Idag har jag fått vara med på massa skyddsträning, det gillas! Har varit behjälplig i skyddsträningen för första gången, då Björn spände fast en skyddsärm på mig och lät mig vara störning och transportfigurant. Jag fick börja med att bara gå omkring på planen medan Björn instruerade mig i hur jag skulle pendla med armarna utan att hamna i otakt med fötterna. En hel vetenskap! Antingen pendlades det för mycket, eller för lite. Tillslut fick jag nog till det i alla fall. De är ruskigt tunga de där ärmarna, jag väntar mig feta muskler på högerarmen innan den här praktiken är över! Jag har dock inte blivit biten än, bara smakad i av en schäfer som tyckte den skulle prova om figuranten framför smakade lika bra som figuranten bakom...

Riktigt kul var det att hjälpa till lite mer och verkligen vara med och läsa hundarna. Björn bad mig ställa frågor så fort jag kom på någon och det var inte så svårt. Har haft jättemånga matnyttiga diskussioner och jag suger åt mig som en svamp.

Vi gjorde patrullstigar åt tre hundar och där såg man verkligen tre olika hundar med tre olika förhållanden till människor. Jätteintressant att träffa på så många olika typer av mentaliteter och få prova sig fram i hur man kan jobba med de och belöna de, samt se hur Björn och Lennart jobbar för att plocka fram just den hundens egenskaper.

Björn är mycket för att jobba med hundens naturliga egenskaper, något vi pratat jättemycket om idag. Att lägga upp övningar utan några andra retningar än det hunden har i sig själv, som t.ex nyfikenhet i patrullstigarna. Björn ser det så att det inte gör någonting att hunden misslyckas så länge vi inte gett den en uppgift. Har vi lagt ut en figurant i bra vind längs med en stig som vi går på och hunden inte tar figuranten med sin näsa och sin nyfikenhet så gör det ingen skillnad för hunden, i dens huvud har vi bara gått promenad. När hunden väl tar upp vittringen på figuranten och vi förstärker genom att följa efter den in i skogen och sen ger den vinst hos figuranten så har beteendet (och de egenskaper hunden använt) blivit förstärkt.

Björn och jag har jobbat lite med Sid idag och jag har fått tips på nya grundövningar i skyddet att jobba med själv. Sid skötte sig jättefint ihop med Björn. Jag satte igång Sid i lek med två bitstockar och Björn gick in och tog över leken från mig. Sid var då redan inne i rätt modus och Björn blev en lekfarbror på en gång. Han har bjudit på fina, tysta och koncentrerade bevakningar med uppmaning i blicken. Så underbart att se att all träning gjort resultat och det även på nya figuranter! Efter andra passet kunde Björn klämma igenom hela Sid utan att han så mycket som drog undan blicken.

Vi tränade mycket ordning och reda kring skyddsleksakerna. Ärmar låg ute på plan och bitstockarna likaså. Jag lät Sid dutta i min hand och inte få gå fram till grejerna. När han duttade bra och engagerat fick han belöning hos mig. När han kunde engagera sig bra hos mig runt skyddsgrejerna la jag honom ner och hämtade bitstockarna innan vi började köra. Nosduttarna är perfekta till sådana här övningar, då han både måste följa mig och min hand plus att jag känner stor skillnad på om han engagerar sig ordentligt eller inte.

Efter lunch utanför Tumba åkte jag hem och slängde mig i soffan. Har varit helt död resten av kvällen så det blev tyvärr ingen mer träning, även om jag planerat ett par till pass med bitstockarna samt lite störningsträning med Fredrik som bitstocksvakt. Det får vänta till i morgon.

So long!

Helt slut. Åkte klockan sex i morse för att ta mig ut till Botkyrka före köerna började och nu känns det i kroppen att det gått flera dygn utan ordentlig sömn. Varför jag fortfarande är vaken är för att jag skriver det sista på mitt avelsarbete som ska skickas in i morgon, det skulle jag skrivit klart idag på eftermiddagen men jag blev visst kvar på hundträningen längre än beräknat...

Vi var i ridhuset idag och tränade skydds och lydnad. Jag tittade på när Lennart körde skyddset och hjälpte några ekipage med deras lydnad. Var behjälplig som budföringsmottagare, bollkastare, störningsobjekt och andra såna där saker som det är bra att ha en praktikant till.

Efter lunchen var den officiella praktiken över, men jag åkte med fyra av hundförarna till Botkyrka BK för att träna lydnad. Det var roligt att få nya ekipage att granska och upptäcka att vi ser och tänker olika saker beroende på vad man fokuserar på. Bland annat var det en som tränade apporteringar med sin schäferhane och alla vi tre som tittade på såg tre olika saker i momentet att kommentera. En var fokuserad på hunden och såg bra fart och attityd, en var fokuserad på föraren och såg att belöningsplaceringen var lite galen, ytterligare en var fokuserad på en annan del av hunden och såg resultatet av belöningsplaceringen... Fördel med många ögon som granskar träningen!

Min egen träning blev lite ostrukturerad på eftermiddagen. Jag håller på att bygga upp någon form av helhet och vi kör mycket kedjor. Jag tror det kommer ta ett tag innan vi båda känner oss helt trygga i att jobba med längre och längre kedjor och framförallt jag måste bli tryggare i att lita på att Sid faktiskt klarar av det. På morgonen gjorde vi några kedjor där vi blandade inmarscher baklänges, ett steg fram och halt, utgångsställning, nedläggande i utgångsställning, fri, sitt och nedläggande från sitt. Det gick sådär, fast den första var helt okej och det får vi plocka med oss.

Senare på förmiddagen körde jag kedjor med ett steg fram och halt och tänkte sträcka antalet repetitioner före belöning tills jag kunde göra uppåt tio steg och halter. Jo, tjena. Fick kämpa länge för att få till ett steg halt, ett steg halt (alltså två repetitioner före belöning) utan att Sid tappade fokus efter första halten eller blev galen och hoppade (!) i första steget.

Efter lunch på Botkyrka BK gjorde jag liknande kedjor som på morgonen men det var jättesvårt. Kanske ska nöja mig med bara själva framföringen första gången på en ny plats och sen kanske bara köra en kedja, belöning och resten detaljträning. Blir roligare för både honom och mig.

Sista lydnadspasset för dagen tänkte jag bara köra detaljträning men på vad kom lite vart eftersom, som sagt - ostrukturerat. Tillslut blev det en salig mix av utgångsställning och fritt följ, framförgående, nosduttar, näsnosduttar, backande, platsliggning m.m m.m Hm, behöver jag överhuvudtaget berätta att fokuset inte riktigt satt där det skulle? Inte kom han tillbaka med grejor heller... Vad lär jag mig av det här? Jo, inte träna när man är trött och inte riktigt kan ge kvalitet på träningspasset. Som om jag kommer komma ihåg det i morgon.

Nej, nu måste jag gå och lägga mig innan jag somnar på tangentbordet.

So long!

Vilken dag det har varit! Klockan ringde vid kvart över fem, upp och dra på sig kläder i stort sett fortfarande sovandes. Hade lovat att skjutsa Fredrik till Norrtälje för att hämta lastbilen från service innan jag åkte till stan, så klockan sex var vi på väg. Fredrik fick köra ;)

Jag köpte frukostmacka och stooor kaffe på McDonlads (McDRIVE i trygga Norrtälje) innan jag bilade vidare mot Kista. Kom ut på E4 strax efter sju och då började köerna redan tjocka på sig och det gick mellan 30-50 på motorvägen. Jag har aldrig kört i så mycket trafik så det var lite nervöst. Bilar som kör om på både höger och vänster sida, hysteriskt tutande och livsfarliga filbyten hör liksom inte till min vardag i vanliga fall, men det gick helt okej ändå och jag vill inte ens tänka på hur det såg ut en timme senare. 

Har alltså haft första dagen på praktiken idag och har haft jätteroligt. Fikat och snackat skit med tre nattarbetare som precis gått av, diskussionerna blir på så otroligt hög nivå när man snackar med några som jobbat i tolv timmar och säkert varit vakna i minst femton... Sen gick vi ut och tränade hund. Har tittat på lite skyddsträning med olika typer av hundar på olika nivåer, väldigt lärorikt för mig som annars mest träffar nybörjarhundar. Appellplanen var en enda stor lervälling och andra öppna gräsytor kändes mest som mindre insjöar så det fick bli skyddsträning i skogen, är det det som kallas buskskydd tro?

Har tittat på baklängeskedjning av olika delmoment i skyddet, shejping av bevakningar och fått en del inspiration till roliga felsignaler ;) Så för er som var oroliga över att jag, mjukisen själv, inte skulle trivas i den macho tjänstehundsmiljön kan jag säga att ni inte behöver vara oroliga, jag kommer garanterat stormtrivas.

Vi fortsatte i skogen och vallade upp en uppletanderuta. När hundförarna hade kört sina hundar tog jag ut Sid och körde en plockpromenad på ett kvarglömt föremål som han tog efter att vi ramlat över den några gånger. Den var lite för rolig för att träna avlämningar med dock. På vägen tillbaka till stigen droppade jag en gammal handske som Lennart så lägligt hittat på parkeringen och skickade Sid tillbaka på den. Är det något den hunden har så är det bra GPS, drog som ett skott och hittade den på en gång, tror knappt han behövde använda näsan ens. Och det bästa av allt - han kom hela vägen in! Han fick behålla föremålet och jag klappade och kliade på honom medan han fick ha det i munnen, efter tips från Lennart. Så logiskt, den bästa belöningen för en hund med ägandebegär är ju inte att byta det funna föremålet mot ett annat - det är ju att få äga det. Men att äga det inne hos mig, inte ute i rutan. Sid verkade uppskatta det stort.

På vägen hem i går såg jag snöfria skogar på sidan av vägen och spårsuget har slagit till ordentligt.På vägen hem idag letade jag snöfria skogar i Åkersberga, utan resultat. När jag kom hem la jag ett kort spår på grusuppfarten (förhållandevis hårt spår alltså) med många föremål som hjälp i starten för att få honom på rätt tanke och så hans frukost som slut. Han gick skitbra! Fick vind på min återgång några gångar bara (vi har inte världens största uppfart) men då saktade jag bara farten lite och han kom in på rätt spår igen. Duktig kille. Pinnarna plockade han med stor entusiasm, han gick över dem först och tog de på vind på vägen tillbaka, kanonbra tycker jag då det visar att det finns intresse för att spåra och inte bara leta pinnar.

Skogarna vid Stockholmsavdelningen är även dem i stort sett snöfria så på onsdag åker jag nog till klubben tidigare och passar på att spåra innan träningen börjar. Roligt när lillkillen börjar förstå vad det handlar om och jag har hittat en strategi som verkar fungera för att få igång honom.

Nu ska jag plugga på avelsarbetet tills Fredrik kommer hem. Ikväll åker jag till syster yster och fikar och hälsar på lilla Amira som de har hämtat idag. Spännande!

Det var allt för nu, so long!

Den första av två dagar på den fjärde samlingen för Maria Hagström är nu slut, och likaså är jag.

Vi har varit ett delvis nytt gäng de här två dagarna vilket resulterade i att kursen bestod av majoriteten jakthundar! Vi har fyra cocker spaniels, en kleiner münsterländer, en korthårig vorsteh, en flatcoated retriever, en rottweiler, en border collie och en malinutt (min egen då) fördelade på sju förare. En riktig fågelhundsinvasion med andra ord, något man inte ser varje dag på lydnadskurs! Det är jättekul att se olika raser jobba och framförallt se hur förare av olika raser anpassar sig till sina olika hundindivider.

Det är härligt nu när vi kommit lite längre i vår gemensamma träning jag och Sid, för det finns fler detaljer och mer finlir att titta på och få hjälp med, sådant som man inte kan lösa på egen hand. Idag har jag och Sid jobbat med tävlingsträning, som gick något sämre än jag räknat med, fotgående som gick helt okej, framförgående som gick jättebra, apportering som gick bättre än jag räknat med, varsågodövningar med hyffsat tryck och kryp med något röriga rörelser. En längre sammanfattning kommer i morgon, jag har antecknat flitigt både under mina egna pass och lite tankar från andras.

Under kvällen har jag avnjutit en gräddig pasta tillsammans med Lena och bott in oss i vår lilla stuga på Lekeberga gård. Sen dog vi framför varsin dator medan hundarna har ömsom rejsat, ömsom sovit, ömsom vandrat och ömsom busat. Just nu leker Sid med cockern Totte, det märks att pojkarna är trötta för det galna rejsandet har övergått i lite lugnt brottande på golvet. Sid har också fått träffa rottweilern Dacke, som förhoppningsvis har hjälpt honom att komma över sin rottweilerfixering.

I morgon fortsätter vi beta av vår långa lista med saker vi vill träna. Det är underbart med uppvärmd inomhushall, konstgräs, duktig och inspirerande instruktör och träningskompisar med falkögon.

Men först ska vi sova, godnatt!

När Thomas (Mohlin) fick höra att jag skulle skaffa malle var hans första kommentar "börja med apporteringen tidigt". Det gjorde jag också, genom att bygga upp kamplek och regler kring denna (t.ex. dra emot oavsett vad jag gör, inga tassar på mig, ha en bra attityd utan att bli kampgalen, släpp på "tack"). När jag sen började med den mer formella apporteringen, eller rättare sagt att gripa och hålla olika typer av föremål, trodde jag till en början att det skulle gå som en dans.

Han hade klippgripanden, höll stadigt som om han fått tag i det finaste han någonsin kunde tänka sig och hade en underbar attityd. Men det går åt fel håll! Ju mer jag försöker pressa på att gå vidare desto sämre blir resultatet och apporteringen är numera ett moment där jag mest känner mig frustrerad och uppgiven.

Med Sid provar jag mig fram med nya tillvägagångssätt som jag inte jobbat med från början med varken Ebba eller Askari och det kanske är just det, att vara ute på lite osäker mark där man inte har hela bilden riktigt klar för sig, som gör att jag blir dålig i min kriteriesättning.

Visserligen har vi inte fått till många kvalitativa pass, men jag tycker ändå att känslan borde peka åt ett annat håll. Det borde kännas som om vi är på väg åt rätt håll och jag borde mer och mer kunna se beteendet utvecklas mot någonting användbart. Samtidigt vet jag att den här , som jag ofta kan känna när jag inte riktigt får till saker och ting som jag vill ha dem, ofta vänder med mer träning, bra utvärderingar och mycket eftertanke.

Det ska bli härligt att komma in i en hall i morgon och träna loss för glatta livet. I morgon ska vi tävlingsträna, träna fritt följ, leka och komma tillbaka med leksaker och träna framförgående. Vi ska även försöka få till lite apportering och hopp-stå utanför Mariaträningen för att känna efter vad vi ska ta upp på onsdag.

Jag återkommer med rapport!

Det blev photoshop för mig under kvällen och nu har det helt plötsligt gått massa timmar. Så många timmar att det är helt okej att rasta hundarna och gå och lägga sig. Skönt!

Det blir mycket Sid nu, men Askari lever och hårar på i samma goa glada stil som alltid. I morgon ska vi åka till någon BK och träna, längtar efter plogade planer!

Godnatt!

Efter förra samlingen men Maria, i mitten på januari, skrev jag upp några mål som jag ville att vi skulle uppnå inom de närmaste månaderna. På vissa ställen har vi fått för lite träningstid och på andra har vi kommit långt mycket längre än jag räknat med.

En liten summering tänkte jag bjuda på, och även då den lista på vad vi jobbat med:

FOTGÅENDE

Kunna gå en raksträcka på minst tio meter men helst tjugo, med max en halt.
Vändningar på stället till höger och vänster.
Stegförflyttningar framför till höger och vänster samt vid sidan till höger.
Följa med kontakt när jag snurrar på stället.
Djupa utgångsställningar.
Start från utgångsställning.
Ett steg-halt-ett steg-halt.

Det här var målsättningar i underkant. Idag går han rätt långa raksträckor när han är i rätt läge, utan någon halt. Gör både marscher och halter åt höger och vänster från marsch och på stället. Starten sitter där, liksom ett steg fram-träningen. Det vi inte riktigt fått till är stegförflyttningarna, vi har helt enkelt inte tränat på de alls. Utgångsställningarna har vi inte heller fått riktig flyt på, men annnars så fungerar delarna för sig och det är uthållighet som ska till. Fria följet är ett sådant moment som bara ramlat på plats med Sid. Härligt!

FRAMFÖRGÅENDE

Ha förståelse för stå med huvudet och fokuset framåt (kunna bjuda på det).
Vända upp och gå tre steg i rätt riktning.
Snabbt bjuda på rätt beteende igen efter belöning.

Jag tyckte det var så tråkigt när vi aldrig kom vidare och det inte kändes som att jag fick förståelse överhuvudtaget, så jag la det här på hyllan hela januari och i stort sett hela februari också. Sen provade vi det igen för nån vecka sen hemma på tomten och då hade poletten trillat ner. Han bjuder på huvudet fram från utgångsställning och håller den positionen trots att jag viftar med armarna. Han upprepar med lätthet beteendet efter belöning. Själva gåendet har vi gjort både från utgångsställning och från uppvändning framför och det senare måste dammas av lite mer.

SITT, STÅ OCH LIGG

Alla tre på signal med signalkontroll.
Alla tre frivilligt oberoende av mina händer eller belöningarnas position.
Stå och ligg medan jag trampar på stället.
Antingen stå eller ligg under baklängesmarsch.

Kunna bjuda på stå, sitta och ligga stilla.

Oj, här har vi varit dåliga. Sitt och ligg är riktigt bra, läggandena är snabba och han älskar att göra dem. Stå tränade vi en hel del under sportlovet och då med fokus på att stå stilla efter landningen. Någon signalkontroll har vi absolut inte, det vill jag inte påstå att vi har på de andra heller. Frivilligt är alla tre bra och stå och ligg är även bra under baklängesmarsch. Det som skulle kunna vara lite sämre frivilligt är sitt, ett beteende som det känns som att han inte gillar. Det är något att titta på. Att bjuda på stadga börjar han bli bättre på.

INKALLNING

Bibehålla farten!
Explosiva starter från sitt och ligg på "go"

En del jaktinkallningar har vi tränat, men inga snabba starter. Skäms på mig. vi borde ha en färdigkedjad och klar inkallning vid det här laget, ska titta på det.

APPORTERING

Hålla bra i tio sekunder när jag håller i.
Kunna hålla kvar fast jag släpper i tre sekunder.
Hålla trots omvänt lockande när jag håller i.
Hålla trots omvänt lockande när jag inte håller i.
Släppa på tack.
Gripa från medhjälpare.

Komma tillbaka med bollar och trycka de i handen.
Komma tillbaka med något roligare leksaker (klutarna).

Det vi tränat allra minst på är apporteringen, jag vill ha mycket space att kunna leka loss ordentligt och har helt enkelt varit för dålig på att jobba med det när vi väl är ute. Ett par pass i ridhuset, litegrann inne och nåt pass hemma och vi har inte på långa vägar kommit så långt som jag velat. Han släpper på tack och griper när jag presenterar, så det är en början i alla fall. Bara det där i mitten kvar...

Kommer tillbaka gör han när jag har en likadan grej, även i ridhus! H ä r l i g t!

FRAMÅTSÄNDANDE

Springa fort till buren.
Springa fort runt en stol.
Springa fort till godbitskål.

Oj, det här har vi i stort sett inte tränat alls, fy skäms. Springa fort till buren har vi gjort litegrann och det går helt okej. Sen har jag shejpat honom ut i ingenting och det tycker han är jättekul, bjuder bra på det så fort jag har en leksak i handen. Det är underbart med pigga unghundar!

TRICKS

Mycket bättre backande!

Det har vi i alla fall jobbat med och fått till. Bra tryck och attityd och han gillar det verkligen. Nu ska vi se om vi kan vidareutveckla det någonting...

SAMMANFATTNINGSVIS...

Så känns det ändå som att vi ligger hyffsat bra till. Töväder, sol och värme betyder mer träningstid och förhoppningsvis mer framsteg framöver, jag vet i alla fall vad jag ska ha som mål till näst-nästa Mariasamling.

Ska bjuda på lite mer bilder i nästa inlägg, so long!

Tänkte bjuda på något så ovanligt som en fredagsblogg. Jag är kvar i Värmland i helgen, ingen Fredrik kommer ner och umgås och både Börnis och Lina är ute på äventyr (i Malmö respektive Umeå). I mitten sitter jag och känner mig för tillfället ganska uttråkad.

Har tagit det lugnt som sjutton idag, vilket har varit skönt. Lyssnat klar på Livstid och se nu fram emot En plats i solen. Gick till hundstallet och lät hundarna rejsa av sig på eftermiddagen och så har Sid fått träna kryp i vardagsrummet. Det är ungefär min dag.

Sid håller på och terroriserar mig till vansinne genom att kasta metallskålar på fönstret i vardagsrummet. Jag plockar ifrån honom skålarna och byter mot en tygleksak men av någon outgrundlig anledning lyckas han hitta nya. Sen håller han på och berättar för att på väg till eller från krogen att det här minsann är hans gata och att de minsann inte ska få passera under hans fönster utan att få veta att han sett dem. Jag får ta till alla mina ansträngningar för att inte plocka fram godbitar och träna honom trött, då jag vet att det bara förstärker det allmäna kontaktsökandet. Han har fått stimulans idag, han ska vara nöjd. Jag ska inte bli frustrerad. Ska inte.

Det känns bra att ha skrivit ett väldigt negativt stycke om Sid, med tanke på hur positiva ordalag jag drivit om honom den senaste tiden i bloggen tror jag att jag måste börja spy lite galla så inte uppfödaren får storhetsvansinne eller nåt. När jag postat det här tänker jag författa ytterligare ett inlägg med en summering av hur träningen gått med avseende på våra mål inför Mariasamlingen nästa vecka. Så då blir det lite mer positivt, tyvärr alltså...

Annars har jag precis fått massa photoshopinspiration och sitter och pillar på lite Sidbilder som Lina har tagit. Kanske ska göra klart det innan jag publicerar nästa blogginlägg, så jag kan berika det med lite bilder.

Det var allt för nu, so long!