Sid har fått träna några pass med signalkontroll idag, han var riktigt taggad på träning igen. Jobbade med sitt och ligg. Ligg är väldigt bra, men den där jäkla sitten...

Sitt är ett extremt underskattat beteende svårighetsmässigt. Men det ska vara rakt, snabbt, på stället, med stilla tassar, utan en alltför viftande svans etc. Otroligt vad mycket kriterier man kan sätta runt ngåot så enkelt som sitt. För att inte tala om att det inte ska föregås av ett högt hopp rakt upp i luften. Hm, känns som att back to basics är vad som behövs, och få det riktigt, riktigt bra frivilligt igen.

Askari fick träna kryp där jag var betydligt noggrannare med min kriteriesättning än jag varit tidigare. Jag uttalade antalet bakbensrörelser högt för mig själv innan vi satte igång varje repetition och var noga med att skala bort allt som var studs med två bakben samtidigt. Det jag måste bestämma mig för nu är hur pass stadig rytm jag vill ha i beteendet, om jag kan acceptera höger-vänster, höger-vänster eller om jag ska gå in för att få höger-vänster-höger-vänster.

På onsdag ska jag och Sid träna för Heidi Billkvam. Jag och Askari gjorde det för några månader sen men på onsdag tänkte jag passa på att köra med Sid. Men VAD? Har en tanke om att titta på fria följet, för där tycker jag man aldrig kan få för mycket input. Annars vet jag inte riktigt, då det känns som att vi har en bra plan och inte så mycket problem att komma med, än (det skulle vara sättandet då...). Ska klura lite till och titta på min planering inför nästa Mariasamling och se om jag får inspiration därifrån.

Nu ska jag se på CSI och därefter sova, sju kvart i timmen.

So long!

Det har varit en riktigt bra dag idag. Var ledig hela dagen och passade på att få en del plugg gjort på förmiddagen. Var uppe redan vid nio, vilket är tidigt för mig när jag är ledig.

Askari fick åka ut med Lina och Trazzel i skidspåret. Med tanke på att de kom hem helskinnade och med ett leende på läpparna så tror jag det gick bra. I morgon blir det mer skidåkning för de, till Askaris stora lycka!

På eftermiddagen åkte vi ner till stallet och tänkte träna IPO, men ångrade oss. I väntan på Rikard tränade vi lydnad och Sid gick så jäkla bra. Sen lekte han järnet med en dobermanntik så det kändes som att hans hjärna inte var i optimalt läge för bra skyddsträning.

Lydnad tränade vi ingångar och framförgående (eller stå med huvudet och fokuset framåt). Båda delarna känns det som att han börjar få riktigt fin förståelse för, vilket är härligt! Fritt följ tränade vi lite också. Lina följde med ner till stallet för att fota Sid under träning och han stördes en hel del av att hon satt böjd bredvid när vi skulle gå fritt följ. Definitivt något att träna på och nöta massor. Hon tog kort när han stod och satt stilla också, och där väljer han bort störningar hur fint som helst. Det gäller att få till samma koncentration och stadga i fria följet, men jag tycker alltid det är svårare att hålla på kriterier i ett moment som är pågående, i en rytm.

Några riktigt fina bilder blev det som jag hoppas kunna skylta med inom snar framtid!

Framförgåendet kändes skitbra, det känns verkligen som att han börjar få förståelse och kan upprepa beteendet utan svårighet. Dags att börja titta på hur våra mål egentligen låg där och jobba oss vidare. Jag la det lite på hyllan ett tag men nu känner jag mig taggad att komma igång igen.

På kvällen hade vi en väldigt exklusiv föreläsning om anatomi, exteriör och rörelser. Tror vi var runt 15 åhörare från två olika klasser, förstår inte varför fler inte tog chansen att komma och lyssna. Föreläsaren var bra och pratade både ur en rent anatomiskt och en utställningsmässig synvinkel vilket var intressant. Vi fick visa upp våra egna hundar och få de bedömda ur ett "idealhundsperspektiv" och kom väl fram till att jag har en väldigt, väldigt perfekt hund under utveckling i Sid och en med helt andra, både brister och kvaliteter, i Askari. Det är kul att se att de är så otroligt olika trots att de är så nära släkt. Mina fina pojkar :)

Sid har varit otroligt lugn och beskedlig hela dagen, det är nästan så jag börjar fundera på om han är sjuk igen. Han tar skolmiljön med största möjliga ro. Så fort jag kopplar av och inte jobbar för att få honom lugn så lägger han sig ner, ibland till och med på sidan, och kopplar av. Idag stod vi ute och tittade på hundars rörelser under föreläsningen, drygt 15 personer och lika många hundar i en klunga och han har bara ögon för mig (och min kompis Li). Visst, han var nyfiken på de andra hundarna men inte mycket mer än så. Riktigt, riktigt härligt. 

Vi ska ändå bli ännu duktigare på att göra ingenting och bli ännu mer stabil i skolmiljön. Andra saker vi måste träna mer på framöver är att bara titta på när andra tränar, framförallt när andra tränar skydd, och så stadgan och störningståligheten i fria följet. Framförgåendet är bara att jobba vidare på, det känns bra inför framtiden.

Tänk, jag borstade tänderna och gjorde mig klar för sängen vid halv tio och skulle bara surfa lite innan jag gick och la mig. Vips, så blev klockan halv elva. Hundarna har redan gått och lagt sig, jag ska nog följa deras exempel.

Godnatt!

Efter månader av snö, snö, snö så känns det underbart att kunna skriva att det ligger vår i luften och att snön är på väg bort, lång bort. Jag vet att inte Lina håller med mig, men jag dissar allt som stavas vinteraktiviteter och ser fram emot varmare och ljusare tider. Idag gick jag och Lina promenad med hundarna utan jackor och solen riktigt värmde på huvudet. Underbart! Det finns just nu inte mycket som gör mig så glad som att höra icebugsens broddar klappra mot torr asfalt.

Det skulle vara riktigt bra hundträning i sådana fall. Sån har vi bedrivit idag. Askari är här vilket är jätteroligt, jag blir så glad av den lilla gula hunden.Han har riktigt bra inflytande på Sid också, då det känns som att Sid har mycket lättare för att koppla av inne när Askari också gör det. Eller så är det så att Sid alltid är duktig på att koppla av i Forshaga, men jag har glmöt det efter veckan hemma.

Båda pojkarna fick träna fritt följ, Askari mest uppfräschning eftersom vi inte tränat ihop på länge, han hade en aning framdrift och var lite, liiite het - annars bra. Sid fick träna vänsteromhalter både från hat och under marsch. Det är helt underbart vad hans fria följ har gått framåt på kort tid. Det släppte någon gång i januari, sen har det rullat på framåt för varje träningspass (som tyvärr varit alldels för få). Härligt! Nu när våren börjar komma känns det som att träningen kan komma i gång mer på allvar och med bättre struktur, det gillar vi!

Sid fick ett pass med Rikard också, vilket gick väldigt bra för att va efter ett så långt uppehåll. Första repetitionerna var väl lite svajiga men han kom snabbt in i rätt tanke, och höll kvar den genom hela det resterande passet! Tidigare kan han ha glömt av sig efter betten och det har dröjt en stund innan han kommit in i rätt skall igen, men idag kom han snabbt på rätt spår från början. Det går framåt (eller bakåt beroende på hur man ser det, någon dag ska jag skriva ett inlägg om Sids skyddsträning och berätta vad vi egentligen vill åstadkomma).

Före Sids skyddspass satt han och jag utanför planen och tittade på när Mimmi och Dita körde och jobbade på att bara vara lugna och tysta. Sid var riktigt duktig. När han hetsade upp sig gick vi utom synhåll för skyddsplanen och gick tillbaka när han var tyst och lugn igen. Alltså: håller du tyst och är stilla får du titta på när Dita biter, gapar du och hetsar upp dig får du stå bakom planket och ha tråkigt (jag gillar att ha pedagogiska snack med mina jyckar). Jag hade honom sittandes mellan mina ben och han la sig till och med ner vissa stunder, sånt blir man glad av.

Två andra bra saker den här dagen är att Sid blivit godkänd på hanteringstestet och nu är min officiella undervisningshund :) och så har jag skrivit rent ansökan till ett jobb jag tänker söka, och väldigt, väldigt gärna vill ha. Undrar om min iver kan läsas mellan raderna i ansökan? Undrar om det är bra eller dåligt?

So long!

Jag och Sid kom precis in, stelfrusna och iskalla, efter att ha tränat framåtsändande i djupsnö. Jag blir riktigt stolt över mig själv och mina egna tränarfärdigheter som lyckats få hans förväntan framåt/bortåt och att han accelererar på prassel från jackan istället för att vända runt och titta efter belöningen.

Det var dock väldigt kallt att kasta tross som legat i snön utan att ha vantar på händerna. Korkat...

Nu är husse hemma, snart ska vi åka och pussa på pälsbarn.

Blev inspirerad av Amanda att göra en ny header till bloggen. Sagt och gjort, här har jag suttit i photoshop ett par timmar när jag egentligen skulle göra massa nyttigheter. Nåja, jag har ju ändå lov.

Jag och Sid gick upp till ödegården i skogen på förmiddagen och sen tränade vi lite stå med fokus på att vara heeelt stilla efter landningen. Gick riktigt bra. Insåg i helgen att det var länge sen vi tränade stå, så det var väl bra att vi kom i gång med det igen.

Insåg också att jag slutat skriva träningsplaneringar, kanske för att inte skylta med hur lite vi tränar och hur lite min jycke i snart tävlingsbar ålder egentligen kan. Den här veckan hade jag i alla fall tänkt fokusera på grunder, grunder, grunder med utgångsställning, stå, sitt och ligg som högsta prioritet. Har väldigt många mål inför nästa samling med Maria och ett av dem är att stå, sitt och ligg ska utföras korrekt, vara generaliserade, under signal (och signalkontroll) och fungera både frivilligt och med kommando under baklängesmarsch. Det vore väldigt, väldigt skönt om de fungerade från utgångsställning också, det gäller bara att få träningstid till det. Ett annat är att få till ingången (den internationella) med bra tryck och säkerhet, men det får vi se hur det går med.

Lika bra att jag sätter i gång och tränar!

Ja, det var det där som fysoterapueten sa om att jobba en dag och vila två. I måndags var vi nere vid stallet och tränade både lydnad och skydd. Märkte tydligt att Sid inte har ork att hålla koncentrationen i skyddet när han först har kört ett lydnadspass och dessutom är trött av andra intryck under dagen. En viktig hemläxa till nästa gång om vi ska komma dit jag vill komma med den skyddsträning vi gör nu, han måste ha mental ork för att hålla ihop och får alltså inte ha kört något annat innan.

Det är svårt med en niomånadershund att veta hur långt den mentala kapciteten går, det ändrar sig från dag till dag. Just nu känns han inne i en svacka rent orkmässigt, men däremot tar han i och jobbar på så bra han kan.

Lydnadsträningen i måndags gick helt okej. Tränade läggande under gång som vi börjar få ordning på under baklängesmarsch nu, det är roligt att pilla med lite fler kedjor. Mitt under passet stack han ifrån mig och sprang in på andra planen i full kareta. När han kom in där och såg att alla tittade förvånat på honom tvärvände han och sprang tillbaka. Det var visst inte en så bra idé ändå :) NiomånadersSid ignorerar betydligt fler vardagsinkallningar än åttamånaderSid, bara att notera och börja träna.

Igår gick vi ut ett pass med Sofie och Ben. Sid fick mest sitta uppbunden och titta på, något som gick över förväntan. Sen tränade vi lite fritt följ vilket gick riktigt, riktigt bra. Att nå våra trettio steg före nästa Mariasamling känns inte som något problem alls i dagsläget. Kastade bollar och leksaker också och han kommer tillbaka fint och bjuder upp till ny lek, härligt!

Jag och Sofie la en platsliggning, första gången Sid fick ligga bredvid en annan hund. Just Ben hade han inga som helst bekymmer med, men Sofie som stod tjugo meter bort och tittade rakt ut i ingenting var på tok för svårt att hålla sig borta ifrån. Trettio sekunders platsliggning har vi utan så svåra störningar och utan andra hundar, men nu brast det vid tjugo.

I dag gick jag ner till stallet för första gången sen jag fått körkort och tränade lite, lite lydnad. Det blev några fritt följ-pass där vi utökade till tolv steg utan halt. Han har jättefin attityd både i själa momentet och när jag bryter honom efter ett fel. Att låtsas äta på godbitarna själv är något som får honom dundertaggad för att försöka hårdare, nästan lite väl, men det är kanon att ha med sig. Nu hoppas jag vädret fortsätter vara milt så vi kan få till lite mer fritt följ-träning än tre pass i månaden...

Tränade uppbindning nere vid stallet med Li som störning. Ett mindre utbrott där han snabbt kom på sig och lugnade sig och en repetition gick jag utom synhåll en stund. Han satt lugnt enligt rapport från Li. Härligt!

Han hann även med att kasta sig i famnen på både Susanne och ett gäng okända sporthandelskillar - hanteringstest here we come.

Idag är han dyr. I morgon ska han få va ledig(are).

So long.

Om jag räknat rätt kommer jag bara åka fram och tillbaka hit till Värmland sex gånger till, inklusive hit en gång för att packa ur lägenheten. Det är ganska galet när man tänker efter. så många gånger som man åkt det där tåget eller, som nu på senare tid, kört bil den där vägen. Sex gånger till, 12 resor till, sen är det slut. Rätt förbaskat skönt faktiskt.

Sitter och planerar våren som enligt kalendern kommer med stormsteg men enligt vädret dröjer förbaskat länge. Det finns på tok för lite helger och på tok för mycket planer. Får skjuta några kursplaner till sommaren istället och ni som är intresserade av privatträning bör höra av er så fort som möjligt.

Det är hopplöst lugnt i skolan just nu så jag fasar för hur maj kommer se ut när man kommer tillbaka från den månaden långa praktiken. Jag förväntar mig stress och panikpluggande tills det pyser ut genom öronen. Men det blir en spännande erfarenhet. Lika bra att tag i sådant som man kan påbörja redan nu, redan nu.

Min bil har gett upp igen, fast nu har jag äntligen hittat en anledning då ajg verkligen såg var glykolen läckte ut när jag fyllde på den. Man märker hur otroligt fort man blivit beroende av bilen. Att gå ner till IPO-träningen känns väldigt tidskrävande och främmande och dessutom lockade Börnis med bakad potatis och tzatsiki idag, så jag blev hemma. Men på onsdag ska jag gå, för fy 17 vad jag saknar det nu när det inte blivit av på länge.

Vi tränade lydnad igår med Sofie och Ben och Sid var på sitt allra bästa lydnadshumör. Fritt följ, inkallningar och komma tillbaka med grejor ute tränade vi. Fria följet lossnar mer och mer, likaså att komma tillbaka med grejor. Inkallningarna däremot var något sämre igår, framförallt på längre avstånd. Inte det att han inte kommer men det saknas tryck i starterna. På kort avstånd är de bättre medan de blir lama på långt avstånd (Sofie höll honom i starten). Verkligen något att fundera på, ska plocka ur starterna och köra lite laddning på inkallningsordet separerat från inkallningsövningarna ett par pass och se om det blir bättre.

I lördags tävlingstränade vi med Fredrik som tävlingsledare vilket gick rent ut sagt åt skogen. Han stack till Fredrik gång på gång. Vad är det med mina hundar att ha ett så stort behov av att hålla koll på Fredrik? Vi får alltså lägga till Fredrik på vår lista över svåra störningsobjekt, det står redan Trazzel med stora bokstäver där.

Vi körde lite sökövningar/vindmarkeringar på Fredrik och mig också och han letade intensivare efter Fredrik än efter mig. Fredrik påstår att det beror på att hundarna tycker bättre om honom, jag påstår att det är för att han luktar mycket mer ;)

Resten av veckan har vi inget särskilt planerat förutom att fortsätta jobba mot våra mål inför nästa Mariasamling. Till helgen ska vi hem och träffa Prima och så ska Sid på sitt första besök hos fysoterapueten. Ska bli spännande att höra vad hon säger.

Det var en liten uppdatering från oss. Nu är det hög tid att sova. So long!

Har känt mig nere flera dagar nu av massa uppenbara och inte fullt så uppenbara anledningar (bl.a. all den här förbaskade snön som håller på att få mig galen!). Igår hade jag verkligen noll inspiration till att göra någonting överhuvudtaget, jag började till och med jobba på ett skolarbete som inte har deadline förrän i maj!

Har dragit mig för att träna hund en period nu, nån vecka drygt som börjat kännas som en evighet. Igår körde jag ett pass med ligg-generalisering med Sid och det kändes så härligt att vara igång igen. Idag har han fått flera shapingpass, bl.a har vi påbörjat krypet och tränar läggande under gång inomhus.Det är härligt att vara igång med hundträningen igen, ingenting blir bättre av att låta bli det.