Önskar jag kunde ta en bild av himlen utanför som verkligen gjorde den rättvisa, så vacker! Rosaskimrande och stjärnklar, det var nästan så jag hade lust att lägga mig ute på åkern på kvällspromenaden och bara titta (hade nog gjort det också om jag kunnat se så jag inte la mig i älgskit).

Bättre födelsedagsväder än det jag haft idag hade jag aldrig kunnat få, strålande sol hela dagen och jättevarmt. Hela eftermiddagen spenderade jag på trappen i solen med en bok och lite kakor (ärligt stulna). U n d e r b a r t! Gick ut och tränade en stund på eftermiddagen men kom inte riktigt i rätt modus, blött och geggigt på plan så jag gav mig efter en stund och tog en härlig promenad istället. Lite targetskick fick vi gjort i alla fall och det såg helt ok ut, inte lika bra som igår dock (mest trav idag). Men idag fick hon stå kvar på targeten medan jag backade undan och på frikommando kom hon in till min sida, jag tog två steg fram mot targeten och hon tack direkt (hade inte behövt ta de två stegen för att hon skulle dra, men när jag rör mig har hon en förmåga att vilja klistra i fotposition). så jag är nöjd med det ändå.

Promenaden var som sagt härlig. Jag och Karine tog en sväng med Pi, Pax och Pogue på eftermiddagen också. Pogue är så äckligt gullig när han springer omkring med ben och svans i en enda röra. En riktig liten mask :)

Tack alla som har grattat mig idag! Har haft en riktig myspysdag och jag och Karine åt tårta nu på kvällen också, så dagen är komplett! :)

Nu ska vi snart sova, i morgon, i morgon, i morgon (hoppas på parning).

God natt!

Nackdelen med att gården ligger på en höjd är att för varje härlig nerförsbacke man kanar ner för finns en mördarbacke man måste traska uppför.

Fanny och Thomas har åkt till Bergen för att hålla tränarutbildning och kommer hem igen på torsdag. Så det blir ett par dagar ledigt (förutom rastning och så med alla hundarna förstås) och en tjej som heter Karine kommer hit och bor med sina två (?) hundar. Glad att det har gått en vecka så jag har hunnit komma in i det norska språket lite bättre, för en vecka sen hade jag säkert inte fattat ett smack av vad hon sa - nu hoppas jag jag kommer göra det.

Eftersom Fanny och Thomas är borta i morgon överraskade de mig med tårta i eftermiddags! Ruskigt gott (hur nånting nu kan vara det? ;)) Thomas har lyckats slita sig från sin Pouge-i-log också - så jag kommer spendera min födelsedags snusandes på ett femmånaders cockergull, INTE helt fel ska ni veta.

I morgon ska jag dessutom unna mig själv en riktigt lång sovmorgon. Karine ska morgonrasta alla hundarna så jag tänker försöka dra mig tills Ebba vaknar. Skönt!

Allt för nu, nu ska jag återgå till photoshop!

Idag har vi hållt oss till kända stigar. Gick med Tomas och Fanny på promenad på en runda som kändes väldigt lagom på alla sätt och vis, så nu har vi några smårundor att hålla oss till samt hela skogen på andra sidan ån om vi vill gå långt, till och med riktigt långt ;)

Har varit en fortsatt lugn dag men är ändå dödstrött. När det kändes som att jag inte längre kunde formulera en hel mening var det nog dags att gå och lägga sig tror jag. Man blir trött av det norska klimatet, så soligt och varmt långa stunder och så slår det om till kraftiga vindar som idag. Våren börjar göra sig påmind igen, hela planen är nu bar från snö men väldigt blöt, på kvällens lydnadskurs kunde vi vara på den delen av plan som ännu inte blivit plogad - där var det perfekt!

Nu ska vi kolla av forumtrådarna och sen sova. I morgon är det ridhusträning och så ska Squidisens fina systemövningar ut i stora sökskogen. Spännande!

God natt!

Efter en lång dag med tränarutbildning ute i solen kände jag mig helt död. Var väldigt träningssugen efter att ha tittat på de andra hela dagen, men huvudet var inte riktigt i rätt modus (där kom det igen!) för att få till ett bra träningspass. Bestämde mig för att dyrka det fina vädret och fira att det är ljust ända till över åtta genom att gå en längre promenad. Tomas och Fanny brukar gå genom en skog där jag ännu inte provat att gå, men idag var det dags.

Tomas hade precis gått en runda och ställde upp och ritade karta över området. Jag visade redan där prov på min brist (obefintlighet) av lokalsinne genom att inte hänga med alls, tillslut kändes det som om jag hade grepp om vägen i alla fall och tänkte att jag ju bara kunde följa Tomas fotspår ifall jag inte hittade.

Sagt och gjort så begav jag och Ebba oss iväg ut i skogen. Fick till jättemycket bra träning på vägen bort till skogen med intressanta spår och doftfläckar så jag var nöjd och glad.

Kom in i skogen och såg mycket tydligt Tomas fotspår. Jag tänkte att det var väl lika bra att följa de från början så jag inte tappade bort mig, så som en riktig jägare på eftersök kastade jag mig in i skogen (med den enda lilla detaljen att jag följde Tomas bakspår eftersom han gått åt andra hållet).

Vi kom fram till en liten skogsstig där det gått andra människor och spåren delade sig litegrann, men jag tyckte att "det här känns rätt" och fortsatte efter några fotspår längre in i skogen. Svänga vänster kändes rätt och de fotspåren såg stora och bra ut, så det blev säkert jättebra.

Mhm, det där med att "kännas rätt" kanske inte alltdi är så bra. Framförallt inte när man redan har vanan inne att lägga hundrametersspår till hunden i över två timmar tack vare att jag inte hittar tillbaka samma väg ens där... Men fotspåren såg som sagt stora och bra ut, gick åt fel håll och tre hundar såg ut att ha skuttat och farit omkring bredvid.

Ju längre in i skogen jag kom, desto mer undanflykter kom upp i huvudet för varför fotspåren inte längre följde det mönstret. De såg äldre och äldre ut (men nu hade det ju gått ett bra tag sen Tomas gick där eftersom han gått åt andra hållet), de gick ibland åt samma håll som mig (men han kanske blev tvungen att vända om en bit...), de tre hundspåren reducerades till ett (de andra hade säkert sprungit in i skogen) och så vidare...

Efter en bra stund, några älgkadaver och flera "Ronja-Röverdotter-med-foten-hos-rumpnissarna-händelser" så gav jag upp. Mitt i skogen med fotspår åt alla håll och inte ett enda hundspår konstaterade jag att jag inte är så värst haj på det där med eftersök och ringde Fanny och frågade var 17  jag var nånstans. Hade passerat en hästgård och genom en hästhage mitt i skogen och stod nu med ett gult hus synligt på höger sida, en skogsbacke ner och massa, massa tät skog bakom mig. Hm...

Tomas konstaterade att jag antagligen var vid Mörk, ca 4 kilometers bilväg från dem. Mörkret började falla och hela jag kändes redan som överkokt spaghetti (framförallt eftersom jag varit en hel dag i strålande sol). Jag tog mig ner till en grusväg och började gå för att ta mig ut till asfaltsvägen där Tomas kunde komma och hämta mig. När jag kom ner på grusvägen förstod jag verkligen min systers känsla av att gå på en grusväg och inte veta om man kommer längre in i skogen eller närmare stora vägen. Tack och lov såg jag snart lyktorna från Tomas bil, han hittade en trött och (som vanligt) förvirrad praktikant med en hund som säkerligen hade "the time of her life" (levde väl fortfarande på att få ha sniffat på älgkadaver och alla andra nya, trevliga dofter som finns i skogen).

Behöver jag säga att det var skönt att få sätta sig i en varm bil? Kom tillbaka till gården och tittade på kartan var jag hade varit någonstans och genom skogen var det inte SÅ långt, men man ska ju hitta också. Nästa gång ska jag safea (hur sjutton stavar man det på svengelska?) lite mer, tror jag gick på tok för djupt innan jag svängde. Kan ju dessutom tillägga att tanken var att jag skulle komma fram nån kilometer till vänster om stället där jag gick in, men kom alltså fram ungefär 4 kilometer till höger istället. Önskar mig en gå-GPS, det är välbehövligt (för mig, inte för Ebba kanske som med all säkerhet njuter av att vara bortvirrade i skogen ett par timmar).

I morgon tar vi sovmorgon!

God natt! 

Måste skriva ett positivt inlägg också.

I morse sparade vi tusen kronor genom att skotta planen igen. Det hade inte snöat så mycket sen i går kväll så vi behövde inte skotta om. Längre fram på förmiddagen blev det så underbart väder så all snö var borta från de skottade områdena framåt eftermiddagen, så nu är det blött och härligt igen. Skönt med barmark igen, väldigt skönt. Nu behöver man inte vara rädd för att trampa ner i vattenpölar som döljer sig under snön.

Idag var det tränarutbildning som stod på schemat och några teorilektioner blandades med lek, på alla möjliga sätt, i massor! Mycket skratt blev det. Kul att träffa massa nya människor från olika delar av både Sverige, Norge och Danmark. Svårförstådd norska, tomasnorska (d.v.s. relativt lättförstådd), skånska, stockholmska, göteborgska, danska... Inte undra på att man är lite slut i bollen...

Generalrepetion på Ebbas liggmarkering blev det också nere på plan och den gick b r a. Blev riktigt bra att göra det med medhjälpare, allt blir så mycket tydligare och jag behöver inte hoppa omkring och hålla på. Man kunde nästan se hjärncellerna rynka på ögonbrynen där inne i varghuvudet. Får se om det går lika bra i morgon med all nervositet som lär komma som ett brev på posten. Får tänka mitt mantra "nu får vi se hur bra vi kan vara med alla människor runt omkring" eller "nu får vi se hur bra vi kan göra detta på en lerig plan" eller "nu får vi se hur bra det går när matte håller på och skiter på sig samtidigt som vi tränar". Det kommer nog gå finfint ska ni se, eller ska jag se.

Som sagt, tolv på natten modus. Modus är ett sånt riktigt bra ord på norska som det verkligen inte finns någon bra översättning till på svenska. Mer om det en annan gång, kanske i morgon. Har massa såna bra norska uttryck jag vill dela med mig av, samt några lite mindre bra (d.v.s. märkliga).

Hm, godnatt.

Eller, ja... Hörde nånting om 10-15 grader varmt i Sthlm i helgen - låter inte helt fel om du frågar mig. Men prata inte om det så högt så jag hör är ni snälla, jag ska hålla min positiva anda uppe tänkte jag, försöka duger.

I morgon blir en spännande dag, ska sova snart så jag är pigg(are) och glad(are).

Det har snöat hela dagen här och vi hade många, många förslag på vad vi skulle göra åt planen. Hela veckan har bekymret varit att den varit för blöt, nu var bekymret ett annat om man säger så...

Skulle vi ut och träna hundarna allihop på plan så vi trampade ner all snö? Nej, det förslaget gick bort då snön var väldigt tung att gå i och inte motiverande för bra lydnadsträning (i alla fall inte för mig).

Ta ut en plogbil? Nej, det förslaget gick också bort då planen varit så blöt innan och risken att den blev sönderkörd var ganska stor.

Således, vi gick ut och skottade själva på kvällskvisten och under tiden kom jag på tusen fördelar med att skotta snö. Den största av alla är alla pengar man sparar!!

Tänk bara:

Plogning 500 kronor

Gympass 250 kronor

Fysträning av hund 150 kronor (ungefär vad t.ex ett simpass kostar)

Sömntabletter 150 kronor

Summan av alltihop: över tusen kronor sparade på en halvtimmes skottning, inte illa om jag får säga det själv!

Nackdelen: Nu snöar det lika mycket igen, får se i morgon bitti om allt arbete är förgäves. Men se det positivt - då sparar vi ju över tusen kronor till! Keep snowing!!