Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Sid

Av Carro - 2 april 2012 16:28

Jag tycker det är SÅÅÅÅ tråkigt att träna platsliggning. Det är det moment som innehåller allra färst av de beståndsdelar som jag älskar med lydnadsträningen, det är verkligen bara intetsägande, variationslöst och långtråkigt. Därför ligger jag hopplöst efter i platsliggningsträningen. Trots att den står högst upp på min prio 1-lista varje gång så tar jag mig aldrig för att ta tag i det. Jag behöver inspiration. 


Det jag behöver jobba på är främst tiden och sinnesstämningen. Momentet ska som sagt vara variationslöst vilket Sid tycker är ungefär lika långtråkigt som jag. När han ligger långa platsliggningar växlar hans aktivitetsnivå likt en känslomässig bergochdalbana. Man ser det på andningen, på svansen, på blicken, på öronen - kort sagt alla kroppsdelar som går att förändra när man ligger låst i en hakan-i-backen-position. Dags att ta tag i saken.


Den här veckan ska vi lägga fokus på sinnesstämningen, inomhus och utan annat än naturligt förekommande störningar (som det blir när man har tre andra hundar, två katter och två hundtränare i huset). Jag belöna ett par-tre repetitioner av att bara bjuda på beteendet, sen vila på filten, fria honom lugnt av filten och låta honom bjuda beteendet på nytt. Första passet ska gå ut på att se hur hans beteende förändras över tiden och om han kan ta med sig sinnesstämningen från filten in i platsliggningsbeteendet, om han kan komma in i den med tiden eller om han blir hetsigare. Därifrån ska jag jobba vidare med att få med filtkänslan från början. En lugn andning, en stadig blick och en stilla svans. 


Nu känner jag mig inspirerad att sätta igång, allt blir roligare med en bra plan! Tre dagar har jag på mig innan det blir påsksemester för Sids del. 

ANNONS
Av Carro - 24 mars 2012 11:43

Man kan ha det sämre, men knappast bättre, en fredagkväll än vad jag hade igår. Jag och Sofie vallade en stor uppletanderuta och körde sex duktiga hundar i varmt vårväder och med härliga mellansnack. 


Sid fick sex föremål ute och plockade in tre på lika många minuter. Han har nog aldrig gått så bra på ett uppletande någon gång och det jag framförallt gillade var att han valde nya vägar ut i rutan varje skick. Jag står alltid på samma punkt och skickar, denna gång på den högra delen av stigen, och är jättenöjd med att Sid jobbade med att söka av hela området. Han hade jämnt tempo, lugnt och behagligt med näsa på hela tiden. Plockade in de nära föremålen först och jobbade sig sedan utåt. Enligt skolboken, som så ofta med honom nuförtiden. Finaste, finaste Poo. 


Sofies Ben fick jobba på självständigheten, han har alltid varit alldeles för lydig, mammabunden och följsam för sitt eget bästa ;-) Efter att ha förstått att han faktiskt fick gå ut och mer eller mindre tvingas jobba självständigt (vi gav honom ingen respons för att vända upp coh fråga) så hittade han första föremålet som låg på fullt djup. Jackpot! Det kunde inte blivit mer pedagogisk föremålsplacering. Nästa hittade han efter en stunds letande och han kämpade på bra ut från Sofie, men man kan nästan se det starka gummibandet som drar honom tillbaka. 


Fia gav vi en hjälp att Sofie gick ut och kastade upp föremålet i luften för att sedan gå in till stigen igen. Eftersom Fia är en väldigt självständig tjej vars aktionsradie fördubblas när hon får någonting i munnen så la vi grejen redan efter 25 meter. Hon fick leta reda på ett av Sids gamla halsband. Hon sprang snabbt som en vessla, letade jättefint och sprang tjugo ärevarv med prylen innan hon kom in. När hon kom in belönades hon med sitt älskade tomteskägg som hon stal från en julprydnad i vintras och som sedan dess varit hennes allra bästa pryl. Belöningsceremonin blev lång med tomteskägg och köttbullar. Sen körde vi samma procedur igen men med uppletandeföremålet en bit längre ut. Den här gången kom hon raka vägen tillbaka efter att hon hittat grejen. Samma stora belöningsceremoni på nytt, duktig tjej! Fia gick dessutom lös hela tiden och jag känner mig helt avslappnad, jag litar mer och mer på henne även i dessa viltrika marker och hon visade stor följsamhet och uppmärksamhet på mig. 


Tira fick ett liknande upplägg som Fia på första skicket och sprang som skjuten ur en kanon. Hon hittade kanske grejen, men Sofie hade tagit på sig sina "se-in-i-framtiden-linser" och jublade lite för tidigt. Tira blev överlycklig och kom tillbaka utan grej. Vi provade att låta henne jobba ut på nytt men valde efter en stund att göra om hela övningen. Denna gång gick det mycket bättre och hon var snabb in. Inför andra skicket fick Sofie och Tira gå iväg medan jag la ut föremålet och de var tillbaka till stigen lagom för att se mig komma tillbaka tomhänt. Både jag och Sofie gillar ju att börja jobba bort hjälper så fort det bara är möjligt och Tira bevisade att vi lagt upp träningen precis lagom. Samma snabba fart ut, hittade direkt och var lika snabb in. Underbart tempo, bra näsa och härligt engagemang. Hon kommer bli grym på uppletande. Jag ser fram emot mina och Sofies uppletandetävlingar mot varandra med våra belgare när hon kommit ikapp Sid i träningen.


Askari fick plocka in fyra föremål som Sofie la ut medan jag värmde upp honom. Han lämnade knappt min sida under hela uppvärmningspromenaden trots att han var lös mitt i skogen och har visat prov på sina jaktkunskaper sedan han bodde hos mig sist. Nu fanns inga tendenser till att leta vilt utan han var fullt fokuserad på att vi skulle göra någonting. Han hade också svårt att lämna min sida och ville nog gärna att jag skulle följa med och hålla honom i handen i rutan. Det var när han kom ett tjugotal meter ifrån mig som han kunde börja jobba självständigt och leta efter grejerna och var såklart snabb som en vessla in. Fjärde skicket sprang han direkt ut men det femte var han grund och frågande igen. Roligt tyckte han att det var och det var som alltid roligt att jobba med Askari i skogen. Vi känner varandra så väl och han är så otroligt lyhörd att han går att styra med fingertopparna dit man vill ha honom. En fantastisk känsla. 


Kaj skulle få avsluta med en nybörjarövning men på uppvärmningspromenaden började jag och Sofie diskutera mina problem med att få till en jämnhet i fria följet med honom. Vi tittade lite på det och Sofie bad mig prova en ny belöningsplacering. Kaj visade stora brister på att jobba med belöningsstörning och Sofie tipsade mig om att prova med avståndsbelöning. Hon inte bara bad mig prova det utan pushade mig även till att jobba mig igenom den låsningen han får på belöningen när den ligger på marken och han måste jobba bort från den. Efter ett par repetitioner släppte det verkligen och Kaj bjöd på superfina baklängesfot och svarade jättebra på olika belöningspunkter och riktningar till belöningen. Vi struntade i uppletandet och jobbade vidare på fria följet istället och kom jättelångt på bara det lilla passet, tack vare en envis träningskompis som coachade vidare. 


Vi var båda alldeles lyckliga efter att alla sex hundarna gått som klockor. På söndag och måndag fortsätter träningen, sen åker Sofie hem igen :-( Vi har dock kommit överrens om att fortsätta ses regelbundet och pusha varandra framåt med unghundarna. Jag fokuserar ju mest på Sids träning annars och jag behöver någon som ser till att jag jobbar vidare även med Kaj och Fia. 

Askari · Fia · Hund · Kaj · Sid · Uppletande
ANNONS
Av Carro - 18 mars 2012 14:17

Kom hem från min Värmlandstripp sent igår kväll. Resan var helt fruktansvärd, jag var så trött och hostade oavbrutet. Spelade musik på högsta volym och försökte sjunga med för att hålla mig vaken, men rösten bar inte. Tillslut kom jag i alla fall hem, sakta och osäkert, och möttes av väldigt lyckliga Fia och Fredrik. 


Dagarna i Värmland har varit toppen. Torsdagen gick i hundträningens tecken och jag fick massor av bra lydnadsträning gjord. Hundarna kändes inte helt på topp utan var trötta och slitna av alla intryck, all miljöträning och alla hundmöten. Sid tog igen sig efter att ha kommit ifrån sin löptik. Kaj verkade ha ont i magen. Det kändes inte som det bästa utgångsläget till att vara demohundar på föreläsningsdagen i Forshaga på fredagen. 


På fredagsmorgonen åkte jag till ForshagaAkademin för att föreläsa på Hundsportgymnasiet. Dagen började med en föreläsning om Norra Stockholms Hundcenter, om att starta eget och om att vara företagare. Det var bland de roligaste föreläsningarna jag hållit. Eleverna var engagerade, ställde mycket bra frågor och det kändes att de blev inspirerade, vilket var en stor del av syftet. Det kändes riktigt häftigt att få presentera något man själv byggt upp och åstadkommit och visa att det går, som elev från Hundsportgymnasiet, att ta sig precis dit man själv vill med de verktyg man får. Jag skulle gärna göra mer av den här typen av uppdrag och inspirera och hjälpa andra entreprenörer. 


Efter en mycket trevlig lunch i matsalen var det dags för en eftermiddag i hundträningens tecken. Jag pratade belöningsstrategier, att utveckla sin träning genom att utveckla belöningarna och hur man kan jobba med belöningar för att effektivisera sin träning. Sen jobbade vi med plattformsträning, ett av mina favoritämnen, och pratade om tillämpningsområden till lydnad, freestyle, agility, vardagslydnad och valp/grundträning.


Kaj fick komma in i klassrummet och visa grundträning och av gårdagens magont och trötthet syntes ingenting. Han var precis så galen som han är men jobbade jättefint trots stor publik. Kopplade av hyffsat på filten och växlade bra mellan lek och koncentration. Duktig! Han fick visa grundposition på plattformen, kroppskontroll och styrketräning på liten plattform och inlärning av fotposition med plattform. 


Sen fick publiken bege sig ut och titta på Sid. Sid kändes lugn och trygg i miljön redan från första rastningsrundan och sa inte halv sju i bilen på hela dagen. Publiken ägnade han noll uppmärksamhet och kändes hur cool som helst i övningarna. Han blir lite långsammare i rörelserna och tar allt lite lugnare när han inte är hundra procent säker i situationen, men det var också det enda som märktes på honom. Han fick visa ställande under gång med och utan plattform, ett moment som blivit grymt bra med hjälp av plattformen. Sen fick vi förfrågan om att visa saktagående och bruksframåtsändande med plattform, ett moment där vi experimenterar på någonting som jag tror kan bli riktigt, riktigt bra. Sid hade svårt att komma in i rätt tanke och jag fick börja med att köra ett par repetitioner utan plattform för att få honom på rätt spår, sen bjöd han på flera riktigt fina saktagåendenfrån plattformen. Som avslutning fick han visa "ställa sig bakom" vilket han gjorde jättebra, rakt mot publiken. 


Efter demon fick eleverna jobba med sina hundar i grupper och jag gick runt och coachade tillsammans med lärarna på skolan. Därefter avslutade vi med att gå igenom vanliga problem och hur man löser dem. En riktigt bra eftermiddag! 


Det kändes jätteroligt att få komma tillbaka till skolan och framförallt att få träffa alla lärare och elever igen. Allt var som vanligt, tekniken strulade, Jannes telefon ringde, Janne hade rolig mössa, det stod fler kaffekoppar på bänken än i diskmaskinen, Susanne påpekade detta, det var högt i tak, mycket skratt, mycket värme. Det var vemodigt att åka därifrån igen. Här kan ni se bilder från plattformseftermiddagen: 

http://www.forshagaakademin.se/nyheter.php?ID=3321


På lördagen åkte jag till Karlstad för att hålla lydnadskurs. Det var ett härligt, glatt och optimistiskt gäng med riktigt roliga hundar. De jobbade på jättebra och alla gjorde fina framsteg trots den isande kylan. Det var en mycket trevlig avslutning på mina Värmlandsdagar! 


Det har varit helt underbart att bo hemma hos Sofie och Robin. Vi har ätit god mat, skrattat, diskuterat och ventilerat. Jag och mina hundar kunde inte haft det bättre.


Idag blir det kurering för min del då min hals gett upp helt. Jag ska förbereda inför morgondagens möten, jobba lite vid datorn och dricka massa té och hoppas att jag är på benen igen i morgon. Nästa vecka blir en spännande vecka på många sätt, att Sofie kommer hit för hårda hundträningsveckor och för att Askari kommer och bor hos oss är bara några av höjdpunkterna. 

Hund · hundID · Kaj · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 15 mars 2012 14:16

Jag skulle kunna vänja mig vid att ha det så här. Jag är hos min vän Sofie i Säffle där hon bor på ett hundcenter med pensionat, dagis, träningsplan och inomhuslokal. Jag är i Värmland för att hålla kurser men idag har jag varit välbehövligt ledig. 


Vaknade vid halv sju i morse och rastade hundarna en sväng innan jag gick och la mig igen. Lyssnade på några podcasts och njöt av lugnet. Sid sov som en stock, han behövde nog en ordentlig sovmorgon lika mycket som jag.


Gick upp och gick en sväng med hundarna i byn. I samma veva kom Sofie tillbaka från att ha hämtat upp dagishundarna och vi fick massa bra hundmötesträning. Jag och Sid tränade ett långt pass lydnad som gick kanonbra. Vi reparerade lite på att komma tillbaka med leksaker och fick snabbt fin ordning på det. Han hade jättefin attityd i både lek och avlämningar. Han fick bjuda på lite fotgåenden och gjorde fina vändningar och halter. 


Tog ett rejält krafttag i inkallning med ställande, något vi behöver göra betydligt oftare. Han fick fyra-fem belöningar hos mig. Sen en inkallning med varsågod till externbelöning som blev ett klockrent ställande. Bra reaktion på ordet med andra ord, men ordförståelsen var det sämre med. Repetitionen därpå startade han inte och blev lite retad för det, därefter fick han ett par belöningar hos mig. Sen fick han ett stå efter drygt halva sträckan och han reagerade på ordet men stannade inte. Gången därpå startade han inte alls. Nästa repetition startade han snabbt, sprang snabbt och stannade snabbt direkt på stå-kommandot. Vände inte bak på varsågod utan kastade sig in i belöning hos mig. Avslutade med en direkt till belöning hos mig. Det hela känns lite svajigt, antingen klockrent eller inte alls i stort sett och det är svårt att sätta andra kriterier än perfektion, när det är det eller pannkaka jag får. Det gör det svårt att höja kriterierna gradvis och göra träningen pedagogisk. Nej, back to basic och jobba mer förkunskaper och ordförståelse innan jag plockar in det i ren inkallningsträning igen. Nu ska vi jobba med reaktion på varsågod-ordet efter långa fotgåenden och explosiva starter/reaktion på startsignalen. Jag tycker det känns tråkigt att han väljer att inte starta, jag har aldrig gått tillbaka och belönat, gjort en stor sak av tjuvstarter eller försökt lura honom ur sitt-stadga med att ropa på honom. Det känns svårt att inte ha anledningen klar för sig vad det är som får honom att välja att sitta kvar. 


Avslutade med ett plattformspass som gick uruselt. Trött, säkert, och ganska gasad efter mycket spring och häftiga lekbelöningar. Hur som helst hade han inte ro i kroppen eller koncentrationsförmåga nog att stå med alla fyra tassarna på. Det mest basic liksom, gick inte. Nåja, vi ska köra flera pass ikväll också.


Efter träningen gick jag och Kaj med Sofie på en dagispromenad, Kaj var glad att få komma ut på nya marker men tyckte Sofies ystra jakthund till dagishund var lite konstig. Först hade han inte tid att äta godis, han bara tittade. Efter en stund började han slappna av och jobbade jättefint. 


Jag och Sofie gick in och åt lunch och nu är min tanke att jag ska jobba lite, ta tag i mail och sånt. Men de har så snabbt internet här så jag råkade (eller jag unnade mig) att fastna en stund på TV3Play. Nu ska jag ta in mina hundar, hämta min godispåse från bilen och sätta igång. 


När Sofie kommer hem ska vi träna igen, lydnad för hela slanten. Hela kvällen. Som sagt, jag skulle kunna vänja mig vid det här.

Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 6 mars 2012 18:21

Det är mycket plattformsträning just nu. Nästa vecka håller jag en föreläsning i ämnet på ForshagaAkademin och i mitten på april en heldag för DailyDog. Plattformsträning är så jäkla roligt, tycker både jag och hundarna. 


Sid håller på att lära sig ytterligare några grundfärdigheter som jag hoppas ska vara någorlunda uppvisningsbara nästa vecka. Bland annat att ställa sig bakom mig, en färdighet jag tänkt använda till hundmötesträningen. Idag körde vi första två passen och har redan börjat lägga på signal, det går så grymt snabbt att lära in positioner med hjälp av plattformen! Förkunskaper + bra belöningar + välplanerad träning = success. Känner mig väldigt nöjd! 


Klurar vidare på ett bruksframåtsändande med utgångspunkt i plattformsträning som jag tror kan bli riktigt bra. Har ännu inte satt igång med träningen men kommer nog inte kunna hålla mig länge till. Ska bli spännande att se om det slutar så bra som jag föreställer mig.

Av Carro - 7 februari 2012 21:04

Ikväll har jag åkt skidor med Sid. Vi åkte ut på skogsvägen som är plogat för timmerbilarnas och vildsvinsmatarnas skull. Det var fullmåne och knäpptyst, jätteläskigt och hur magiskt som helst. Det finns inte många känslor som slår den att åka bakom mjukt galopperande tassar i fullmånens sken. Och jag har verkligen noll kontroll på både hund och skidor, så jag använder samma strategi som när jag sätter mig i en bergochdalbana: jag litar på maskinisten och dör jag så har jag i alla fall njutit på vägen dit. I det här fallet är maskinisten Sid och att åka skidor tillsammans stärker vårt samarbete och mitt förtroende för honom något enormt. Och han är så jäkla duktig. Finaste, finaste Sid. 

Hund · Sid
Av Carro - 6 februari 2012 15:10

Jag har flera vänner som jobbar och sliter sitt hår med momentet "rutan" där hunden ska springa till en 3 x 3 meter stor ruta markerad med koner och plastband. Jag hade stora problem med det här momentet med min Ebba och det kändes som att hon aldrig blev riktigt klockren och säker i momentet. Med Sid har jag jobbat på ett helt annat sätt och fått ett klockrent sändande redan från första träningspasset. Han har även ett bruksframåtsändande som börjar se riktigt, riktigt snyggt ut. Framåtsändande av alla dess slag har gått från att ha varit en akilleshäl till att bli ett av mina absoluta favoritmoment, som jag även håller specialkurser i. Jag tänkte bjuda på en serie inlägg med lite tankar kring hur jag jobbat, det första kommer idag och handlar om den grundligaste grundfärdigheten till alla typer av framåtsändanden. 


Jag jobbar mycket med olika förkunskaper som egentligen inte har någonting med själva momentet att göra, men som är bra färdigheter att ha i bagaget när det är dags att börja lära in momentet. 


Den allra viktigaste förkunskapen för just sändande till ruta tycker jag är "spring bort från mig rakt ut i ingenting". Det är en ack så underskattad grundfärdighet. Man kan börja med sådana framåtsändanden till bur, till plattform, till leksak eller till en target för att snabbt få fram rätt beteende (eller som en förkunskap till att kunna "springa bort från mig rakt ut i ingenting"). Jag tycker det är enklast att få fram det på promenad och jag bygger i stort sett hela grundträningen på promenaden innan jag plockar in den på appellplanen. Jag tror att många hundar har så hög förväntan på att alla roligheter sker i närheten av sin förare när man kommer ner på appellplan (och hela klass 1 går ju ut på att hunden ska söka sig mot, med och till föraren så har man tränat klass för klass är det inte konstigt att hunden har dessa förväntningar). Det kan kännas som en fysisk omöjlighet att få hunden att springa bort från mig som förare, när det egentligen handlar om att hunden håller sig där den tror det lönar sig mest.


Alltså, genom att börja träningen på promenaderna utnyttjar vi hundens (brist på) förväntningar och har stor chans att få fram rätt beteende. Jag har en boll i ena handen, klicker i den andra och kastar bollen över hundens huvud när den springer bort från mig. Om hunden inte springer iväg händer ingenting annat än att vi fortsätter gå promenad. Har jag en hund som blir väldigt fixerad vid bollen kan jag börja med godbitar. Jag kan även jobba parallellt med att vända sig bort från bollar och godbitar i andra situationer för att göra det ännu enklare för hunden att komma på rätt spår.


Jag försöker kasta först och klicka när bollen/godbiten uppenbarar sig framför hunden. Hunden hör alltså klicket samtidigt eller precis innan den får syn på bollen/godbiten. Det gör att jag får en hund som inte vänder upp mot mig när den hör klicket utan snarare accelererar framåt i väntan på sin belöning. Det här kan vara knepigt att få till rent kordinationsmässigt, men det är en träningssak som man kan jobba med även utan att blanda in hunden. 


På den här filmen ser man ett bra exempel på när hunden fortsätter framåt efter klicket. Sid fortsätter galoppera tills han får sin boll. Den här förkunskapen använder jag alltså även till inlärningen av hopp över hinder.


http://www.youtube.com/watch?v=o_s52cfXO5M


När hunden bjuder på galopp framåt så fort jag tagit emot bollen börjar jag hålla i halsbandet och "ladda" innan jag släpper. När hunden börjar springa framåt så snart jag släpper halsbandet (vilket bör ske på en gång) så börjar jag lägga in kommandot precis innan jag släpper. Jag vill gärna se att hunden låser blicken framåt så fort jag tar i halsbandet och startar direkt på släpp eller signal samt fortsätter behålla blicken och fokuset framåt tills belöningen kommer. 



FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #1

  • Springa rakt ut i ingenting
  • Springa till bur/plattform/leksak/target
  • Vända sig bort från belöningen
  • Komma tillbaka med kastad leksak
  • Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
  • Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
Film · Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 30 januari 2012 17:47

Även igår gav jag mig ut på skidorna men den här gången på åkrarna hos mamma och pappa. Den ursprungliga planen var Hallstaviks golfklubb men den slopades, vilket var tur för Sid var helt galen. Han släpade mig runt hela uppvärmningspromenaden, skällde som en tok när skidorna väl kom på, vilket han bara gör när han är extremt upphetsad, och tvärnitade regelbundet för att gräva i marken i äkta överslagsanda. Djupa andetag, en del mer eller mindre uppmuntrande tillrop ("MEEEEN SNÄLLA! Ge dig nu!") och tre varv runt åkern i lössnön senare så började det gå riktigt skapligt. Det var massa viltspår på åkern som var intressanta första varvet, men som han sprang över utan vidare så snart vi kommit igång. Det är märkligt det där att det verkar som att ju mer jag fokuserar på viltspåren desto mer intresserad blir han...


Efter ett par kilometer var jag helt mör i benen och gav upp. Nästa gång jag ska uppåt Hallstahållet, vilket blir om två veckor, SKA jag ut på golfbanan. 


Idag var min plan att Sid skulle få vila men ju vackrare väder det verkade bli desto mer sugen blev jag på att ge mig ut på skogsvägarna. Dock satte ett ovälkommet magkrig och en blixtrande huvudvärk stopp för de ändrade planerna. Sid och Kaj har alltså fått sig en rejäl vilodag idag, vilket jag försöker intala mig bara är bra för dem.


På eftermiddagen fick de leka lite i hundgården medan jag försökte peta i mig lite mat och på vägen in så pillade jag fem minuter lydnad med de båda två. Sid fick träna utgångar i saktagåendet och gick så himla fint. Vi tränade även ingångar från olika vinklar i hög aktivitetsnivå och jag ser en väldigt tydlig röd tråd där ingångarna blir sneda när han vänder upp för tidigt. Ett par klick för att söka sig djupt in på vänstersidan före vändningen och vi fick alla repetitioner rätt. Härligt när man kan lösa träningsknutar på bara ett par minuter. 


Kaj fick springa ut från mig och få klick och belöning framåt. Har känt mig låst att inte kunna påbörja det eftersom jag fortfarande inte tagit tag i det där med att komma tillbaka med bollar. Idag körde jag hela mini-frolics och kom även på att Kråkas maine coon-mat borde funka nästan lika bra som kulkorv. Egentligen borde vi inte ha tränat framåtsändande alls eftersom det bara står en sak på planeringen just nu: stå stilla. Majsdjuret ska ju ställas ut om tre veckor. 


Tio minuter ute med hundarna gjorde mig helt slut och faktiskt hundarna likaså. Sid är nog ganska trött i kroppen efter helgens bravader men kan inte riktigt erkänna det så länge huvudet går på högvarv. Som min kloka syster uttrycker det "han har nite spring i benen, han har spring i hjärnan".


Fredrik kom hem med den svarta virvelvinden som hälsade genom att kasta sig upp i soffan och borra ner klorna i mitt ansikte. Respekt? Jag stannade hemma med alla tre hundarna medan Fredrik åkte på kursen i kommunikation och beteende själv ikväll. Det känns jättekonstigt och jag vill bara att han ska vara på väg hem snart så jag kan få rapport från alla möten för att därefter ringa upp Åsa och få rapport från samma möten av henne. 


Min mage har ballat ur totalt och gör jätteont, liksom huvudet som inte riktigt har hängt med under hela helgen. Jag har känt mig väldigt trött och stressad senaste veckorna och ett par dagar hemma känns som att det kommer göra jättegott om jag bara kan koppla av. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan vara tillbaka på jobbet på onsdag, jag börjar redan bli tokig av att gå hemma och inte orka göra någonting. 


En riktigt god nyhet idag är att bolagsverket nu godkänt det nya företagsnamnet och därmed går min enskilda firma hundID i graven. Numera är jag styrelseledamot i Norra Stockholms hundcenter [hundID] AB. Så stolt så jag nästan spricker, hur ska jag då känna mig när lokalerna står klara och själva verksamheten är igång? Bara två veckor till konstgräs nu, två veckor...!

 



Ett något splittrat inlägg, men det är ungefär så det är just nu. Stökigt i både bilen, huset, magen och huvudet. Men det ska väl ordna upp sig snart.

Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se