Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Sid

Av Carro - 13 juli 2010 11:02

Jag och Sid är på minisemester uppe hos mina föräldrar på deras gård i Semmersby. Jag är ju uppbuxen här men inser att ju mer man är härifrån desto mer uppskattar man att vara här. Stor tomt för hundarna att springa på, god mat i kylskåpet och tio minuters promenad ner till de egna badklipporna. Nu har de två underbart vackra hästar som betar i hagen nedanför och en svalkande skön liten pool att doppa sig i, vilket inte gör det hela ännu sämre.


Igår upptäckte jag dessutom att det bara tar sex minuter med bil till brukshundklubben härifrån. Jag och Sid gav oss iväg dit vid niotiden på kvällen eftersom jag tänkte att det då borde vara lite svalare, men den långa dagens tryckande värme satt kvar i kroppen på oss båda två och träningen blev sådär. Gjorde inmarscher på planen (första gången Sid var på Häverö BK) som gick jättebra förutom att han har allmänt trött attityd i fria följet, inte så konstigt. Därefter körde vi två lägganden under gång, båda två gick klockrent men återigen tröttheten som visar sig i fria följet. Körde tre inkallningar med belöning för fart, en gång fastnade jag i kampleksaken och Sid, som kastade sig in i leksaken i hundraåttio, drämde i backen. Jag fick en känsla av att han sprang långsammare efter det, men det kan för det första ha berott på naturlig trötthet (troligt) och för det andra vara inbillning för att jag tror att något sådant skulle påverka honom (inte troligt).


Han lekte som en heavy-malle () igår, skönt att se att han engagerar sig i belöningarna trots hettan, sen att engagemanget i arbete inte är det bästa känns inte lika viktigt. Finns engagemanget i belöningarna så kan man jobba med engagemanget i uppgifterna, hade det inte funnits engagemang ens i belöningarna hade det varit betydligt svårare. 


Vi avslutade med att träna lite kryp (9 steg!) och lite frys-med-näsan i handen för att jobba på engagemanget. Han älskar verkligen allt som man kan göra med näsan och trycker så hårt i handflatan att jag får ta i för att hålla emot! Där ser man ju tydligt att engagemanget går att jobba med. 


Nu längtar vi efter svalare väder men ser ändå fram emot en vecka med något mer intensiv hundträning än hittills, även om vi ska ta det lugnt och bara träna korta pass när det är som svalast. Ikväll blir det träning med Annica och Prima och i morgon bitti med Karin och Etza. På torsdag morgon ska jag in till stan och träffa syrran (klockan 06.00 vid universitetet!) och på eftermiddagen och kvällen ska vi träna spår och lydnad med träningsgruppen. Och nästa vecka är det läger, hoppas verkligen på svalare väder!


Allmänt · Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 1 juli 2010 16:40

...medan jag väntar på att min sega skrivare ska printa ut papprena. Ska söka nytt jobb idag, har redan blivit lovad en intervju nästa vecka men de ville ha mina papper så fort som möjligt. Spännande!


Kom precis in från ett spår med Sid, ett spår som blev dubbelt så långt och dubbelt så jobbigt som jag hade räknat med. Men fy 17 vilken duktig hund jag har!


Med hjälp av GPS:en i telefonen och runkeeper.com så har jag hela spåret dokumenterat:


  Den gråa plutten kom dit av misstag när jag råkade trycka på paus, sen insåg jag att detv var ett perfekt sätt att markera apporter på, så det ska jag använda mig av nästa gång.


Markera apporter var för övrigt något som Sid inte var så bra på idag, vi fick med oss hälften hem och dessutom gick han över slutet. En bra sak var att de apporter han sprang över var i början och jag har en känsla av att det är för att han är så ivrig på att spåra som han helt enkelt inte analyserar dofterna ordentligt eller helt enkelt skiter i apporterna. På så sätt var det ju bra att få gå ett riktigt långt spår (för att vara ett spår till honom, det här är garanterat det längsta han någonsin gått) eftersom långa, kluriga spår kan ge effekten att hundarna tar det lugnt redan från start. Första apporten han plockade var han hela linans lägnd framför mig, jag hade tappat honom ur sikte och försökte komma igenom ett tätt buskage. När jag äntligen tog mig ut kom han travandes mot mig med apporten i munnen, som han alltså plockat och kom in med till hundra procent självständigt, alltså utan ens omedveten styrning från min sida.


Resterande apporter plockade han när jag gick nära och med spänd lina och lägre tempo. Jag tror, trots det fina plockandet av den första apporten, ändå att det är det bästa.


Som synes på bilden ligger en del av spåret på en grusväg och det var första gången han gick ett riktigt hårt spår. Han blev väldigt noggrann när vi kom ut på grusvägen och doppade näsan i vartenda fotspår. Sen gick jag på gräset i vägkanten en bit och då blev han lite flamsig, men så fort han fäst på den vittringen så blev han noggrann igen. Så duktig!


I övrigt var det ett överjävligt spår att lägga och gå som tvåbening, mycket ris, snår, kalhygge, tät skog, lera, sumpmark och diken om vartannat. En bit av spåret gick över stora kalhygget nere vid stora vägen och där var det snustorrt i backen och massa lös jord, svårt att gå på men tydligen inte svårt att spåra på.


Jag kan bara inte sluta vara så stolt och glad över hur duktig han är. Det värsta är väl att han är så duktig på någonting där man själv inte kan ta åt sig minsta lilla ära, men ändå.


Här är en till bild på spåret fast i en satellitbild:



Nu är mina papper snart färdigutskrivna så jag ska fylla i de och kopiera mina betyg innan jag ska skynda mig till Wira.

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 1 juli 2010 13:01

Det är i stort sett de aktiviteterna jag har för mig för tillfället. Har börjat komma igång med privatträningarna igen efter studie- och semesteruppehåll och det är jätteroligt att hålla kurs igen och framförallt med ekipage som man kan träffa regelbundet och se en fin utveckling.


Vi är ett gäng från Österåkers BK som startat en träningsgrupp i spår och lydnad. Vi träffades första gången i tisdags då Sid fick gå ett spår lagt av en totalt okänd spårläggare. Möjligen kan han ha träffat Annika någon gång i valplådan, men inte sedan dess. Spåret fick Annika lägga med min telefon i fickan som har ett program som kan rita upp på en karta var man går och hur långt det är. Det var jättekul att se på displayen hur spåret såg ut och för en gångs skull veta på ett ungefär hur långt spåret var. Spåret var 450 meter och det är nog så långa spår han brukar få, dags att börja göra de längre med andra ord. Det var högsommarvärme ute och hade inte regnat på länge, så förhållandena var kanske inte de bästa men Sid redde ut det jättebra och jobbade på som 17.


Han är så otroligt duktig på att själv leta sig tillbaka till spåret när han tappar det. Han söker sig tillbaka till spåret, bakspårar sig själv en bit och vänder sedan upp och fortsätter framåt igen. Det är så häftigt att gå bakom honom i linan och se hur han löser alla klurigheter och hanterar informationen som han får i nosen. Jag tycker synd om IPO-spårare som inte får uppleva de här naturliga spårlösningarna på samma sätt, eftersom IPO-hundar måste spåra med en specifik teknik. Jag är väldigt taggad över att få lägga spår som utmanar och utvecklar Sid i hans spårande då det är så intressant att se hur han jobbar.


Hade tänkt gå ut och träna lydnad och lägga ett längre spår idag eftersom vädret såg så lovande ut (mulet och ca 15 grader varmt). Men jag fastnade vid datorn och nu har molntäcket spruckit upp, solen tittat fram och temperaturen höjts till dryga 20. Suck! Jag är ingen sommarmänniska. 


Ska ta och diska, hänga tvätt och pallra mig ut på en promenad istället. Är avundsjuk på syster och Mats som är på läger på Tånga Hed och tränar som tokar med ruskigt duktiga instruktörer. Morr...


Drar vidare, so long!

Hund · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 1 juli 2010 12:41

Samma dag som jag tog studenten fyllde mallebarnet 1 år. Tiden har gått så otroligt fort, snart är det dags för MH, röntgen, tävlingsdebut och allt som hör vuxenlivet till.


Grattis i efterskott Birre, Mia, Bia, Bus, Tozze och Sid!


 

6-7 veckor


   

Snart 1 år


En annan krabat som hunnit finnas i familjen ett år nu i dagarna är mammas och pappas Mojje.


 

Mojje 8 veckor


 

Mojje 1 år

Bilder · Hund · Sid
Av Carro - 22 maj 2010 23:38

Thomas fick lägga ett spår till Sid idag, ett spår med åtta föremål, endast pinnar, och ett slut i form av Sids favorit - petflaska. Jag ville inte ha en aning om var spåret gick och jag ville gärna ha Thomas och praktikant-Madeleine med i spåret för att göra mig nervös.


Och idag hade jag fokus! Jag är så stolt över mig själv! Jag var fullt koncentrerad på Sids arbete, kände efter trycket i linan, lät honom slå och lösa problemen som uppstod, läste av nosläge och kroppshållning, lät inte linan trassla in sig och fick oss på så sätt att jobba tillsammans med exakt den ansvarfördelning jag eftersträvar i spåret.


Innan vi gick ut på spåret slog jag vad med Madeleine om hur många pinnar han skulle plocka in. Med tanke på torsdagens pinnstig så gissade jag på tre av åtta men garanterat slutet, Madeleine gissade på fem av åtta plus slut med tanke på mig tveksamma inställning. Vi kom in med alla pinnar men utan slut! Sid plockade sju och jag plockade en, så bra i kärnan låg han. Pinnarna belönades med varsin köttbulle, klapp och gos och hämta andan. Sid fick för det mesta plocka upp spåret spontant efter belöningen.


På ett ställe slog han en jättebåge precis där spåret korsade en bäck. Thomas hade gått snett över bäcken medan Sid hoppade rakt över och letade sig sedan runt tillbaka till spåret och kom upp på samma sträcka igen. Den gången analyserade han bättre och kom på rätt väg. Härligt!


Slutet gick han över, men jag såg det och plockade upp det och belönade. Efter ett så fint spårarbete förtjänade han sin petflaska trots att han inte plockat upp den själv.


Det här var precis den minnesbilden vi behövde inför vårt tre veckor långa träningsuppehåll. I morgon åker Sid hem till Fredrik och ska vara med honom mina sista veckor i skolan och medan jag är i Grekland. Sen jäklar ska vi spåra igen, svårare och svårare för linföraren!

Hund · Sid · Spår
Av Carro - 22 maj 2010 23:15

I torsdags var det som sagt spårdag med skolan, den sista heldagen i skogen tillsammans :( Jag hade med båda pojkarna och båda pojkarna fick spåra.


Sid fick börja med ett pinnplockningsspår som legat två- tre timmar. Jag ville inte fokusera på spårarbetet utan just på själva pinnplockningen. Det gick sådär, 5 av 9 pinnar plockade, vet inte om man kan tillämpa 80%-regeln i den här situationen, men särskilt stabilt kändes det inte.


Mojjes spår var ett långt spår med tre vinklar, gick ungefär som ett O fast med startpunkt och slut en bra bit ifrån varandra. Trots minst 25 graders värme, kalhygge och att han inte är så spårerfaren så gick han som en stjärna! Jag la små lådor med korv och en pinne ovanpå, varannan gång kom han med pinnen och varannan med lådan vilket helt klart får ses som kanon! Han jobbade jättebra, fick några tapp på slutet men hittade tillbaka bra, hade ett bra tempo och klarade bäckövergångar och hoppande grodor i spåret betydligt bättre än den som gick bakom (jag). Duktig Moj!


Sid skulle få ett ordentligt spår på eftermiddagen, planen var att lägga ett riktigt långt och låta det ligga minst en timme, helst längre. Problemet var väl att resten av gruppen inte riktigt höll med utan ville hem så fort som möjligt. Jag borde ha gått en sväng och samlat ihop mitt fokus innan jag släppte på, men istället så gjorde gjorde jag ett stressigt spårpåsläpp där jag glömde bort att läsa av hunden. Han valde rätt riktning men mina tankar var någon helt annanstans i en skog som såg precis likadan ut överallt. Sid spårade på i jättebra tempo och med tryck i linan men jag började bli osäker på om vi verkligen var rätt. Istället för att bara spåra på i blindo och hoppas på det bästa tog jag av honom från spåret och tänkte släppa på honom nere vid en bäck och låta honom enbart gå sista sträckan till slutet. På vägen ner till bäcken måste vi ha korsat spåret för han tog upp det och drog iväg. Jag hade dock ingen koll på om det var framspår eller bakspår utan var helt vilse. Kallade tillbaka honom, selade av och åt lite godis tillsammans istället.


Jag blev så besviken på mig själv av flera anledningar. Att jag ännu inte lärt mig hitta fokus i pressade situationer efter alla år som jag jobbat för att bli bättre på det, att jag lät mig påverkas och bli stressad och att jag överhuvudtaget släppte på spåret trots att jag var så stressad. Med all stress som är i skolan just nu så är jag väl inte världens mest stabila nu heller så att försöka hitta tillbaka till fokuset sådär mitt i var ju inte heller att tänka på.


Det positiva är att det gav oss ett väldigt bra kvitto på vad vi behöver träna på. Sid kan spåra, på den punkten är vi helt klart tävlingsklara. Däremot så kan jag inte spåra med honom under svårare förhållanden och när jag inte är riktigt säker och trygg. Framöver nu kommer fokuset ligga på spår som andra förare har lagt, som jag inte har någon aning om var de går och som är lagda så att jag ska bli osäker (t.ex. med vinkel strax efter apport, i knepiga terrängavsnitt istället för naturliga stigar etc.). Jag kommer också försöka framkall nervositet genom att låta kritiska ögon gå med i spåret och videofilma med löfte om att lägga ut filmerna för allmän beskådan på bloggen. Nu ska vi spåra för min skull och inte för Sids.


Jag satte in Sid i bilen och samlade ihop mig innan jag la ett nytt spår. Den här gången la jag i branten längs med en backe, ett ganska kort spår med kort liggtid. Sen lät jag Sid frispåra och knallade bakom och njöt. Han är en fantastisk spårhund den lille, så otroligt häftigt att han håller spå bra tempo och så hög noggrannhet trots kort liggtid och utan någon som bromsar honom i linan.


Så, vi kanske inte ska glömma det dåliga spåret helt utan bara ta med oss lärdomarna därifrån.


Avslutar med några bilder på pojkarna som Stoffe har tagit. Anledningen till att det är fler spårbilder på Mojje är helt enkelt att han fick spåra med en fokuserad linförare och således vara fotograferbar under längre tid...


           

Bilder · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 21 maj 2010 16:16

Jag vet inte vad det har varit med bloggplatsen den senaste veckan. Jag har haft fullt upp så enda bloggtiden jag haft har varit på kvällarna och då verkar det vara helt omöjligt att blogga. Sidan har inte kunnat visa sig, det har hackat och kommit upp halva sidor eller inte gått att logga in överhuvudtaget.


Nu har jag precis kommit hem från mitt absolut sista prov och fick äntligen tid att blogga! Det var klockan två, som ni ser är klockan strax efter fyra när detta publiceras. Surt! Åker in och ut, in och ut och "sidan kan inte visas". SUCK! Kopiera, klistra in funkar inte heller. Nu hoppas jag det kommer iväg.


Jag och Sid har en guling på besök den här veckan, men ingen korthårig liten Mr Confused utan en lockig Mr Gosig Retriever. Mammas och pappas Mojje bor här till i helgen. Alla på skolan säger att jag har varit knäpp som tagit hit två hundar den här veckan som har varit så fullsmockad med saker att göra. Själv tycker jag det har varit perfekt eftersom de haft sällskap och stimulans av varandra.


En veckorapport då:


Måndagen spenderade jag i bilen från halv sju på morgonen. Åkte hemifrån till Karolinska för min årliga kontroll av hjärnan. Jag har haft epilepsi och måste få läkarintyg varje år för att få behålla mitt körkort. Precis som förra året var hjärnaktiviteten precis som den skulle vara och det var ju skönt att höra. Jag får härja ute på vägarna ett år till alltså.


Efter hjärnkontrollen åkte vi direkt vidare till skolan (35 mil) och satte mig och skrev oförberett prov i personlig försäljning. Det gick bättre än vad jag väntat mig, vilket var skönt.


Måndagkvällen spenderades i Sunne för att hålla valpkurs. Under tiden var Mojje hemma hos Börnis som kom med ett av de mest sanna citat någonsin: "En retriever löser alla världens problem genom att vifta på svansen". Så sant och så sunt, jag börjar faktiskt vänja mig vid Mojjes obeskrivliga glädjerus som han får lite nu och då.


I tisdags hade vi redovisningar av våra projekt inför ettorna och tvåorna på skolan. Det gick jättebra och jag hoppas jag lyckades inspirera lite. På kvällen var det dags öfr mösspåtagning och festligheter nere vid älven. Jättemysigt och trevligt, en alldeles lagom kväll och uppladdning inför alla festligheter som börjar nästa helg.


Onsdagen var lugn på skolfronten, hade lite betygssnack och så muntlig diskussion i hundavelskursen. Min grupp hade jobbat med tervueren, malinois (vem kan det ha varit?) och hollänsk herdehund, det var roligt att vi hade liknande raser med liknande bekymmer även om alla presenterade olika dilemman. Tyckte det var jätteintresssant att höra resten av gruppens funderingar och även tänka till kring de frågor man fick om sitt eget arbete. Jag gillade verkligen den här examinationsformen, synd att vi snart ska sluta annars hade jag rekommenderat den till fler uppgifter.


På onsdagkvällen filmade vi klart det sista inför vår cabaré som vi ska visa upp under studentveckan och sen var jag och Börnis och fikade hos Lina och Glenn. Mojje fann sig snabbt tillrätta i den nya flocken med Linus och Trazzel. Han och Trazzel verkade finna varandra direkt, fågelhundar emellan vet ni. Leker precis likadant gör de också, fast jag tror Trazzel saknar den riktiga guling.


Igår var vi i skogen hela dagen och spårade. Jag tänkte återkomma om det i ett eget inlägg. Stoffe tog massa bilder på hundarna, både under spårningen och porträttbilder. Jag bjuder på några favoriter här, totalt oredigerade och jag ser ut som om jag inte sovit på flera dygn, men jag tycker de är så fina! TACK Stoffe! Fler bilder kommer.


På kvällen igår var det mitt sista tillfälle på valpkursen eftersom jag åker till Örebro och håller kurs i helgen. Jag kommer sakna våra rottweilervalpar men lovar att hålla koll på dem i framtiden.


Idag har jag som sagt skrivit mitt sista prov här på skolan. Skönt! Nu är det bara två muntliga uppgifter kvar plus att jag ska skriva APU-utvärderingar och en artikel till brukshunden. På onsdag kväll nästa vecka borde allt plugg vara klart, tror ni jag längtar?


Snart åker vi vidare mot Örebro för att hålla kurs och sen åker hundarna hem. Det kommer kännas konstigt att vara hundlös i två veckor, men det är den enda vettiga lösningen. Hoppas vädret blir bättre i helgen än vad det är nu så man är sugen på egen träning efter kursdagarnas slut. Jag hoppas kunna tvinga ut Thomas i skogen och lägga spår...


Avslutar med lite bilder från igår, so long!


 


     

       

Bilder · Hund · Sid · Skola · Vardag
Av Carro - 15 maj 2010 17:09

Två inkallningar från förra veckan:



Film · Hund · Lydnad · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards