Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Sid

Av Carro - 11 augusti 2011 18:14

Helgen som var åkte jag, Sid och Kaj på tredje samlingen av tränarutbildningen hos Klickerklok. Kaj fick väl inte göra så mycket, mest komma ut och leka och mingla. Sid, däremot, fick jobba lite mer med riktigt bra resultat.


Tema för helgen var kvalitetssäkring och proofing. Första passet på lördagen skulle ägnas åt det men det var segt att komma igång med någon träning då Sid var väldigt fast i att lukta, vädra och titta på miljön. Lite lek, lite avslappning mitt på planen och lite mera lek så kändes det som att knuten lossnade och vi kunde jobba på. Jag jobbade vidare på en av mina läxor för året: att Sid ska kunna vara helt stilla trots att hela mitt kroppspråk säger "rör dig". Jag ska även jobba aktivt för att vända mitt eget fokus i störningsträningen till att mer gå in för att störa ut honom och utmana honom, nu jobbar jag hela tiden med en viss rädsla för att han ska misslyckas. Den där lilla obefogade rädslan ska bort, eftersom den är helt onödig. Om han misslyckas händer ju ingenting annat än att han inte får belöning och vi får prova på nytt, det är snarare ett måste för vår utveckling att jag också utmanar honom och tar störningsträningen till en nivå där den verkligen blir en störning.


Eftermiddagen ägnade vi åt träning i grupper där jag och Sid fokuserade på fria följet. Ett annat av mina mål för året är att få bättre flyt i fotgåendet och i mitt eget fotarbete. Höger om och helt om börjar sätta sig nu men i vänstersvängar och halter har vi haft problem. Jag har tidigare svängt med vänster fot först och har han inte varit med på den förändringen har han fortsatt in i mitt högerben och jag har snubblat på honom. Med Fannys hjälp hittade jag en ny fotförflyttning som gav riktigt fint flyt i både vändningar och halter.


Första passet jobbade vi med detaljen och nästa pass plockade vi in det i hela fria följet för att se hur det fungerade som helhet. Första vändan kändes bra, Sid gjorde allting rätt och var jätteduktig med ett härligt engagemang, men flera i gruppen uttryckte att helheten ändå inte blev så bra som den kunde varit. Till nästa vända la jag på en dos självförtroende i stegen, log, gick rakare i ryggen och höjde blicken en aning och ta mig fan om inte bara helheten blev bättre - hundskrället gick dessutom ännu bättre. Var hittade han den växeln någonstans? Fina hunden min.


Tydligt blev också att fria följet är ett moment där det ska lekas. När jag går över på godbitsbelöning i detaljarbetet, oavsett hur engagerad han än känns i själva belöningsritualen, så blir engagemanget sämre.


Sista passet för lördagen jobbade vi med krypet där jag har svårt att komma vidare. Vi pratade lite om felsignal och felrutin i krypet, då det (förutom det faktum att vi inte tränar) känns som den största anledningen till att vi inte kommer vidare. När Sid gör fel så flyger han upp, oavsett om jag sagt något eller inte. Det är ju inte så jättebra, eftersom ett något högt steg ändå kan ge poäng, men om hunden flyger upp efter det höga steget är det raka vägen ner på en nolla. Ska hitta rätt känsla i felrutinen, att han ska lbi lugnare och ligga tyngre. Ska prova att lägga en hand på sidan/skulderbladet på honom och säga t.ex "luuugn" istället för "oi" och se om det kan ändra hans attityd.


Annars är krypet fint. Det är lågt och med bra teknik. Fanny fick mig även uppmärksam på vilken teknik det är jag vill ha, nämligen knä-fot med bakåtsträckta ben. Genom att definiera tekniken så noggrannt som möjligt får jag också lättare att se vad jag ska bryta för och få honom att hålla samma teknik hela tiden.


På söndagen jobbade vi första passet med att kedja ihop beteenden. Jag valde att kedja ihop platsliggningen från inmarsch till utmarsch. Jag vill ha utlagd belöning, gå in och köra platsliggningen och efteråt gå fot ut från planen tills han får ta leksaken. Jag vill alltså att fotgåendet ska bli en del i platsliggningskedjan. Trots hällande ösregn gick det jättebr. Ännu ett tecken på vad mycket ens egen inställning gör. Jag var trött och deppig på morgonen och inte alls sugen på att träna i regnet. Så började jag istället tänka på vad härligt det är med vattenpölar och vad bra regnkläder jag hade, och genast så kom motivationen att träna (och leva) även i regnet tillbaka. Så värst bra var dock inte mina regnkläder och jag blev jätteblöt och kall. Ett ordentligt regnställ måste jag helt klart införskaffa - det här duger inte längre.


Thomas tände en brasa inne och vi satte oss och diskuterade våra mål inför nästa och sista samlingen och vad vi ska prioritera i träningen fram till dess. Jag återkommer till det.


Sen gick vi ut och tittade på lite demonstrationer som gav mig lite nya tankar. I framförgåendet ska jag jobba mer med att ställa upp honom framför mig och därefter gå bakom honom och låta honom låsa blicken framåt och fästa på riktningen innan jag börjar gå. Det kan jag även ha kvar i rutinen inför momentet i tävlingssituationen sen. I inkallningen med ställande ska jag jobba med hoppstå på avstånd så pass att han kan bjuda det frivilligt på större och större avstånd utan att komma framåt i ställandet innan jag tar in det på signal i rörelse mot mig igen. Jag ska även jobba mycket, mycket mer med stolsleken. Sen visade Fanny lite agility också och jag blir lika fascinerad och sugen som vanligt.


Sista passet för dagen jobbade vi med tricks. Jag hade velat visa hur våra trickspass ser ut, då de vanligtvis känns ostrukturerade och röriga utan att vi kommer så mycket framåt. Men korta pass, en genomtänkt plan, bra belöningar, lekpauser och kontinuerlig utvärdering visade återigen att det är receptet på bra shaping och Sid gick klockrent i alla pass.


Sitt vackert ska jag hinta honom om rätt och belöna minsta lilla tendens att komma på rätt tanke, samt avbryta om han kommer in på fel.


Lyfta ett framben var vi på god väg med och det kan nog hjälpa om jag kräver lite mer så han verkligen måste bjuda på sina bästa "upphållningar" för att det ska generera belöningar. Så länge jag belönar småtramp kommer jag fortsätta få småtramp.


Snurra får vi bara inte till, men Fanny kom med tipset att börja liggande och försöka få fram nos mot höft eller andra böjningar av kroppen för att få tajta snurrar. Risken med att försöka shejpa fram hela snurren på en gång är dels att få massa "skräp" som framförgående och liknande med i beteendet och dels att få vida snurrar där hundens tanke inte är att komma så fort som möjligt runt och tillbaka. Det ska vi pilla vidare med!


Sist av allt gjorde vi två platsliggningar tillsammans med andra hundar. Själva platsliggandet var väl sådär men attityden kring de andra hundarna var riktigt bra. Överlag har han hela helgen känts otroligt fokuserad och engagerad i sina uppgifter trots svår miljö med mycket dofter. Han har varit lätt att bryta och få igång i lek och träning. Transporterna till och från bilen blev bättre och bättre över helgens gång men måste fortfarande jobbas på för att skapa bra rutiner kring dem.Jag är så nöjd med honom att jag knappt vet var jag ska ta vägen.


Till nästa gång då:

- Platsliggning

- Avslappning på nya platser

- 1,5 appell/lägreprogram tävlingsträna

- Bättre frisignaler

- Jobba lös i miljön

- De tricks vi satt upp att han ska lära sig under året

- Stadga trots att min kropp säger "rör dig"

Hund · Kurs · Lydnad · Shaping · Sid
ANNONS
Av Carro - 4 augusti 2011 19:17

Jag sitter i kvällsolen på altanen och skriver det här inlägget på, hör och häpna, min dator! Beställde ett nytt modem från 3 som jag installerat och provar. Uppkopplingen är nog bättre, men datorn är fortfarande lika långsam. Jag behöver verkligen ta en ordentlig rekond på den och rensa och sortera. Det tar bara sån jäkla tid, bara att starta upp datorn och börja skriva på det här inlägget tog mig 40 minuter... Lätt frustrerande och en orsak till varför jaginte kollar mailen och uppdaterar bloggen allt för ofta just nu.


Vad som händer nu är att jag tränar mest lydnad, vilket känns jätteroligt. Jag och syrran träningsdejtar flera kvällar i veckan och det börjar ge så fina resultat. Roligt! Vi försöker åka till klubben en del också, även fast det är skittråkigt, och hoppas det ska ge resultat det med. Han känns tävlingsklar för länge sedan, på träningsplanen här uppe bland kända hundar. Han klarar dock inte tävlingsmiljön än på minst ett par månader, så vi får se vad som händer.


Fia leker och det går bra även i nya miljöer, men helskotta vad den lilla hunden kan driva mig till vansinne ibland. Fredrik har fått en väldigt svår hund som första hund, och jag blir frustrerad. Men, det är bara att kämpa på och inte glömma bort att även väluppfostrade, enkla Sid var pain in the ass som niomånaders.


I morgon kväll får jag hem Kaj! Jag hade velat åka till Göteborg och hämta honom själv men insåg att min ekonomi inte tillät mig åka så långt med Jeepen. Uppfödares lillebror/son tar med sig Kaj på tåget upp och så hämtar jag honom hos Börnis i Rimbo, lite mer överkomligt. 


Tanken var att vi skulle åkt raka vägen till Örebro för tränarutbildning samling tre, men jag känner att jag behöver landa lite hemma med valpen och det blir rätt skönt med bara en natt borta med Sid och lilleliten. Så vi åker tidigt lördag morgon istället för tränarutbildning i dagarna två. Det ska handla om proofing av beteenden vilket känns precis som vad vi behöver just nu! Vi ska träna massa signalkontroll och tricks också, där vi kört fast. Sen kan vi fortsätta lydnadsträningen ännu bättre när vi kommer hem.


Kaj ska få leka och lära sig att han heter Kaj. Det är typ det som är planen för den närmsta tiden.


Sen händer det mycket de kommande veckorna. Jag och Kaj ska på valpläger, det ska startas upp kurser (www.hundid.se), Lina ska komma och hälsa på från Kiruna och massamassa mer. Roligt!


Just idag känner jag mig dock totalt oengagerad, så idag blir det inte någonting tränat alls. Jag måste bli bättre på att hitta träningsmotivation de dagar den inte kommer helt naturligt, det blir ett projekt fram till nästa samling på tränarutbildningen.


Tänk på mig i morgon när jag sitter med min lilla lilla valp och är alldeles fumlig och rädd för att tappa bort honom!

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
ANNONS
Av Carro - 17 juli 2011 17:25

Häromdagen hade jag lagt en plan för ett grymt strukturerat träningspass, med tidangivelser och vad jag skulle göra i vilken ordning med en grymt genomtänkt planering bakom. Kände mig jättenöjd tills jag räknade ihop de minutrarna jag antecknat och kom fram till 47 minuters effektiv träningstid. Lägg till pauser på det och jag skulle få träna hela natten. Det blir väl så när jag inte haft ordentligt med träningstid på så länge och vill komprimera ihop och göra allt på en gång. Fick revidera min plan och jobba med utvalda delar under det kvällspasset. Tyvärr fick jag inget sällskap, men vi hade roligt ändå.


Han fick fortsätta träna på att lyfta en tass. Vi jobbar med höger framtass och det är så fruktansvärt jäkla svårt att isolera en kroppsdel. Det blir lätt klick för en tass och så har han redan hunnit lyfta resterande tre i tanke (och handling). Plockade bort klickern och jobbade med omvänt lockande för att få honom lugnare och mer i stå stilla-tanke. Jag filmar och kommer fram till att ungefär 2 av 10 repetitioner blir riktigt bra och resterande sådär, det vill säga två gånger av tio lyfter han höger framtass distinkt och håller det uppe medan övriga blir mer flytta på högertassen och förhoppningsvis inga fler tassar. Ska fortsätta filma, men idéer kring att få till högre perfektionsfrekvens än 20% är hjärtligt välkomna. Det känns i vilket fall som helst som att det är ett bra tag kvar tills vi kan fortsätta med resterande tassar.


Jobbar en hel del med detaljerna i fotgåendet och framförallt i mitt eget fotgående. Jag har satt honom ner och gått en dumruta runt honom där jag jobbat med rytmen i min fotförflyttning, plockat upp honom och gjort samma dumruta en gång till. Jag har kämpat superkoncentrerat med att bara lita på att han hänger på och lägga allt krut på mina egna fötter. Och det har gett jättefina resultat! Börjar få riktigt bra rytm i högerom-halterna och de har blivit så jäkla snygga, precis som jag vill ha dem! Högerom-marscherna och heltomerna har också blivit mycket, mycket bättre men det är högerom-halten som fått mest träningstid och det har verkligen gett resultat. Härligt!


Vi har jobbat med kvarsittandet i apporteringen där jag haft koppel på honom och kastat leksaker som han fått hämta på varsågod eller blivit belönad med kamp hos mig innan han fått varsågod. Åh, det funkar så jäkla bra när kopplet är på men så fort det är av så kan han sådär retligt ibland få för sig att tjuvstarta. Stadga var det sista jag trodde jag skulle få problem med när det gäller honom men några pass med medhjälpare som kan sno apporten om han tjuvar så ska det nog vara avhjälpt. Han har ju liksom som råkat få belöning för att tjuva ett par gånger (för mycket) just nu.


Vi jobbar med signalkontroll mellan sitt, ligg och stå. På tiden, så tråkigt, men det går framåt! Jag måste dock vara supernoga med att han verkligen väntar på kommando, det är slarv med väntafasen som jag tror är den felande länken till att vi inte kommit vidare med signalkontrollen. Har också börjat lägga in fler signaler i vardagen, annars brukar vår vardag mest bestå av frivilliga beteenden (eller med miljösignaler, till exempel sätta sig när matskålen kommer fram, lägga sig på filten etc.).


Idag har han fått lära sig att gå slalom mellan mina ben. Han är jättesöt och har till och med fått ett riktigt bra tempo, men han har svårt att vända runt från leksaken. Till exempel om jag har leksaken i vänster hand och han går in till höger om mitt vänsterben, då vill han gärna gå ett högervarv runt mitt vänsterben för att komma närmare leksaken än att gå till höger om mitt högerben för att komma in i "nästa port". Ja, den som orkar kan ju försöka visualisera hur jag menar. Hur som helst får jag kanske hjälpa honom med en snällare belöningsplacering tills han blir lite säkrare, för att få mycket rätt. Jag märker ju att även om han inte får leksaken av att vända åt fel håll så är det ganska förstärkande att bara komma närmare den och att vända åt fel håll hamnar på reportoaren ganska snabbt. Jag var lite framfusig och provade hela fyra portar före belöning ett par gånger och då tappade vi rytm och tempo, kanske bara ska fortsätta befästa en port i taget och skiften mellan portarna innan vi bygger på allt för mycket. Men om en vecka vill vi ha sex portar efter varandra med bra flyt och så kan vi bocka av ytterligare ett trick på den listan över tricks han ska lära sig i år.


Vi jobbar lite med platsliggningen också fast vi borde jobba ännu mer. Han har fått ligga plats med hakan på tassen i köket både frivilligt och på signal från stå. Det går segt att få in det, men så tränar vi alldeles för lite också. Ute ligger han mycket plats med huvuddet uppe medan jag fixar och donar och då klarar han att ligga helt stilla väldigt länge, både med mig i och utom synhåll. Om jag bara står stilla framför honom dock, då blir det svårare.


Och så krypet då, där jag verkligen måste ta mig i kragen och komma vidare. Vi är på ungefär samma nivå som vi var på för ett år sen under söklägret. Vi kom längre en bit i vintras när vi tränade intensivt på det men det har blivit sämre under senaste tiden vilket även märks på hans beteende då han lägger av efter ett visst antal steg genom att antingen resa sig eller frysa med hakan i backen. Idag fokuserade jag på bra starter på signal från hakan i backen när jag stog upp framför honom och jag ska kombinera den träningen med pass där jag fokuserar på att få ut längre sträckor med bra rytm när jag går på knä framför honom. Måste vidare, måste vidare!


Vi gjorde en del träning på snabba inkallningar också och konstaterade att varsågod inte fungerar om han inte sett mig lägga ut någonting bakom (jag provade i en inkallning). Suck, vad tråkigt - det vore rätt skönt om det bara kunde vara på plats typ nu.


Han har världens finaste attityd i alla fall, trots värme och en del störningar. Jag prisar filtträning, mycket vatten och faktiskt mitt eget engagemang och bra belöningar.

Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 16 juni 2011 20:30

I senaste numret av Canis fanns en artikel om plattformsträning. En artikel jag ögnade igenom och sen (med en viss glimt i ögat) tänkte att det var så himla typiskt Canis att pracka på folk ännu fler hjälpmedel som de egentligen inte behöver. Jag bestämde mig för att vara anti på ren princip.


Sen kom jag fram till att vara anti på ren princip är oftast ingen bra idé, eftersom folk verkar ha gått igång så otroligt på det här med plattformsträning så måste det ju finnas någonting nyttigt med det.


Jag pratade med Åsa (www.asashundar.se) när hon var här i helgen och fick fler vinklar än de som artikeln tagit upp och började ändra uppfattning, i alla fall i teorin. Helt positivt inställd kan jag ju inte vara förrän jag provat det själv och kommit fram till om det är något för oss eller inte.


En plattform är som en förhöjd target där hunden kan erbjuda olika beteenden. De stora fördelarna med plattformen är att den genom en avgränsad yta kan hjälpa till att ge mer precisa beteenden och att den är en target för hela hundens kropp (inte bara t.ex framtassar ELLER baktassar).


I artikeln togs det upp flera lydnadsmoment där de rekommenderade att man jobbade med plattformen men i de flesta av de momenten kändes den bara helt onödig. Till exempel till ställande/sättande/läggande under gång där man skulle använda plattformen som hjälp för att få hunden att inta och hålla sin position. Eller i inkallning med ställande där tanken var att hunden blivit så totalt plattformsberoende och att plattformen var så stor magnet för hunden att själva stoppet inte blev något problem. För mig känns det som en märklig hjälp om den kräver att hunden är helt beroende av den. Under snacket med Åsa fick jag dock en del idéer till moment där vi inte riktigt kommer vidare eller kört fast där jag såg att plattformen skulle kunna vara till stor hjälp.


Hem och bygga plattform och sen shejpa upp malinutten på den. Frågar ni honom så är det här med plattform helt klart någonting vi ska hålla på med. Jag vet inte vad som hände mer än att han var alldeles tokig. Han som vanligtvis är eftertänksam och ganska långsam i nyinlärning var helt vild och bjöd på alla möjliga tokerier.


Sid fick tre pass där vi jobbade med tre olika färdigheter på plattformen: "stå med näsan mot mig" och "stå med näsan bort" för att jobba in oss litegrann och sen "gå sakta" över plattformen. Min främsta tanke med honom är nämligen att använda plattformen i framåtsändandeträningen. Istället för att ha en tasstarget/musmatta/bilmatta eller liknande för att lära in avsaktningspunkten tänker jag mig att använda en plattform som hunden galopperar till (och som, precis som när man jobbar med target, alltid är utplacerad på samma avstånd från startpunkten) men som hunden istället för att stanna på går sakta över och sen fortsätter gå sakta efter.


Om jag någon gång ska ha IPO-ingångar kan jag tänka mig att använda två plattformar som hunden bjuder sitt på och ha en framför och en vid sidan av mig som hunden sedan kan växla mellan. Jag har sett Björn Åge (som äger Sids pappa) köra växlingar mellan positionerna vilket ser väldigt snyggt ut och ger bra förståelse för de olika positionerna men har inte riktigt fått nån tanke på hur jag skulle kunna få in dem. Nu fick jag en bild av hur det skulle kunna gå till med hjälp av två plattformar (eller bara en framför om man har bra utgångsställningar i övrigt).


Ja, det var ju det där med utgångsställningar som jag inte riktigt får till så bra som jag vill ha dem. Eftersom Sid blev så het och galen när vi jobbade med plattformen kan jag tänka mig att använda plattformen för att få bättre tryck i ingångarna och med min nästa valp ska jag nog prova att lära in utgångsställningarna på plattform istället för på kloss.


Jag har en kursare som har jättestora problem med att få till platsliggningen. Nu är de mer än väl på väg att få ordning på problemet med hjälp av omvänt lockande och hakan i backen men om de, eller någon annan, skulle stöta på patrull igen så kan jag tänka mig att platsliggning på plattform skulle kunna vara en hjälp för att göra hunden trygg på sin plats trots att föraren lämnar den. Likaså till fjärrdirigeringen; att erbjuda beteenden på plattformen längre och längre ifrån föraren kan kanske underlätta framtida träning av fjärrskiften på långt avstånd.


Eftersom jag fortfarande är skeptisk till att det skulle finnas fördelar att använda plattformen istället för shejping men däremot är väldigt positivt inställd till att använda plattformen i fler och fler sammanhang och som problemlösning så vill jag ha mer inspiration till just det. Därför startade jag trådar här och här där jag hoppas andra delar med sig av sina plattformserfarenheter, varför de valde att använda plattform och vilka fördelar de ser med den gentemot andra tillvägagångssätt. Det blir spännande att se hur det hela utvecklar sig, framförallt vår egen träning.


  Första grundfärdigheten på plattform på plats (det kan vara så att min plattform är något för stor för att vara optimal).

  Sid vill bara, bara, bara träna framförgående. 

Okej då!

Av Carro - 13 juni 2011 12:16

I helgen var det alltså dags för kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa Jakobsson från Canis avd. Skåne. Jag har sett fram emot helgen så mycket och den motsvarade alla mina förväntningar och mer därtill!


Jag tänkte presentera några av höjdpunkterna från helgen efter inspiration från den lista vi fick i uppgift att göra som sista övning på helgen.


Gruppen

Jag är så glad över det gäng som var på kursen! Det var härliga, positiva människor som var engagerade och intresserade. Det blev många bra diskussioner där vi fick ta del av varandras erfarenheter och alla tillförde så mycket till varandras utveckling. Precis så som det är när det är som allra bäst! Hundarna bjöd på olika beteenden som krävde olika lösningar och man fick med sig så mycket av att lyssna och hänga med i arbetet med de allihop.


Fina Farina

Farina gick kursen tillsammans med Börnis (Amanda) och de gjorde ett toppenjobb tillsammans. Farina visade sig precis som hon är vilket gav mig möjlighet att få massor av tips på hur man kan jobba med en hund av hennes typ. Hon gjorde fina framsteg under helgen och var nog den hund man såg störst skillnad på mellan första och sista passet.


Första passet betedde hon sig som en femåring på ecstasy som släpps ut på ett nöjesfält och vill ta in alla intryck på en gång utan att använda några sinnen överhuvudtaget. De jobbade med att låta henne få förväntan på att nosa lugnt i marken så snart hon hoppade ur bilen, eftersom det lugnar henne. Det gjorde de genom att kasta ett gäng godbitar på marken och så snart framtassarna slog i marken peka mot godbitarna och låta henne nosa upp dem. När hon lugnat sig fick hon bjuda på kontakt, få klick och godbit och sen ett varsågod för att dampa en stund i kopplets längd innan hon fick bjuda på kontakt igen.


Hennes utdampningar blev snabbt kortare och kortare och hennes konaktbenägenheter större. De fick jobba med handtarget för att ge henne en uppgift att fokusera på och för att få henne att stanna kvar på samma planet som oss, innan hon fick ny varsågod och dampa loss för att rensa hjärnan.


De jobbade också med att shejpa upp henne på filten men Åsa trodde bur som avslappningsplats skulle passa henne bättre. I en bur får hon en tryggare plats, där man hjälper henne till lugn genom att begränsa henne åt sidorna vilket en filt inte gör på samma sätt.


Hon fick också gå ner på planen och titta på de andra hundarna, vilket hon gjorde riktigt bra. Hon konstaterade att de var där med både nosen och blicken och kunde analysera deras närvaro på ett lugnt och kontrollerat sätt vilket gjorde att hon, om man ska dra en mänslig jämförelse, kunde rycka på axlarna och gå därifrån. Andra hundar är betingat med väldigt stor upphetsning och det var härligt att se hur hon kunde bearbeta de på ett lugnt och trevligt sätt utan att hetsa upp sig. Sinnesstämningar rular!


Hennes sista pass tog hon till fler och fler hundiga beteenden som att nosa, kissa och intressera sig för dofter - något som en hög femåring inte har så mycket till övers för. Min härliga tjej!


Det var många som fastnade för Farina under helgen och som gott och väl kunde förstå att jag har gjort det. Hon är en hund som berör om man bara kommer förbi bilden av brötschäfer som hon gärna målar upp som första intryck. En helt fantastisk liten tös som jag, tyvärr, bara känner starkare och starkare för varje dag som går.


Middag med hundsnack

På lördagkvällen stannade flera av deltagarna kvar och grillade vilket var hur trevligt som helst. Hunddiskussionerna avlöste varandra och maten blev riktigt god för att vara min första gång som grillmästare.


Sid minglar

Hela lördagkvällen fick Sid springa ute på tomten medan vi grillade och han hade en riktig härlig kväll. All uppmärksamhet från massor av människor med kli på rumpan, kastade bollar och många knän att luta hakan mot. Han fick tugga märgben i kvällssolen och dampade loss med vedträn på gräsmattan. Min fina, fina hund som i sådana situationer är svår att tänka sig att han inte är en sån som överlag är trygg med människor. I situationer som i lördags kväll märker man att är han bara trygg så får han jättemycket glädje av människor och mår hur bra som helst mitt i en folksamling oavsett storlek. Det är synd att han inte oftare får chansen att vara i sådana folksamlingar, för han njuter verkligen av det.


Inspiration

I den mån jag hade sinnesnärvaro att vara med på kursen så deltog jag som observatör vilket var guld värt. Jag är full av inspiration och har fått massor av nya tankar som jag direkt vill plocka in i träningen och börja utnyttja och prova på. Min och Sids lydnadsträning har varit lite si och så hela året då motivationen har haft svårt att infinna sig med de problem vi jobbar med kring hela träningssituationen men jag känner mer och mer hur träningslusten infinner sig i takt med att jag känner hopp om att vi kommer lösa alla de knutar vi brottas med. Det är härligt!


Bad och fotografering

Åsa är mitt i arbetet med en ny bok till vilken hon vill ha sommarbilder på olika typer av hundar i bland annat olika typer av belöningssituationer. Hon, jag och Sid gick därför ner till vattnet och tog bilder på badande malinutt i kvällssolen. Sid älskade livet som fotomodell då han fick simma efter tennisboll efter tennisboll och skvätta ner både mig och Åsa på äkta bushundsmanér.


Jag kom på att jag kan lära honom att blåsa bubblor även i havsvatten och inte bara i vattenskål, vilket underbart partytrick! Försökte lite i lördagskväll och trots att godbitar var föga intressanta så fick vi nästan till det i handflatan under vatten. Med tennisboll eller stenjakt som belöning istället tror jag jag kan få en riktig bubbelhund i sommar utan att behöva dränka ner hela hemmet, det ska bli roligt att träna!


Bilderna blev helt fantastiska och ramlar in i min mailbox. En åkte direkt upp här i headern. Eftersom jag inte har någon egen kamera så blir jag lika lycklig varje gång någon tar bilder på min hund och när det är så här fina bilder blir jag helt överväldigad. Vilken fotogenisk snygging till grabb jag har och vilka duktiga fotografer till vänner jag har!


En egen kamera...?

Det kan vara på gång :-)


Semmersby

Det måste vara en av de mest fantastiska platserna på jorden. Tack, tack, tack, tack, tack för att jag har fått växa upp här och får anordna kurser här.


Vädret

Man kan inte klaga på vädret, för det går ändå inte att påverka. Det var sol och tryckande hetta hela lördagen men vi hittade skugga under fruktträden att ha teorin i och kommer alla prydas av snygga t-hirt/tunika/linneformade brännor. Vi drack massa vatten och svalkade hundarna i vattnet och hade det så bra man kan ha det i 38 graders värme. På söndagen ångrade vi nog att vi klagat på värmen, för 38 graders värme är ändå bättre än åskoväder och hällregn som om man stod under en vattenkran. Tryckande värme har dock en förmåga att följas av just åskoväder, det hör liksom ihop på nåt märkligt sätt. Åskoväder har tydligen en förmåga att efterföljas av solsken och värme igen och försvann lika snabbt som det kommit. Skönt det! Vi fick en mysig, för mig och andra åskberörda något obehaglig, stund i stallet tillsammans och sen kunde vi gå ut och fortsätta träna.


Flyt

Min uppgift under helgen var att vara värdinna och arrangör och ja, jag tycker att jag klarade mig uppgift bra. Trots hånskrattande inläggsskivor till utdragbara bord, tveksamma skrivare som undrar om jag är HELT säker på att det är SÅ många papper jag VERKLIGEN vill att den ska spotta ut, ett frysskåp som attacker den som öppnar det, mörka stugor där jag har för vana att placera mina vänner i lådor, en gal malinutt som skötte sig fint för det mesta, en envis sol som tog omvägar förbi allt som skulle kunna skapa lite skugga över bilarna och det faktum att sex trädgårddstolar inte kan bli fjorton i en handvändning så är det ingenting som inte gått att lösa på ett mer eller mindre smidigt sätt med hjälp av varandra och mammas och pappas stora utbud av resurser på gården. Tack allihop för hjälpen att göra den här helgen så bra som den blev!


Åsa kommer tillbaka!

En helg i september och en helg i oktober kommer Åsa tillbaka för att hålla kurs igen. Är du intresserad av att gå kan du anmäla ditt intresse via hemsidan.


Tack Åsa, Amanda och alla deltagare på kursen för en toppenhelg!

* · Farina · Hund · Kurs · Sid
Av Carro - 1 juni 2011 13:00

Sid tyckte inte det var särskilt roligt att bli lämnad hemma när jag gick ut med Farina för ett par timmar sedan. Han skulle bara veta att jag och Farina gick ut i skogen och la 2 km spår till honom.Han ska få gå det om ytterligare ett par timmar.


Vår spårstatus just nu är att vi går långa spår, absolut inte kortare än 1 km men helst betydligt längre. Tanken med det är dels att få upp spårkondition men framförallt att han ska gå ut i ett lugnare tempo. Jag har ingen erfarenhet av att det fungerar att göra så, att ge hunden erfarenhet av att "det här är jobbigt så det är lika bra att ta det lugnt från början" men jag vet flera som har gjort så med både spåret, söket och promenad-/cykelturer. Varför jag inte har någon personlig erfarenhet är säkert för att jag är för lat. Det kräver en del planering om spåren ska vara långa, söket ska pågå under lång tid och cykelturerna/promenaderna ska bli så pass långa att hunden blir slut.


Sid får därför inte så många spår just nu, vilket han egentligen skulle behöva för att det ska ge maximal effekt. Närmare sommaren kommer jag dock börja jobba halvdagar och då har jag möjlighet att lägga spår på morgonen och gå det när jag kommer hem eller lägga när jag kommer hem och gå på kvällen. Mitt mål är att han ska kunna gå så gamla spår att jag kan lägga på kvällen och gå på morgonen före jobbet. Nu är vi uppe i fem-sex timmars liggtid så det borde inte vara så lång tid kvar. Kanske han till och med redan klarar av det?


För ett par helger sen gick han ett 3 km spår med husse och Fia i släptåg och jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat och bra. Alla apporter in! Den känslan var helt fantastisk. Husse och Fia ska garanterat få följa med ut i spåret fler gånger.


Jag har också provat en del hårda spår parallellt med längdspårsträningen. Han har haft svårt att få in tekniken och blir inte alls lika säker och noggrann i spårandet som han blir i skogen. På asfalt och grus känns han som han gjorde i skogen när han var valp, innan vi fick igång hans spårbeteende. Vilsen.


Det gav mig en idé. Eftersom vi fick igång hans spårande i skogen genom att lägga pinnstigar och låta honom spåra fritt och själv komma på att det lönade sig att samla ihop sig och sniffa noga så tänkte jag lägga upp liknande övningar på grus och asfalt. Nu håller jag på att lära honom frysmarkera hårnålar och gem som jag tänkte lägga apportstigar av på hårda underlag så får vi se om poletten trillar ner.


Vi ska också få lära oss ID-spår då min syster ska ha oss som projektekipage i sin utbildning till ID-spårsinstruktör på Grimsö. DET ska bli riktigt kul och jag ser fram emot träningen hur mycket som helst. Här snackar vi spårutbildning!


För två helger sen var det spårkurs i Semmersby och både Sid och Farina fick gå varsitt spår under systers övervakning. Farina fick ett skogsspår där vi la apporter med hårda godbitar runtomkring. Hon gjorde sitt bästa spår hittills och gick riktigt fokuserat. Hon har inte så stor koncentrationsförmåga i spåret utan blir fort trött och börjar vimsa. Lugn och ro och tydliga start och pauser i spåret känns som receptet just nu.


Sid fick gå ett spår med förledningar av hund och människa (både gammal och färsk), rådjursklöv och handduk indränkt i ättika och senapssill (!). Han kollade av människospåren men bytte tillbaka snabbt, det gamla hundspåret kollade han in med en snabb check åt det hållet innan han spårade vidare. Handduken såg jag ingen reaktion på. Det färska hundspåret hade han svårt med då han började vädra efter hunden. Rådjursklöven var den allra största svårigheten, framförallt hade han jättesvårt att släppa fokuseringen på klöven som låg kvar vid sidan av spåret. Vilt och hundövergångar behöver vi jobba på alltså. Han har inte haft några stora tendenser att gå på vilt men hans viltintresse har överlag ökat de senaste månaderna. Hundspår har jag märkt tidigare att han har svårt för då han till exempel blivit helt knäpp i spåret när vi spårat i vargmarkerna (det kan bero på tusen anledningar, men det SKULLE kunna vara en teori) och att han generellt sett inte gillar andra hundar inne på hans arbete. Gamla hundspår är han van vid då jag ofta har med Farina när jag lägger spår till honom. Mycket intressant!


Vi planerar en ny spårkurs till hösten som du kan intresseanmäla till via hemsidan. Som vanligt blir det teorikväll på fredagen och praktik lördag och söndag.

Farina · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 19 april 2011 20:12

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.


Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.


Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.


Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.


Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!


Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!


Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!


Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.


Vilka fantastiska hundar jag har!!

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 21 mars 2011 23:11

I går följde Fredrik med mig ut till skogen och vi la spår åt alla hundarna.


Fia gick sina första spår. Det första lallade hon omkring med storögd blick och tittade på allt annat som fanns i skogen. Precis så gjorde Sid de första typ tjugofem spåren jag la åt honom, så trots att Fredrik verkade bli lite uppgiven så misströstade inte jag utan jag skickade ut honom att lägga ett till. Det andra gick mycket bättre och hon hade näsan i spåret nästan hela tiden. Duktig liten Fia!


Farina fick upp tempot rejält. Första spåret var svajigt som sjutton då hon bara ville äta rådjursbajs som tinats fram i skogen. Alla blir vi lyckliga av våren... Hon spårade bra andra halvan av spåret men även idag blev hon lite svajig mot slutet. Trötthet? Man glömmer lätt bort hur liten hon är. Hennes andra spår plöjde hon fram med värsta mallefasonerna. Vad hände där liksom? Spåra gjorde hon men plockade slutet gjorde hon då rakt inte.


Sid fick ett långt spår över kalhygget som gick över både snö och barmark. Fredrik hade lagt ett jätteroligt spår som bl.a gick nere i diken och vinklade över barmark för att sen fortsätta rakt fram igen. Riktigt kul med spårläggare som inte har några som helst förutfattade meningar!


Mitt i spåret stötte vi på våran granne som satt och solade på en stubbe. Sid hajade till, slängde ett ögonkast på henne och spårade vidare. Duktig Iddis! Han plockade alla pinnar med stor intensitet och utan minsta tveksamhet. Idag höll vi inte på och löjlade oss med några kycklinghalsar utan han fick spåra på direkt. Vad jag märkte var att han spårade mycket bättre på en gång efter pinnen om jag la honom ner en stund i spårets riktning och släppte på honom genom att fria honom, leda honom i halsbandet fram till där pinnen låg och så göra ett nytt påsläpp, lugnt och metodiskt. De gånger jag lät honom söka upp spåret själv svajade han rejält en bra bit efter påsläppet och det dröjde en bra bit innan han riktigt fäste på rätt spår igen.


Idag har vi tränat lydnad här hemma. Jag tränade flera pass med Fia, då Fredrik har gett mig tillåtelse att nöta lite med henne. Hon är jätteflashig i lydnadsträningen och har så härliga rörelser och en underbar attityd, så jag är jättetacksam över att jag får låna henne lite. Vi tränade på kamplek med omvänt lockande och släppa på signal. Fia är duktig på att kampa när hon själv vill (typ i grejer hon snott, i byxben eller liknande) men är svårare att få igång på beställning. Det känns som att det är viktigare än släppandena just nu, men vi måste samtidigt kunna få henne att släppa på kommando när hon tagit fullbett i hälsenor...


Andra passet körde vi frivilliga hoppstå och tredje passet la vi på signal. Duktig Fia är repetitionsklok och väntar på signal som om hon aldrig gjort annat. Därefter jobbade vi med lägganden som är nån sorts krashlandningsvariant med endera rumpan eller framdelen eller hela kroppen och huvudet med för den delen. Ska försöka få de någorlunda jämna men med samma härliga attityd.


Till slut körde vi tre pass med baklängesfot som framförallt är följa med baklänges utan att hoppa. Hon hoppade mindre och mindre för varje pass, väldigt klok valp.


Sen var det Fredriks tur att träna och han fick fortsätta träna på att jobba runt andra hundar. Jag passade på att träna med Farina medan Fredrik jobbade med att belöna spontankontakt och sättanden och om Fia hoppade fram mot Farina sätta henne ne mellan knäna och klappa henne på bröstet tills hon lugnat sig och då ge henne en ny chans. Det verkar vara en jättebra strategi för dem och Fredrik är jätteduktig.


Farina fick träna på frivilliga sättanden som sitter ganska långt inne. Hon gör det, men långsamt och tveksamt. Det är helt okej i det här läget, det finns fart så det räcker och blir över ändå. Vi jobbade också med stadga i sitt med hjälp av omvänt lockande och det börjar hon förstå bra, men ibland fastnar hon i att inte klara av en specifik störning och då får jag gå tillbaka till bäbisnivå ett par gånger innan hon klarar lite svårare utmaning igen.


Vi kampade och tränade loss en del också, passade på när vi hade bra förutsättningar. Det gick bara bra men hon bet mig i armen en gång när hon hoppade efter grejen. Bestämde mig att köra "stanna på backen när jag lägger leksaken i fickan"-träning och det hajade hon på en gång. Det är roligt med en hund som är så het på belöningen att hon lär sig så galet snabbt.


Sist men inte minst så fick Sid träna hottarget. Jag har verkligen noll inspiration för lydnadsträning utan lät Fredrik utmana oss i hottargetövningen istället. Det var inte så svårt till en början, då IKEA-råttan inte inbjöd till minsta lilla fundering, han bara klippte råttan utan att ens titta efter sitt heta föremål. Morr. Provade flera gånger men det blev för svårt, så råttan fick nyttjas som belöning istället. Då kunde Fredrik utmana honom rejält och det svåraste blev när han låtsades fela Sid. Då blev Sid lite ledsen och tveksam och det tog lång tid innan han kastade sig in i övningen igen. Det tog hårt att husse lät så besviken! Fredrk blev nog lite (mycket) impad över Iddis som är så duktig. "Hur kan han veta?" undrade han flera gånger då Sid valt rätt grej framför två grejer som var väldigt lika.


Vi avslutade med promenad i leran. När vi kom in gav Fredrik mig en riktigt dråplig kommentar: "alltså, är det verkligen helt shysst att sätta upp knät i bröstkorgen på henne när hon hoppar, hon vet väl inte om att hon är skitig heller?"
Hm, tror jag ska sluta lära honom saker om hundträning...


Nu ska jag krypa ner och sova. Hundarna och Fredrik gick och la sig för flera timmar sen, jag skulle "bara" skicka iväg lite kursinfo innan jag gick och la mig.


I morgon hoppas jag på spår igen. Kanske ska försöka ta tag i lite lydnadsträning också, hitta lite träningsglädje igen.

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Spår

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se