Efter månader av snö, snö, snö så känns det underbart att kunna skriva att det ligger vår i luften och att snön är på väg bort, lång bort. Jag vet att inte Lina håller med mig, men jag dissar allt som stavas vinteraktiviteter och ser fram emot varmare och ljusare tider. Idag gick jag och Lina promenad med hundarna utan jackor och solen riktigt värmde på huvudet. Underbart! Det finns just nu inte mycket som gör mig så glad som att höra icebugsens broddar klappra mot torr asfalt.

Det skulle vara riktigt bra hundträning i sådana fall. Sån har vi bedrivit idag. Askari är här vilket är jätteroligt, jag blir så glad av den lilla gula hunden.Han har riktigt bra inflytande på Sid också, då det känns som att Sid har mycket lättare för att koppla av inne när Askari också gör det. Eller så är det så att Sid alltid är duktig på att koppla av i Forshaga, men jag har glmöt det efter veckan hemma.

Båda pojkarna fick träna fritt följ, Askari mest uppfräschning eftersom vi inte tränat ihop på länge, han hade en aning framdrift och var lite, liiite het - annars bra. Sid fick träna vänsteromhalter både från hat och under marsch. Det är helt underbart vad hans fria följ har gått framåt på kort tid. Det släppte någon gång i januari, sen har det rullat på framåt för varje träningspass (som tyvärr varit alldels för få). Härligt! Nu när våren börjar komma känns det som att träningen kan komma i gång mer på allvar och med bättre struktur, det gillar vi!

Sid fick ett pass med Rikard också, vilket gick väldigt bra för att va efter ett så långt uppehåll. Första repetitionerna var väl lite svajiga men han kom snabbt in i rätt tanke, och höll kvar den genom hela det resterande passet! Tidigare kan han ha glömt av sig efter betten och det har dröjt en stund innan han kommit in i rätt skall igen, men idag kom han snabbt på rätt spår från början. Det går framåt (eller bakåt beroende på hur man ser det, någon dag ska jag skriva ett inlägg om Sids skyddsträning och berätta vad vi egentligen vill åstadkomma).

Före Sids skyddspass satt han och jag utanför planen och tittade på när Mimmi och Dita körde och jobbade på att bara vara lugna och tysta. Sid var riktigt duktig. När han hetsade upp sig gick vi utom synhåll för skyddsplanen och gick tillbaka när han var tyst och lugn igen. Alltså: håller du tyst och är stilla får du titta på när Dita biter, gapar du och hetsar upp dig får du stå bakom planket och ha tråkigt (jag gillar att ha pedagogiska snack med mina jyckar). Jag hade honom sittandes mellan mina ben och han la sig till och med ner vissa stunder, sånt blir man glad av.

Två andra bra saker den här dagen är att Sid blivit godkänd på hanteringstestet och nu är min officiella undervisningshund :) och så har jag skrivit rent ansökan till ett jobb jag tänker söka, och väldigt, väldigt gärna vill ha. Undrar om min iver kan läsas mellan raderna i ansökan? Undrar om det är bra eller dåligt?

So long!

Trots att Sid är uppvuxen och har levt med katter från den dagen han föddes så hatar han dem, djupt och innerligt. Problemet har inte märkts så mycket tidigare, vi hade ju alltid han och Ebba isär med kompostgaller emellan och då kunde katterna gömma sig i Ebbas del av huset och de störde inte varandra. Nu går Sid lös i hela huset och katterna likaså. Ingen större fara när man bara är hemma över helgen, katterna har lärt sig att hålla sig undan när det gula monstret är hemma. Nu är vi dock hemma en hel vecka och det märks att det är dags att ta tag i saken.

Tidigare har vi kört skvallerträning på katter. Så fort de och Sid har kommit i varandras blickfång har Sid fått belöning och om Sid någon gång skulle få ett utbrott har de varit lätta att bryta. Ibland har han fått en känga av katterna.

I början på veckan såg jag att Sid, samtidigt som han skällde på katterna, slängde sneglande blickar på mig. Uppenbarligen har skvallerträningen inte gett önskvärt resultat. Jag tänkte släppa det helt några dagar och se om djuren kunde reda ut det själva, antingen genom att katterna fick tillämpa värsta sortens positivt straff medan jag visslnde kunde titta åt ett annat håll eller genom att Sid helt enkelt kunde vänja sig vid de små lurviga djurens existens.

Det har inte gett önskvärt resultat, eftersom katterna helt slutat utdela klös och fräs utan bytt strategi till att blåstirra på mallebarnet och liksom hoppas att stormen ska gå över (ungefär som jag själv). Det beteendet har inte alls haft någon effekt på Sid, som snarare triggats av det. Tack och lov så har katterna inte valt flykt som bästa lösning, i så fall hade vi kommit ännu längre ifrån en lösning och fått en kattjägare till på köpet.

Idag började vi med motbetingning istället, hundra procent tvärtom mot veckans tidigare strategi (som jag ändå inte lagt sådär överdrivet mycket tillit till, men det hade varit så skönt om det funkat så man måste ju prova!). Sid älskar kattmat, och Kråkan likaså, så jag började redan i morse med att slänga ut en näve kattmat på köksgolvet en gång i kvarten och lät djuren äta tillsammans. Sid var extremt tveksam, blev väldigt, väldigt lång i kroppen i sin jakt efter de godbitar som låg närmast Kråkan. Kråkan hade inga hämningar utan smaskade på och rörde sig närmare och närmare Sid, som reagerade med att röra sig längre och längre från henne. 

Efter morgonpromenaden mötte vi Katten på garageuppfarten och jag gjorde samma sak då. Istället för att koppla om till halsband och köra nosduttar och skvallerträning hela vägen in så kopplade jag loss och slängde ut en näve frolic nedanför trappen. Katten var totalt ointresserad, Sid käkade glupskt men med stenkoll under bilen dit jag antar att Katten tagit sin tillflykt.

När vi kom in mötte Kråkan oss som vanligt i hallen men istället för att jaga iväg henne slängde jag ut en ny näve frolic i hallen. Katt och hund knaprade glatt, Kråkan älskar frolic över allt annat.

Efter nästa promenad stannade Sid i hallen utan att ge Kråkan så mycket osm en blick, vilket resulterade i en ny näve på golvet.

Nu har vi det ganska lugnt. Kråkan har gått och gömt sig någonstans så det blir inga godbitar på golvet nu. När hon kommer fram igen har jag godbitarna redo för ett nytt pass. Får se om det räcker med kattmat eller om vi behöver uppgradera till något godare.

Mitt mål för den närmaste tiden är att Sid ska äta godbitarna med hög svans och normal kroppshållning. Det är första gången jag provar att jobba med motbetingning på det här sättet, ska bli spännande att se om det ger resultat.

Tills vidare.

På förmiddagen var jag och Sid i Norrtälje och hälsade på Sofie. Hade tänkt träna lite på Roslagens BK men planerna var allt annat än plogade :( Vi åkte in till "centrum" och tog en fika istället, det funkade det med.

En snabbvisit hemma och så åkte jag vidare till Åkersberga för att träna med Annica och Prima. Sid fick vara hemma med husse och hjälpa till att skotta snö. Ett av mina vardagsprojekt den här lediga veckan var ju att lära Sid att hålla sig i skinnet när husse skottade snö och inte vilja döda snöskyffeln. Husse verkade dock lösa problemet själv idag, och lösningen heter kalkonhals. Sid låg i ett hörn av tomten och tuggade glatt och husse kunde skotta i lugn och ro. Så kan man ju också lösa det. Jag längtar väldigt, väldigt mycket efter staket och hundgårdar.

Träningen med Annica och Prima gick kanonbra idag. Jag fick chansen (rättare sagt: jag stal chansen) att få leka lite med tervluddet. Efter att ha jobbat med lek, omvänt lockande under lek och släppanden med dem i flera veckor kunde jag tillslut inte hålla mig längre :P Hon är en riktigt härlig hund, lättbelönad, intensiv, uthållig och förig, det är alltid kul att jobba ihop med dem!

Resten av kvällen har jag svurit över möglig äppelmos och jobbiga katter och nu är jag så trött att det grusas i ögonen. Ska hoppa in i duschen och sen sova. I morgon åker vi till Rimbo och pussar på pälslurvbollar. Spännande!

God natt!

Blev inspirerad av Amanda att göra en ny header till bloggen. Sagt och gjort, här har jag suttit i photoshop ett par timmar när jag egentligen skulle göra massa nyttigheter. Nåja, jag har ju ändå lov.

Jag och Sid gick upp till ödegården i skogen på förmiddagen och sen tränade vi lite stå med fokus på att vara heeelt stilla efter landningen. Gick riktigt bra. Insåg i helgen att det var länge sen vi tränade stå, så det var väl bra att vi kom i gång med det igen.

Insåg också att jag slutat skriva träningsplaneringar, kanske för att inte skylta med hur lite vi tränar och hur lite min jycke i snart tävlingsbar ålder egentligen kan. Den här veckan hade jag i alla fall tänkt fokusera på grunder, grunder, grunder med utgångsställning, stå, sitt och ligg som högsta prioritet. Har väldigt många mål inför nästa samling med Maria och ett av dem är att stå, sitt och ligg ska utföras korrekt, vara generaliserade, under signal (och signalkontroll) och fungera både frivilligt och med kommando under baklängesmarsch. Det vore väldigt, väldigt skönt om de fungerade från utgångsställning också, det gäller bara att få träningstid till det. Ett annat är att få till ingången (den internationella) med bra tryck och säkerhet, men det får vi se hur det går med.

Lika bra att jag sätter i gång och tränar!

Det här kallar jag tajming! När jag ligger på soffan med rethosta, huvudvärk och orklöshet så ligger Sid på golvet med vinterkräksjuka (eller något liknande, han har spytt ett par gånger, rosslar i halsen och är så lugn att Börnis tyckte om honom idag). Det är skönt att slippa ha dåligt samvete för honom när jag inte har lust att gå minsta lilla meter.

Nu måste jag dock pallra mig upp och diska och sen hoppa ner till Konsum och handla middag och frukost. Sen kommer Börnis och ska plugga med mig ikväll, ÄNTLIGEN tillbaka från Stockholm!

Sid har nog ont i halsen också, han stal nyss en av mina Vicks blå...

Började med spårlektion i förmiddags, fullkomligt älskar min skola!

Resten av dagen kommer jag spendera 1) här framför datorn 2) i skogen och träna uppletande 3) på möte med Kerstin 4) hemma pluggandes samhällsekonomi 5) på Forshaga BK för skyddslicenskurs

Men först ska jag äta lunch! Trots jättefrukosten i morse är jag vrålhungrig nu.

Och väldigt lycklig eftersom min älskade Börnis kommer med min nästan lika älskade Jeep i morgon så jag kan ta mig till Örebro i helgen :D Allt löser sig till det bästa, jag får hit Börnis som fastnat i snökaoset i Stockholm OCH jag slipper ta tåg eller slirig Volvo till Örebro. Skulle kunna dansa runt i lägenheten om det inte vore för att Sid blir så jäkla hypad då. Jag tror inte han tycker jag dansar bra...

So long!

Ja, det var det där som fysoterapueten sa om att jobba en dag och vila två. I måndags var vi nere vid stallet och tränade både lydnad och skydd. Märkte tydligt att Sid inte har ork att hålla koncentrationen i skyddet när han först har kört ett lydnadspass och dessutom är trött av andra intryck under dagen. En viktig hemläxa till nästa gång om vi ska komma dit jag vill komma med den skyddsträning vi gör nu, han måste ha mental ork för att hålla ihop och får alltså inte ha kört något annat innan.

Det är svårt med en niomånadershund att veta hur långt den mentala kapciteten går, det ändrar sig från dag till dag. Just nu känns han inne i en svacka rent orkmässigt, men däremot tar han i och jobbar på så bra han kan.

Lydnadsträningen i måndags gick helt okej. Tränade läggande under gång som vi börjar få ordning på under baklängesmarsch nu, det är roligt att pilla med lite fler kedjor. Mitt under passet stack han ifrån mig och sprang in på andra planen i full kareta. När han kom in där och såg att alla tittade förvånat på honom tvärvände han och sprang tillbaka. Det var visst inte en så bra idé ändå :) NiomånadersSid ignorerar betydligt fler vardagsinkallningar än åttamånaderSid, bara att notera och börja träna.

Igår gick vi ut ett pass med Sofie och Ben. Sid fick mest sitta uppbunden och titta på, något som gick över förväntan. Sen tränade vi lite fritt följ vilket gick riktigt, riktigt bra. Att nå våra trettio steg före nästa Mariasamling känns inte som något problem alls i dagsläget. Kastade bollar och leksaker också och han kommer tillbaka fint och bjuder upp till ny lek, härligt!

Jag och Sofie la en platsliggning, första gången Sid fick ligga bredvid en annan hund. Just Ben hade han inga som helst bekymmer med, men Sofie som stod tjugo meter bort och tittade rakt ut i ingenting var på tok för svårt att hålla sig borta ifrån. Trettio sekunders platsliggning har vi utan så svåra störningar och utan andra hundar, men nu brast det vid tjugo.

I dag gick jag ner till stallet för första gången sen jag fått körkort och tränade lite, lite lydnad. Det blev några fritt följ-pass där vi utökade till tolv steg utan halt. Han har jättefin attityd både i själa momentet och när jag bryter honom efter ett fel. Att låtsas äta på godbitarna själv är något som får honom dundertaggad för att försöka hårdare, nästan lite väl, men det är kanon att ha med sig. Nu hoppas jag vädret fortsätter vara milt så vi kan få till lite mer fritt följ-träning än tre pass i månaden...

Tränade uppbindning nere vid stallet med Li som störning. Ett mindre utbrott där han snabbt kom på sig och lugnade sig och en repetition gick jag utom synhåll en stund. Han satt lugnt enligt rapport från Li. Härligt!

Han hann även med att kasta sig i famnen på både Susanne och ett gäng okända sporthandelskillar - hanteringstest here we come.

Idag är han dyr. I morgon ska han få va ledig(are).

So long.