Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Sid

Av Carro - 9 oktober 2011 11:32

Vi började dagen med mera tävlingsträning. Jag valde att göra en kedja med inmarsch, ett långt fritt följ och en utmarsch. Tanken med det långa fria följet var främst att jobba med min egen uthållighet och koncentration. Jag lyckades sådär. Jag ville att helhetsintrycket skulle vara bättre, att jag skulle gå in och se självsäker ut och inte som om jag höll på att kräkas. Fokusbristerna berodde främst på att jag har svårt att hålla ihop mig själv och min egen koncentration när jag får en väldigt lång uppgift men även på att jag hade lite för mycket fokus på allt som hände ute i periferin.

Vi gjorde en kedja till på eftermiddagen då jag valde fler moment och således gav mig flera korta uppgifter istället för en lång som på förmiddagen. Vi körde inmarsch, avslutningen på framförgåendet, läggande under gång, inkallning, apportering och hopp. Alltså appellklass minus linförighet. Jag är jättenöjd med den kedjan och jag tycker mina rutiner och förberedelser mellan momenten fungerar riktigt bra. Avslutningen på framförgåendet var riktigt fint förutom att han flyttade ett par tassar efter att jag ställt upp honom och riktningen blev skev därav. Måste träna mer stadga medan jag går bakom och även överträna att den riktningen jag visar är den som gäller. Får jobba in en ordentlig rutin som sitter säkert. Hittills har jag tänkt att jag ska lära in ett kommando för att låsa blicken framåt och låta honom göra det i rätt riktning när vi ställt upp för momentet. Problemet med det kommer om han låser på fel riktning, till exempel för att han hittar något att haka upp sig på i miljön. Det kommer kräva massor av överträning och frågan är hur mycket man vill lägga ner på ett koeff 2-moment i de lägsta klasserna. Kanske ska prova någon springa mot leksak-variant, får fundera på det.

I övrigt kändes den kedjan mycket bra. Rutinen inför läggandet funkade klockrent, han har aldrig lagt sig så snabbt ens på vanlig träning. På väg mot apporteringen ville han fram till Thomas och leka och jag fick ropa tillbaka honom. Hm, måste fundera ut ett sätt att göra det på ett snyggare och smidigare sätt om det skulle behövas. Han gillar inte när folk går fram till honom, så jag lämnar honom med ett ”vänta kvar”-kommando medan jag tar emot apporten. Funkar bra men måste tränas med tävlingsledare som kommer från olika riktningar. Apporteringen var fin sånär som på att han grep den på tillbakavägen och lekte en del i upptaget, vilket ofta blir fallet i kedjor. Bara att ta tag i. Hoppet var fint men jag satte honom nära hindret på bortsidan för att inte riskera att han satte sig själv.

Helheten var i alla fall på topp, vilket var mitt mål med hela kedjeträningen för året, att det bara skulle vara tekniska detaljer att slå ner på. Han håller ihop bra, tappar inte fokus eller engagemang under kedjans gång utan jobbar på utan att gå varken upp eller ner sig. Tävlingsträning FTW!

Vi körde en del individuella pass under dagen också. Mitt första med Sid tränade jag varsågod. Jag har fått problemet att han blir tveksam i starten och måste belöna massa, massa starter för att få tillbaka den snabba reaktionen och självsäkerheten. När jag sen lägger in varsågod blir han tveksam igen och den där balansen mellan springa i full fart OCH vara beredd på att kasta sig bakåt är så svår att få till. Externbelöningen var nog lite för het, att få leka med andra är den absolut bästa belöningen och han blev nog besviken av att få leka så mycket med mig när Fanny stod beredd bakom honom.

Några saker vi kom fram till att jobba med var följande:
1. Ett nytt ord för att kasta sig bakåt på varsågod, som alltså inte är varsågod och alltså inte är detsamma som till middagsmaten och när han får ta vad han vill. Förvirringen var total när jag sa varsågod och bjöd in till en leksak hos mig. Ett eget ord för att kasta sig bakåt så snabbt man kan tror jag kan öka självsäkerheten och tryggheten i övningen.
2. Träna snabb reaktion på varsågodordet bakåt i andra situationer, till exempel under baklängesfot, vanligt fritt följ eller när han bara sitter. Parallellt med det träna…
3. Snabba starter, snabb reaktion på startordet och…
4. Spring i full fart mot mig.
5. Lägg ihop de delarna när var och en funkar för sig.

Jag funderar på att lära in en rutin för när han ska springa i full fart in till min sida och när han ska springa i full fart men lyssna efter ordet och vara beredd på att kasta sig runt eller stanna. På Ebba hade jag två olika ord, och ropade alltså någonting annat på sista inkallningssträckan från ligg. Vet inte om det finns domare i de högre klasserna som kan bli griniga över det. Jag tänker att det kan ge större säkerhet och att vetskapen om vad som väntar kan göra att han vågar ta i och springa på fortare. Rutiner är ju till för att förbereda hundarna så när ordet väl kommer ska de inte behöva tänka så mycket på VAD de ska göra utan mer ATT de ska göra. Det gäller att hålla på kriterierna bara, väldigt noga. Springa långsamt får aldrig leda till varsågod bakåt. Det har det nog fått göra ett par gånger för mycket i Sids träningskarriär.

Annars känns inkallning med stå och ligg som ett moment där vi ligger bra i fas, alltså det känns som att vi är på gång, grunderna börjar falla på plats och jag ser inga större hinder framför oss på vägen mot ett färdigt moment. Än. Det känns härligt.

Nästa korta pass jobbade jag med hoppteknik med Kaj. Jag fick en övning som var riktigt rolig, framförallt var det roligt att han kom tillbaka med leksaken på en gång han gripit den. Jag fick bakläxa för att jag inte lärt honom varken sitt eller självkontroll och för mina dvärghundsstarter. Det är så jäkla lätt att bara placera honom där man vill ha honom men det blir ofta forcerat och inte så bra. Vi provade också lite cirkelarbete där vi faktiskt sprang på cirklar. Det blev mest galskap och jag fick lite mera bakläxa. Han har en naturlig fallenhet för blindbyten, det kanske alla hundar har men han är den första jag provat på det här med cirkelarbete ordentligt med. Större cirklar men framförallt mer träning i gå-tempo med godbitar var Fannys råd.

Sista passet för dagen tog jag först ut Kaj för att titta på klossträning men ångrade mig snart då både Kajs batterier och självkontroll visade brister. Jag behöver jobba med att få honom att förstå att han ska stå stilla och inte skälla ut mig.

Istället tog jag ut Sid för att få tips på vår tricksträning. Jag fick riktigt bra tips som verkligen visade på hur viktigt det är att låta någon annan titta på träningen och skaka om ens huvud ibland när man kört fast. De tips jag fick var nämligen:

Snurra: Han har dåligt tempo. Fick tipset att belöna mer aktivt istället för att bara mata godbitar i position. Lek och jaga ikapp godbitarna!

Stå på bakbenen: Han har varit vinglig och det har känts så otroligt ansträngt när han reser sig på bakbenen att han nästan upplevts tycka det är obehagligt. Fick tipset att shejpa istället för att försöka locka fram det med handtarget och varsågod… Utgick från sitt vackert, klickade för mer tyngdpunkt bakåt/uppåt, belönade med kastade godbitar uppåt och efter bara en repetition bjöd han på att stå på bakbenen!

Hoppa upp på ryggen: Jag har gett upp när Fredrik inte var villig att hjälpa till som vare sig som rygg eller belöningsmaskin. Fick tipset att använda en target och lägga på min egen rygg. Ja, varför inte? ;-)

Vi åkte hem trötta och nöjda efter den fjärde och sista helgen för årets tränarutbildning. Vi skrev målsättningar för året under första helgen som jag tänkt utvärdera mer utförligt här i bloggen men kortfattat kan jag säga att våra mål är uppnådda och jag känner mig jättenöjd med det. En härlig känsla! Nu ska det sättas nya mål, det är roligt det med!

Hund · Kaj · Kurs · Lydnad · Shaping · Sid
ANNONS
Av Carro - 1 oktober 2011 23:14

Temat för helgen är tävlingsträning, ett av mina favoritämnen. Sid började med två utfall, för snabbt inkastad i en för svår situation, och jag hamnade i obalans från starten. Jag är nöjd över att ha vänt den känslan på en femöring och att jag kunde gå in på plan och prestera så kor efteråt. Jag och Sid körde inmarsch, fritt följ, läggande under gång och inkallning. Det kändes helt lagom i den här situationen för oss båda två.


Känslan överlag - på topp. Att Sid är helt fantastisk är ingen nyhet. Fria följet är så underbart, jag bara njuter av att gå med honom och så länge jag har koll på fötterna så gör han precis som han blivit lärd. Jag känner fortfarande hur axlarna dras upp, andningen stannar till och stegen blir kortare när det närmar sig en vänstersväng. Jag måste verkligen koncentrera mig till isen för att få till min egen fotförflyttningen riktigt bra och den där skitnödiga känslan måste jag verkligen jobba med. Vänstersvängar bits inte. Han tappade lite i språng marsch mot slutet, inte värre än så.


Läggande under gång kändes bra. Han fastnade lite på en doftfläck och var kvar i den även itransporten mot inkallningen. Vet inte om han hade klarat en inkallning över den fläcken men jag hade redan planerat att belöna bara han startade. Den senaste veckan har han fått för sig att inkallningssignalen kan betyda allt från att kasta sig ner med hakan i backen till att starta och bjuda på än det ena än det andra på vägen fram. Kul med kreativ unghund...


Överlag: toppen!! Något att jobba på: mina klapp på vänsterbenet-ticks.


Resten av dagen jobbade vi med individuella grejer. Jag började med Kaj och tänkte få lite tips kring fotinlärning med den lilla tussen. Det var kaos, bokstavligt talat! Kaj var överallt, kastade sig in i leksaker, skällde, rejsade runt fötterna på mig, rejsade under fötterna på mig, skrek och rusade lite till. Den phalenen har verkligen gått mig ur händerna. Totalt.


Projekt uppstyrning. Bygga värde för att vara nära, sitta nära vid sidan och klicka för kontakt. Satt på knä för att snabbare kunna belöna och hamna i en bättre position i förhållande till honom. Sen jobbade jag lite med att stå helt stilla med framtassarna på en hink. Det är svårt med balansen på honom, han blir antingen megatokjättegalen eller väldigt passiv. Vi pratade lite på förmiddagen om att man lätt kan kamofluera dåligt fokus och engagemang med häftiga och hetsiga belöningar. Jag tror inte det är fallet än men risken är nog stor. Med lugnare belöning märktes det att han var mycket intresserad av dofter och vad som hände runtomkring. Inget konstigt för en så liten (ung) parvel, men absolut något att ha i bakhuvudet för framtiden. Styra upp passen, vara lite snålare med belöningarna och plocka fram färdigheter för både aktivitet och passivitet. Samt bygga massa värde för att vara nära, inomhus utan skor till en början.


Sista passet tog jag ut Sid igen och jobbade med fokus i utgångsställning med störning. Började med lekbelöning med mig och sen fick han leka med Fanny. Det är helt galet vad han går igång på att leka med andra människor, han är helt hämningslös. Jag tackar skyddsträningen för det. Träningen gick jättefint och han svarade riktigt bra på de felsignaler jag behövde ge.


Som avslutning på dagen gick jag och Thomas ut och tränade uppletande på dummiesar i en kohage. Sid var duktig både på att titta på när Pouge hämtade dummiesar, mer frustrerad och ivrig på att själv få springa, och på att hämta dummiesar själv. Jag ska nog börja följa med mamma ut på jaktträningar när jag har möjlighet, Sid gillar ju träning med hälften spring och hälften hjärna.


Nu har vi handlat lite middag och är på väg hem för att äta lamm. Det ska bli gott!


Hund · Kurs · Lydnad · Sid
ANNONS
Av Carro - 22 september 2011 22:06

Efter kvällens valpkurs gick jag ut och tränade lite lydnad med Sid. Lagom svalt höstväder, varma träningskläder och en väl upplyst plan full av höstlöv är sådant som kan få mig på riktigt bra träningshumör och full av motivation. Jag kunde hel enkelt inte låta bli, och att träna lydnad mellan nio och tio på kvällen verkar vara rätt melodi för mig, då jag blir effektiv och hållet passen korta när jag vet att det är sent. Dessutom får jag rutin på tränandet, vilket är bland det viktigaste. Den upplysta planen kan jag tacka min granne för, som satt upp två jättestarka strålkastare på sin lastbils/containerparkering, som är rätt stor och helt plan. Dit smiter vi så fort han inte ser ;-)

Jag började med att försöka träna platsliggning men Sid var way to taggad. Ändrade plan och körde inkallningsstarter med nya tennisbollarna på snöre, som inte var på snöre mer än en repetition... Trist att jag aldrig hittar bollar på tunt snöre med bra kvalitet, då det är mina favoritleksaker.

Lät honom komma in och sätta sig vid sidan, ladda på "vänta" och få "kör" rakt in i en leksak. Fin reaktion på ordet. La en grej bakom och gjorde en varsågod från stillasittande i utgångsställning (med mig ca 15-20 meter ifrån) och en i fart mot mig. Riktigt bra reaktion även på varsågod. 

 Provade en inkallning med stå och sen varsågod, har inte tränat det så mycket men den var precis som jag vill ha den! Förkunskaper for the win! 

Fortsatte på temat inkallningar genom att lägga en boll bakom, gå ca 20 meter bort och köra ganska många repetitioner med "kör" (startkommando) och belöning hos mig på vänstersidan. Märkte att han blir tveksam mot slutet av inkallningssträckan så jag får inte glömma att även köra hela vägen in till ingång ibland. Efter ganska många belöningar hos mig fick han varsågod till grejen bakom en bit efter starten, med riktigt bra reaktion och vändning. Härligt!

Därefter jobbade vi med framförgåendet där han fick bjuda på att ställa sig framför mig och låsa blicken framåt. Fyra fjärdedels frolicbitar för att stå stilla och sen gick vi en sträcka med en hel frolic som belöning. Först längs med ena sidan och sen åt andra (som ett kors). Han fick alltså jobba på två helt olika riktningar och sträckor i samma pass vilket han redde ut riktigt bra!

Avslutade med platsliggning, eller egentligen klick och belöning för att få bättre flyt i att lägga sig ner med hakan i backen från olika positioner och oberoende av min position. Vi har lagt ner hakan på tassen-träningen då jag fick så mycket fel och aldrig riktigt kom vidare i träningen. Nu kör vi bara hakan mellan frambenen och släcker ut tassläggandena. Det är svårt, det märks att det finns en lång förstärkningshistoria kring att lägga på tassen men när han väl kommer in på rätt spår börjar han faktiskt bli repetitionsklok (något jag märkt överlag i träningen). Mer om platsliggningen får komma i ett eget inlägg. 

Idag har han även fått ännu bättre flyt på snurrandet (men han är låååångt ifrån smidig) och dessutom fått träna minst ett pass vardera på lyfta höger framben högt och hålla det uppe och sitt vackert. Tre av årets tricks avbockade! Försökte börja på stå på bakbenen genom att först belöna några sitt vackert med varsågod till en godbit ovanför huvudet (så han fick resa sig på bakbenen för att ta dem) och sen vänta på någon form av uppåttanke i sitt vackert. Deb gick sådär, han är jättevinglig och det kändes inte alls som rätt väg att gå för oss, han verkade till och med uppleva det som lite obehagligt. Man kanske ska lära honom att ställa sig mot någonting först, en stol eller väggen till exempel? Vad tror ni?Har jag några freestylefantaster som läser min blogg?

Härliga höst och härliga Poo! (alltså Sid...).  

Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 15 september 2011 20:18

Nu är det ganska exakt ett år sedan jag gick kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa för första gången. Min tanke på väg till kursen då var att "okej, det här kommer nog bli skittråkgt, men det är kul att träffa nya människor och hundar, träna hund och kanske få lite nya infallsvinklar". Jag hade väldigt fel på första punkten och väldigt rätt på de andra tre. Jag hade allt annat än tråkigt. Träningen är otroligt givande och ger stora resultat i träningen vilket gör att det blir roligt och motiverande att jobba på. Jag har inte bara fått lite nya infallsvinklar utan massvis och jag hittar fortfarande nya tekniker och användningsområden. Som Åsa själv säger, det finns ingen anledning att ge massa förslag på övningar om man inte har någon koll på varför man gör de och således inte har en aning om hur man kan jobba vidare. Nu när jag gått kursen tre gånger känner jag att jag börjar få bra flyt i träningen, övergripande koll på teorin och försvåringar och utvecklingar av övningarna kommer mer eller mindre naturligt.


Den första hösthelgen för Åsa från Canis avd Skåne har alltså gått av stapeln i helgen och vilken helg vi fick! Inte nog med att vi fick riktigt bra hundträning och diskussioner i dagarna två, vi fick även strålande sommarväder och var ett härligt gäng med stor hundkunskap och bra tränarfärdigheter. Det gjorde att vi fick se många fina framsteg på alla hundarna under helgen, vilket är härligt!


Lördagen började vi med ett teoripass med en introduktion i kurstemat. Kursen bygger på boken "Control Unleashed" eller "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt och innehåller övningar som ska leda till samarbete, djupare kontakt och förståelse. Grunden är att man formar fram en avslappning hos hunden på en filt. Filten i sig blir en signal till hunden att slappna av, både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Med hjälp av filten och den avslappnade känslan kan man sen jobba med de problem man har i träningen genom att göra problemlösningen till en lek, oavsett om det gäller reaktivitet på andra hundar och människor, störningskänslighet, svårt att hitta rätt fokus, svår att "få igång" i träning, hitta rätt stress/aktivitetsnivå för träningen etc. Vi har också jobbat med att läsa hundarnas signaler, hitta bra signaler att förstärka, hitta effektiva förstärkare både i fickan och i miljön och pratat mycket om känslor, klassisk betingning och dess betydelse i praktisk hundträning.


Första praktiska passet gick ut på att shejpa hundarna till filtarna och väl där jobba med att få de avslappnade. Alla ekipage fick därefter lägga upp träningen olika beroende på utgångsläge och problemformulering. En hade svårt att hitta fokus, en hade en hund som lätt gick upp i aktivitetsnivå, en hade en hund som hade svårt med andra hundar, en hund ville inte jobba alls, en valp jobbade för att förebygga och bygga upp en grund inför framtiden... bland annat.


Själv började jag med Kaj och jobbade med att leka, stoppa undan leksaken och ge den tillbaka när han bjöd på att vara helt stilla. Jackpot för de gånger han bjöd på att vara stilla på filten. Jag jobbade också en del med att shejpa till filten, godbit för att gå av och sen få bjuda på igen. Duktig Majs! Han imponerar på mig med att vara så okomplicerad, enkel och glad.


När Kaj blev trött tog jag ut Fia istället. Vi hade en ganska katastrofal transport in på planen där hon mest stod på bakbenen för att hon blev så uppspelt av åsynen av andra hundar. Hon fick då leka lite "titta-lekar" genom att jag klickade för att hon tittade på de andra hundarna, hon fick en godbit och sen titta på nytt. Ganska snart började hon lägga mer fokus på mig än på de andra och jag kunde börja kritera kontakt och gå fint i koppel för att få titta på de andra hundarna igen. För Fia som blir så glad av att se andra hundar är det här en perfekt självkontrollslek med den allra bästa belöningen, det funkar riktigt bra på henne och jag ska verkligen ta med mig det till klubbträningar framöver.


Resten av passet fick Fia dels träna på att gå på filten och bjuda på att lägga sig och slappna av och dels titta på andra hundar. Det jobbigaste var när polaren Mojje lekte med mamma precis bredvid vår filt, då brast hon och ville springa dit. Så fort någon kom i närheten av filten blev hon alldeles gummiaktig i kroppen och ville fram och hälsa, så hon fick klick och belöning för att sitta och titta och så "gå och hälsa" när hon satt tungt på rumpan. "Gå och hälsa" måste vi få mycket bättre flyt på och en säkrare reaktion på kommandot innan det kommer ge effekt på träningen. Fia har dålig reaktion på varsågod överlag, både till matskål, "hopp och lek" och "gå och hälsa". Ett projekt att ta tag i.


Efter lunch hade vi det stora teoripasset med det tunga temat, nämligen det om klassisk betingning, känslornas och reflexernas roll i hundträningen. Här blir jag lika imponerad varje gång över Åsas förmåga att förklara dessa ganska komplicerade saker på ett enkelt sätt och med hjälp av praktiska exempel från både forskningen och verkligheten beskriva så att man förstår. Åsas förklaringar gör också att jag hittar fler och fler situationer där jag faktiskt kan utnyttja den klassiska betingningen på ett medvetet och effektivt sätt.


Sista praktiska passet för dagen fick vi olika övningar att jobba utifrån vår egen hund. Vi hade flera ekipage med på kursen som hade svårt att få engagemang på sina hundar och de fick jobba med övningar som gick ut på att få hundarna att tigga om att få träna istället för tvärtom och där hundarna aktivt fick be om att träningen skulle sättas igång igen efter en paus. Jag och Fia jobbade vidare där vi slutade på förmiddagen, men med mer fokus på att få en bättre transport in till träningsplanen. Vi fortsatte med "titta på hundarna" som belöning för att gå fint i kopplet och ta spontankontakt och vi hade en helt annan entré än förra passet. 


Jag uttryckte min bekymran över att Fia inte hade samma glöd i träningen nu som i början på förmiddagspasset och Åsa uttryckte på sitt pedagogiska sätt att hon tyckte det lät som en fullt normal 10 månaders spetsvalp i sitt första löp som tränat hela dagen i tryckande värme. Hm, jo, det kan hon ju ha helt rätt i...


Som avslutning på dagen hade vi ett teoripass om att läsa hundens signaler, vilka beteenden en hund som är stressad respektive en hund som är lugn har samt vilka beteenden hundarna tar till för att lugna sig själv eller andra. Vi lyssnade liggandes på hundarnas filtar i gröngräset under gassande höstsol, man kan ha det sämre!


Söndagen började vi med att prata kring belöningar och belöningsutveckling, eller "förstärkning bortom godis". Åsa gav en djupgående beskrivning kring hur förstärkning fungerar, varför det fungerar och vad som är en effektiv förstärkare. Återigen med många exempel ur verkligheten som ger mig en klarare bild över hur man praktiskt kan använda olika typer av miljöbelöningar och allt sådant som hunden vill ha och strävar efter. Jag märkte under helgen mer än någonsin tidigare hur bra det fungerar på Fia, som snabbt tappar intresse för att jobba för godbitar och leksaker - framförallt när det kommer till vardagslydnad. Att få titta på andra hundar, nosa i marken och undersöka miljön är så värdefulla belöningar för henne.


Förmiddagspasset ägnade vi åt störningsträning i olika former. Vi jobbade i tvp grupper med en hund i taget och Åsa presenterade ett sätt att hitta den typ av störningar som hunden har svårast för. Första passet med varje hund jobbade vi med ett aktivt beteende och de övriga i gruppen fick i tur och ordning störa hunden med 1) ljud, 2) rörelse, 3) kommandon och 4) leksaker och godbitar. Nästa pass gjorde vi samma sak med ett aktivt beteende. Vi kunde snabbt hitta vad de olika hundarna hade lättast för att välja bort och vad som krävde mera träning.


I det "aktiva" passet jobbade jag med att Sid fick bjuda på hakan i backen, få klick och kastad godbit/lek och sen bjuda på nytt. Han hade svårast för människor i rörelse men jobbade riktigt bra trots att Mira och Cicci tränade bara ett tiotal meter bort. Duktig Id!


I det "passiva" passet tränade vi också hakan i backen, men stadga i beteendet. Sid hade svårt att växla och jag fick hjälpa honom massor genom att sitta på huk och göra lite omvänt lockande för att få honom i rätt tanke. Sen gick det riktigt bra och gruppen kunde ge mig en ny avhyvling för mina höga krav på hundarna och träningen då jag påstod att Sid inte låg hakan i backen med tillräcklig attityd. Nåväl, kan hända att man kanske inte kan visa så mycket känsloyttringar när man ligger blickstilla med hakan tryckt mot marken. Även här var det rörelse som var allra svårast och det är något jag kommer ta med mig till framtida träning. Intressant var också att se de andra hundarna och hur olika de reagerade, samt imponeras över de deltagande valparnas otroliga koncentrationsförmåga!


Efter lunch pratade vi målsättningar och hur man planerar sin träning, ett ämne där jag verkligen måste bli bättre. Jag är duktig på att planera men dålig på att följa upp mina planer. Jag måste komma på bättre system för att få planerna att bli verklighet, jag gör ju inga dåliga planer så det finns ingen anledning att inte följa dem.


Sista passet för helgen var hundarna riktigt slitna. Vi tittade på parallella lekar, där man använder filten som en hjälp till fokus och att rikta energin mot den istället för allt som händer runtomkring. T.ex så fick två ekipage i taget göra en "kapplöpning" mot sina filtar som låg utlagda bredvid varandra och hundarnas fokusering mot filten gjorde att de lättare kunde hantera att springa bredvid en annan hund. Sid fick göra den här övningen för första gången och han gjorde det helt otroligt bra. Han har blivit riktig fin på filten och kunde lätt välja bort den helt okända schäfertiken han fick springa bredvid.


Vi avslutade med en sammanfattning och diskussion kring helgen samt att alla fick göra sin egen utvärdering. Alla kunde blicka tillbaka på helgen och hitta massor av bra saker som både hundarna och vi själva hade gjort. Själv valde jag att lyfta fram all bra träning Sid gjort bland andra hundar, att Kaj är så snäll och trevlig, att Fia svarar så bra på miljöbelöningar och att jag är nöjd med min timing på belöningarna. Vad vi måste bli bättre på är att åka ut och träna bland andra hundar. Sid är så fin på filten och den fungerar så bra på honom, att jag är bara konstig som inte utnyttjar det mer i träningen. Den har bara fördelar för honom, att det är dags att den får ta de underverk den gjort för oss i träningen ett steg längre. 


Nu är det bara en månad kvar innan Åsa kommer tillbaka för att hålla kurs för oss igen. Det finns en plats med hund och observatörsplatser kvar till den 15-16 oktober. Läs mer på hemsidan www.hundid.se


Tack för en kanonhelg Åsa, mamma och pappa, Cicci, Susanne, Bea och Julia!

Fia · Hund · Kaj · Kurs · Sid
Av Carro - 15 september 2011 14:50

Jag och Sid är så grymt lyckligt lottade med så mycket bra människor omkring oss. Två av dessa, Åsa och Modde, startade upp en hundmöteskurs igår på vilken vi hoppade på för att mingla. Åsa hade dock andra planer för oss än bara mingla i periferin. Det gjorde vi första halvtimmen, sen skulle vi upp "on stage" framför de andra ekipagen och titta på ett hundmöte mellan Sid och deras tax Dennis. Åsa och Modde känner mig alldeles för bra och vet exakt vilka situationer de ska sätta in mig i för att hitta just den där jobbiga känslan som jag behöver jobba med. Till exempel att jobba med Sid kring andra hundar framför publik.


Vi minglade i utkanten av träningsplatsen medan andra ekipage gjorde sina möten. Sid skötte sig bra, men hunden från landet som han är hade fullt upp med att undersöka alla dessa dofter. Vi jobbade lite med "gå och nosa-titta på mig-gå och nosa som belöning" en stund men jag insåg ganska snabbt att han var alltför uppslukad för att kunna jobba för nosandet. Han fick istället slakt koppel och kolla av miljön i kopplets längd innan vi lugnt gick vidare till nya dofter och så nya dofter och nya dofter. Oj, vad mycket mer vi skulle behöva jobba med just transportsträckor i nya miljöer, han blir ju helt lost (framförallt med löpande tik därhemma).


Han blev lugnare lagom tills det var dags för vår tur, men jag tyckte fortfarande att nosandet tog alldeles för mycket energi och uppmärksamhet för att dessutom kunna jobba med hundmöten, signaler och bearbetning av mötena. Lärdom till nästa gång: var där tidigare, mingla längre innan det är vår tur, låt honom landa mer i miljön. Vi bestämde oss för att göra ett fast möte istället, där vi satt på marken en bit ifrån varandra, jag med Sid och Åsa med Dennis. Fredrik la ut vår filt och Sid gick på och la sig på den, samtidigt som Åsa rörde sig mot oss för att inta sin och Dennis position. Sid hann inte riktigt landa på filten och i förändringen, vi såg det tydligt på filmen senare då han sneglar mot Dennis samtidigt som han är kvar i sitt arbete med att hitta rätt position på filten. Då gjorde han ett utfall, Dennis stod lugnt kvar hos Åsa och morrade vilket Sid lyssnade på direkt och kom tillbaka till filten. Han fick en ny chans att landa, Åsa och Dennis var kvar i exakt samma position och Sid bjöd på mycket fina beteenden. Lärdom till nästa gång: låta honom landa ordentligt på filten, omgivningen och den mötande hunden på avstånd innan vi "sätter igång". Fredrik påpekade också att jag börjar klicka och belöna honom för "ingenting" väldigt snabbt när vi kommer till filten. Eftersom Sids "lägga sig på filten" går så "automatiserat" skulle jag kunna hålla inne på klicket tills han faktiskt börjar jobba mot den andra hunden och på så sätt undvika att han går in i arbete och avslappning så hårt att han inte märker den andra hunden, eller inte ägnar den någon större energi. Lärdom: håll inne på klicket, låt Sid självständigt bjuda på att lägga sig på filten utan att "peta på honom" och således själv välja position i förhållande till den andra hunden. Klicka först när jag ser att han uppmärksammar den andra hunden och påbörjar någon form av bearbetning.


Han har många jättefina beteenden som han använder sig av och filten hjälper honom massor att plocka fram de här bra beteendena. Han har helt lugna och avslappnade öron som står brett isär. Han jobbar massor med att slicka sig kring munnen och smacka och vi uppmärksammade att han har ett tydligt mönster i att slicka sig kring munnen och smacka innan han vänder blicken mot Dennis. Lugnade signal till sig själv, kan man tänka. Och till mig och Dennis också för den delen.


Han jobbade också jättefint med kroppen och position i förhållande till Dennis. Trots att jag satt i samma position hela tiden så ändrade Sid sin position när vi bytte fokus på vad vi belönade. Jag ska förklara, och försöka göra det utan att varken gå in i huvudet på Sid eller överanalysera:


När jag och Sid satte oss på filten första gången började han bjuda på de avslappnade beteenden som filten ger en signal för honom att göra. Jag var där och klickade och belönade och Sid bjöd på "lägga huvudet på tassen" och "lägga sig på sidan", vilket han fick klick och belöning för. När han inte fick klick och belöning så bytte han position på en gång, vilket kan vara ett tecken på att han bjöd på dessa positioner för att få godbitar, inte för att hitta en mer avslappnad känsla. Jag har hamnat i den här fällan många gånger, att jag belönar alldeles för snabbt och förutsägbart att jag får en hund som bjuder och bjuder och när jag inte belönar blir frustrerad istället för tvärtom. Genom att belöna mer oregelbundet och vänta ut mer och mer avslappning får jag med känslan också och inte bara en hund som ligger i förväntan på belöning. Om jag bara väntar ut honom så kommer avslappningen fram, det märker jag när jag använder filten i träningen här hemma och han springer till den, kastar sig på sidan och andas med långa andetag för att slappna av utan att få en enda godbit eller ens uppmärksamhet för det.


Till en början bjöd Sid på att lägga sig rakt framför mig och med huvudet på tassen bort från Dennis, men man såg på filmen att när han lyfte huvudet så sneglade han bort mot Dennis fast utan att riktigt ta tag i hans närvaro ordentligt. Sen kom utfallet och både jag och Åsa konstaterade att vi gått för fort fram och måste vara mer uppmärksamma på hans blick och ögonvitor. Jag fortsatte i mitt "klicka för allt du gör"-beteende och han la sig på sidan med tassarna mot Dennis, men kunde inte slappna av utan växlade snabbt tillbaka till att lägga sig "som vanligt" efter att han fått sin godbit.


Så slutade jag klicka för sådana beteenden som att lägga sig på sidan, på skinkan eller ner med huvudet och koncentrerade mig bara på hans blick, öron, nos och hans språkande med Dennis. Då ändrade han sin kroppsposition och la sig tungt på skinkan med ryggen mot Dennis och tillslut även på sidan med ryggen mot honom och låg stilla och till synes avslappnad trots att han inte fick belöning direkt. Det är också genom att inte belöna varje bra beteende han visar som kommer få honom att klara av plötsliga hundmöten där jag inte hinner plocka fram belöningen i tid. Han hade, hur inlärt det än är, inte valt den utsatta positionen om han inte varit trygg i situationen nu när han landat i den, det är jag helt säker på. Jag blev riktigt stolt över honom där, och även Åsa tyckte att nu hade vi kommit så långt vi kunde i just den situationen. 


Då fick Sid fri från filten och vi gick en promenad tillsammans med Åsa och Dennis. Modde och Fredrik fick vara kvar på platsen. Sid fick gå i slakt koppel och fick belöning för språkande med Dennis men ingenting annat. Han gick avslappnad och med kopplet helt slakt, jag tvingade mig själv att våga släppa efter och låta honom få längre koppel när han ville närmare Dennis för att t.ex vädra. I ett kort, sträckt koppel får ingen hund något utrymme att språka medan i ett långt koppel ger jag honom förtroende att använda sina signaler självständigt vilket också är det som kommer hjälpa honom att reda ut hundmöten när han är på avstånd från mig.


När alla hundar hade fått sina möten gick vi in i teorisalen och tittade på det material som Mia filmat under kvällen. Då framgick det att Sids hundmöte varit ett riktigt bra hundmöte ur många synviklar. Det gav mig och Fredrik många bra lärdomar och öppnade våra ögon ännu lite mer för vilka beteenden vi kan förstärka, hur vi läser och tolkar hans signaler och vilka situationer han klarar respektive inte klarar och hur vi lär honom hantera de situationer han inte klarar.

Han visade även ett väldigt bra exempel på hur hundar gör utfall utan vara arga.


Man fastnar så lätt i termer och tankebanor som aggression, dominans, "kaxighet", pondus och försvarslust när det i de allra flesta falla handlar om osäkra hundar som inte har andra verktyg att hantera en jobbig situation. Sid är en försiktig och hövlig herre som gärna "lyfter på hatten" och lämnar plats åt andra, vilket syns tydligt i fria möten tillsammans med hundar han känner. Hans utfall har ingenting med aggression att göra och att ha fått förmedla den synvinkeln på utfallsproblematik till ännu ett par hundägare ser jag som en positiv följd av att han gick ut igår.


Jag var riktigt stolt över både honom, mig själv och av Fredrik. Fredrik och jag diskuterade nämligen träningspasset ingående, nyanserat och på samma villkor i bilen hem och innan vi somnade igår.


Jag tycker den här träningen är otroligt intressant och lärorik och ger mig så mycket ny kunskap kring hur man kan jobba med hundmöten på ett sätt som inte bara är effektivt i konstlade situationer eller möten på en rak gångväg utan även är ämnat att fungera i ett helhetstänk. Alltid, i alla situationer, även runt hörnet eller på den lösa promenaden. Som går ut på att lära hunden hur den ska hantera hundmötena, att hunden verkligen får bearbeta det som händer istället för att vända bort huvudet till en belöningsficka och som har som mål att lägga ansvaret mer och mer på hunden istället för på oss som förare. Jag är väldigt förväntansfull på den fortsatta träningen och är imponerad över de resultat den gett på de hundar jag sett och på Sid hittills. Därför har jag bjudit in Åsa till en temahelg om hundmöten, för att dela med sig av hennes kunskap till fler.


Jag rekommenderar den till alla som håller på med hundar, från hundägaren med intresse för hundens beteende till den som vill förebygga på ett effektivt sätt och från den som själv har en hund med liknande problematik till den som är instruktör och vill hitta nya verktyg. Kursen hålls som ett seminarium och du kan läsa mer om den här: www.hundid.se. Är du intresserad av att gå kursen med hund kan du anmäla ditt intresse till mig via carro@hundid.se

Av Carro - 7 september 2011 16:55

Jag trodde jag skulle få en lugn sommar med halvtidsjobb och inte så många planerade kurser men det blev inte riktigt så, jag vet inte var all tid tog vägen. Nu är sommaren officiellt slut i och med kalenderns byte till september och vi börjar komma in i höstrusch. Nu har jag massor, massor att göra. Jag har sex kurser igång just nu och det är jätteroligt. Samtidigt jobbar jag lite drygt halvtid på Sodexo som chaufför och kör matvagnar till bl.a dagis, skolor, ålderdomshem och sjukhus. Det är, näst efter kursverksamheten, det roligaste jobb jag haft och jag trivs jättebra. I tillägg till jobb och kurser letar jag fortfarande lokal till företaget. Nu har jag flera stycken på gång och ska bara hitta tid där både jag och syster har möjlighet att åka och titta. Spännande, spännande! Jag vill verkligen komma igång och sätta fart på allting nu, det är väldigt frustrerande att ha så mycket inspiration och idéer i huvudet men inte få ut det. Träningen med hundarna blir tyvärr lite lidande, i alla fall när det kommer till lydnadsträning. Det blir ett par pass i veckan där jag och Sid mest jobbar med framförgående men mest skulle behöva jobba med platsliggning. Jag har dock ingen motivation till att spendera den lilla träningstid jag får med att glo på honom när han ligger still. VAD finns det för tanke bakom ett sådant TRÅKIGT moment egentligen?? Förutom lydnadsträningen får Sid en hel del hårda spår vilket är jätteroligt, men det går långsamt framåt. Det kommer bli ännu roligare när det blir lite mer flyt på det hela, jag ser fram emot det. Kaj leker och jobbar vidare med det vi fick med oss från valplägret. Han är himla rolig och positiv att jobba med och jag önskar jag hade mycket mer tid. Vi får ta det för vad det är och se till att den träning vi gör blir full av kvalitet och att vi jobbar framåt. Det vi jobbar allra mest med är löslydnad med hela flocken. Det har varit lite si och så med den saken, framförallt med lilla Fiafröken som inte har några som helst problem med att sticka iväg långt (vilket inte riktigt fungerar i ett vargrevir). Genom massa, massa belöning för spontankontakt, hög belöningskvalitet och mängdträning så börjar det fungera sakta men säkert. Sid har fått i uppgift att springa och "valla in" henne när hon drar iväg på egna äventyr, en uppgift han växer med och som gör honom ännu tajtare på promenaderna. Lilla Kaj hänger mest med, kanske lite för mycket då skogspromenader i terräng knappast är det bästa för en liten tolvveckorsparvel. Han pinnar dock på bra, men vi måste bli lite bättre på att lämna honom hemma. Det är svårt då han är så enkel att ha med sig överallt. I helgen som var åkte jag, Fredrik och Kaj till Söderfors där Fredriks syster Helena bor. Vi spenderade hela helgen däruppe och bara njöt. Jag hade lämnat både datorn och Sid hemma och kunde inte annat än att ladda mina batterier. Det var härligt. Hela lördagen var jag och shoppade med två av Fredriks systrar och deras döttrar, jag vet inte när jag hade en shoppingdag senast. Hittade massa bra saker utan att göra av med allt för mycket pengar, härligt! På söndagen hade vi en slö förmiddag och åkte sedan ut till Söderforsarnas stuga på en ö i Dalälven. Vi låg på bryggan, lyssnade på vågornas kluckande, njöt av solen och tog farväl av sommaren. Helt ljuvligt! Nu känner jag mig pigg och förväntansfull inför att ta mig an hösten med allt vad det innebär. Mörkret är det värsta, framförallt eftersom jag inte är en sådan som blir glad av tända ljus och soffmys. Idag har jag min första lediga kväll på länge och ska passa på att träna med pojkarna ute på gården. Sid ska få jobba med framförgående och lite kedjor och den lille med lek och följsamhet, kloss och lekapportering. Jag längtar ut så mycket att det spritter i benen! Det har regnat hela dagen men nu tittar solen fram, underbart!

Hund · Kaj · Sid · Vardag
Av Carro - 23 augusti 2011 13:38

Nu har jag tagit tag i saktagåendet och ska pussla ihop alla fina delar till ett moment på riktigt. Det går bra, jag har en plan och det är jätteroligt! Nu jobbar vi med att länga sträckan här hemma.


Vi kör samma sträcka där jag gjort streck i marken var 10:e meter för att ha lite bättre koll på hur långt vi går. I tillägg till strecken räknar jag mina steg för att snart kunna ha koll på metrarna även utan att måla streck.


Nu blir det väldigt "stereotyp" träning för att så mycket fokus som möjligt ska ligga på att länga sträckan och öka uthålligheten och minimera risken att behöva fela för tempoväxling och riktning. Jag ställer upp honom med en handtarget i riktning åt det håll vi ska gå. Så får han låsa blicken där medan jag går runt och ställer mig bakom honom och på så sätt "glo in sig" på rätt riktning. Vi börjar gå på mitt kommando "sakta" och jag följer med bakom honom.


Vi är uppe i femton meter efter två dagars träning, vilket känns på god väg. Nu ska vi öka på sträckan successivt men det känns som att vi ganska raskt kan komma upp i de fyrtio jag har tänkt mig. Allt hänger på hur bra och strukturerat jag tränar.


Första repetitionen har han hittills fått gå över sista strecket innan han fått klick och belöning, för att ytterligare definiera sträckan. Första passet började vi bara nån meter från det sista strecket och han fick gå fram till och över det igen för att få klick och belöning. Så har vi fortsatt flytta startpunkten längre och längre bak men behållit samma belöningspunkt (efter att bakbenen gått över det sista strecket). En gång har jag belönat på vägen fram och ett par gånger låtit honom fortsätta gå även efter sista strecket, för att kolla av att det fortfarande fungerar. Och det gör det.


Det är träning med många "klickermässiga" hjälper, både att han får god tid på sig att definiera riktningen innan vi börjar gå, att han har gått sträckan flera gånger förut och därmed har ännu lättare att hitta riktningen och att han hela tiden har ett mål att gå mot. Men som sagt, det ser jag bara som fördelar då det gör att risken för att han väljer fel i det närmaste utesluts och jag får större möjlighet till att snabbt avancera i sträcklängd och öka uthålligheten. Jag vill ge honom kunskap om att det är helt rätt att gå långt, helt enkelt.


När vi är uppe i våra 40 meter på det här sättet att träna, ska jag göra samma sak men på nya sträckor där hans enda hjälp att hitta riktningen kanske blir att han får ställas upp och "glo in sig" en stund innan vi börjar gå, men alltså inte har gått sträckan innan.


25 meter, som det är i lydnadsprogrammet, är för övrigt 40 enkelsteg för mig. Bra att veta inför vidare träning.


Jag måste försöka få det här filmat och lägga upp det, ska försöka flirta med min karl att assistera mig med filmkameran någon kväll.

Hund · Lydnad · Shaping · Sid
Av Carro - 22 augusti 2011 14:42

Jag gillar Facebooks nya funktion där ens gamla statusar poppar upp lite nu och då, det ger en möjlighet att reflektera över hur livet har förändrats. Eftersom mina statusuppdateringar oftast handlar om hundarna och hundträningen så ger det också möjlighet att se vad man jobbade med för ett eller ett par år sedan, ett väldigt bra sätt att bli ödmjuk inför de motgångar man stöter på i dagsläget då det ibland känns som att "ingenting går framåt".


Just det här datumet för ett år sedan skrev jag följande:





"Tränat snabba lägganden, uppsitt, galet fritt följ och krypstarter på baksidan. Duktig och engagerad Id!"

När jag läser kommentarerna kommer jag ihåg det där passet och hur glad jag var när jag kom in från det. Vi var då på väg ur en sommar av riktigt dålig träning, då Sid kändes oengagerad och svår att få igång, han verkade inte tycka träning var särskilt kul, värmen var jobbig och jag var frustrerad.


När vi började tränarutbildningen i vintras handlade mina första och största mål om engagemang. Och som vi har jobbat med det - och såna otroliga resultat det har gett!


Korta pass med massor av lek, planerade övergångar mellan belöning och repetition för att få flyt i träningen, avslappning på filt mellan träningspassen, belöningsutveckling, massa shaping, tävlingsträning, störningsträning, jobba med att själv hålla fokus på honom genom hela passet och tydliga kriterier är några av de träningsdelar som lett oss till där vi är idag. Han är precis som jag vill att han ska vara.


Jag vet att de faktum att han studsar runt mina fötter, snor leksaker, tjuvstartar, skriker efter att få träna, hoppar över altanräcket med mera är saker som egentligen inte är att föredra av malinois som är tänkt att bli tävlingshund, men just nu njuter jag av hans galenskap och av att jag kan reglera hans aktivitetsnivå mellan galskap och självkontroll, en balans jag fortsätter jobba för att uppnå. Den blir dock så mycket roligare att jobba med när galskapen finns där. Alla lovade mig att det skulle komma men jag vågade inte tro dem.


Nu har vi nya utmaningar framför oss, som att få allt det här att fungera i alla nya miljöer och i tävlingssituationen. Eftersom alla helger för året redan är uppbokade av kurser och annat så finns det ändå inget utrymme för tävling i år, så vi har tid på oss att landa, njuta av vårt fina samarbete och utvecklas vidare. Men det är bara så fantastiskt att vara på gång. Min fina Piddi Poo.


 

Bilder · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se