Fia har varit på kurs. Igen får man väl lov att säga då hon varit på flera kurser med husse. Den här gången var det däremot jag som tog med mig henne på äventyr utan husse. Det har varit samling två på tränarutbildningen och efter jobbiga händelser i fredags kände jag att jag och Sid behövde en liten paus från Farina. Det passade bra att Fredrik fick bonda lite med henne på egen hand och jag tog därför med mig både Sid och Fia.

Kom under helgen på att Fia nog aldrig har tränat något annat än vardagslydnad utomhus, så när som på ett par pass utanför trappen hemma. Det har alltså varit en stor förändring för henne att vara på ny plats, med massa nya hundar och nya övningar.

Helgen har fått mig ännu mer sugen på att göra lydnadshund av det lilla fluffet och jag känner nu att jag behöver få till en plan och kanske ge mig på ett försök till strukturerad träning.

Vardagsmässigt jobbas hon med spontankontakt både på promenader och lös. Hon har inga som helst problem med att springa väldigt långt bort och hitta på egna äventyr, så spontankotakt/följsamhet är en väldigt stor del i Fias träning. Här gäller det att fånga minsta lilla tendens och få henne på rätt tanke väldigt tidigt under promenaden, för det är först då hon upprepar det. Annars kan det gå en hel promenad utan att hon bjuder upp, för hon är inte inne i tanken.

Inkallningar och passivitet/avslappning/filtlekar jobbar hon också med. Liksom självkontroll och fri/varsågod vid t.ex burdörrar, ytterdörrar, matskålen etc.

Grundfärdighetsmässigt har jag jobbat med följande:

Lekutveckling och grunder för apportering.

Hon leker helt okej. Kastar sig in i leksaker och griper om man presenterar ett dött föremål, men tillkämpar sig inte riktigt med den intensitet jag vill. Jag tror mycket har med tandlossning att göra för i helgen tror jag alla mjölktänder rök samtidigt (hon har haft dubbel uppsättning en period nu). Kamplek och fortsätta kampa trots att jag blir passiv ska vi fortsätta utveckla, liksom att komma tillbaka med leksaker och lämna i handen. Ev även släppa på signal, det beror på hur galen hon blir.

Burlekar

Började vi med ordentligt under helgen, då det enda vi gjort tidigare är att jag shejpade in henne i några burar när hon var pyttipyttis. Hon är inte riktigt så pigg på att gå in  i bur eftersom det hittills inneburit att åka bil och/eller lämnas ensam. Hon kom igång bra med att bjuda på att gå in i buren och framförallt i ett pass då hon fick gå in, fick ett klick och godbit och så direkt ut för en stunds lek innan hon fick bjuda in igen. Tror jag ska köra ett par repetitioner med båda burdörrarna öppna så hon kan springa igenom för att få till mer fart.

Hon har legat mycket i öppen bur och tittat på när de andra tränar och det har hon skött riktigt bra. Nyckeln är nog en låg belöningsfrekvens, att alltså inte belöna för att hon inte ska gå ut utan faktiskt belöna för att hon väljer att stanna i buren. Jag har haft kopplet runt foten som en livlina, som inte hjälpte ett dugg då hon fick för sig att kasta sig rakt i famnen på en rottweiler. Som tur var var rottweilern under bra kontroll av sin matte och jag fick till en snygg hockeytackling slash straffspark i fotboll slash lyra och fångade upp min valp. Att hålla sig undan från allt och alla känns som en stor utmaning vi har framför oss, tur att hon är en glad sort.

Omvänt lockande och självkontroll

Det har vi jobbat med men inte så det märks :-) Hon behöver mycket mer träning på stadga. Hon är en helt annan typ av hund än Sid på det sättet då det känns som att hon aldrig är stilla. Dessutom har hon nog en hel myrstack i all bakdelspäls.

Klossträning

Den började vi också med idag och hon kan stå med framtassarna på klossen och vänta på frisignal i den utsträckning hon överlag har stadga. Alltså not so much, men det kommer vi jobba mycket på nu. Kul att få igång lite riktade tassbeteenden på henne!

Fotgående

Belönar att sluta upp vid vänstersidan och gör mycket lekövningar där leksaken försvinner och hon får tigga igång mera lek.

Har även börjat lite med baklängesfot och det funkar riktigt bra. Det har mest blivit träning på att gå med fyra tassar i backen och hålla kontakt så det är därifrån vi får fortsätta. Jag ska vara observant på hennes position då hon har en förmåga att trycka ut rumpan åt fel håll. Se till att hon är rak i belöningssituationen och tajma belöningarna till där hon är helt rak. Hon går även en bit i från mig och det att komma ända in till kroppen är något som behövs jobbas på med henne överlag, både i vardagen och i träning (med leksaker t.ex.)

Stå

Hon har helt fantastiska attack-hoppstå men även här är det stadga som brister. Få till den, generalisera och så på med signal.

Vi har även shejpat backande (det första hon fick lära sig), handtarget, sitt, ligg, target och krafsa i marken.

Det vi ska jobba med framöver är alltså:

• Lekutveckling
• Apporteringsgrunder
• Burlekar
• Omvänt lockande/självkontroll
• Kloss
• Fotgående
• Stå, sitt och ligg (rena beteenden och lägga på signal)
• Nosduttar
• Varsågodövningar
• Springa rakt fram mot ingenting

Listan kommer säkert fyllas på efterhand, men det här känns nära till hands och bra. Eller vad säger ni?

Läser i Fannys blogg idag att hon är ungefär lika glad som jag över att vintern har kommit, men hon bidrar också med lite tips på vad man kan pyssla med i vinter. Det gav mig inspiration till att göra en lista över vad vi ska fokusera på under köksträningen i vinter:

Platsliggning med hakan på tassen

Målet innan vintern är slut är att klara fem minuter utan störning, samt kortare stunder med plötsliga störningar. Han ska även kunna lägga sig ner från utgångsställning på kommando "haka" och kunna skilja på "haka", "ligg" och "down" (hakan mellan tassarna).

Just nu kör vi korta stunder med regelbundna störningar vilket han klarar riktigt bra, de flesta störningar verkar inte besvära honom det minsta så nu måste jag börja utmana honom. Det han har allra, allra svårast för är om jag påbörjar en långsam rörelse och sen avslutar den snabbt, då tar impulsiviteten över och han reser upp huvudet, men har inte svårt för att lägga ner det direkt igen. Jag har inte gjort någon stor grej av det, utan väntat tills han lagt ner huvudet och sen gjort om störningen på nytt. Måste vara observant på att han verkligen ligger med hakan på tassen och inte nosen nere i marken, jag har varit på väg att kväva honom både en och två gånger då att andas genom köksmattan inte är det mest hälsosamma i längden...

Tandvisning

Målet är att kunna sitta stilla vid min sida med en bra attityd medan någon känd person kommer fram och tittar på tänderna. Kanske vi kan ha som mål att Johan, vår kompis som Sid inte är jättebundis med, ska kunna göra det.

Fjärrskiften

Målet här är att ha bra förflyttningar mellan sitt och ligg på kommando och mellan sitt och stå samt ligg och stå frivilligt medan jag står nära. Jag vet ännu inte om jag ska tävla lydnadsklass med honom men tänker att det är bra kunskaper att lära in och dessutom tycker jag det är roligt att pilla med. Förhoppningsvis kommer vi behöva det till mondioring om inte annat...

Luktdiskriminering

Även detta ser jag som en bra kunskap att ha om vi nu ska tävla lydnadsklass och om inte annat så för mondioringen. Vi har gjort några gånger på kottar men ska gå vidare på pinnar nu. Jag kanske tar en sväng förbi post-itlappar för att ha provat på den metoden, kan vara bra att ha provat i praktiken om någon av mina kursare vill använda sig utav den. Ser fram emot den här träningen, det ska bli jättespännande att se hur Sid klarar den, som är så mycket mer näsa än vad Ebba var. Det ska bli intressant att jämföra de två i just det här momentet.

Gripanden och hållanden av massa olika typer av grejer

Målet är att inte ha någonting i köket som Sid inte hållt bra i munnen :-)

Kloklippning

Det har gått bakåt lite i kloklippningen efter ett par gånger då jag klippt för att få det gjort och inte sett till att få en bra situation utav det. Lite back to basic. Ska även skriva en artikel/blogginlägg om hur jag jobbar kring det.

Lugn och ro

Avslappning i bädden mellan träningspassen går kanonbra i dagsläget och han har blivit en mycket mer harmonisk hund överlag sen vi börjat jobba med strategierna från avslappningskursen (jag ska berätta mer kring dem i ett kommande blogginlägg!). Avslappningstanken mellan passen tror jag också bidrar till att inte få en hund som blir stissig och full av förväntan på träning inne, eftersom träning bara kan ske om man ligger och slappnar av.

Jag har upptäckt att han har mycket lättare att självmant söka upp avslappningspunkter, t.ex filt/matta, bädden och buren för att lägga sig och vila. Jag behöver inte längre påminna honom om att "du ska slappna av nu". I alla fall inte hemma.

Starter i fria följet

Målet är starter med full kontakt trots störningar.

Utgångsställningar

Våra utgångsställningar är inte de bästa, de är oftast bra men långt ifrån så klatschiga och flytiga som jag vill ha dem. För att få till mängdträning och ändå hålla uppe en riktigt bra belöningskvalitet alla repetitioner så ska vi börja varje träningspass, oavsett vad vi ska träna, med en till tre utgångsställningar. En sned utgångsställning ska generera i ett "fri" och nytt försök medan en seg utgångsställning ska belönas så länge den var teknikmässigt riktig och avslutades i rätt position.

Frambensrörelser

En stor anledning till att våra vändningar på stället och stegförflyttningar blir väldigt långt fram är att Sid inte har kunskapen i hur man jobbar med frambenen. I arbetet på klossen så är ju frambenen stilla och där gör han det bra. Men i verkligheten ser inte vändningarna ut som på klossen eftersom det är hunden som ska flytta sig runt mig och inte jag som ska flytta mig runt hunden. Ett mål för vintern är därför att få Sid mer frambensmedveten. Jag tänkte jobba med lyfta framben och olika typer av targetövningar där han ska flytta tassarna mellan olika targets. Kommer jag på fler är det nog bara en fördel.

Stegförflyttningar

På planka framför och på planka vid sidan.

Kryp

Starter i krypet, både framifrån, från sidan och från andra positioner. Att lägga hakan i backen så fort jag stannar och att enbart starta när jag rör mig.

Signalkontroll

Mellan "haka", "down" och "ligg" (se punkten om platsliggning) men även mellan andra kommandon. Efter vintern vill jag verkligen ha "grönt ljus"-känsla i kommandoord.

Sitt, stå och ligg

Större värde för sitt genom att sitta medan jag plockar i ordning hans mat samt genom att träna många pass med frivilliga sättanden och generaliseringar däremellan.

Snabbare lägganden även under baklänges språngmarsch frivilligt. Experimentera med felsignal/felrutin för att få honom att ta i ännu hårdare.

Stå på kommando från fart eller så mycket fart det nu går att få i köket, men t.ex genom att kasta iväg en godbit och ge kommandot på vägen tillbaka.

Lekattityd

Lägga vikten bakåt med vara mer på stället i leken, och inte tillkämpa sig så fruktansvärt.

Alltså:

• Platsliggning med hakan på tassen.
• Tandvisning
• Fjärrskiften
• Luktdiskriminering
• Gripanden och hållanden av massa olika typer av grejer
• Kloklippning
• Lugn och ro
• Starter i fria följet
• Utgångsställningar
• Frambensrörelser
• Stegförflyttningar
• Kryp
• Signalkontroll
• Sitt, stå och ligg
• Lekattityd

Om eller när vi får tillgång till inomhusträning i t.ex ridhus ska vi jobba med kedjor och tävlingsträning samt störningsträning i tävlingslika situationer. Det känns som en bra kombination till den extrema detaljträning det blir inomhus. Om någon har något förslag på inomhus-/ridhusträning i norra Stockholm/Åkersberga/Norrtälje så skrik till för jag är jätteintresserad! Eller om någon vet något ställe man kan hyra.

Hoppas jag inspirerat fler till att skriva en egen lista och hålla i gång hundträningen även i vinter.

Ska snart iväg till klubben och träna en sväng innan det bär av till Svinninge för att äntligen klippa av mig håret.

På klubben har jag planerat att jobba med följande:

Läggande under gång med fokus på förberedelse inför nedläggandet och blanda tio meter fritt följ utan rutin med fem meter fritt följ och nedläggande med rutin innan.

Nya platsliggningsbeteendet med bjud från stå och sitt. Ska börja lägga in signal.

Apporteringshållanden under rörelse, fritt följ och tricks.

Men först ska vi ut och gå en sväng!

Ett långt inlägg som jag personligen tycker är ganska läsvärt, framförallt som tankeställare kring vad det beror på att det blir fel i träningen ibland och som gör mig glad över att jag inte använder mig av fysiska korrigeringar när felen uppstår.

Har gjort två upptäckter den senaste veckan om att jag skapat problem genom att lära in dem och där lite funderingar kring konsekvenser av vissa beteenden gjort att jag hittat lösningar på problemen. Jag ska förklara närmare hur jag menar och det blir framförallt funderingar kring omedvetet användande av negativt straff (negativt straff = ta bort möjligheten till belöning).

Med Sid har jag länge haft problem med att han går över sista föremålet i spåret. Mitt första försök till lösning på problemet var att ha mer attraktiva föremål som slutföremål för att stärka upp viljan att finna slutet. Det hjälpte inte ett dugg, då Sid kunde markera (genom att "stämpla" i luften mot föremålets riktning efter att ha gått över det, stanna upp men sedan gå vidare eller dylikt) men inte plocka upp det utan fortsätta spåra min återgång.

Min andra lösning på problemet blev då att belöningen för att hitta slutet skulle få bli att fortsätta spåra, han skulle alltid ha förväntan på ett nytt spår. Därför la jag flera spår med bara ett föremål och direkt efter att ha hittat föremålet på det ena spåret släppte jag på honom på ett nytt spår med ett föremål. Ibland gick jag en bit med honom i koppel innan nytt påsläpp och ibland var det ett långt spår som blev gått som flera korta.

Det var i den vevan jag fick ett nytt problem, när jag la sammanhängande spår plockade han inte upp första föremålet, men kunde gå förbi det och plocka resterande föremål i spåret - utom slutet.

Att få fortsätta spåra är belöning för Sid. Att tvingas sluta spåra är för Sid ett straff för att plocka upp föremål. I och med att spårarbetet avslutas efter att slutföremålet hittats så straffas Sid för att plocka upp slutet. När jag försökte avhjälpa det genom att lägga korta spår med bara slut (stärka upp att hitta slutet genom att slutet skulle bli mer värt än spåret) så slutade han plocka upp första föremålet, eftersom det kan vara det sista. Sid vet inte om den fortsatte vittringen är en fortsättning på spåret eller min återgång till bilen, för honom är det bara ett spår. Sid vet inte med säkerhet vilket föremål som är det sista men han har betydligt större benägenhet att plocka tio centimeter långa pinnar än pipleksaker, petflaskor, kampleksaker och andra "roligare" föremål, eftersom det är dessa han straffats för att plocka upp. Han plockar heller inte gärna grejer nära dikeskanter, vägar, terrängskiften eller dylikt eftersom det oftast är där man, i all mänsklig stereotyphet, lägger spårslut (vet inte om stereotyphet är ett ord, men ni förstår nog innebörden).

En ny fundering att prova inför framtiden fick jag från Björn Åge, som har Sids pappa, nämligen att aldrig lägga spårslut. Lägga längre spår än jag planerat att gå, lägga föremål precis som om de varit slut men låta spåret fortsätta. Ta för vana att regelbundet bryta mitt i spåret för en liten mystund, lite korvätande eller lite kamp- och jaktlek. Att lägga mina mentala spårslut i något av dessa avbrott. En form av straff kommer det fortfarande bli, eftersom möjligheten att få fortsätta spåra försvinner, men jag tror risken är betydligt mindre att sannolikheten för att spåra minskar än att sannolikheten för att plocka apporter minskade.

Med Askari har jag haft problem med tävlingsträningen av budföring. Delarna 1) att springa till mottagaren och 2) att springa tillbaka till mig fungerar bra. Men inför tävling vill jag dels lägga många belöningar ute hos mottagaren men dels träna att han ska kunna springa från mottagaren utan att först ha fått belöning hos denna. Detta har inte fungerat något vidare då något av skicken i stort sett alltid blivit dåliga.

Idag kom jag på var problemet ligger. Vi var på ÖBK och tränade tävlingsmässig budföring med Annica. Planen var att skicka till Annica, tillbaka till mig och sen tillbaka till Annica för belöning. Första försöket sprang Askari till Annica, krumbuktade lite och sprang sedan tillbaka till mig, utan minsta tendens till att sätta sig fot eller ens vrida på öronen när hon försökte ropa tillbaka honom. Vi gjorde om och denna gång satte han sig fint, fick en klapp och sen springa tillbaka till mig, vilket han gjorde fint. Sen på skicket tillbaka sprang han inte ens hela vägen fram till Annica utan gjorde en lov framför henne samtidigt som han krumbuktade sig och sprang i 190 tillbaka till mig.

Han försöker komma åt sin fasta rulle.

I söket har vi länge jobbat med att Askari inte ska gå på figgarna i legan. Efter att ha tränat mycket specifikt på att markera på lagom avstånd från figgarna började jag lägga in att om han kommer för nära innan han markerar plockar jag ut rullen och skickar om honom på nytt. Det har fungerat jättebra och markeringarna ovanpå figgarna, efter en tungkyss eller efter att först ha mallebrötat sig lite har minskat ner till minimum och han har blivit jätteduktig på att ändra beteende om jag skickat om honom på nytt.

När Askari sätter sig fot med mottagaren, får springa tillbaka till mig och sen blir skickad tillbaka har han kopplat det till den intensiva markeringsträning vi haft i söket och alltså tagit omskicket som ett straff för att han satte sig fot hos mottagaren. Han ändrar sitt beteende och försöker istället markera innan han kommit fram till mottagaren, på det avstånd jag lärt honom i söket.

Hade jag haft mer tid innan vi förhoppningsvis ska tävla budföring för sista gången hade jag lagt ner tid på övningar som fått honom att förstå skillnaden, att "marsch" betyder spring rakt fram och sätt dig fot hos det som finns där och "sök" betyder spring rakt fram, hitta människan, håll dig på avstånd och kom tillbaka med rullen när du gjort det. Nu blir istället lösningen den enkla att allt som oftast ge belöning hos mottagaren för att visa att det faktiskt var att sätta sig fot som var det rätta och ibland låta honom springa tillbaka till mig fast med efterföljande belöning hos mig. Det vi framförallt ska träna på är första skicket till mottagaren, för att verkligen stärka upp "spring och sätt dig fot". Men skulle han få för sig att göra en "markeringslov" är det inget mer med det än att jag rycker på axlarna och skrattar åt min galna belgarpojke och glädjer mig åt att jag har en hund med både humor och vilja att alltid göra sitt bästa. Och jag är trots allt mer rädd om våra avståndsbelöningar i söket än våra budföringar.

Ibland kan det vara värt att tänka lite extra på att man lär hunden det den får belöning för, inte det man tänkt att lära den och att belöningen för hunden inte alltid är samma sak som belöning vi tänkt att ge dem.

Är helt klart att få en petflaska, rejsa hundra varv runt appellplanen och sen få ligga och tugga på den, helt i trans.

Det finns massor att träna på i lydnaden och Sid lär väl vara helt slut efter dagens aktiviteter, men vi ska ner ändå. Är han någorlunda pigg ska han få träna utgångsställningar, apportering, hopp och helhet i fria följet, är han tröttare blir det platsliggning, kvarsittande med störning av de andra hundarna och sluta upp vid min sida (inmarscher på plan och transporter mellan moment). Det är en plan i alla fall, det kanske till och med blir så att vi bara åker ner och umgås, det behövs det också ibland.

Träningen inför Sids karriär som spårhund har påbörjats och han har till och med talang. Jag tror det är någonting med namnet, har hört att Id-hundar brukar gilla att spåra :)

I höstas provade jag att lägga spontanspår till honom som vi ramlade över, men utan några framsteg. Han kunde irra omkring runt spårkärnan och vara alldeles exalterad, men inte förstå vad han skulle göra av det. Så kom vintern och vi la ner spårträningen.

Vecka 12 i år skulle första spårdagen i Dressyr och eftersök B gå av stapeln men på grund av all snö så blev den inte av. Vi la ändå ut en pinnstig i skogen för att träna någonting spårrelaterat och efter att Sid hittat två pinnar lekte han dammsugare i skogen med svansen viftandes som besatt. AHA, det var såhär man kunde göra för att få upp hans intresse för att följa den vittring han hittade.

Så vi väntade på att snön skulle försvinna, och i brist på barmark la jag fler pinnstigar. Barmarken kom till Stockholm lagom till min praktik och vi passade på att spåra i skogarna runt Stockholmsavdelningens appellplaner, med resultatet att Sid blev fullkomligt spårgalen. Från att ha varit tvungen att använda föremål för att få upp intresset för spåret tog det två spår innan han sprang över föremål i sin iver att få fortsätta spåra. Vid spåret på Stockholmsavdelningen (det tredje spåret för säsongen, tredje gången han spårade) var han så tänd att han inte hade tid att äta vom og hundemat i slutet för att få fortsätta spåra.

Fjärde spåret la mormor Åsa på åkern bakom Finnberga, det var första gången han gick ett icke-förarlagt spår. Nu plockade han föremålen helt okej men var svår att engagera i belöningarna i sin iver att få fortsätta spåra. Vi tog det lite mer lugnt före påsläppen och han fick ligga och hämta andan en stund i spårkärnan innan han släpptes på igen, vilket resulterade i ett lugnare spårbeteende. Han gick äver slutet men hade precis innan det klarat en vinkel och ett terrängbyte jättesnyggt, så jag tog av honom mitt i spåret och belönade där. Han verkade inte ett dugg berörd över det faktum att det var en ny spårläggare, men så är ju inte Åsa direkt okänd för honom heller, det är klart att man spårar upp mormor om man får chansen!

Femte spåret la jag i skogen bakom vårt hus, ganska besvärlig terräng med mycket stockar och stenar, ris och vildsvinsbök. Jag är inte den som är försiktigt i mitt spårläggande, misslyckas hunden är det ju bara jag som vet om det och får ett kvitto på vad han klarar av och inte. Det var alltså både långt, svår terräng och knixigt, men han redde ut det jättefint. Däremot gick han över nästan varje pinne, förutom slutet, och när jag plockade av honom selet efter slutapporten kändes det som en bestraffning att dra honom av spåret. Hm, inte alls bra.

Så gick vi spårkurs för Cicci för två helger sen och då föll alla bitar på plats. Han spårade bra, han plockade föremål bra och vi avslutade spåret med en bra attityd. Det var en dröm att gå bakom honom i linan, den lilla hunden som jag trodde skulle växa upp till en vimsig irrhöna med tanke på hur hans spårbegåvning såg ut i höstas.

Under kursen la vi flera olika spår. Det första ett U-spår med ett terrängbyte (skog-fält) som han tog jättefint och där vi bröt spårandet med storbelöning efter att han intensivt vindat in en av apporterna. Nästa spår blev dock på tok för svårt för honom då jag la ganska många vinklar och många föremål, den längsta liggtiden han haft och på en äng som ligger nere vid havet. Han gick helt okej till en början med hjärnkapaciteten tog slut efter ungefär halva spåret. En stund senare provade vi att låta honom spåra klart resten av spåret bakom en rutinerad hund, men han vågade inte ta för sig och var nog alldeles för trött. Så nu vet vi det.

Dagen därpå la jag först ett ängsspår och det är från det spåret bilderna är ifrån. Även detta var U-format men med 90-graders "viltspårsvinklar" (T-vinklar). Några av föremålen låg i skogskanten där jag lagt en repögla runt ett träd, så han fick kampa loss föremålen. Det gick han igång på och tyckte var skitkul! Sen såg man hur han tog i för att lyfta även de föremål som inte var fastbundna, vilket var precis vad vi ville åstadkomma. 

Nästa spår började på äng, gick över i en skogsglänta (men fortfarande på ängsunderlag), ut på öppen äng igen, över ett snöparti, in i ytterligare en skogsglänta, tvärs över hela ängen och slutade i ett liteet skogsparti. Även här var så många föremål som möjligt fastbundna. I det här spåret lät vi de andra kursdeltagarna röra sig ganska fritt och medan vi belönade ett föremål fick de ställa sig en bit framför oss så han var tvungen att spåra förbi dem, allt för att se hur han reagerade när det var människor i spåret. Det var inga problem. I det här spåret var alla vinklar till vänster och eftersom han har naturligt för att slå till vänster hade han lätt för att reda upp dem. Högervinklar är svårare för honom eftersom han då slår över tom mark och kommer tillbaka till det spår som han redan spårat. I snöpartierna gick han bra i kärnan, men det kan ju också berott på att det var enkelt att gå där. Nästa vinter ska jag prova att lägga snöspår på ställen där det är enkelt för honom att välja att gå runt på bar mark, bara för att testa.

Efter kursen hade vi spåruppehåll en dryg vecka och i tisdags fick han gå ett spår i fina skogen här i Starrmora. Även detta redde han ut jättefint även om jag var nära på att villa bort oss. Vi såg nämligen en pinne liggandes i mossan till vänster om oss men Sid fortsatte spåra rakt fram. Jag stannade strax före vad jag trodde var vinkeln och tänkte se vad han gjorde. Han slog en del men fortsatte spåra rakt fram, så övertygande att jag var tvungen att följa efter. Min tanke var att "helskotta, nu kommer han få utdelning för att följa djurspår", men han tog en vinkel längre fram och ledde mig rakt till slutet. Den pinne vi sett till vänster var antagligen en gammal pinne som legat i skogen ett tag, men det har verkligen gett mig huvudbry.

Saker vi ska tänka på inför framtida spårträning:

Andra spårläggare

Leka in lite klurigheter, typ stockar, bäckar, under/över saker och dylikt.

Pinnpromenader och apporteringsträning vid sidan av, fortsätta med blandat leksaker och pinnar i spåret men in med fler och fler  pinnar i takt med att de ökar i värde.

Inte glömma att träna på skogspinnar!

Lägga två spår och börja med det andra så det blir ett spår med kort liggtid och ett med längre.

Jaktspår, d.v.s stanna en stund vid varje apport så spåret blir betydligt färskare efter varje apport. 

Inte lägga saker synligt utan se till att han måste vinda in sakerna i näsan.

Sätta fast grejerna lite.

Göra raka spår för att få in trycket framåt i linan.

Träna på att kunna stoppa honom på vägen och släppa på honom igen.

Jobba ut mig själv på längre och längre avstånd.

Låta människor störa oss i spåret.

Avslutar med lite bilder som min syster tog under kursen. Det blir nog de sista bilderna jag tar på ett tag då min kamera gått sönder. Som ni kanske ser blir det små streck över hela bilden, har gjort mitt bästa för att tona ner dem, utom på sista bilden då jag tyckte de gav lite läcker effekt.

Efter förra samlingen men Maria, i mitten på januari, skrev jag upp några mål som jag ville att vi skulle uppnå inom de närmaste månaderna. På vissa ställen har vi fått för lite träningstid och på andra har vi kommit långt mycket längre än jag räknat med.

En liten summering tänkte jag bjuda på, och även då den lista på vad vi jobbat med:

FOTGÅENDE

Kunna gå en raksträcka på minst tio meter men helst tjugo, med max en halt.
Vändningar på stället till höger och vänster.
Stegförflyttningar framför till höger och vänster samt vid sidan till höger.
Följa med kontakt när jag snurrar på stället.
Djupa utgångsställningar.
Start från utgångsställning.
Ett steg-halt-ett steg-halt.

Det här var målsättningar i underkant. Idag går han rätt långa raksträckor när han är i rätt läge, utan någon halt. Gör både marscher och halter åt höger och vänster från marsch och på stället. Starten sitter där, liksom ett steg fram-träningen. Det vi inte riktigt fått till är stegförflyttningarna, vi har helt enkelt inte tränat på de alls. Utgångsställningarna har vi inte heller fått riktig flyt på, men annnars så fungerar delarna för sig och det är uthållighet som ska till. Fria följet är ett sådant moment som bara ramlat på plats med Sid. Härligt!

FRAMFÖRGÅENDE

Ha förståelse för stå med huvudet och fokuset framåt (kunna bjuda på det).
Vända upp och gå tre steg i rätt riktning.
Snabbt bjuda på rätt beteende igen efter belöning.

Jag tyckte det var så tråkigt när vi aldrig kom vidare och det inte kändes som att jag fick förståelse överhuvudtaget, så jag la det här på hyllan hela januari och i stort sett hela februari också. Sen provade vi det igen för nån vecka sen hemma på tomten och då hade poletten trillat ner. Han bjuder på huvudet fram från utgångsställning och håller den positionen trots att jag viftar med armarna. Han upprepar med lätthet beteendet efter belöning. Själva gåendet har vi gjort både från utgångsställning och från uppvändning framför och det senare måste dammas av lite mer.

SITT, STÅ OCH LIGG

Alla tre på signal med signalkontroll.
Alla tre frivilligt oberoende av mina händer eller belöningarnas position.
Stå och ligg medan jag trampar på stället.
Antingen stå eller ligg under baklängesmarsch.

Kunna bjuda på stå, sitta och ligga stilla.

Oj, här har vi varit dåliga. Sitt och ligg är riktigt bra, läggandena är snabba och han älskar att göra dem. Stå tränade vi en hel del under sportlovet och då med fokus på att stå stilla efter landningen. Någon signalkontroll har vi absolut inte, det vill jag inte påstå att vi har på de andra heller. Frivilligt är alla tre bra och stå och ligg är även bra under baklängesmarsch. Det som skulle kunna vara lite sämre frivilligt är sitt, ett beteende som det känns som att han inte gillar. Det är något att titta på. Att bjuda på stadga börjar han bli bättre på.

INKALLNING

Bibehålla farten!
Explosiva starter från sitt och ligg på "go"

En del jaktinkallningar har vi tränat, men inga snabba starter. Skäms på mig. vi borde ha en färdigkedjad och klar inkallning vid det här laget, ska titta på det.

APPORTERING

Hålla bra i tio sekunder när jag håller i.
Kunna hålla kvar fast jag släpper i tre sekunder.
Hålla trots omvänt lockande när jag håller i.
Hålla trots omvänt lockande när jag inte håller i.
Släppa på tack.
Gripa från medhjälpare.

Komma tillbaka med bollar och trycka de i handen.
Komma tillbaka med något roligare leksaker (klutarna).

Det vi tränat allra minst på är apporteringen, jag vill ha mycket space att kunna leka loss ordentligt och har helt enkelt varit för dålig på att jobba med det när vi väl är ute. Ett par pass i ridhuset, litegrann inne och nåt pass hemma och vi har inte på långa vägar kommit så långt som jag velat. Han släpper på tack och griper när jag presenterar, så det är en början i alla fall. Bara det där i mitten kvar...

Kommer tillbaka gör han när jag har en likadan grej, även i ridhus! H ä r l i g t!

FRAMÅTSÄNDANDE

Springa fort till buren.
Springa fort runt en stol.
Springa fort till godbitskål.

Oj, det här har vi i stort sett inte tränat alls, fy skäms. Springa fort till buren har vi gjort litegrann och det går helt okej. Sen har jag shejpat honom ut i ingenting och det tycker han är jättekul, bjuder bra på det så fort jag har en leksak i handen. Det är underbart med pigga unghundar!

TRICKS

Mycket bättre backande!

Det har vi i alla fall jobbat med och fått till. Bra tryck och attityd och han gillar det verkligen. Nu ska vi se om vi kan vidareutveckla det någonting...

SAMMANFATTNINGSVIS...

Så känns det ändå som att vi ligger hyffsat bra till. Töväder, sol och värme betyder mer träningstid och förhoppningsvis mer framsteg framöver, jag vet i alla fall vad jag ska ha som mål till näst-nästa Mariasamling.

Ska bjuda på lite mer bilder i nästa inlägg, so long!

Blev inspirerad av Amanda att göra en ny header till bloggen. Sagt och gjort, här har jag suttit i photoshop ett par timmar när jag egentligen skulle göra massa nyttigheter. Nåja, jag har ju ändå lov.

Jag och Sid gick upp till ödegården i skogen på förmiddagen och sen tränade vi lite stå med fokus på att vara heeelt stilla efter landningen. Gick riktigt bra. Insåg i helgen att det var länge sen vi tränade stå, så det var väl bra att vi kom i gång med det igen.

Insåg också att jag slutat skriva träningsplaneringar, kanske för att inte skylta med hur lite vi tränar och hur lite min jycke i snart tävlingsbar ålder egentligen kan. Den här veckan hade jag i alla fall tänkt fokusera på grunder, grunder, grunder med utgångsställning, stå, sitt och ligg som högsta prioritet. Har väldigt många mål inför nästa samling med Maria och ett av dem är att stå, sitt och ligg ska utföras korrekt, vara generaliserade, under signal (och signalkontroll) och fungera både frivilligt och med kommando under baklängesmarsch. Det vore väldigt, väldigt skönt om de fungerade från utgångsställning också, det gäller bara att få träningstid till det. Ett annat är att få till ingången (den internationella) med bra tryck och säkerhet, men det får vi se hur det går med.

Lika bra att jag sätter i gång och tränar!