Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Lydnad

Av Carro - 14 januari 2012 19:42

I onsdags åkte jag och pojkarna till Kungsör för att träna lydnad med Fanny, Thomas och Maria. Vi ska träffas en gång per månad och coacha varandra mot årets mål. Ett lovande upplägg och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tycker det känns väldigt bra att ha flera som pushar mig vidare i träningen under det här året då jag kommer ha så mycket annat för mig som riskerar att putta ner träningen från prioritetslistan och det vill jag inte. 


I onsdags jobbade jag och Sid på budföringar. Både Fanny, Thomas och Maria fick vara mottagare och vi körde både belöning direkt efter ingången och efter hantering. Sid sprang fort och såg ut att vara lugn och trygg i hanteringen. I de tävlingsmässiga budföringarna var han tveksam på återgången till mig när han inte fått belöning hos mottagaren. Det ska vi fila på till nästa gång, samt baklängeskedja ihop och göra helt tävlingsmässig. Detaljmässigt glömde han bort sitten i utgångsställningen ett par gånger.


Vi körde några inmarscher på plan som kändes jättebra, mycket fint fokus och attityd. Detaljmässigt återkom ingången igen, han var lite för på för att orka jobba in rumpan ordentligt och både vänstervändningarna och ingångarna blev halvdanna med för tidiga sättanden och framtassarna ganska nära mina tår. Jag kände det redan i uppvärmningen men valde att avse från den detaljen och vara nöjd med fokus och engagemang. Och det var jag!


Sista passet körde vi framförgåendet. Han hade lite svårt att hitta en riktning i början och drog åt ena eller andra hållet. De gånger som blev bra var när jag ställde upp honom helt rakt. Ska träna mer på att efter ett par repetitioner på samma sträcka medvetet ställa honom snett och låta honom hitta riktningen ändå. Avvikelsen var dock inte så farlig, nån meter åt sidan bara, och jag släppte igenom det för att äntligen kunna få till en helhet i momentet. Att gå långt var inga problem, när han kommit in i rytmen så höll han den. Maria tyckte han skulle gå på lite mer och det gjorde han när jag gick på lite mer. Jag kan tänka mig att det ger ett mer självsäkert intryck. 


Vi tittade lite på utgångarna i framförgåendet då jag först provade en då jag kommenderade honom fot och därefter "sakta" ("före"). Då hade han svårt att byta tanke. Istället fick han följa frivilligt vid min sida och vänta på sakta-signal och då gick det bättre. Jag tänker mig att köra på frivilliga fotgåenden tills han kan byta till sakta-tanke efter tävlingsmässigt antal meter och därefter lägga på ett "här" eller "fot"-kommando. Kriteriet för att få sitt älskade sakta-kommando ska dock vara att följa fotgåendemässigt vid min sida. Jag är väldigt nöjd med alla delar i hans framförgående och tror hans blivande framåtsändande kan bli riktigt bra. Just sändande-moment var något jag ville lägga väldigt mycket krut på med Sid för att få riktigt bra och det verkar vara på rätt håll, vilket känns härligt, härligt! 


Som avslutning fick vi följa med på en inmarsch till en platsliggning. Sid kändes helt ok i situationen men vi måste träna mycket mer på det. Fick tips av Åsa dagen därpå att träna platsliggning med andra hundar utan att Sid behöver ligga, så just fenomenet "massa hundar ligger på rad och stirrar ut i tomma intet" inte blir något konstigt i sig innan jag lägger krav på att Sid också ska ligga. Det känns som ett bra tips och nu börjar en plan ta form.


Störningsmässigt skötte han sig bra. Medan han jobbade satt det hundar uppbundna eller i bur som han inte reagerade nämnvärt på, inte ens när det skälldes till. Han kunde jobba på trots att det kom och gick folk i lokalen och vi fick flera hundmöten utomhus utan problem.


Han gjorde utfall mot en hund som tränade agility och gjorde nosduttar från kontaktfälten. För kort avstånd, för trött, för lite space, för märklig situation plus att han inte fått bearbeta den hundens entré i hallen ordentligt. Jag ska inte "skuldlägga" mig själv mer än nödvändigt, men det hade faktiskt inte hänt om jag hade varit mer uppmärksam och duktigare på att se att situationen var för svår och inte sätta in honom i den. Den insikten är bra, eftersom den gör att jag kan se hur situationen kan undvikas eller hanteras på ett bättre sätt. Tyvärr kom den insikten efter första utfallet vilket gjorde att jag inte kom in i uppgiftstanke på en gång utan fick ett utfall till direkt efter innan jag kunde börja jobba med honom och få honom att börja bearbeta. Pust! Man lär sig hela tiden och jag får inte hamna i "helvete också"-tankar när det händer, men de allra svåraste situationerna för mig är när han inte får göra utfall. Till exempel i en trång inomhushall. Ytterligare en lärdom: sätt inte in varken honom eller mig i sådana situationer. Vad som gör mig väldigt nöjd är att det fanns minst tio situationer under träningspasset där han antagligen hade gjort utfall för ett år sedan men nu kunde hantera. 


Till nästa gång: 

- Budföringen tävlingsmässig.

- Ihop med hela framförgåendet.

- Hela appellen tävlingsmässig. 

- Riktning i framförgåendet trots snett utgångsläge.

- Vänstersvängar och bakdelskontroll i hög aktivitetsnivå och med heta belöningar. 


Kaj fick inte träna, bara mingla. Han lekte bra men var lite pipig, orolig och hade svårt att koppla ner. Nästa gång ska han få komma in och köra filtträning på mer välplanerad basis. Planen för honom just nu består i stort sett av lek och att vara stilla, samt växlingar däremellan. 

Av Carro - 9 januari 2012 16:06

Jag tycker inte om kyla. Det finns en stark anledning till varför jag ska öppna en inomhushall för hundträning, jag blir helt handikappad när det är kallare än nollgradigt. Jag är den som går med långkalsonger från augusti och framåt för att inte riskera att frysa. Inatt kom minusgraderna, jag som trivts så bra i det här milda vintervädret. 


Trots kylan åkte jag med alla hundarna till Vaxholms BK för varsitt lydnadspass efter jobbet idag. Sid var den starkast lysande stjärnan, medan Fia och Kaj mest var galna. Den lilla vita på tok för galen.


Sid fick börja. Han vilade på filten både lös och kopplad. Han fick börja med att bara komma upp och leka. Han hade fastnat på ett par tikkissfläckar på vägen ner mot planen och jag ville kolla av om han fortfarande var i det blå. Han verkar dock inte vara så störd av tikdofter så länge de inte är alldeles i ansiktet på honom, han hade i alla fall inga tendenser till att vara berörd. 


Han lekte som den krokodil han numera är i mitten av planen, sen körde vi ett par inmarscher in på den ena änden av planen innan han fick paus på filten igen. Fin kille växlade bra mellan träning och avslappning men var lite för aktiv på filten för att kännas helt perfekt. Han bjöd rätt friskt på både det ena och det andra, la sig på sidan och halvsatte sig upp för att dunka ner armbågarna i backen igen. "JAG LIGGER NER SER DU VÄL!" 


Andra passet körde vi en fritt följkedja med inmarsch och ett rätt långt fritt följ. Han gick väldigt fint i början men blev hetare och hetare och började ploga en aning mot slutet, hamnade lite långt fram i vändningar med halter. Han fick springa till leksaken när han behärskade sig och gick rakt och lugnt. Jag trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle behöva tänka på sånt med honom. 


Efter en ny vila testade jag ett långt framförgående i koppel på samma plats där vi gjort inmarscher och fritt följkedjan. Jag ställde upp honom bredvid mig, backade bakom honom och så gick vi. Och gick, och gick och gick. Han gick rakt, lugnt, rytmiskt och i samma tempo. Det var väldigt, väldigt bra. Jag blev så lycklig över denna fantastiska prestation att jag nog drog på belöning lite för hetsigt, för följande repetitioner ville han mest takta och blev orytmisk. Härlig känsla att den första blev bäst, utan att ha fått någon som helst hjälp med riktningen. Nu är det banne mig dags att gå vidare i detta evighetsmoment. En grej som störde mig lite bara är att han pendlar med huvudet, inte från sida till sida utan upp och ner. Han går ett par steg med sänkt huvud, sen reser han det en aning, sänker det igen och fortsätter variera huvudställningen. Det påverkar inte tempot, men jag undrar hur det ser ut från sidan. Jag tänker dock INTE pilla med det just nu, jag tror det kan ligga i belöningsplaceringen och belöningsförväntan. 


Efter ytterligare en stunds vila fick han göra en kedja med fritt följ, läggande under gång och inkallning. Läggandet är så grymt bra just nu, måste kanske plocka ur det ur kedjan och belöna de pladasken lite inimellan också så vi inte förlorar det. Jag är supernöjd med Sids insats idag. 


Fia fick träna filtträning, vilket hon var duktig på. Hålla sig till mig, vilket hon var rätt duktig på. Leka, vilket hon var grym på. Söka upp min sida, vilket hon var sådär på (alldeles för studsig och uppe i det blå). Bjuda på hoppstå, vilket var svårt bland alla dofter. Gå baklängesfot, vilket hon stundtals gjorde fint. Och stundtals var när hon släppte fokus på var belöningen tog vägen. Tok-Fia! Det blev tydligt att hon har mycket lättare att jobba i rörelse bland så mycket goda dofter, så fort jag blev mer still så kunde hon inte behärska sig och näsan åkte ner. 


Kaj skulle få träna cirkelarbete, men var alldeles för galen. Han skällde och sprang hellre baklänges framför mina fötter. Puh, måste ta ner den där lilla parveln till samma planet som jag tror jag. Innebär alltså att jobba mer med godisbelöningar. Trist. Högersida fanns inte i hans värld idag, vi har jobbat alldeles för mycket fritt följ på det senaste och helt glömt bort agilitygrunderna. Skäms. 


Han lekte bra och extremt engagerat. Så jag tänkte kasta en vittringspinne och jobba med bytaövningar. Tjena. Kaj upplevde att vittringspinnar var Guds gåva till phalènerna och sprang sisådär hundrafyrtiomiljoner varv runt planen helt out of control. Som det mesta i dagens pass. Hittade en till vittringspinne och försökte göra byten nära, det gick bra så länge jag höll i dem men så fort jag sälppte (läs: tappade eftersom pirayan till phalène tog i så in i h-vete) så var rejset igång igen. Jippi, något riktigt kul att jobba med -.- Kan hälsa att en fleecefläta med fastknuten strumpa var inte ens värd att titta åt när man hade en VITTRINGSPINNE.


Vi avslutade med promenad längs blå leden en sväng innan vi åkte hem. Hundarna totalkraschade när vi kom hem och jag hade kunnat fått en massa gjort om det inte vore för att jag ska åka igen. Det är dags för kurs i beteende och kommunikation igen. 

Agility · Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 31 december 2011 21:25

Veckan har gått fort och varit intensiv.


I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.


I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 


I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 


Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 


I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 


Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 


Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.


Gott nytt år på er! 

Fia · Hund · hundID · Kaj · Lydnad · Sid · Spår · Sök · Vardag
Av Carro - 27 december 2011 17:14

Kaj har varit dålig i magen hela julen. Kanat runt på ändan, inte kunnat bajsa, kissat på sig och varit orolig. Igår kväll bajsade han ordentligt och i dag har han varit mycket piggare och inte kanat på ändan nånting på hela dagen, så förhoppningsvis går det åt rätt håll och vi slipper åka till veterinären. Majshundens träning går framåt. Han tränar på att vara stilla med omvänt lockande, vilket han verkligen inte förstår någonting av. Han kan bjuda fint på upp till 30 sekunder sitta, ligga och stå stilla vilket är frustrerande. Det är ju superbra att han kan det, men jag blir så otålig när en hund bjuder på att vara stilla och börjar genast tappa tålamodet och anse att de har gett upp. Det är ju självklart inte så, men det är svårt att intala sig själv att det inte är så när man är mitt uppe i träningen och bara vill ha fart och framgång. Han gör supersnygga ingångar, dock har vi gått tillbaka till kloss då de har blivit något orytmiska och inte på samma ställe varje gång. Jag har haft svårt att hålla på kriterierna var framtassarna ska vara, han är ju så liten så en centimeter hit eller dit har inte spelat någon roll för mig, men för Kaj däremot är en centimeter ett stort steg. Jag lär mig varje dag på att träna honom, då jag tycker han har ett helt annat rörelsemönster än de stora hundarna. Nu har vi haft klossen med oss i två dagar och flytet och rytmen är riktigt fint.Spårat har vi gjort en hel del också, bara på grus och asfalt. Han har antingen fått stå vid spårstarten och sett en spårläggare gå iväg eller blivit påvisad en spårstart. Några godbitar har det legat i spåret som belöning. Han är riktigt begåvad, det fina lilla fluffet.För ett par veckor sedan började vi med filtträning och han har snappat det fort. Häromdagen var han och jag i Stockholm på konstgräs-demo och jag fick med mig en ruta konstgräs hem. Den rutan la jag ner på marken medan vi väntade på tunnelbanan och vips! så låg det en Kaj ihoprullad på gräsplätten.Vad vi ska fokusera på framöver är att fortsätta grundträna. Lek, följsamhet på höger och vänster sida, stå, sitt och ligg med signal och stadga, burlekar, filtträning och tricks. Han är rolig att jobba med, men jag önskar han orkade längre stunder i sträck eftersom jag gärna vill köra på när jag väl börjat. Det kommer väl med åren.

Av Carro - 9 december 2011 19:38

Jag och Fredrik tog med oss alla tre hundarna och åkte till ridhuset på eftermiddagen idag och vilken härlig träning vi fick!


Jag började med att träna på att andra hundar kom in i vår träningszon och hundmötespasseringar med Sid mot Fia och Kaj och Sid gjorde det riktigt bra. Sen släppte vi Fia och Kaj och Sid fick träna på att vara stilla och titta på medan de lekte. Även det gjorde han riktigt bra, så då fick han också hoppa in i leken och jag och Fredrik tränade på att kalla in Sid och Fia från leken. Sid uppförde sig helt och hållet exemplariskt och visade verkligen vem som är äldst och klokast. Fia var inte så mycket sämre hon, inte Kaj heller för den delen. 


Träningsmässigt jobbade vi med följande:


SID


Ligga i bur eller på filt och titta på medan Fia tränar med Fredrik eller Kaj tränar med mig. Det är inga problem och han slappnar av fint, förutom en gång när Fia lekte med hans boll. Då brast han och sprang dit och stal bollen, men gick enkelt att få tillbaka och sen gjorde han inte om det. 


Inkallning med stå, eller generalisering av hoppstå. Jag får oftast antingen hopp eller stadga. Hoppstå med stadga kan jag få på signal, nära eller under baklängesmarsch men det är helt klart svårt. Idag fick jag fram både och frivilligt på avstånd och under baklängesmarsch, vilket är stora framsteg från igår då jag bara fick det på signal. Under framlängesmarsch gör han inte hoppstå, då stannar han bara. Vi tragglar vidare... Körde två inkallningar med stå på ungefär femton meter. Den första hade han snabb reaktion på ordet, bjöd på en fin tanke (det vill säga la vikten bakåt och nitade med frambenen men sen fullföljde han inte ända in i "stanna och stadga"). Vi sprang tillbaka till utgångspunkten och gjorde om och nästa repetition var klockren. Stiligt, stiligt! 


Saktagående, där vi började med två sträckor som var riktigt, riktigt fina. Belönade första med boll över huvudet och andra med vändning och boll hos mig. Sträckan var kanske tio-femton meter. Det var på tok för heta belöningar, för sen blev han för snabb och gled iväg framåt. Men med bra riktning! Startade från stå framför mig, och resterande tjugotal repetitioner fick han bara stå framför mig och fick bollen precis framför näsan. Längsta stadgan var femton sekunder ungefär. Sen provade jag en sträcka till och den var lugn och fin, mer stadgeträning alltså.


Kröp lite, det var länge sen sist nu. Började på knä framför honom och det gick klockrent, över fem meter före belöning. Måste tänka på att ha händerna bakom ryggen så han inte hakar upp sig på en hand som någon form av target. Sen reste jag mig på fötterna och det blev svårare, tror det är en kombination av att han inte kan följa en hand och att han inte riktigt vill lägga ner huvudet med risken för att förlora kontrollen på belöningarna. Mer hakan-i-backen-träning stillastående, helt enkelt så ska det nog lösa sig. Han blir antingen hög i armbågarna (big no-no) eller börjar krypa normalt, alltså med bakbenen under sig (vaaaarföööör?). Mer hakan träning och mindre belöningar från handen. Och bara gå vidare. 


KAJ


Filtträning. Åååh, han är så fin! Han söker upp filten jättefint men hade lite svårt att lägga sig i ridhusmiljön. Han kollade av varje dammkorn som hamnade på filten i jakt på en belöning. Väntade ut honom och han coolade ner sig, sen la han sig som den korv han bjuder på här hemma. Fina Majsen! När det var dags att gå hem friade Fredrik honom från buren som han låg i då och han sprang direkt och la sig på filten som låg utanför buren. 


Sitta stilla. ÅTTA sekunder, utan hjälp och utan större störning. Det är sensation för att vara Kaj, och det känns verkligen att den träningen går framåt. Att jag rör mig från honom är en superstörning, då vill han följa efter. Det är krafttag som gäller här nu om vi ska hinna nå våra sitta stilla-mål tills december är över. 


Springa till target. Han är jätteduktig, men behöver ett par repetitioner nära i början på passet för att komma i rätt tanke. Belönade med att han fick springa tillbaka till mig och kampa, vågar inte längre lita på att han kommer tillbaka med grejer (måste träna mera...). 


FIA


Fredrik tränade på att sitta och titta på medan jag tränade och Fia gjorde det jättefint. Hon satt eller låg lös vid Fredriks fötter och tittade, det var första gången hon klarade av att vara helt lös i en sådan situation. Den svåraste träningen var när jag kastade boll med Sid, då fick hon ha koppel på sig en stund. 


Filtträning. Hon såg riktigt lugn ut idag, visserligen satt hon ner men det finns ju ingen mening med liggandet om hon inte ligger lugnt, så att hon satt lugnt och stadigt var riktigt bra idag. Dock har Fredrik svårt att få något riktigt värde på filten, det går inte alls lika lätt med Fia som med de andra två. Samma sak med...


Handtarget. De tragglar fortfarande efter nästan ett års träning. De provar olika strategier men, som sagt, svårt att få riktigt högt värde trots bra belöningar. Det märks att hon fått många belöningar för att "nästan-dutta", för det bjuder hon oftare på, men det verkar inte finnas så mycket värde för det heller. Nu har han fått prova med lite luringar genom att knipa fast en godbit mellan fingrarna på baksidan av handen för att få en ordentlig dutt hela vägen in i händerna. Det verkar fungera bra och vi får se hru det utvecklar sig. 


Tasstarget. Fredrik har inte provat det med henne förut men det gick riktigt bra. Det sitter långt inne att söka upp den och jag funderar på om de behöver jobba mer med att förhålla sig till olika typer av föremål, då det verkar vara det hon har svårast för. Shejpade tricks som bara innefattar henne gör hon med glädje, engagemang och flashighet men så fort det är någon form av föremål med i bilden blir hon mer avvaktande, tveksam och svår att få fart på. Tvärtom mot vad jag vanligtvis träffar på. 


Jag tränade lite följsamhet med Fia och att hålla sig till mig trots att Fredrik kom in i ridhuset när han varit och hämtat vatten och hon gjorde det så fint. Det börjar verkligen bli ordning på henne nu. 


På vägen hem åkte vi förbi Finnberga och fikade, vilket var väldigt mysigt. Det är så underbart att se Sid när han kommer till Finnberga, som är hans barndomshem (uppfödare). Han blir liksom gummiaktig och valpig i hela kroppen och alldeles fjäskig och mjuk. Det är som att han njuter av att kunna ta av sig kostymen och få vara liten. Nu har Åsa och Anders en lillasyster till Sid som är sex månader och han har lite svårt att förhålla sig till henne. Han vill vara valpig inför de andra tre men stor och tuff inför henne, typ. Riktigt härligt är det i alla fall att se fem mallar som funkar ås otroligt bra ihop. 


Väl hemma hoppade Fredrik in i badrummet och badade Fia som efter en timme i ridhuset såg mer ut som en brun än en svart lapphund. När Fia var badad och hela badrummet fyllt med vatten passade han på att bada Kaj också, och sen borstade han alla tre hundarna. Nu har Börnis phalènevalp Måns kommit hit för att bo här i helgen medan hon är på Stora Stockholm. Sid och Fia har däckat efter eftermiddagens alla upptåg men Måns och Kaj leker för fulla muggar. Snart får man sära på dem och tvinga dem att vila upp sig lite.


Själv håller jag på att skriva ut och förbereda det sista inför helgens kurs. Det är en valpkurs med inriktning mot grundträning för blivande tävlingshundar vilket ska bli himla roligt. Det är den fjärde valpkursen jag håller den här terminen och jag märker hur jag utvecklar och prioriterar annorlunda för varje kurs. Den här kommer som sagt bli mer inriktad mot grundträning för tävling, utan att för den sakens skull bortse från vardagslydnad och utveckling av valpens personlighet. Det kommer bli en rolig kurs att hålla, jag gillar ju grundträning och valpar är ofta duktiga på att ge mycket energi och vara tacksamma att jobba med. 


I helgen är det också glöggmys på Finnberga med resten av Wirabruksklanen. Jag dricker inte glögg, men det ska bli väldigt mysigt ändå.


Nu ska jag laga lite middag och röja ur köket så vi får plats i morgon. 

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 9 november 2011 16:17

Idag började jag fånga upp spontana fotgåenden på promenad med Kaj, vilket äntligen satte fart på vår fotträning. Jag har väl råkat trampa på honom, snubbla på honom och kicka honom med fötterna när jag försökt träna fotgående mer uppstyrt, vilket inte direkt fått träningen att gå framåt om man säger så. Han börjar komma riktigt tajt i cirkelarbetet vilket jag är säker på ger bra erfarenheter även till fotgåendet, men där har jag hållt ett väldigt högt tempo. Så snart tempot går ner hamnar han i "omloppsbana", alltså en bra bit ut ifrån mig.


Så idag började jag plocka med det på promenaden. Till en början klickade och belönade jag bara spontankontakt och belönade på vänstersidan. Efter varje belöning gick vi vidare. Efter bara ett par belöningar fick jag mer och mer vänstersida och mindre högersida och studs framför fötterna. Sid kom också in och bjöd på fotgående och då fick Kaj verkligen anstränga sig för att klämma sig in mellan mig och Sid, vilket gjorde honom ännu tajtare. Gick han utanför"belöningsbart avstånd" gick vi bara vidare men jag var snabb på att belöna i stort sett allt jag gillade på vänstersidan. 


Det kändes som början till något som kan bli något. Framförallt mängdträningsmässigt. Jag tror nämligen herrn behöver många goda erfarenheter nära mina fötter, så att det inte blir en så stor grej om jag skulle råka trampa på honom någon gång. En positiv erfarenhetsbank att falla tillbaka på helt enkelt.


Det känns kul att vara igång med fotgåendet lite mer och att faktiskt ha fått fram beteenden jag gillar. Precis så här var det med Sid när hans fotgående lossnade. http://kontrollek.bloggagratis.se/2010/01/06/2375237-tji-fick-jag/ Januari 2010, snart två år sen, han var sju månader. Det känns bra att Sid var hela sju månader när hans fria följ lossnade, då känns Kaj ännu mer i fas.

Hund · Kaj · Lydnad
Av Carro - 9 november 2011 16:12
Jag njuter av att det fortfarande är barmark och mildväder ute. Jag njuter något otroligt. Ändå har jag så svårt att slita mig från datorn och bege mig ut i allt det härliga höstvädret. Det händer så mycket spännande saker just nu att jag bara vill jobba, hela tiden. Jag kan inte sluta. Hela företagsprojektet är som en enda drog som jag går och längtar efter när jag jobbar med annat och inte kan lägga ner när jag väl har börjat. 

Vi tittar, skapar visioner och räknar på en lokal som vi fallit för. När vi fick nej på den första, i mitt tycke då, perfekta lokalen i början på året trodde jag aldrig jag skulle hitta något som kändes så rätt. Nu känns det som att varje gång vi tackar nej till en lokal blir vi mer säkra på vad vi är ute efter och insikten att den perfekta lokalen för oss finns där ute börjar infinna sig.

Planeringen för hundmötesclinicen är i full gång och det är det är det roligaste planeringsarbete jag någonsin gjort. Kursen kommer bli helt grym och jag ser fram emot den massor. Ännu roligare blir planeringsarbetet av att göra det ihop med Åsa, hon ger mig så otroligt mycket energi. Klart är nu att vi kommer hålla till i Österåkers BKs klubbstuga i Åkersberga, nära till både Stockholm, Norrtälje, Uppsala och kringliggande kommuner, orter och städer. Kunde inte blivit så mycket bättre. Jag ser fram emot din anmälan, du vill inte missa den!

Mer då... Det ser ut som att vi kommer byta bil. Slut på Jeep Cherokee-eran och slut på att åka kaxigt, off-road, stabilt, dyrt och trångt. Jag kommer sakna Jeepen jättemycket men det har varit dags att gå vidare länge nu. Jag har otroligt lätt för att fästa mig vid materiella ting och det kommer bli en jobbig separation. Tack och lov är den största anledningen till att vi ska separera att vi hittat någonting som passar oss och vårt nuvarande liv bättre och som jag ser fram emot massor att få lära känna. Vi kommer förhoppningsvis snart åka stort, rymligt, uppseendeväckande, piggt och smidigt.

Annars är det en massa räknande, planerande, funderande, undersökande, ordnande, pratande, kontaktknytande och fixande inför hundcenterstarten. Som sagt, jag kan inte sluta.

Sid har dock en förmåga att få mig på andra tankar. Han går riktigt bra just nu, både i lydnaden och spåret. Tekniken i lydnaden har väl varit lite si så där sen han sattes på vila på grund av att han varit het och övertänd, men jag har inte den mentala förmågan att hänga upp mig och lägga något värde i det, jag är så lycklig över hans engagemang, vilja och galenskap. Vi har börjat pilla på lite lydnadslydnadsmoment som ruta, vittringsapportering, fjärr och apporteringsdirigering. Jag vill få fler moment att kunna jobba med i kedjeträningen och det är alltid roligt att börja plocka med lite nya grejer.

I söndags plockade vi upp hårdspårandet igen efter låååångt uppehåll. Jag tröttnade, ledsnade och la ner för ett tag sen när jag kände att det aldrig gick framåt. Det är bland det svåraste jag gett mig på i hundtränarväg och resultaten lät vänta på sig. Med skadad Poo och spår på programmet under söndagens kennelläger gav kennelmamma mig en spark i baken att sätta igång igen. Jag la spåret i ett grustag och gick det nästan direkt. Han gick väldigt fint, man ser tydligt på honom när det blir svårt, då blir han yvigare, och när han orkar hålla full koncentration. Det häftigaste av allt tycker jag är att höra näsan jobba, gurglande, sniffande, fnysande, inhalerande, analyserande. Det är helt magiskt.

Full av inspiration gick jag upp till en grusplan här i närheten i förrgår och la ett nytt spår. Förutom att gå mitt på planen så gick spåret sicksack bland en grupp betongblock som står på planen. Bland betongblocken spårade Sid fullkomligt klockrent, plockade vinklarna i 90 grader och var helt stensäker. Vinden kommer inte åt så mycket där inne bland blocken utan spåret ligger helt skyddat och studsar mellan blocken, antagligen en bra hjälp. Sådana miljöer ska jag hitta fler gånger, tror det kan vara en bra självförtroendeboost för både mig och Sid.

Nu ska jag återgå till lite mer arbete innan jag åker iväg på kurs. Det är Fredrik som ska gå filtträningskurs med Sid. Sid är så lycklig som får ha trygga, stabila Fredrik vid sin sida i den träningen. Jag följer med för att se och lära av båda mina pojkar. Jag lär mig så otroligt mycket av att studera Fredrik när han jobbar med Sid i liknande typ av träning. Hans lugn, trygghet och förmåga att fortsätta tänka rationellt och uppgiftsmässigt även i stressade situationer är något jag behöver massor av.
Hund · hundID · Lydnad · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 21 oktober 2011 17:12

Jag var tvungen att vara hemma från jobbet idag då jag hade ett läkarbesök mitt på dagen. Det bestämde jag mig för att utnyttja till max. Jag har länge velat gå morgonpromenad i soluppgången, tycker inte det finns något vackrare såhär på hösten/vintern. Jag gick upp med Fredrik min vanliga tid och åt en lång frukost, drack kaffe och slösurfade fram till kl. 7 då vi gick ut. Det var nästan sent, för det blev snabbt väldigt ljust. Det vackra morgonljuset fick vi med oss i alla fall och vi knallade både längst med landsvägen (ett riktigt pyssel med tre hundar i koppel) och i spåret vid Riala. Kaj fick åka innanför min väst på vägen hem (måttligt populärt) och då gick det lättare att gå längs landsvägen. Rix Morronzoo gjorde mig sällskap och vi kom in lagom till morgonens gäst lämnade studion. Hundarna (som absolut inte är vana vid så långa promenader) slocknade direkt och jag njöt framför datorn med en kopp kaffe och second breakfast. Jag kunde inte ha fått en bättre start på dagen!Spenderade dagen med att göra en reklamaffisch med ett avbrott för att åka till läkarn i Norrtälje. Väl hemma igen hade jag stämt träff med Annica och Prima för att träna lydnad.Jag var osäker på hur Sid skulle kunna prestera, dels för att han fått en chockartat lång morgonpromenad och dessutom gjort illa tassen på något oförklarligt sätt. Han var halt efter promenaden och min plan för träningen var att köra lugna grejer och ta det i tassens takt. Han visade dock varken hälta eller ömhet, dock en jäkla vilja, så jag körde på med min ursprungliga plan.Först gjorde vi en tävlingsmässig kedja med kommendering. Min plan var fritt följ, läggande, inkallning, apportering, fritt följ, läggande, inkallning och apportering igen. Allt för att bygga ännu mer uthållighet. Efter första fria följet gjorde jag en spontan jackpotbelöning för så jäkla snyggt har han aldrig gått i fria följet tidigare. Allt bara stämde! Belönade av planen och gjorde en ny entré och körde på resten av momenten. Sid presterade på topp, både attityds- och detaljmässigt. Kanske två timmars morgonpromenad är receptet för formtoppning? Hoppas inte...De enda detaljer jag har att slå ner på (kan vara bra att uppmärksamma för att kunna träna vidare, men det var verkligen inga stora grejer):- Apporteringsingången var skev och han släppte när jag tog i apporten. - Andra läggandet under gång la han sig på tävlingsledarens kommando (sjukt snygga lägganden dock). - Han dunsade in lite, lite i mitt ben i ingången i första inkallningen, men förutom att han kom lite nära gjorde han ingångarna precis som jag lärt honom. Gripandena, som vi haft lite bekymmer med i kedjorna, var klockrena både apporteringarna. Läggandet var padang ner i backen. Ingen tveksamhet i starten av inkallningen, bra fart och fina ingångar (så när som på den lilla, lilla touchen i den första inkallningen). Fria följet var en dröm att gå och vi hade till och med flyt i vänstersvängarna. Jag tror ta mig sjutton att allt stämde idag! :-DJag kommenderade Annica och Prima i en likadan kedja och jag blir så stolt och glad av att se dem jobba. Vi har tränat ihop sen Prima var pyttis och det är så roligt att se alla framsteg och den utveckling de har gjort tillsammans. Jag tog ut Sid för att köra framförgående då baklängeskedjandet har fått honom superduperhet och även när jag gått tillbaka till att bara jobba med starter och själva gåendet så har han varit så taggad att han runnit iväg sådär gradvis att man inte märker att han växlat tempo förrän man verkligen ser på avståndet oss emellan att det inte var det som vi utgick ifrån... Häromdagen tränade jag med Åsa och vi plockade in lite mer rock n' roll i momentet. Kort sagt släppte på kontrollen, var inte lika petnoga med riktningen (två meter i sidled är ok att pendla för det syns inte från sidan) och jag gick på med raskare och mer självsäkra steg. Mindre precision gav mer rätt och större självsäkerhet, men fortfarande en hund som är tokhet framåt och tycker sakta(?)gående är det absolut häftigaste moment som någonsin uppfunnits. Ett tag har det känts som att vi aaaaldrig ska komma vidare.Idag körde jag samma rock n' roll-style och fick bättre känsla men fortfarande ett tempo på gränsen till skritt-sken. Jag provade att när han gick bra klicka och belöna med en superbelöning hos mig istället för att kasta över huvudet (med superbelöning menar jag det som krävdes för att få honom att vända och inte rinna iväg framåt). Redan efter ett par repetitioner fick jag honom mer lyhörd för mina steg och signaler bakom och inte samma enorma sug framåt. Varierade mellan att belöna hos mig och belöna framåt. Det kändes riktigt bra.Sist för Sid körde jag budföring mot Annica och han gjorde det som om han aldrig gjort annars. Underbar attityd, fin ingång och bra tempo. Vi körde över kortsidan på fotbollsplanen, vet inte hur långt det är men 50 meter kanske. Duktig Poo! Annica och jag jobbade med budföringen med Prima också, som har svårt med stadgan hos mottagaren. Även här var det superkul att se hennes stora framsteg och hur bra hon svarar på omvänt lockande och att "göra innan man får". Det märks att hon har bra förkunskaper att plocka fram. Som avslutning försökte jag mig på ett klosspass och ett baklängesfotpass med Fia, där det märktes tydligt att två timmars promenad inte är den bästa uppladdningen inför ett lydnadspass när det kommer till henne. MEN, glädje, attityd, träningsvilja och humor har hon i överflöd vilket gör att oavsett hur få rättklick man fått i ett pass så lämnar man det med världens största leende. Goa, glada hundskrälle <3 Kaj fick komma ut och köra lite cirkelarbete och han gjorde ett av sina bättre (läs: mest kontrollerade) pass. Jag måste dock jobba mer med koppel och godbitar, men det är så mycket roligare att springa och vara galen... Det är riktigt häftigt när det funkar dock, jag blir helt lycklig när han springer på utsidan av cirkeln, jag gör en tajt sväng och han hänger kvar på utsidan. Det är visserligen mer tur än träningsresultat just nu, men ändock. Jag åkte från träningen full av energi och jätteglad. Tusen tack till Annica för att positiv input och kanonträning i det underbara höstvädret.Nu sitter jag med ett glas rött och en chokladkaka och njuter av tanken på att det är fredag. Jag blev oväntat ledig i helgen vilket var mindre roligt, men jag ska göra det bästa av situationen och se till att få massor gjort hemma och ladda inför nästa helgs belöningskurs här hemma (som det för övrigt finns en ledig plats på!). Ska stänga ner datorn och lägga mig och titta på film med Fredrik, han tittar just nu på en repris av Waterworld och håller på att garva ihjäl, så det är bäst att jag räddar honom snarast möjligen.

Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards