliga tjej!


Det var många som fastnade för Farina under helgen och som gott och väl kunde förstå att jag har gjort det. Hon är en hund som berör om man bara kommer förbi bilden av brötschäfer som hon gärna målar upp som första intryck. En helt fantastisk liten tös som jag, tyvärr, bara känner starkare och starkare för varje dag som går.


Middag med hundsnack

På lördagkvällen stannade flera av deltagarna kvar och grillade vilket var hur trevligt som helst. Hunddiskussionerna avlöste varandra och maten blev riktigt god för att vara min första gång som grillmästare.


Sid minglar

Hela lördagkvällen fick Sid springa ute på tomten medan vi grillade och han hade en riktig härlig kväll. All uppmärksamhet från massor av människor med kli på rumpan, kastade bollar och många knän att luta hakan mot. Han fick tugga märgben i kvällssolen och dampade loss med vedträn på gräsmattan. Min fina, fina hund som i sådana situationer är svår att tänka sig att han inte är en sån som överlag är trygg med människor. I situationer som i lördags kväll märker man att är han bara trygg så får han jättemycket glädje av människor och mår hur bra som helst mitt i en folksamling oavsett storlek. Det är synd att han inte oftare får chansen att vara i sådana folksamlingar, för han njuter verkligen av det.


Inspiration

I den mån jag hade sinnesnärvaro att vara med på kursen så deltog jag som observatör vilket var guld värt. Jag är full av inspiration och har fått massor av nya tankar som jag direkt vill plocka in i träningen och börja utnyttja och prova på. Min och Sids lydnadsträning har varit lite si och så hela året då motivationen har haft svårt att infinna sig med de problem vi jobbar med kring hela träningssituationen men jag känner mer och mer hur träningslusten infinner sig i takt med att jag känner hopp om att vi kommer lösa alla de knutar vi brottas med. Det är härligt!


Bad och fotografering

Åsa är mitt i arbetet med en ny bok till vilken hon vill ha sommarbilder på olika typer av hundar i bland annat olika typer av belöningssituationer. Hon, jag och Sid gick därför ner till vattnet och tog bilder på badande malinutt i kvällssolen. Sid älskade livet som fotomodell då han fick simma efter tennisboll efter tennisboll och skvätta ner både mig och Åsa på äkta bushundsmanér.


Jag kom på att jag kan lära honom att blåsa bubblor även i havsvatten och inte bara i vattenskål, vilket underbart partytrick! Försökte lite i lördagskväll och trots att godbitar var föga intressanta så fick vi nästan till det i handflatan under vatten. Med tennisboll eller stenjakt som belöning istället tror jag jag kan få en riktig bubbelhund i sommar utan att behöva dränka ner hela hemmet, det ska bli roligt att träna!


Bilderna blev helt fantastiska och ramlar in i min mailbox. En åkte direkt upp här i headern. Eftersom jag inte har någon egen kamera så blir jag lika lycklig varje gång någon tar bilder på min hund och när det är så här fina bilder blir jag helt överväldigad. Vilken fotogenisk snygging till grabb jag har och vilka duktiga fotografer till vänner jag har!


En egen kamera...?

Det kan vara på gång :-)


Semmersby

Det måste vara en av de mest fantastiska platserna på jorden. Tack, tack, tack, tack, tack för att jag har fått växa upp här och får anordna kurser här.


Vädret

Man kan inte klaga på vädret, för det går ändå inte att påverka. Det var sol och tryckande hetta hela lördagen men vi hittade skugga under fruktträden att ha teorin i och kommer alla prydas av snygga t-hirt/tunika/linneformade brännor. Vi drack massa vatten och svalkade hundarna i vattnet och hade det så bra man kan ha det i 38 graders värme. På söndagen ångrade vi nog att vi klagat på värmen, för 38 graders värme är ändå bättre än åskoväder och hällregn som om man stod under en vattenkran. Tryckande värme har dock en förmåga att följas av just åskoväder, det hör liksom ihop på nåt märkligt sätt. Åskoväder har tydligen en förmåga att efterföljas av solsken och värme igen och försvann lika snabbt som det kommit. Skönt det! Vi fick en mysig, för mig och andra åskberörda något obehaglig, stund i stallet tillsammans och sen kunde vi gå ut och fortsätta träna.


Flyt

Min uppgift under helgen var att vara värdinna och arrangör och ja, jag tycker att jag klarade mig uppgift bra. Trots hånskrattande inläggsskivor till utdragbara bord, tveksamma skrivare som undrar om jag är HELT säker på att det är SÅ många papper jag VERKLIGEN vill att den ska spotta ut, ett frysskåp som attacker den som öppnar det, mörka stugor där jag har för vana att placera mina vänner i lådor, en gal malinutt som skötte sig fint för det mesta, en envis sol som tog omvägar förbi allt som skulle kunna skapa lite skugga över bilarna och det faktum att sex trädgårddstolar inte kan bli fjorton i en handvändning så är det ingenting som inte gått att lösa på ett mer eller mindre smidigt sätt med hjälp av varandra och mammas och pappas stora utbud av resurser på gården. Tack allihop för hjälpen att göra den här helgen så bra som den blev!


Åsa kommer tillbaka!

En helg i september och en helg i oktober kommer Åsa tillbaka för att hålla kurs igen. Är du intresserad av att gå kan du anmäla ditt intresse via hemsidan.


Tack Åsa, Amanda och alla deltagare på kursen för en toppenhelg!

* · Farina · Hund · Kurs · Sid
ANNONS
Av Carro - 1 juni 2011 13:00

Sid tyckte inte det var särskilt roligt att bli lämnad hemma när jag gick ut med Farina för ett par timmar sedan. Han skulle bara veta att jag och Farina gick ut i skogen och la 2 km spår till honom.Han ska få gå det om ytterligare ett par timmar.


Vår spårstatus just nu är att vi går långa spår, absolut inte kortare än 1 km men helst betydligt längre. Tanken med det är dels att få upp spårkondition men framförallt att han ska gå ut i ett lugnare tempo. Jag har ingen erfarenhet av att det fungerar att göra så, att ge hunden erfarenhet av att "det här är jobbigt så det är lika bra att ta det lugnt från början" men jag vet flera som har gjort så med både spåret, söket och promenad-/cykelturer. Varför jag inte har någon personlig erfarenhet är säkert för att jag är för lat. Det kräver en del planering om spåren ska vara långa, söket ska pågå under lång tid och cykelturerna/promenaderna ska bli så pass långa att hunden blir slut.


Sid får därför inte så många spår just nu, vilket han egentligen skulle behöva för att det ska ge maximal effekt. Närmare sommaren kommer jag dock börja jobba halvdagar och då har jag möjlighet att lägga spår på morgonen och gå det när jag kommer hem eller lägga när jag kommer hem och gå på kvällen. Mitt mål är att han ska kunna gå så gamla spår att jag kan lägga på kvällen och gå på morgonen före jobbet. Nu är vi uppe i fem-sex timmars liggtid så det borde inte vara så lång tid kvar. Kanske han till och med redan klarar av det?


För ett par helger sen gick han ett 3 km spår med husse och Fia i släptåg och jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat och bra. Alla apporter in! Den känslan var helt fantastisk. Husse och Fia ska garanterat få följa med ut i spåret fler gånger.


Jag har också provat en del hårda spår parallellt med längdspårsträningen. Han har haft svårt att få in tekniken och blir inte alls lika säker och noggrann i spårandet som han blir i skogen. På asfalt och grus känns han som han gjorde i skogen när han var valp, innan vi fick igång hans spårbeteende. Vilsen.


Det gav mig en idé. Eftersom vi fick igång hans spårande i skogen genom att lägga pinnstigar och låta honom spåra fritt och själv komma på att det lönade sig att samla ihop sig och sniffa noga så tänkte jag lägga upp liknande övningar på grus och asfalt. Nu håller jag på att lära honom frysmarkera hårnålar och gem som jag tänkte lägga apportstigar av på hårda underlag så får vi se om poletten trillar ner.


Vi ska också få lära oss ID-spår då min syster ska ha oss som projektekipage i sin utbildning till ID-spårsinstruktör på Grimsö. DET ska bli riktigt kul och jag ser fram emot träningen hur mycket som helst. Här snackar vi spårutbildning!


För två helger sen var det spårkurs i Semmersby och både Sid och Farina fick gå varsitt spår under systers övervakning. Farina fick ett skogsspår där vi la apporter med hårda godbitar runtomkring. Hon gjorde sitt bästa spår hittills och gick riktigt fokuserat. Hon har inte så stor koncentrationsförmåga i spåret utan blir fort trött och börjar vimsa. Lugn och ro och tydliga start och pauser i spåret känns som receptet just nu.


Sid fick gå ett spår med förledningar av hund och människa (både gammal och färsk), rådjursklöv och handduk indränkt i ättika och senapssill (!). Han kollade av människospåren men bytte tillbaka snabbt, det gamla hundspåret kollade han in med en snabb check åt det hållet innan han spårade vidare. Handduken såg jag ingen reaktion på. Det färska hundspåret hade han svårt med då han började vädra efter hunden. Rådjursklöven var den allra största svårigheten, framförallt hade han jättesvårt att släppa fokuseringen på klöven som låg kvar vid sidan av spåret. Vilt och hundövergångar behöver vi jobba på alltså. Han har inte haft några stora tendenser att gå på vilt men hans viltintresse har överlag ökat de senaste månaderna. Hundspår har jag märkt tidigare att han har svårt för då han till exempel blivit helt knäpp i spåret när vi spårat i vargmarkerna (det kan bero på tusen anledningar, men det SKULLE kunna vara en teori) och att han generellt sett inte gillar andra hundar inne på hans arbete. Gamla hundspår är han van vid då jag ofta har med Farina när jag lägger spår till honom. Mycket intressant!


Vi planerar en ny spårkurs till hösten som du kan intresseanmäla till via hemsidan. Som vanligt blir det teorikväll på fredagen och praktik lördag och söndag.

Farina · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 19 april 2011 20:12

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.


Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.


Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.


Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.


Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!


Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!


Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!


Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.


Vilka fantastiska hundar jag har!!

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 31 mars 2011 14:15

En väldigt liten hund i en alldeles för stor kropp. Hoppar, studsar, far och flänger, pussas med tänderna och fäktar med tassarna. Som en åttaveckorsvalp i en elvamånaderskropp. Men fy 17 vad trevlig hon är och vad bra vardagen börjar flyta på.


Hon är lättbelönad och lättränad och väldigt lätt att påverka. Det finns liksom inget hårt i henne utan hon är väldigt känslig och lyhörd. Hon har en extremt stark flockkänsla och går upp i varv så snart någon hamnar utanför, det räcker att den går en bit bort på promenaden. Hon har lättare och lättare att koppla av inne, framförallt om man begränsar hennes yta så kopplar hon ner på en gång.


Hon är rätt märklig i sitt beteende gentemot de andra hundarna. Hon är väldigt hårdhänt och läser inte riktigt av om den andra individen inte vill vara med eller tycker hon går på för hårt. Både hon och Fia är riktiga envisa ettermyror, som terriers, och vi får styra upp deras förhållande ganska rejält då ingen är direkt dum men det är inte heller någon som ger sig. Det går lugnare och lugnare så det löser sig säkert med tiden. Sid och hon fungerar klockrent ihop då han har lätt för att vända kinden till och bara ignorera henne tills hon slutar, eller har förmåga att lugna ner henne.


Sid har verkligen blivit lilla farbrorn här hemma sen tjejerna flyttade in. Det är väldigt lätt att glömma bort att han också bara är lilla barnet och att huset består av tre hundar under två år. Det är viktigt att han får egen tid och komma iväg och släppa loss han med ibland.

Av Carro - 21 mars 2011 23:11

I går följde Fredrik med mig ut till skogen och vi la spår åt alla hundarna.


Fia gick sina första spår. Det första lallade hon omkring med storögd blick och tittade på allt annat som fanns i skogen. Precis så gjorde Sid de första typ tjugofem spåren jag la åt honom, så trots att Fredrik verkade bli lite uppgiven så misströstade inte jag utan jag skickade ut honom att lägga ett till. Det andra gick mycket bättre och hon hade näsan i spåret nästan hela tiden. Duktig liten Fia!


Farina fick upp tempot rejält. Första spåret var svajigt som sjutton då hon bara ville äta rådjursbajs som tinats fram i skogen. Alla blir vi lyckliga av våren... Hon spårade bra andra halvan av spåret men även idag blev hon lite svajig mot slutet. Trötthet? Man glömmer lätt bort hur liten hon är. Hennes andra spår plöjde hon fram med värsta mallefasonerna. Vad hände där liksom? Spåra gjorde hon men plockade slutet gjorde hon då rakt inte.


Sid fick ett långt spår över kalhygget som gick över både snö och barmark. Fredrik hade lagt ett jätteroligt spår som bl.a gick nere i diken och vinklade över barmark för att sen fortsätta rakt fram igen. Riktigt kul med spårläggare som inte har några som helst förutfattade meningar!


Mitt i spåret stötte vi på våran granne som satt och solade på en stubbe. Sid hajade till, slängde ett ögonkast på henne och spårade vidare. Duktig Iddis! Han plockade alla pinnar med stor intensitet och utan minsta tveksamhet. Idag höll vi inte på och löjlade oss med några kycklinghalsar utan han fick spåra på direkt. Vad jag märkte var att han spårade mycket bättre på en gång efter pinnen om jag la honom ner en stund i spårets riktning och släppte på honom genom att fria honom, leda honom i halsbandet fram till där pinnen låg och så göra ett nytt påsläpp, lugnt och metodiskt. De gånger jag lät honom söka upp spåret själv svajade han rejält en bra bit efter påsläppet och det dröjde en bra bit innan han riktigt fäste på rätt spår igen.


Idag har vi tränat lydnad här hemma. Jag tränade flera pass med Fia, då Fredrik har gett mig tillåtelse att nöta lite med henne. Hon är jätteflashig i lydnadsträningen och har så härliga rörelser och en underbar attityd, så jag är jättetacksam över att jag får låna henne lite. Vi tränade på kamplek med omvänt lockande och släppa på signal. Fia är duktig på att kampa när hon själv vill (typ i grejer hon snott, i byxben eller liknande) men är svårare att få igång på beställning. Det känns som att det är viktigare än släppandena just nu, men vi måste samtidigt kunna få henne att släppa på kommando när hon tagit fullbett i hälsenor...


Andra passet körde vi frivilliga hoppstå och tredje passet la vi på signal. Duktig Fia är repetitionsklok och väntar på signal som om hon aldrig gjort annat. Därefter jobbade vi med lägganden som är nån sorts krashlandningsvariant med endera rumpan eller framdelen eller hela kroppen och huvudet med för den delen. Ska försöka få de någorlunda jämna men med samma härliga attityd.


Till slut körde vi tre pass med baklängesfot som framförallt är följa med baklänges utan att hoppa. Hon hoppade mindre och mindre för varje pass, väldigt klok valp.


Sen var det Fredriks tur att träna och han fick fortsätta träna på att jobba runt andra hundar. Jag passade på att träna med Farina medan Fredrik jobbade med att belöna spontankontakt och sättanden och om Fia hoppade fram mot Farina sätta henne ne mellan knäna och klappa henne på bröstet tills hon lugnat sig och då ge henne en ny chans. Det verkar vara en jättebra strategi för dem och Fredrik är jätteduktig.


Farina fick träna på frivilliga sättanden som sitter ganska långt inne. Hon gör det, men långsamt och tveksamt. Det är helt okej i det här läget, det finns fart så det räcker och blir över ändå. Vi jobbade också med stadga i sitt med hjälp av omvänt lockande och det börjar hon förstå bra, men ibland fastnar hon i att inte klara av en specifik störning och då får jag gå tillbaka till bäbisnivå ett par gånger innan hon klarar lite svårare utmaning igen.


Vi kampade och tränade loss en del också, passade på när vi hade bra förutsättningar. Det gick bara bra men hon bet mig i armen en gång när hon hoppade efter grejen. Bestämde mig att köra "stanna på backen när jag lägger leksaken i fickan"-träning och det hajade hon på en gång. Det är roligt med en hund som är så het på belöningen att hon lär sig så galet snabbt.


Sist men inte minst så fick Sid träna hottarget. Jag har verkligen noll inspiration för lydnadsträning utan lät Fredrik utmana oss i hottargetövningen istället. Det var inte så svårt till en början, då IKEA-råttan inte inbjöd till minsta lilla fundering, han bara klippte råttan utan att ens titta efter sitt heta föremål. Morr. Provade flera gånger men det blev för svårt, så råttan fick nyttjas som belöning istället. Då kunde Fredrik utmana honom rejält och det svåraste blev när han låtsades fela Sid. Då blev Sid lite ledsen och tveksam och det tog lång tid innan han kastade sig in i övningen igen. Det tog hårt att husse lät så besviken! Fredrk blev nog lite (mycket) impad över Iddis som är så duktig. "Hur kan han veta?" undrade han flera gånger då Sid valt rätt grej framför två grejer som var väldigt lika.


Vi avslutade med promenad i leran. När vi kom in gav Fredrik mig en riktigt dråplig kommentar: "alltså, är det verkligen helt shysst att sätta upp knät i bröstkorgen på henne när hon hoppar, hon vet väl inte om att hon är skitig heller?"
Hm, tror jag ska sluta lära honom saker om hundträning...


Nu ska jag krypa ner och sova. Hundarna och Fredrik gick och la sig för flera timmar sen, jag skulle "bara" skicka iväg lite kursinfo innan jag gick och la mig.


I morgon hoppas jag på spår igen. Kanske ska försöka ta tag i lite lydnadsträning också, hitta lite träningsglädje igen.

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Spår
Av Carro - 19 mars 2011 22:18

Gick upp vid sextiden i morse för att åka ivög och spåra. Kom inte iväg förrän ett par timmar senare efter en kaffestund i sängen och varsin promenad för hundarna.


Hade tänkt åka till sjön och spåra på isen men vågade inte ensam, trots att Storfiskarn i familjen hävdar att isen är över en meter tjock och att det skulle gå att köra lastbil med släp på den. Istället åkte jag upp till Riala och la spår till Sid på skaren och till Farina på södersidan i en liten skog.


Sids spår la jag längs med åkerkanten och det blev nog som ett dubbelt appellspår med tre apporter, en på varje ben (den sista efter en spetsvinkel). Kändes lagom för att kolla av statusen efter ett långt uppehåll. Han gjorde det jättebra men hade nog velat ha det tio gånger så långt eftersom han spårade som bäst de sista hundra metrarna. De första hundra metrarna sprang han ut i linans längd och tillbaka till mig, ut i linans längd och tillbaka till mig överenergisk och alldeles lycklig. Han plockade apporterna fint som FAAAN på ren svenska. Jag trampade ner de ordentligt i snön och han plockade de på en gång. Vi åt lite kycklinghalsar (han åt) efter varje apport och han fick ligga och vänta på fri för att få fortsätta spåra. Kändes helt okej som strategi, men inte ens kycklinghalsarna åt han med större aptit när de serverades i ett spår.


Det mest intressant var alla de miljarders djurspår som korsade mitt spår och hur han hanterade dem. Han kollade av vissa och följde de nån meter för att sedan byta tillbaka till mitt spår där han gått av det. Det kändes riktigt bra, han är ingen viltspårsidiot men det var ändå skönt att få kvitto på att värdet ligger där det ska. Det var också intressant att se att han vid ett tillfälle då han slagit i en båge bakspårade sig själv tillbaka till där han slagit av spåret. Och att man hörde näsan, hela tiden. Duktig Id!


Sista biten av spåret kom solen fram och jag försökte våga mig på att blunda och känna på trycket i linan om han var på spåret eller inte. En rolig utmaning och något jag ska prova igen för att bli ännu säkrare på skillnaden i tryck från honom när han är rätt och när han vinglar omkring. Han fick spåra hela vägen in i bilen.


Farinas spår gick i både skog och nysnö och hos henne var det intressant att se hur hon slog på näsan på en gång och dammsög skogen, trots att hennes spår inte legat så länge. Även hon kollade av ett par viltspår och jag kanske borde ha gett henne mer frihet till att själv välja rätt, men jag hade henne i koppel och sele och alltså inte så mycket svängrum, så jag saktade in när hon gick in på viltspår och väntade ut tills hon valde rätt igen, då vi fortsatte. Hon var extremt noggrann i början men lite mer svajig allt eftersom, jag har ingen aning om hennes spårerfarenheter men det här kändes på en helt perfekt nivå. Några mjuka vinklar, mellan stenar och över ett buskage gjorde henne nyfiken och verkade vara någon hon gillade. Hon fick äta frukost i slutet och spårade också hela vägen tillbaka till bilen, men jag hade väl inte väntat mig annat av en schäfer :-)


Åkte hem och tränade ett par shejpingpass inomhus. Farina fick prova på klossen men det blev inte så mycket av med att lägga tassar på, hon är lugn och gör inte så mycket i shejpingpassen vilket jag ser som väldigt positivt. Mot slutet av varje pass brukar hon få nån sorts "aha-känsla" och bli mer intensiv, idag uteblev de men jag kan se framför mig hur hon kommer bli helt galen när poletten trillar ner kring det här med shejping. Så, vi tar det lugnt med korta pass och belöningar för lugna rörelser.


Sid fick träna hot-target, en träning som legat nere ett tag precis som allt annat. Idag var första gången jag la in nonsensföremål som störning (alltså inte godbitar eller leksak) och jag trodde de skulle bli mer markeringsvänliga (det är större sannolikhet att prova att frysmarkera ett föremål man inte har någon annan erfarenhet av, än ett föremål han har erfarenheter från att bita i eller liknande). Men han var jätteduktig och valde inte fel en enda gång. Han valde även att avstå från att markera när rätt föremål inte låg nere och markerade inte heller det föremål som liknade hans. Däremot blev IKEA-råttan alldeles för stor frestelse och han bara kastade sig in i högan av grejer och klippte den, sen såg han lite fundersam ut när han vände upp mot mig "det här var inte riktigt tanken va?" såg han ut att säga.


Även resten av dagen har varit precis sådär som ens första lediga lördag på evigheter ska vara. Jag åkte till Åkersberga och fick massage av min kopis Therese som börjat massera på Roslagssalongen där jag klipper mig (när jag fortfarande klippte mig, just nu är mitt hår nåt sånt halvlångt helvete i väntan på de böljande svarta lockarna som jag hoppas ha råd med någon gång). Kände mig helt mörbultad när jag åkte därifrån men åh så skönt det var! Jag kommer helt klart åka dit regelbundet och se om det kan hjälpa mot min ömmande rygg. 


Efter lite kaffedrickande och skitsnack åkte jag hem och gick en promenad med hundarna på kalhygget i sol och åtta plusgrader. Lovely! Efter grill och ett par groggar avslutade vi med att somna i soffan med alla hundarna som umgåtts alla tre för första gången idag utan större problem, det är brudarna som är lite för på varandra för att det ska vara helt hövligt. Kvällsrastningen blev en trött historia och nu sitter jag i köket och anstränger mig för att blippa färdigt det här innan jag somnar. I morgon ska jag nog ta sovmorgon och sen tror jag det kommer bli en riktigt bra dag, även söndagen.

Farina · Hund · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 17 mars 2011 19:21

I fredags flyttade det äntligen in en schäfer i familjen igen, som jag har längtat!


Det är en hund från mitt jobb på Försvarsmaktens hundtjänstenhet, en unghund som kom tillbaka från sin fodervärd på tok för tidigt. Normalt är att de bor hos fodervärden tills de är runt 1,5 år då de testas på FHTE för att sedan gå vidare till dressyr, placeras ut eller gå tillbaka till fodervärden beroende på hur testen gick.


Farina, som hon heter, kom dock tillbaka alldeles för tidigt och var bara åtta-nio månader då fodervärden av någon anledning lämnade tillbaka henne. Farina trivdes inte i hundgården och var ganska stressad, tills man tog ut henne då hon var följsam och lyhörd och försökte ta ner månen för en godbit. Jag fattade tycke för henne direkt men det hade bestämts att hon inte skulle placeras ut till någon ny fodervärd eftersom risken fanns att hon fick vandra runt en massa hem. Efter att ha sett att hon och jag funkade så bra ihop så fick jag frågan om jag ville ta hem henne och jag behövde inte särskilt mycket betänketid.


Nu ska hon bo här tills det är dags för henne att testas, vilket är efter sommaren någon gång. Vad som händer med hennes framtid återstår att se, chansen är stor att hon hamnar i utbildning till sökhund efter narkotika eller vapen/ammunition.


Tills dess ska jag få rå om henne och passa på att suga i mig lite erfarenheter från hennes typ av hund. Hon är en åttaveckorsvalp i en tiomånaderskropp som springer, leker och bufflar sig fram i livet, hälsar med hela kroppen på en gång och pussas med både tunga och tänder. Hon har jättesvårt att koppla av och göra ingenting och reagerar väldigt starkt på minsta lilla retning. Det blir en utmaning med passivitetsträning och vardagslydnad, komma tillbaka med grejer och dela med sig av dem och självkontroll, självkontroll, självkontroll. 


Sid hälsar att hon är skitsnygg och luktar jättegott och Fia hälsar att hon är en kärring som inte låter Fia hänga i hennes nackskinn eller snappa tänder efter henne. De har verkligen anammat attityden med en stora-/lillasyster! Sid på sitt tonårshormonsstinna vis och Fia på sitt barnsliga "jag-är-odödlig"-vis.


Nu ligger för övrigt grå vid mina fötter och drog precis en djup suck. Hon blir lugnare och lugnare för varje dag som går, men hon behöver mycket hjälp för att komma dit.


 


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se