Efter att ha fått smälta det ett par veckor nu tänkte jag bjuda på en slutrapport från valplägret hos Klickerklok.

Kaj skötte sig jättefint alla tre dagarna. Jag var riktigt imponerad över hur han, som så ung, hängde med i tempot och jobbade på minst lika bra som de äldre valparna. Han visade många trevliga sidor som jag gillar jättemycket och några som inte var fullt lika roliga.

Jag blev tvungen att lämna lägret tidigare men diskuterade Kajs vidare träning med Thomas på chatten ett par dagar senare. Här kommer några av de bitar Thomas tryckte på för framtida träning:

• Inte fastna i att bara leka, leka, leka hur roligt det än är utan låta honom jobba mer och mer för att få leken tillbaka. Han är redan väldigt engagerad och startar snabbt i leken så jag kan börja använda leken som belöning för att han koncentrerar sig på enkla uppgifter under längre och längre stunder och kämpar för att få leken tillbaka. Börja enkelt och utveckla.
• Exempel på övningar där jag ganska snabbt kan sträcka tiden är följsamhetsövningar där han ska hänga på efter mig/vid min sida. Start till cirkelarbete.
• Ta-i-övningar där han ska kasta sig in och gripa leksaken snabbt. Gradvis öka kraven för hur snabb han måste vara in i leksaken och på ett lekfullt sätt reta honom om han är för långsam, men vara noga med att han lyckas nästa gång. Ska rätt känsla när det blir fel (ökat engagemang, "jävlar anamma") för framtida felrutiner.
• Inte glömma bort att träna på att stå, sitta och ligga helt stilla för att få tillbaka leksaken.
• Hanteringsträning av mig och främmande människor. Att ta i halsbandet (collar grabs) och lyfta upp och belöna så det blir en trevlig och rolig sak.
• Balansövningar där han blir trygg i att klara av att t.ex gå på olika underlag, underlag som rör sig etc.
• Fortsatt socialisering, miljöträning, tricks och shaping.

Och hans största styrka som jag (och Fanny och Thomas) sett under lägret är hans lek och engagemang i leken, något som verkligen ska bibehållas och utvecklas vidare! Det känns bra att ha Thomas påminnelse om att inte glömma bort att man inte bara kan belöna utan att hunden också måste få lära sig att jobba för belöningarna. Börja enkelt men våga utveckla och sträcka tiden.

Och den svaghet jag såg under lägret var just hanteringen. Han engagerade sig jättefint i gå och hälsa-övningen och är glad och social så det står härliga till det (vilket är en helt underbar sida hos honom, jag älskar sociala egenskaper) men när han är trött eller uppe i varv så märkte jag att han inte uppskattade hanteringen och inte accepterade den lika lätt och ledigt som när han var avslappnad och i en enklare sinnesstämning. Det är inget stort problem, men det är något att ha i bakhuvudet och att förebygga inför framtiden. Lyfta upp - ge godbit - släppa ner. Ta i halsbandet - ge godbit - släppa. Och framförallt när det är leksaker inblandade då han blir jättefrustrerad om man försöker ta de ifrån honom. En helt fantastisk egenskap som jag vill behålla, men jag vill inte ha en för stark negativ känsla i den frustrationen. Han ska bli peppad och få jävlar anamma när man snor leksaken, men inte för den saken skull bli snarstucken och grinig ;-)

Huvudteman för hela lägret var att förstärka och förebygga. Förstärka valpens bra sidor och bygga upp de svagare genom att gradvis belöna upp dem. Förebygga framtida problem genom att betinga saker som är neutrala med någonting positivt så valpen får massor av positiva associationer till situationer som den i framtiden kan utveckla en association vi inte vill ha där (till exempel hundmöten, jakt, resursförsvar, vaktande, hantering etc.). De flesta valpar är neutrala och genom att ge massor av positiva upplevelser har man större chans att valpen fortsätter vara positivt inställd även när den är vuxen. Vara uppmärksam, observera och förstärka bra sidor och utnyttja att valpar ofta gör mycket bra saker (följer efter oss, är nyfikna, slappnar av etc.) för att skapa goda vanor för framtiden.

Under en av dagarna på lägret kom Härliga hund på besök och gjorde en intervju med Fanny och pratade med oss kursdeltagare. Håll utkik efter framtida nummer där du även kommer få läsa Fannys 5 bästa tips om valpträning.

Det är roligt med valpträning, det börjar jag upptäcka mer och mer nu när jag är inne på tredje valpen inom loppet av två år (just det fenomenet är dock ingenting jag direkt skulle rekommendera, men ibland blir livet så).

Det blir mycket valpar för mig just nu med två egna här hemma och tre valpkurser igång. Det är jättekul och man blir så glad av att jobba med valpar! I måndags startade jag en valpkurs i Uppsala tillsammans med Linnéa Larsson. Idag startar en valpkurs som kommer gå på dagtid från och med idag och därefter tre tisdagar framöver. Och på torsdag startar en kvällsvalpkurs som kommer gå varannan torsdag på fyra tillfällen. Det finns en plats kvar på torsdagskursen om du sitter med en ny stjärna där hemma och är sugen på en bra start på ert framtida liv tillsammans. Du anmäler här: www.hundid.se eller till carro@hundid.se

Kajs fortsatta träning går för övrigt framåt och det är härligt med en individ utan förutfattade meningar kring träning. Ju äldre hundarna blir desto mer benägna brukar de vara i att ta genvägar till belöningen. Kaj har ännu inte lärt sig något mönster för sådana genvägar och har inga problem att utföra saker på långt avstånd från mig och tigga belöningar bakom min rygg eller runt ett hörn. häromdagen backade han genom hela köket utan att förhålla sig till mig och min belöningshand överhuvudtaget, det enda som fanns i hans huvud var "bakåt, bakåt, bakåt". Nu gäller det bara att försöka bibehålla det, det brukar gå sådär men man kan ju göra så gott man kan...

Avslutar med två bilder på den lilla prinsen som Amanda tog häromveckan.

Hoppas semestern har varit bra och att hundträningsmotivationen är på topp nu när vädret blir svalare. Under hösten och vintern planerar jag och Cicci flera nya helgkurser på tema belöningsträning, klickerträning och lydnadsträning, kurser vars upplägg vi tror kommer passa dig som vill jobba med riktigt bra, rolig och effektiv hundträning. Det kommer även bli helgkurs i spår, en kurs som vi utvecklat med många nya kunskaper och erfarenheter som vi fått under året. Vi siktar som vanligt på att sätta upp de kurser vi själva skulle vilja gå och vi ser fram emot att få hålla dem.

Kursschemat för 2011 ser ut så här:

Endagskurs i klickerträning, 18 september kl. 10-17
Belöningshelg, 29-30 oktober kl. 10-17 på lördagen och 9-16 på söndagen
Lydnadshelg, 19-20 november kl. 10-17 på lördagen och 9-16 på söndagen
Valphelg, 10-11 december kl. 10-15 båda dagarna
Spårkurs 7-9 oktober kl. 19 på fredagen och 9- ca 17 lördag och söndag.

Det finns även lediga platser kvar på följande veckokvällskurser under hösten:

Valpkurs, 8/9, 22/9, 6/10 och 20/10 Kl. 18-20
Tävlingslydnad/kom igång med klass 1, 13/10, 18/10, 25/10, 1/11 och 8/11 Kl. 19- ca. 21.30
Aktivering, 13/9, 27/9 och 11/10 Kl. 18-20

Vi ser också fram emot de tre temahelger/clinics vi kommer arrangera med inbjudna instruktörer. Det blir två helger om Avslappning och koncentration (en clinic varje helg) med Åsa Jakobsson från Canis avd Skåne. Åsa var här under en helg i våras och bjöd på många aha-upplevelser för både hundekipage och åhörare. Att gå som åhörare på en kurs för Åsa är något jag inte nog kan rekommendera, då man har större benägenhet att ta in den teoretiska kunskapen då man inte har en egen hund att koncentrera sig på och man får en helt annan helhetsbild av träningen genom att följa med i Åsas arbete med alla hundekipage. Datumen är antingen 10-11 september eller 15-16 oktober.

I november kommer en annan Åsa hit, nämligen Åsa Mungai från DailyDog, för att hålla en temahelg om hundmöten. Det blir föreläsningar hela fredag kväll och praktiskt "on stage-arbete" med hundekipage, filmvisning, uppgifter och diskussioner hela lördag och söndag. Den rekommenderas både till hundägare med intresse för hundens beteende och liknande problematik, för den som vill lära sig mer om hundmöten och hur man kan jobba med dem samt för instruktörer som vill få en första inblick i ett långsiktigt tillvägagångssätt att arbeta med hundmöten på. Datum är 25-27 november.

Båda Åsorna besitter en stor kunskap om hundens beteende och har lång erfarenhet av att arbeta med olika typer av problembeteenden och vi är väldigt glada över att ha fått hit dem för att dela med sig till oss.

Du hittar mer information om kurserna samt anmäler till kurserna via hemsidan www.hundid.se (klicka på "kursverksamhet" eller scrolla ner). Du är mer än välkommen att höra av dig till oss om du har frågor eller funderingar.

Ser fram emot en höst med massa rolig hundträning och hoppas vi ses på kurs!

Hälsningar Caroline Ersenius och Cecilia Ersenius genom Caroline.

www.hundid.se
carro@hundid.se
0733601600

P.S
Du har väl sett att vi finns på Facebook?
http://www.facebook.com/pages/Hundid/115137808557024
Dela vårt album med höstens kurser, skriv en kommentar att du gjort det och få 10% rabatt på valfri kurs (gäller ej Avslappning och koncentration eller Hundmöteskursen).
D.S

Eftermiddagen började med ett pass "valfritt" där jag valde att jobba med att fånga upp massa nya beteenden. Vi började med en låda där jag klickade för allt Kaj valde att göra med lådan och ha som mål att inte belöna samma sak mer än en gång. Tanken är att få igång kreativiteten och hitta nya, spännande beteenden att förstärka.

Nästa pass hade jag hoppats få fram lite hoppstå, något jag sett Kaj bjuda på flera gånger under helgens träningspass men inte fångat upp tidigare. Nu när jag hade för avsikt att få fram det så satt det långt inne och vi tog en paus.

Istället valde vi att göra samma sak som i första passet fast utan låda och då fick jag allt möjligt roligt, bland annat hoppstå. Det gav mig en viktig påminnelse, att shaping inte handlar om att förvänta sig att hunden ska göra det ena eller det andra, utan om att observera och vara framme och förstärka saker man vill ha.

Att han är klickerklok, det är då ett som är säkert - trots att han hörde klickern för första gången i tisdags. Jag har nämligen på mina tre senaste hundar inte haft någon "inklickningsprocedur" utan helt enkelt bara börjat använda klickern i träningen. Själva associationen klick - belöning har de gjort otroligt snabbt ändå och det finns ju egentligen ingen anledning att börja hundens klickerträningskarriär med att den får klick och belöning för "ingenting" när man istället kan passa på att göra associationen och förstärka massa önskvärda beteenden samtidigt (de flesta inklickningsceremonier jag hört talas om har i alla fall i stort sett gått ut på att hunden sitter mer eller mindre passiv och bara väntar på att få höra sitt klickljud och få belöningen serverad).

Vårt sista pass för lägret jobbade vi med balansövningar. Jag och min parkamrat valde en ca fem centimeter hög balansplatta som vi en i taget shejpade upp hundarna på. När de väl var uppe fick de stå kvar med hjälp av omvänt lockande och jobba för att hålla balansen. Det var extremt uttröttande träning (som dessutom kom i slutet av tre dagars intensiv träning) och jag fick kämpa med mig själv för att hålla passen korta. Vi jobbade i 15-30 sekunders pass där jag plockade på mig några godbitar, en godbit för att gå på, ett par godbitar för stadga, lek och paus.

Jag blev tvungen att åka hem en timme tidigare eftersom jag skulle ha lydnadskurs här hemma på kvällen, men jag återkommer med slutrapport när jag fått svar från Fanny och Thomas om vad de tycker jag bör fokusera på framöver.

Vi jobbade med att byta leksak för att utveckla till att komma tillbaka med leksaken. Jag känner att jag har fått jättemycket bra, ny kunskap kring att komma tillbaka med leksaker och förebygga ärevarv. Det känns jätteroligt att börja jobba med nya tekniker! 

Vi jobbade först med två likadana grejer. Vi kampade med den ena och efter en stund blev jag passiv med den vi lekte med och började vifta med den andra. När han släppte leksaken för att börja leka med den andra markerade jag det med ett tydligt "bra" och vi började leka med den andra. Och så blev jag passiv med den och så vidare. 

När vi började få flyt i bytandet försökte jag förutse när han skulle byta och la jag in en signal "ja!" precis innan han släppte den ena. Det var svårt att läsa den lilla munnen men jag tror jag får enklare för den när han leker med ordentligt, det vill säga håller hårdare utan att tugga. 

Vi provade också en övning med en rolig leksak och en tråkig leksak för att se hur han betedde sig när han fick vinna en leksak. Vi började med två jaktinkallningar för att få in tanken på att springa tillbaka till mig. Sen kastade jag iväg den tråkiga leksaken och när han grep den bjöd jag in till lek med den roliga hos mig. Det gick sådär första gången men vi provade en till, som gick ännu sämre. Då vet vi det och ska jobba vidare på att byta när jag håller leksakerna i handen innan jag provar att släppa igen. 

Andra saker vi kan jobba med parallellt är dra i dött föremål och nosduttar till avleverering.

 

Telefonen la ner verksamheten (batteritorsk) mitt på dagen så därav blir det bara en liten sammanfattning av dagen.

Vi började med frågestund och relfexioner (  ) från gårdagen. Sen gick vi ut och tränade mera burlekar.

Jag och Kaj började där vi avslutade igår, genom att ta ur filten ur buren och klicka samt belöna med leksak på filten när han bara hoppade på den. Det gick riktigt bra, men jag har en förmåga att köra alldeles för långa pass... Måste hålla mig till 30-60 sekunder tror jag, för att bibehålla hög kvalitet på träningen, bra engagemang, sug på belöningen och fullt fokus (det vill säga bra träningsförutsättningar och bra resultat på träningen).

Andra korta passet började jag med filten ute och efter en repetition så la jag in halva filten i buren. Gick också bra så jag stoppade in hela och började shejpa in honom i buren igen. Jag fick gå tillbaka lite i kriterierna då kanten på buren var lite hög för att Kaj skulle kunna dundra in i buren helt ohämmat, så det blev klick och belöning för ett steg i taget tills han gick in med hela kroppen på en gång. Bytte till köttbullebitar men såg till att hålla hög intensitet i belöningarna, för även om han är en aktiv och galen valp så har han ju liksom ingen "träningsmoral" än utan kan gärna få upp intresse för grästuvor och annat spännande i omgivningen om belöningarna inte är nog uppskattade.

Direkt när han kom in i buren la jag på stadga och frisignal. Han har ingen aning om vad omvänt lockande är för någonting så stadga i det här fallet innebar i stort sett hög belöningsfrekvens för att inte gå ut mer än att han blir belönad för att välja att stanna kvar. Jag placerade dock min öppna hand i buröppningen och eftersom han inte gärna går förbi och bort ifrån en öppen hand med godbitar så stannar han således inne buren.

Han fick också större benägenhet för att gå in i buren frivilligt när jag slutade "tvinga" in honom (det vill säga lyfta upp och sätta in) när det var dags för paus utan han fick pausa i min famn. Det är väldigt praktiskt med burpauser på kurs, men efter kursen ska jag ha burpausförbud i träning tills han har värde för buren. Det ger mig mer motivation att träna det ordentligt också.

När alla fått in sina hundar i burarna delades gruppen in i två delar. Den ena delen fick ha hundarna i burarna och den andra gick runt med sina hundar i koppel och kastade godbitar till hundarna i burarna. Tanken är att hundarna ska få en positiv association av andra hundar som kommer i närheten av buren och förebygga benägenhet att vakta buren eller tycka det är obehagligt med främmande hundar som kommer i närheten.

Nästa pass jobbade vi med backande, Kajs första beteende som genererade i klick och godbit. Vi hade kört ett enminuterspass hemma i köket tidigare (tror det var i måndags) och han kom snabbt in i rätt tanke. Två korta pass blev det och han bjöd på väldigt fina backanden. Ibland kunde han visa tendens till att backa på hela frambenen, så han backade bugandes vilket jag alltså inte vill ha.

En lång vila i bilen blev det medan vi hade lite återsamling och lunch. Efter lunch pratade vi om vardagslydnad och hur man kan förebygga framtida problem utifrån ras och individ, men även allmänt. Valpar har ju sällan några problembeteenden eller klara uppfattningar om någonting överhuvudtaget, så det är perfekt att utnyttja valptiden till att lära valpen de beteenden vi vill att den ska hålla sig till även som vuxen och koppla ihop situationer med de känslor vi vill att hunden ska ha i de situationerna innan hunden hittat egna känslor (till exempel i hundmöten).

Sen gick vi ut och jobbade på olika typer av fotgående/gå vid sidan beroende på ens målsättning med valpen. Antingen kunde man jobba med förkunskaper till fotgående i lydnaden, vardagsfot, jaktfot eller cirkelarbete i agilityn. Jag valde det senaste och utrustade mig med koppel runt handleden, godbitar i handen och ämnade gå cirklar i gräset. Det tyckte inte Kaj, som dels fastnade i alla härliga dofter och dels hade svårt att hänga på i det höga gräset med så tråkiga belöningar och ingen större "trigger" för att komma upp i tempo. Trots att jag bytte till lekbelöningar blev det inte helt bra. Istället körde vi följaövningar, som jag fick höra senare också är en perfekt start till cirkelarbete. Yes! Vi lekte, jag stal leksaken, gick iväg, han fick springa ikapp mig och så lekte vi. Inför varje pass bestämde jag hur många repetitioner jag skulle köra på höger respektive vänster sida och valde att lägga något fler på höger eftersom lydnadsträning och min natur som hundtränare ändå kommer ge honom mycket bekräftelse för att söka sig till vänstersidan.

Det kan jag sen vidareutveckla till att när han kommer ikapp mig börja springa tillsammans och belöna att han hänger på tight i mitt tempo (utan att byta bakom, huahua!). Det är så jäkla roligt det här, utifrån sett bara galskap och inifrån sett en hel del precision i galskapen.

Lite vila och kaffe och sen tittade vi på "gå-och-hälsa"-leken, en kombinerad socialisering/självkontroll/inkallningsövning där valparna får hälsa på en person på kommando för att därefter komma på inkallning. Första steget blev att en medhjälpare fick locka på Kaj medan jag höll honom runt bröstkorgen, gav kommandot "gå-och-hälsa" och släppte när han som mest ville fram till den spännande medhjälparen. Medan han gosade och gullade med medhjälparen smög jag bort ett par meter och medhjälparen blev så småningom passiv. Så fort Kaj fäste blicken på mig bekräftade jag det med belöning, lek och bus hos mig.

Kaj hade svårt för själva inkallningsbiten och det verkade mer som att han kopplade att när medhjälparen blir tråkig ska man söka sig ut ifrån henne. Mer jaktinkallningar på sidan av måste vi göra. Jag var lite för modig med avstånden första gången, måste tänka på att han är trött och kortbent. Gräset är för övrigt jättespännande. Han hade fin attityd i sin hälsning och mojsade och myste så det stod härliga till det. Goa lilla barnet!

Han är för jäkla fin min lilla fläckiga. Leker, äter, hälsar, sover och bjuder på beteenden.

Eftermiddagen ägnades åt ett teoripass kring inlärning, shejping och träningsplanering och sen gick vi ut för att träna burlekar.

 Kaj var jättetrött och ville mest bjuda på att gräva i gräset, hälsa på de andra hundarna och nosa efter godbitar. Leken fungerade bra mycket bättre än godbitar så jag varierade mycket mellan godbitar och lek. 

Första passet kom vi igång bra, andra passet kastade jag in godbiten precis innanför burtröskeln och då fick jag igång riktigt bra jobb och en tass i taget in i buren. Sen började engagemanget dala, inte konstigt i slutet av dagen när man är så liten. 

Då plockade vi ut filten och han fick gå på den, leka, lekas av och gå på på nytt. Det fungerade bra en stund men sen va han trött och blev grinig. 

Vi mös en stund och hade sen ett kort, bra pass omvänt lockande med leksak. 

Som avslut tänkte jag shejpa avslappning i min famn medan de äldre valparna tränade vidare på omvänt lockande. Då upptäckte jag att han bjöd på att steg för steg krypa ur min famn. Jag provade att sätta mig framför buren och lät honom bjuda på att hoppa in i buren från min famn. Det gick bra, men han var trött så där la vi ner verksamheten för idag. I morgon ska vi jobba vidare, jag och mitt fina knappnålsöga.  

Första passet på första dagen av valplägret handlade om lek och olika sätt att utveckla leken.

 Kaj fick börja med att leka med sitt fårskinn i bungee och jag passade på att låta honom vinna lite när han lekte bra, det vill säga la vikten bakåt och höll i leksaken med ett stadigt grepp. Efter en kort lekstund stal jag åt mig leksaken (eller passade på att avsluta när han tappat den) och tog honom i famnen. Leksaken byttes ut mot mjukost och jag belönade två saker: 1) avslappnade beteenden och 2) i och med störningar. 

Avslappnade beteenden blev han bättre och bättre på och han kunde bjuda på att lägga ner hakan mot mitt ben eller ringla ihop sig i min famn där jag satt på backen. Han försökte dock hålla sig vaken genom att äta gräs, men det blev mindre ju mer mjukost han fick för att koppla av. Jag använde klickern för första gången och hans första kontakt med klickljudet blev alltså i och med shejping av avslappning. Jag ska försöka få in klickern i så många situationer som möjligt att den får betydelse som belöningssignal och inte betyder "bjud beteenden aktivt och galen". 

Vi tränade alla valpar samtidigt och jag passade på att klicka och belöna när de andra valparna utgjorde störningar, t.ex lekte, sprang inkallning, skällde eller kom närmare oss.  Skällande har han svårt för, då vill han gärna släppa fokus på det vi håller på med och spana in vem det var. I vårt individuella lekpass släppte han leksaken och vände bort från mig så fort någon hund skällde. 

I leken drar han bakåt jättefint och jag släpper efter och låter honom vinna när han gör det. Han griper helt okej, riktigt bra för att vara liten phalènekille men det ska bli ännu bättre. Han tycker inte om att man tar på honom när vi leker så det ska jag jobba mer med. I början tyckte jag phalènemorret var lite trevligt och har förstärkt det eftersom han tar i ordentligt i oc med det, men jag märker nu att detofta kommer i samband med att han är trött, blir "belastad" eller frustrerad så jag ska vara lite mer uppmärksam och se upp med det. Nu provade jag lite var gränsen går för att man kan ta på honom och på huvudet går bra utan att han börjar morra. Därför gjorde jag så att vi lekte, jag la handen på sidan av huvudet och sen fick han vinna leksaken. Jag ska se om jag kan få honom att gilla att bli tagen på under leken över hela kroppen genom att låta honom vinna grejen efter en touch. Min tanke är att det ska ha verkan även i vanlig hanteringaträning. Några tankar? Vi börjar med huvudet nu i alla fall, eftersom det verkade helt acceptabelt. 

När vi bytte leksak till skinnezeen var han både trött och tyckte inte den var lika rolig så då ville han hellre studsa runt än hålla ordentligt och dra bakåt. Han hade också lättare för att glida ur greppet. Vi avslutade med två jaktinkallningar då jag bytte tillbaka till fårskinnet och han kampade återigen som den lilla tok han är. Mer nya leksaker och pigg valp! Han sprang jättefort på jaktinkallningarna och grep leksaken bra samt lekte hela vägen tillbaka. Det var heller inga problem att vara fasthållen av medhjälpare, så länge hon inte tog i honom medan han hade leksaken i munnen för då kom det morr.  

Han är mindre benägen att lägga framtassarna runt och mer benägen att dra ordentligt bakåt om jag står upp. Bra att notera. 

Nu är han trött lilla fluffet och ligger i sin bur med silver shadeduk över och somnar förhoppningsvis snart trots att den står utanför hans trygga bil. Det är bra att jobba med både på och av, lek och avslappning och dessutom få in ensamhetsträning. 

Min duktiga lilla pälstuss!

Helgen som var åkte jag, Sid och Kaj på tredje samlingen av tränarutbildningen hos Klickerklok. Kaj fick väl inte göra så mycket, mest komma ut och leka och mingla. Sid, däremot, fick jobba lite mer med riktigt bra resultat.

Tema för helgen var kvalitetssäkring och proofing. Första passet på lördagen skulle ägnas åt det men det var segt att komma igång med någon träning då Sid var väldigt fast i att lukta, vädra och titta på miljön. Lite lek, lite avslappning mitt på planen och lite mera lek så kändes det som att knuten lossnade och vi kunde jobba på. Jag jobbade vidare på en av mina läxor för året: att Sid ska kunna vara helt stilla trots att hela mitt kroppspråk säger "rör dig". Jag ska även jobba aktivt för att vända mitt eget fokus i störningsträningen till att mer gå in för att störa ut honom och utmana honom, nu jobbar jag hela tiden med en viss rädsla för att han ska misslyckas. Den där lilla obefogade rädslan ska bort, eftersom den är helt onödig. Om han misslyckas händer ju ingenting annat än att han inte får belöning och vi får prova på nytt, det är snarare ett måste för vår utveckling att jag också utmanar honom och tar störningsträningen till en nivå där den verkligen blir en störning.

Eftermiddagen ägnade vi åt träning i grupper där jag och Sid fokuserade på fria följet. Ett annat av mina mål för året är att få bättre flyt i fotgåendet och i mitt eget fotarbete. Höger om och helt om börjar sätta sig nu men i vänstersvängar och halter har vi haft problem. Jag har tidigare svängt med vänster fot först och har han inte varit med på den förändringen har han fortsatt in i mitt högerben och jag har snubblat på honom. Med Fannys hjälp hittade jag en ny fotförflyttning som gav riktigt fint flyt i både vändningar och halter.

Första passet jobbade vi med detaljen och nästa pass plockade vi in det i hela fria följet för att se hur det fungerade som helhet. Första vändan kändes bra, Sid gjorde allting rätt och var jätteduktig med ett härligt engagemang, men flera i gruppen uttryckte att helheten ändå inte blev så bra som den kunde varit. Till nästa vända la jag på en dos självförtroende i stegen, log, gick rakare i ryggen och höjde blicken en aning och ta mig fan om inte bara helheten blev bättre - hundskrället gick dessutom ännu bättre. Var hittade han den växeln någonstans? Fina hunden min.

Tydligt blev också att fria följet är ett moment där det ska lekas. När jag går över på godbitsbelöning i detaljarbetet, oavsett hur engagerad han än känns i själva belöningsritualen, så blir engagemanget sämre.

Sista passet för lördagen jobbade vi med krypet där jag har svårt att komma vidare. Vi pratade lite om felsignal och felrutin i krypet, då det (förutom det faktum att vi inte tränar) känns som den största anledningen till att vi inte kommer vidare. När Sid gör fel så flyger han upp, oavsett om jag sagt något eller inte. Det är ju inte så jättebra, eftersom ett något högt steg ändå kan ge poäng, men om hunden flyger upp efter det höga steget är det raka vägen ner på en nolla. Ska hitta rätt känsla i felrutinen, att han ska lbi lugnare och ligga tyngre. Ska prova att lägga en hand på sidan/skulderbladet på honom och säga t.ex "luuugn" istället för "oi" och se om det kan ändra hans attityd.

Annars är krypet fint. Det är lågt och med bra teknik. Fanny fick mig även uppmärksam på vilken teknik det är jag vill ha, nämligen knä-fot med bakåtsträckta ben. Genom att definiera tekniken så noggrannt som möjligt får jag också lättare att se vad jag ska bryta för och få honom att hålla samma teknik hela tiden.

På söndagen jobbade vi första passet med att kedja ihop beteenden. Jag valde att kedja ihop platsliggningen från inmarsch till utmarsch. Jag vill ha utlagd belöning, gå in och köra platsliggningen och efteråt gå fot ut från planen tills han får ta leksaken. Jag vill alltså att fotgåendet ska bli en del i platsliggningskedjan. Trots hällande ösregn gick det jättebr. Ännu ett tecken på vad mycket ens egen inställning gör. Jag var trött och deppig på morgonen och inte alls sugen på att träna i regnet. Så började jag istället tänka på vad härligt det är med vattenpölar och vad bra regnkläder jag hade, och genast så kom motivationen att träna (och leva) även i regnet tillbaka. Så värst bra var dock inte mina regnkläder och jag blev jätteblöt och kall. Ett ordentligt regnställ måste jag helt klart införskaffa - det här duger inte längre.

Thomas tände en brasa inne och vi satte oss och diskuterade våra mål inför nästa och sista samlingen och vad vi ska prioritera i träningen fram till dess. Jag återkommer till det.

Sen gick vi ut och tittade på lite demonstrationer som gav mig lite nya tankar. I framförgåendet ska jag jobba mer med att ställa upp honom framför mig och därefter gå bakom honom och låta honom låsa blicken framåt och fästa på riktningen innan jag börjar gå. Det kan jag även ha kvar i rutinen inför momentet i tävlingssituationen sen. I inkallningen med ställande ska jag jobba med hoppstå på avstånd så pass att han kan bjuda det frivilligt på större och större avstånd utan att komma framåt i ställandet innan jag tar in det på signal i rörelse mot mig igen. Jag ska även jobba mycket, mycket mer med stolsleken. Sen visade Fanny lite agility också och jag blir lika fascinerad och sugen som vanligt.

Sista passet för dagen jobbade vi med tricks. Jag hade velat visa hur våra trickspass ser ut, då de vanligtvis känns ostrukturerade och röriga utan att vi kommer så mycket framåt. Men korta pass, en genomtänkt plan, bra belöningar, lekpauser och kontinuerlig utvärdering visade återigen att det är receptet på bra shaping och Sid gick klockrent i alla pass.

Sitt vackert ska jag hinta honom om rätt och belöna minsta lilla tendens att komma på rätt tanke, samt avbryta om han kommer in på fel.

Lyfta ett framben var vi på god väg med och det kan nog hjälpa om jag kräver lite mer så han verkligen måste bjuda på sina bästa "upphållningar" för att det ska generera belöningar. Så länge jag belönar småtramp kommer jag fortsätta få småtramp.

Snurra får vi bara inte till, men Fanny kom med tipset att börja liggande och försöka få fram nos mot höft eller andra böjningar av kroppen för att få tajta snurrar. Risken med att försöka shejpa fram hela snurren på en gång är dels att få massa "skräp" som framförgående och liknande med i beteendet och dels att få vida snurrar där hundens tanke inte är att komma så fort som möjligt runt och tillbaka. Det ska vi pilla vidare med!

Sist av allt gjorde vi två platsliggningar tillsammans med andra hundar. Själva platsliggandet var väl sådär men attityden kring de andra hundarna var riktigt bra. Överlag har han hela helgen känts otroligt fokuserad och engagerad i sina uppgifter trots svår miljö med mycket dofter. Han har varit lätt att bryta och få igång i lek och träning. Transporterna till och från bilen blev bättre och bättre över helgens gång men måste fortfarande jobbas på för att skapa bra rutiner kring dem.Jag är så nöjd med honom att jag knappt vet var jag ska ta vägen.

Till nästa gång då:

- Platsliggning

- Avslappning på nya platser

- 1,5 appell/lägreprogram tävlingsträna

- Bättre frisignaler

- Jobba lös i miljön

- De tricks vi satt upp att han ska lära sig under året

- Stadga trots att min kropp säger "rör dig"