Träningen inför Sids karriär som spårhund har påbörjats och han har till och med talang. Jag tror det är någonting med namnet, har hört att Id-hundar brukar gilla att spåra :)

I höstas provade jag att lägga spontanspår till honom som vi ramlade över, men utan några framsteg. Han kunde irra omkring runt spårkärnan och vara alldeles exalterad, men inte förstå vad han skulle göra av det. Så kom vintern och vi la ner spårträningen.

Vecka 12 i år skulle första spårdagen i Dressyr och eftersök B gå av stapeln men på grund av all snö så blev den inte av. Vi la ändå ut en pinnstig i skogen för att träna någonting spårrelaterat och efter att Sid hittat två pinnar lekte han dammsugare i skogen med svansen viftandes som besatt. AHA, det var såhär man kunde göra för att få upp hans intresse för att följa den vittring han hittade.

Så vi väntade på att snön skulle försvinna, och i brist på barmark la jag fler pinnstigar. Barmarken kom till Stockholm lagom till min praktik och vi passade på att spåra i skogarna runt Stockholmsavdelningens appellplaner, med resultatet att Sid blev fullkomligt spårgalen. Från att ha varit tvungen att använda föremål för att få upp intresset för spåret tog det två spår innan han sprang över föremål i sin iver att få fortsätta spåra. Vid spåret på Stockholmsavdelningen (det tredje spåret för säsongen, tredje gången han spårade) var han så tänd att han inte hade tid att äta vom og hundemat i slutet för att få fortsätta spåra.

Fjärde spåret la mormor Åsa på åkern bakom Finnberga, det var första gången han gick ett icke-förarlagt spår. Nu plockade han föremålen helt okej men var svår att engagera i belöningarna i sin iver att få fortsätta spåra. Vi tog det lite mer lugnt före påsläppen och han fick ligga och hämta andan en stund i spårkärnan innan han släpptes på igen, vilket resulterade i ett lugnare spårbeteende. Han gick äver slutet men hade precis innan det klarat en vinkel och ett terrängbyte jättesnyggt, så jag tog av honom mitt i spåret och belönade där. Han verkade inte ett dugg berörd över det faktum att det var en ny spårläggare, men så är ju inte Åsa direkt okänd för honom heller, det är klart att man spårar upp mormor om man får chansen!

Femte spåret la jag i skogen bakom vårt hus, ganska besvärlig terräng med mycket stockar och stenar, ris och vildsvinsbök. Jag är inte den som är försiktigt i mitt spårläggande, misslyckas hunden är det ju bara jag som vet om det och får ett kvitto på vad han klarar av och inte. Det var alltså både långt, svår terräng och knixigt, men han redde ut det jättefint. Däremot gick han över nästan varje pinne, förutom slutet, och när jag plockade av honom selet efter slutapporten kändes det som en bestraffning att dra honom av spåret. Hm, inte alls bra.

Så gick vi spårkurs för Cicci för två helger sen och då föll alla bitar på plats. Han spårade bra, han plockade föremål bra och vi avslutade spåret med en bra attityd. Det var en dröm att gå bakom honom i linan, den lilla hunden som jag trodde skulle växa upp till en vimsig irrhöna med tanke på hur hans spårbegåvning såg ut i höstas.

Under kursen la vi flera olika spår. Det första ett U-spår med ett terrängbyte (skog-fält) som han tog jättefint och där vi bröt spårandet med storbelöning efter att han intensivt vindat in en av apporterna. Nästa spår blev dock på tok för svårt för honom då jag la ganska många vinklar och många föremål, den längsta liggtiden han haft och på en äng som ligger nere vid havet. Han gick helt okej till en början med hjärnkapaciteten tog slut efter ungefär halva spåret. En stund senare provade vi att låta honom spåra klart resten av spåret bakom en rutinerad hund, men han vågade inte ta för sig och var nog alldeles för trött. Så nu vet vi det.

Dagen därpå la jag först ett ängsspår och det är från det spåret bilderna är ifrån. Även detta var U-format men med 90-graders "viltspårsvinklar" (T-vinklar). Några av föremålen låg i skogskanten där jag lagt en repögla runt ett träd, så han fick kampa loss föremålen. Det gick han igång på och tyckte var skitkul! Sen såg man hur han tog i för att lyfta även de föremål som inte var fastbundna, vilket var precis vad vi ville åstadkomma. 

Nästa spår började på äng, gick över i en skogsglänta (men fortfarande på ängsunderlag), ut på öppen äng igen, över ett snöparti, in i ytterligare en skogsglänta, tvärs över hela ängen och slutade i ett liteet skogsparti. Även här var så många föremål som möjligt fastbundna. I det här spåret lät vi de andra kursdeltagarna röra sig ganska fritt och medan vi belönade ett föremål fick de ställa sig en bit framför oss så han var tvungen att spåra förbi dem, allt för att se hur han reagerade när det var människor i spåret. Det var inga problem. I det här spåret var alla vinklar till vänster och eftersom han har naturligt för att slå till vänster hade han lätt för att reda upp dem. Högervinklar är svårare för honom eftersom han då slår över tom mark och kommer tillbaka till det spår som han redan spårat. I snöpartierna gick han bra i kärnan, men det kan ju också berott på att det var enkelt att gå där. Nästa vinter ska jag prova att lägga snöspår på ställen där det är enkelt för honom att välja att gå runt på bar mark, bara för att testa.

Efter kursen hade vi spåruppehåll en dryg vecka och i tisdags fick han gå ett spår i fina skogen här i Starrmora. Även detta redde han ut jättefint även om jag var nära på att villa bort oss. Vi såg nämligen en pinne liggandes i mossan till vänster om oss men Sid fortsatte spåra rakt fram. Jag stannade strax före vad jag trodde var vinkeln och tänkte se vad han gjorde. Han slog en del men fortsatte spåra rakt fram, så övertygande att jag var tvungen att följa efter. Min tanke var att "helskotta, nu kommer han få utdelning för att följa djurspår", men han tog en vinkel längre fram och ledde mig rakt till slutet. Den pinne vi sett till vänster var antagligen en gammal pinne som legat i skogen ett tag, men det har verkligen gett mig huvudbry.

Saker vi ska tänka på inför framtida spårträning:

Andra spårläggare

Leka in lite klurigheter, typ stockar, bäckar, under/över saker och dylikt.

Pinnpromenader och apporteringsträning vid sidan av, fortsätta med blandat leksaker och pinnar i spåret men in med fler och fler  pinnar i takt med att de ökar i värde.

Inte glömma att träna på skogspinnar!

Lägga två spår och börja med det andra så det blir ett spår med kort liggtid och ett med längre.

Jaktspår, d.v.s stanna en stund vid varje apport så spåret blir betydligt färskare efter varje apport. 

Inte lägga saker synligt utan se till att han måste vinda in sakerna i näsan.

Sätta fast grejerna lite.

Göra raka spår för att få in trycket framåt i linan.

Träna på att kunna stoppa honom på vägen och släppa på honom igen.

Jobba ut mig själv på längre och längre avstånd.

Låta människor störa oss i spåret.

Avslutar med lite bilder som min syster tog under kursen. Det blir nog de sista bilderna jag tar på ett tag då min kamera gått sönder. Som ni kanske ser blir det små streck över hela bilden, har gjort mitt bästa för att tona ner dem, utom på sista bilden då jag tyckte de gav lite läcker effekt.

Hade planerat effektivt plugg när jag kom hem från kursen, men näh - det var helt omöjligt att få till. Jag ville gosa järnet med gul som varit borta från mig i två dagar och känner mig bara trött och irriterad så fort jag läser en mening i häftet om träningslära. Det häfte som jag är tänkt att tenta av i morgon och på så sätt bli fri från mina rester från tidigare år. Usch, jag vill verkligen bli av med det i morgon, men på det här sättet blir ingen inlärning gjord. Panikläsning på hög (låg?) nivå, jag borde nog gå och lägga mig och satsa på morgondagen istället. Freuds psykoanalys får vänta, den går ju att maila in under praktiken.

Har haft två underbara dagar i Ah-hallen med Maria Hagström och härliga träningskamrater. Vi har jobbat stenhårt och fått massor av nyttigheter med oss till framtida träning. En längre rapport med lite reflektioner och träningstips återkommer jag med när jag sovit, pluggat och ätit någonting, i vilken ordning det blir har jag inte riktigt bestämt mig för.

Godnatt, snart.

Den första av två dagar på den fjärde samlingen för Maria Hagström är nu slut, och likaså är jag.

Vi har varit ett delvis nytt gäng de här två dagarna vilket resulterade i att kursen bestod av majoriteten jakthundar! Vi har fyra cocker spaniels, en kleiner münsterländer, en korthårig vorsteh, en flatcoated retriever, en rottweiler, en border collie och en malinutt (min egen då) fördelade på sju förare. En riktig fågelhundsinvasion med andra ord, något man inte ser varje dag på lydnadskurs! Det är jättekul att se olika raser jobba och framförallt se hur förare av olika raser anpassar sig till sina olika hundindivider.

Det är härligt nu när vi kommit lite längre i vår gemensamma träning jag och Sid, för det finns fler detaljer och mer finlir att titta på och få hjälp med, sådant som man inte kan lösa på egen hand. Idag har jag och Sid jobbat med tävlingsträning, som gick något sämre än jag räknat med, fotgående som gick helt okej, framförgående som gick jättebra, apportering som gick bättre än jag räknat med, varsågodövningar med hyffsat tryck och kryp med något röriga rörelser. En längre sammanfattning kommer i morgon, jag har antecknat flitigt både under mina egna pass och lite tankar från andras.

Under kvällen har jag avnjutit en gräddig pasta tillsammans med Lena och bott in oss i vår lilla stuga på Lekeberga gård. Sen dog vi framför varsin dator medan hundarna har ömsom rejsat, ömsom sovit, ömsom vandrat och ömsom busat. Just nu leker Sid med cockern Totte, det märks att pojkarna är trötta för det galna rejsandet har övergått i lite lugnt brottande på golvet. Sid har också fått träffa rottweilern Dacke, som förhoppningsvis har hjälpt honom att komma över sin rottweilerfixering.

I morgon fortsätter vi beta av vår långa lista med saker vi vill träna. Det är underbart med uppvärmd inomhushall, konstgräs, duktig och inspirerande instruktör och träningskompisar med falkögon.

Men först ska vi sova, godnatt!

Den lilla röda fortsätter att imponera med sina fina färdigheter, det är härligt att se att många bitar börjar sätta sig på plats nu - trots att matte tänker så jäkla mycket.

Den sena timmen innebär att jag inte tänker skriva någon längre träningsrapport, däremot tänkte jag bjuda på lite bilder som Amanda har tagit och som jag snabb-redigerat. Många fot-rumpor och galna grimaser blir det.

Förstått?

Belöningsplacering is da shit!

Dyyyktiiig!

Mys

Nu!

Snyggrumpa  

Heidi inspekterar

Nu kör vi!

Full fest!

Jobbigt att leka...

Får instruktioner

Krullsvansen

God natt!

Det har varit en riktigt bra dag idag. Var ledig hela dagen och passade på att få en del plugg gjort på förmiddagen. Var uppe redan vid nio, vilket är tidigt för mig när jag är ledig.

Askari fick åka ut med Lina och Trazzel i skidspåret. Med tanke på att de kom hem helskinnade och med ett leende på läpparna så tror jag det gick bra. I morgon blir det mer skidåkning för de, till Askaris stora lycka!

På eftermiddagen åkte vi ner till stallet och tänkte träna IPO, men ångrade oss. I väntan på Rikard tränade vi lydnad och Sid gick så jäkla bra. Sen lekte han järnet med en dobermanntik så det kändes som att hans hjärna inte var i optimalt läge för bra skyddsträning.

Lydnad tränade vi ingångar och framförgående (eller stå med huvudet och fokuset framåt). Båda delarna känns det som att han börjar få riktigt fin förståelse för, vilket är härligt! Fritt följ tränade vi lite också. Lina följde med ner till stallet för att fota Sid under träning och han stördes en hel del av att hon satt böjd bredvid när vi skulle gå fritt följ. Definitivt något att träna på och nöta massor. Hon tog kort när han stod och satt stilla också, och där väljer han bort störningar hur fint som helst. Det gäller att få till samma koncentration och stadga i fria följet, men jag tycker alltid det är svårare att hålla på kriterier i ett moment som är pågående, i en rytm.

Några riktigt fina bilder blev det som jag hoppas kunna skylta med inom snar framtid!

Framförgåendet kändes skitbra, det känns verkligen som att han börjar få förståelse och kan upprepa beteendet utan svårighet. Dags att börja titta på hur våra mål egentligen låg där och jobba oss vidare. Jag la det lite på hyllan ett tag men nu känner jag mig taggad att komma igång igen.

På kvällen hade vi en väldigt exklusiv föreläsning om anatomi, exteriör och rörelser. Tror vi var runt 15 åhörare från två olika klasser, förstår inte varför fler inte tog chansen att komma och lyssna. Föreläsaren var bra och pratade både ur en rent anatomiskt och en utställningsmässig synvinkel vilket var intressant. Vi fick visa upp våra egna hundar och få de bedömda ur ett "idealhundsperspektiv" och kom väl fram till att jag har en väldigt, väldigt perfekt hund under utveckling i Sid och en med helt andra, både brister och kvaliteter, i Askari. Det är kul att se att de är så otroligt olika trots att de är så nära släkt. Mina fina pojkar :)

Sid har varit otroligt lugn och beskedlig hela dagen, det är nästan så jag börjar fundera på om han är sjuk igen. Han tar skolmiljön med största möjliga ro. Så fort jag kopplar av och inte jobbar för att få honom lugn så lägger han sig ner, ibland till och med på sidan, och kopplar av. Idag stod vi ute och tittade på hundars rörelser under föreläsningen, drygt 15 personer och lika många hundar i en klunga och han har bara ögon för mig (och min kompis Li). Visst, han var nyfiken på de andra hundarna men inte mycket mer än så. Riktigt, riktigt härligt. 

Vi ska ändå bli ännu duktigare på att göra ingenting och bli ännu mer stabil i skolmiljön. Andra saker vi måste träna mer på framöver är att bara titta på när andra tränar, framförallt när andra tränar skydd, och så stadgan och störningståligheten i fria följet. Framförgåendet är bara att jobba vidare på, det känns bra inför framtiden.

Tänk, jag borstade tänderna och gjorde mig klar för sängen vid halv tio och skulle bara surfa lite innan jag gick och la mig. Vips, så blev klockan halv elva. Hundarna har redan gått och lagt sig, jag ska nog följa deras exempel.

Godnatt!

På förmiddagen var jag och Sid i Norrtälje och hälsade på Sofie. Hade tänkt träna lite på Roslagens BK men planerna var allt annat än plogade :( Vi åkte in till "centrum" och tog en fika istället, det funkade det med.

En snabbvisit hemma och så åkte jag vidare till Åkersberga för att träna med Annica och Prima. Sid fick vara hemma med husse och hjälpa till att skotta snö. Ett av mina vardagsprojekt den här lediga veckan var ju att lära Sid att hålla sig i skinnet när husse skottade snö och inte vilja döda snöskyffeln. Husse verkade dock lösa problemet själv idag, och lösningen heter kalkonhals. Sid låg i ett hörn av tomten och tuggade glatt och husse kunde skotta i lugn och ro. Så kan man ju också lösa det. Jag längtar väldigt, väldigt mycket efter staket och hundgårdar.

Träningen med Annica och Prima gick kanonbra idag. Jag fick chansen (rättare sagt: jag stal chansen) att få leka lite med tervluddet. Efter att ha jobbat med lek, omvänt lockande under lek och släppanden med dem i flera veckor kunde jag tillslut inte hålla mig längre :P Hon är en riktigt härlig hund, lättbelönad, intensiv, uthållig och förig, det är alltid kul att jobba ihop med dem!

Resten av kvällen har jag svurit över möglig äppelmos och jobbiga katter och nu är jag så trött att det grusas i ögonen. Ska hoppa in i duschen och sen sova. I morgon åker vi till Rimbo och pussar på pälslurvbollar. Spännande!

God natt!

...ska jag vinna nordiska i skydd. Sådäså! Första steget taget genom att gå teorikursen för skyddslicens, vilket var jätteintressant. Många intressanta diskussioner och väldigt mycket kloka tankar.

Kom fram till att kommunikation med sin hund och figurant, en god representant för sporten, ödmjukhet gentemot andra sporter och andra hundraser, ansvar för de egenskaper man plockar fram hos hunden, vara kräsen i sitt val av figurant, kunskap om hundens mentalitet, inte underskatta behovet av "ordning och reda" och en god hundhållning i övrigt är några viktiga egenskaper för en bra skyddshundsförare.

Vi pratade regler och lagar i korta ordalag som löd ungefär "stackel och el är strängt förbjudet och upptäcks ni med det så åker ni ut med huvudet före".

Det klokaste som sades under kvällen kom faktiskt från min egen mun, men det är inte mina ord. "Man måste kunna hitta dragläge och bromsa innan man kan börja gasa". Tycker det är bland det klokaste jag hört om skyddshundsträning och sammanfattar väldigt mycket.

Nu ser jag fram emot, eller jag riktigt suktar mot, att lära mig mer och få jobba mer praktiskt med skyddsträningen. Och se om man kan starta någon gång med en arg liten bjäbbmalle. Som för övrigt är den underbaraste på hela jorden idag, riktigt, riktigt dyr.

Tyvärr verkar det nu inte komma någon Jeep i morgon, så jag får fundera ett varv till på hur jag ska lösa helgen. Törs man åka Volvo till Örebro och sen vidare tilll Stockholm i snökaoset? Törs man lita på SJ? Törs man chansa? Har man lust att sejfa? Hoppas Börnis kommer i morgon i alla fall :) Man kanske inte kan få allt, men kan man bara få Börnis så löser sig nog resten.

Nu ska jag och min stjärna gå och lägga oss och sova.

God natt!

Nej, riktigt så illa var det inte - men det mesta som kunde gå fel gjorde det i helgen när jag och mina kompisar gick ledarutveckling steg 1 hos Studiefrämjandet i Sunne.

Snöstorm, bil som vägrade starta, igångputtning av samma bil, dålig sömn, för lite sömn och blankhala vägar är lite av det jag kommer minnas från den negativa delen av helgen. Till den positiva hör nya bekantskaper, givande diskussioner, god mat, trevliga ledare och det faktum att Sid var hos Lina så jag slapp gå ut mer än nödvändigt i ovädret ;)

Har lärt mig massor i helgen och jag är glad att jag tog chansen att gå utbildningen. Funderar starkt på att gå de andra tre stegen också, om inte annat så för den goda maten!

Aperopå ingenting så är jag väldigt förtjust i bloggplatsens nya system för att lägga inläggen i kategorier, problemet är väl att jag kommer på nya kategorier hela tiden...