Efter månader av snö, snö, snö så känns det underbart att kunna skriva att det ligger vår i luften och att snön är på väg bort, lång bort. Jag vet att inte Lina håller med mig, men jag dissar allt som stavas vinteraktiviteter och ser fram emot varmare och ljusare tider. Idag gick jag och Lina promenad med hundarna utan jackor och solen riktigt värmde på huvudet. Underbart! Det finns just nu inte mycket som gör mig så glad som att höra icebugsens broddar klappra mot torr asfalt.

Det skulle vara riktigt bra hundträning i sådana fall. Sån har vi bedrivit idag. Askari är här vilket är jätteroligt, jag blir så glad av den lilla gula hunden.Han har riktigt bra inflytande på Sid också, då det känns som att Sid har mycket lättare för att koppla av inne när Askari också gör det. Eller så är det så att Sid alltid är duktig på att koppla av i Forshaga, men jag har glmöt det efter veckan hemma.

Båda pojkarna fick träna fritt följ, Askari mest uppfräschning eftersom vi inte tränat ihop på länge, han hade en aning framdrift och var lite, liiite het - annars bra. Sid fick träna vänsteromhalter både från hat och under marsch. Det är helt underbart vad hans fria följ har gått framåt på kort tid. Det släppte någon gång i januari, sen har det rullat på framåt för varje träningspass (som tyvärr varit alldels för få). Härligt! Nu när våren börjar komma känns det som att träningen kan komma i gång mer på allvar och med bättre struktur, det gillar vi!

Sid fick ett pass med Rikard också, vilket gick väldigt bra för att va efter ett så långt uppehåll. Första repetitionerna var väl lite svajiga men han kom snabbt in i rätt tanke, och höll kvar den genom hela det resterande passet! Tidigare kan han ha glömt av sig efter betten och det har dröjt en stund innan han kommit in i rätt skall igen, men idag kom han snabbt på rätt spår från början. Det går framåt (eller bakåt beroende på hur man ser det, någon dag ska jag skriva ett inlägg om Sids skyddsträning och berätta vad vi egentligen vill åstadkomma).

Före Sids skyddspass satt han och jag utanför planen och tittade på när Mimmi och Dita körde och jobbade på att bara vara lugna och tysta. Sid var riktigt duktig. När han hetsade upp sig gick vi utom synhåll för skyddsplanen och gick tillbaka när han var tyst och lugn igen. Alltså: håller du tyst och är stilla får du titta på när Dita biter, gapar du och hetsar upp dig får du stå bakom planket och ha tråkigt (jag gillar att ha pedagogiska snack med mina jyckar). Jag hade honom sittandes mellan mina ben och han la sig till och med ner vissa stunder, sånt blir man glad av.

Två andra bra saker den här dagen är att Sid blivit godkänd på hanteringstestet och nu är min officiella undervisningshund :) och så har jag skrivit rent ansökan till ett jobb jag tänker söka, och väldigt, väldigt gärna vill ha. Undrar om min iver kan läsas mellan raderna i ansökan? Undrar om det är bra eller dåligt?

So long!

...ska jag vinna nordiska i skydd. Sådäså! Första steget taget genom att gå teorikursen för skyddslicens, vilket var jätteintressant. Många intressanta diskussioner och väldigt mycket kloka tankar.

Kom fram till att kommunikation med sin hund och figurant, en god representant för sporten, ödmjukhet gentemot andra sporter och andra hundraser, ansvar för de egenskaper man plockar fram hos hunden, vara kräsen i sitt val av figurant, kunskap om hundens mentalitet, inte underskatta behovet av "ordning och reda" och en god hundhållning i övrigt är några viktiga egenskaper för en bra skyddshundsförare.

Vi pratade regler och lagar i korta ordalag som löd ungefär "stackel och el är strängt förbjudet och upptäcks ni med det så åker ni ut med huvudet före".

Det klokaste som sades under kvällen kom faktiskt från min egen mun, men det är inte mina ord. "Man måste kunna hitta dragläge och bromsa innan man kan börja gasa". Tycker det är bland det klokaste jag hört om skyddshundsträning och sammanfattar väldigt mycket.

Nu ser jag fram emot, eller jag riktigt suktar mot, att lära mig mer och få jobba mer praktiskt med skyddsträningen. Och se om man kan starta någon gång med en arg liten bjäbbmalle. Som för övrigt är den underbaraste på hela jorden idag, riktigt, riktigt dyr.

Tyvärr verkar det nu inte komma någon Jeep i morgon, så jag får fundera ett varv till på hur jag ska lösa helgen. Törs man åka Volvo till Örebro och sen vidare tilll Stockholm i snökaoset? Törs man lita på SJ? Törs man chansa? Har man lust att sejfa? Hoppas Börnis kommer i morgon i alla fall :) Man kanske inte kan få allt, men kan man bara få Börnis så löser sig nog resten.

Nu ska jag och min stjärna gå och lägga oss och sova.

God natt!

Ja, det var det där som fysoterapueten sa om att jobba en dag och vila två. I måndags var vi nere vid stallet och tränade både lydnad och skydd. Märkte tydligt att Sid inte har ork att hålla koncentrationen i skyddet när han först har kört ett lydnadspass och dessutom är trött av andra intryck under dagen. En viktig hemläxa till nästa gång om vi ska komma dit jag vill komma med den skyddsträning vi gör nu, han måste ha mental ork för att hålla ihop och får alltså inte ha kört något annat innan.

Det är svårt med en niomånadershund att veta hur långt den mentala kapciteten går, det ändrar sig från dag till dag. Just nu känns han inne i en svacka rent orkmässigt, men däremot tar han i och jobbar på så bra han kan.

Lydnadsträningen i måndags gick helt okej. Tränade läggande under gång som vi börjar få ordning på under baklängesmarsch nu, det är roligt att pilla med lite fler kedjor. Mitt under passet stack han ifrån mig och sprang in på andra planen i full kareta. När han kom in där och såg att alla tittade förvånat på honom tvärvände han och sprang tillbaka. Det var visst inte en så bra idé ändå :) NiomånadersSid ignorerar betydligt fler vardagsinkallningar än åttamånaderSid, bara att notera och börja träna.

Igår gick vi ut ett pass med Sofie och Ben. Sid fick mest sitta uppbunden och titta på, något som gick över förväntan. Sen tränade vi lite fritt följ vilket gick riktigt, riktigt bra. Att nå våra trettio steg före nästa Mariasamling känns inte som något problem alls i dagsläget. Kastade bollar och leksaker också och han kommer tillbaka fint och bjuder upp till ny lek, härligt!

Jag och Sofie la en platsliggning, första gången Sid fick ligga bredvid en annan hund. Just Ben hade han inga som helst bekymmer med, men Sofie som stod tjugo meter bort och tittade rakt ut i ingenting var på tok för svårt att hålla sig borta ifrån. Trettio sekunders platsliggning har vi utan så svåra störningar och utan andra hundar, men nu brast det vid tjugo.

I dag gick jag ner till stallet för första gången sen jag fått körkort och tränade lite, lite lydnad. Det blev några fritt följ-pass där vi utökade till tolv steg utan halt. Han har jättefin attityd både i själa momentet och när jag bryter honom efter ett fel. Att låtsas äta på godbitarna själv är något som får honom dundertaggad för att försöka hårdare, nästan lite väl, men det är kanon att ha med sig. Nu hoppas jag vädret fortsätter vara milt så vi kan få till lite mer fritt följ-träning än tre pass i månaden...

Tränade uppbindning nere vid stallet med Li som störning. Ett mindre utbrott där han snabbt kom på sig och lugnade sig och en repetition gick jag utom synhåll en stund. Han satt lugnt enligt rapport från Li. Härligt!

Han hann även med att kasta sig i famnen på både Susanne och ett gäng okända sporthandelskillar - hanteringstest here we come.

Idag är han dyr. I morgon ska han få va ledig(are).

So long.

Stack ner till hundstallet direkt efter skolan idag (eller rättare sagt, så fort jag kommit fram i den över tjugo minuter långa telefonkön). Käkade middag där nere för första gången på hela trean tror jag. Förr gjorde man det jämt, nu blir det inte många av mina måltider mikrade i stallets mikro...

Drog med Rikard ut för att träna IPO och lilleman (båda två) skötte sig alldeles prima idag! Skallen var mesiga, betten var fulla, ruskningarna få och stadgan bättre och bättre. Vi kom på  riktigt bra lösningar på saker som det varit svårare att få till tidigare och det känns kanon. Han går verkligen framåt och det märks att det här är det absolut roligaste han vet. La mycket fokus på stadgan idag, både med och utan föremålet. Stolt över att jag kom ihåg köttbullarna idag, det känns inte helt säkert att belöna en gasad hund med torra godbitar då risken för att sätta i halsen känns rätt mycket större med frolic än med köttbullar.

På kvällen fick vi som läser instruktörsutbildningen träffa våra projekthundar. Jag har träffat en tjej som heter Sara genom klickerforum.se. Sara har en pomeranian och vi ska jobba med lite olika vardagsmoment under några veckor nu i vår. Det ska bli jättekul och spännande, det känns kanonbra att hon är klickertränare och redan införstådd i konceptet, man pratar redan samma språk på något sätt.

Hade även en väldigt givande diskussion med Susanne angående Sid som jag tog med mig mycket bra saker ifrån. Det är något jag kommer sakna enormt när jag flyttar härifrån, att ha erfarna och duktiga hundfolk omkring sig 24-7 som det bara är att rycka tag och börja diskutera med. Har känt en liten down-period rent attitydsmässigt från min sida på senare tid, men jag tror den trenden kan vända nu. Det känns bra!

Resten av kvällen har jag suttit här, alltså framför datorn. Är helt mentalt slut själv och Sid är påväg i fyrtiofjärde andningen och länsar IKEA-kassar i hallen. Kanske borde kolla vad han har för sig egentligen... Min kreativa och underbara lilla skit.

So long!