Har haft en väldigt lugn dag i dag då vi alla återhämtat oss lite efter fyra dagar med tränarutbildning. Askari har fått träna lite hoppteknik. Enligt Fanny har han bra teknik på låga hinder men på högre blir han lite osäker. Måste antagligen bara få mer lärdom i hur han ska taxera och var han ska hoppa av för att få in självsäkerheten även på höga hinder. Med mer hoppteknikträning kan vi förhoppningsvis åtgärda alla förnedriga nerdrag vi fått för "slår i" på lydnadstävlingar.

Krypet går framåt även om Mr Confused har lite svårt att fokusera på just ett beteende där. Han blir lätt väldigt, väldigt aktiv i shapingpassen och jag vet inte om det är en för stor utmaning för honom med ett så lugnt beteende som kräver så mycket teknik och precision. Vi får se var det bär av, om det går helt åt fanders tror jag mest det är mer shapingvana som behövs för att få till även det.

Har gjort en inbjudan till träningstävlingar hos Fanny och Thomas i deras nya hus i Sverige. För er som bor i närheten av Örebro (Bella, Bea, Petra, Emilly? Fler?) kan jag verkligen rekommendera er att åka dit, ett ypperligt tillfälle att få tränat på tävlingssituationen på helt ny plats. Mer info finns på www.klickerklok.se

Annars har det inte varit så mycket idag, nu sitter vi i köket och snackar skit och äter Ben & Jerrys. Jag gillar. Guling och jag delar rum med en dretgullig gul shipperke i natt, det du Börnis!

So long!  

...på den här veckans tränarutbildning. Det är ett härligt gäng som går steg 2 med ett lika härligt och brokigt gäng hundar. Under veckan har de fått fokusera på tävlingsträning, träning med störningar och att jobba fram nya moment utifrån sin egen målsättning (alltså bland annat det som vi kommer jobba med på min lydnadskurs i augusti).

Det är alltid kul med kursare när man ser framsteg och att de utvecklas, inte bara på dessa fyra dagar men också sen sist jag träffade dem (i april). Bland annat är det en labradortik med på kursen som är reserverad mot människor, men det har skett en stor förbättring i hennes förhållande till människor sen jag såg henne i april. Sånt är kul att se. Likaså att träffa Mac Tabby som bara var liten ullig bäbis när jag träffade honom sist men som vuxit enormt sen dess. Det kan man i och för sig säga om Pouge också.

Nu laddar Thomas och jag för lydnadsläger nästa vecka och Fanny för massa agilitytävlingar. Det är fullt upp!

Vi har tränarutbildning steg 2 här i Norge för ett härligt gäng med både svenskar och norrmän. Det har pratats mycket om tävlingsträning, störningsträning i tävlingssituation och att proofa beteenden. Idag var näst sista dagen och fartträning har varit tema för dagen, massor av inkallningar, targetskick och apportåtergångar.

Vi började dagen inne idag då regnet fullkomligt vräkte ner, men nu på eftermiddagen är det så varmt och soligt att jag bytte om till shorts och fick nån form av solsting. Vädret har varit riktigt skumt den här veckan. I måndags natt vaknade jag av att det regnade in på mig genom fönstret, men sen var det uppehåll hela dagen. I går kom det en del regnskurar men i går kväll tittade till och med solen fram litegrann. I morse regnade det igen och nu är det blå himmel. Ja, ingen har väl någonsin påstått att Norge är ett land med alla indianer i kanoten så att säga.

I kväll ska vi grilla ihop med tränareleverna, det ser ut att bli en riktigt härlig kväll. Hoppas vädret håller i sig, man vet ju aldrig.

So long!

Jag och Askari sitter på ett mer än överfullt intercitytåg mot Oslo. Det är ungefär 100 grader varmt och jag vill inte hälla i mig allt för mycket vatten då mina toalettmöjligheter inte är de bästa. Askari ligger med kylduk men dricker bara ett par droppar åt gången. Ångrar så mycket att jag inte gjorde i ordning nåt mer smakligt så jag kunnat lura i honom vätska.

Han njuter i alla fall av resan. Resenären mitt emot och han har fattat tycke för varann och sitter och pratar och myser. Han har legat lugnt på golvet och sovit hela resan med huvudet på hennes fot eller i hennes väska -pinsam smiley- Skönt att han är lugn.

Inte bara värmen som gör att jag längtar efter att vara framme. Jag ser så fram emot att få träna massa hund igen, det har blivit lite mindre av den varan de senaste veckorna med Wiraspelen och allt som hör därtill, samt en sjukling till Ebba. Nu ska jag komma igång igen.

Allt för nu, nästa gång vi hörs är jag antagligen utomlands då.

Shejpa

Underbar cocker som tyvärr hade ont i ryggen vilket gjorde att jag inte fick möjlighet att se henne in action på agilitybanan. Däremot har vi gått promenader tillsammans och haft många gosstunder när hon fått värmebehandling. Shejpa var på återbesök hos veterinären igår och är nu friskförklarad och fit for fight igen.

Pogue

Nästa underbara cocker som jag kärat ner mig i totalt. Något mer passande smeknamn än ”Masken” kan han inte få, då han är väldigt maskig på alla sätt och vis. Retrieverhälsningar med vift på hela kroppen och hal som en ål, framförallt när man öppnar en dörr han inte bör gå igenom. Har fått följa hans första stapplande steg i såväl lydnads- som agilitykarriären, något jag kommer minnas när han blir en stjärna i framtiden.

Squid

En mycket speciell liten krabat som alltid håller charmnivån uppe i allt hon gör, hur jävligt det än må vara. Squid har en förmåga att vara överallt, ha allt som går att ha och vara så go som bara en orange border collie kan bara. Jag har fått vara med i Squids träning till framtida bruksstjärna genom att ligga sökfigge, träna föremålsplockande och gå hennes första spår, och även haft ett flertal mer eller mindre våldsamma hångelkalas.

Pi

Om Squid är hångelglad vet jag inte riktigt hur man ska beskriva Pi. Sätter man sig på golvet i samma rum som henne kan man ju räkna med att inte komma upp i första taget, i alla fall inte förrän man fått setterpussar och setterkramar i massor. Allt medan svansen går i hundraåttio! Pi är en otroligt söt och go setterflicka med väldigt mycket lång päls (hon skapar photoshopbekymmer…). Jag har fått hjälpa Thomas med hennes apporteringsträning och trots mina bristande kvaliteter som dummiekastare har det gått riktigt bra.

Pax

Ju mer jag umgåtts med denna skäggiga krabat desto svårare har jag att förstå hur Lina kan tycka strävhåren är de minst attraktiva av de tre hårlagen på vorsteh, charmfaktorn är ju nästan lika hög som hos Trazzel! Pax hade dock en väldigt jobbig period under dessa veckor eftersom det fanns tre löptikar i huset, mot slutet av sista veckan hade han ropat så mycket efter sina kärlekar att han tappat rösten.

Missy

Missy verkar vara en riktigt häftig hund, intensiv i allt hon gör – en sån som kan springa 40 gånger till rutan utan att tröttna och utan att tappa intensitet, snarare tvärtom. Kanske just av den anledningen jag gillade henne så mycket? Springgalen, badgalen, bollgalen och helt underbar att gå löspromenader med. Hade jag inte redan haft en bitch här hemma hade jag nog smugglat med henne i resväskan. Det hade jag nog i och för sig kunnat göra med flera av Fanny och Thomas hundar ;)

Pavlov

Belgare har ju en förmåga att flippa på saker och ting. Jax flippar på torkställningar, Askari flippar på kortlekar som blandas, för att bara nämna några exempel. Pavlov, en belgare i border collie kropp, flippar på spadar! Riktigt smart är han också (där kanske belgarlikheterna försvann?). Kasta en boll åt Pavlov & Missy och Missy kommer göra allt för att hitta den. Pavlov däremot håller sig lite i bakgrunden – tills Missy hittat bollen, då kommer Pavlov sno den ifrån henne och ta åt sig äran för förtjänsten. Det kallar jag smart hund.

På väg hem från en tre veckor lång (kort) praktik hos Fanny och Thomas i Norge, har ganska nyligen passerat norsksvenska gränsen (nyligen om man räknar från när jag började skriva i alla fall).

Tänkte summera mina upplevelser litegrann, har skrivit ett inlägg om mina upplevelser med hundarna också, men batteriet på datorn håller på att dö ut så jag satsar på att publicera det här först och främst.

Tränarutbildingar, lydnadskurs, grundkurs, handlingskurs och privatlektion

Det är vad som har stått på kursprogrammet de här tre veckorna. Mest intressant var nog teorikvällen på handlingskursen eftersom allt där var helt nytt för mig och riktigt spännande att lyssna och se film på.

Tränarutbildningarna har också varit toppen eftersom man får en möjlighet att lära känna deltagarna lite bättre över två heldagar, samt att ambitiösa och engagerade deltagare inbjuder till intressanta och livfulla diskussioner. Överlag tyckte jag många deltagare på tränarutbildningarna var väldigt mycket för att analysera och komplicera saker och ting, vilket kan vara frustrerande men samtidigt intressant att få höra hur folk tänker kring hundträning och allt vad det innebär. En sak är säker och det är att lek skapar mycket känslor, men under dessa veckor har jag till min förvåning upptäckt att det inte alltid behöver vara samma känslor hos hund och förare. Ut och släpp lite hämningar, men hitta även balansen till regler som bara är till för att förenkla saker och ting! Ser fram emot att träffa tränargängen igen i sommar.

Lydnadskursen var det första jag fick vara med på när jag kom till Norge och de deltagarna fick jag träffa på tre tillfällen. Det var kul att se en utveckling och stor positiv förändring på samtliga deltagare mellan första och sista träningstillfället.

Träning med Ebba

Praktiken har gett mig massa inspiration att ta med mig till min träning. Bland annat det här med rutiner; (semikolon, Thomas!) belöningsrutiner, felrutiner, shapingrutiner och passrutiner. Sånt som jag inte alls varit konsekvent med att använda tidigare men definitivt kommer göra framöver. Vara tydlig med vad som blev rätt och vad som blev fel och sudda ut frågetecknen som så ofta blir.

Shapingrutinerna är nog det mest revolutionerande för vår träning, något jag inte haft en tanke på att använda tidigare. Korta pass, max fem minuter, och lekpaus mellan var tredje-femte godbit. Full fokus genom hela passet och lösa upp med lek för att ”skaka loss” lite och ta paus i koncentrationen, samt hålla intensitetsnivån på rätt nivå. Det har verkligen gjort skillnad.

Förr kunde jag driva på och shejpa i säkert tjugo minuter, jag tycker synd om min hund när jag tänker tillbaka på det – hur orkade vi hålla fokus? Hur klarade jag av att klicka med samma precision den 19:e minuten som den första? Gjorde antagligen inte det och det är därför shapingen inte gått framåt lika snabbt som den skulle kunna göra och därför jag lagt trixträningen mer och mer på hyllan. Nu har vi tagit upp den igen och tränar för fullt på att ligga på rygg med tassarna ihop, liggmarkering av föremål, trampa med framtassarna i takt m.m Roligt är vad det är!

I lydnadsträningen ska vi plocka in mer och mer shapingtankar, låta henne ta mer ansvar även på lydnadsplan och inte bara hemma i köket. Träna mer och mer kedjor och verkligen få henne att jobba för sina belöningar och på så sätt även känna när hon går miste om den.

Ebba har under praktikens gång fått testa på att äta färskfoder, Vom og hundemat samt kalkonhalsar. Hon har funkat riktigt bra på det fodret (inget som är förvånande) och jag hamnar i ett ännu större dilemma över vilket foder hon egentligen ska äta i framtiden. Vill flytta hem och skaffa frysbox.

Jag som instruktör

En sak är i alla fall säker, ska jag bli instruktör (och en hållbar sådan) måste jag träna upp mina ryggmuskler. Blev helt slut av att stå upp på kvällskurs som varade ett par timmar, då är det illa!

Till sommaren åker jag tillbaka, ska bli härligt att se gården i sommarskrud med egna ögon och inte bara på bilder.

Tack Fanny och Thomas för en lärorik praktik under tre trevlig och roliga (i sin svenska betydelse) veckor. Som ni alla andra ser har vi hunnit med en hel del.

Nu packar jag ihop datorn och loggar ut från det trådlösa nätverket på den klickerklokska gården för den här gången. Om två timmar går tåget, känns vemodigt. Väskorna är packade, bara datorn som ska ner i ryggsäcken så är jag klar sen. Om en timme åker vi till Oslo, men innan dess ska vi ut och träna lite lydnad. Suga ut det sista av praktikens allra gottaste :D (nog den skönaste meningen jag skrivit på länge). Nästa gång jag hörs i cyberspace är jag på svensk mark igen.

Idag var det teorikväll på handlingskurs enligt Greg Darrets handlingssystem, och jag börjar mer och mer inse vilken vetenskap det här med agility är...

Mina kära skolkamrater kommer tro att jag slagit i huvudet, men vilken spännande gren det verkar vara. Jag förstår egentligen inte varför jag aldrig satsat på agility, kanske just för att det är så svårt och går så fort, på samma gång! Är nog mer den eftertänksamma typen som vill kommendera, peka, dirigera, sitta på en A-station eller följa efter i en lina. Lat, helt enkelt. Eller så är det helt enkelt så att jag aldrig lärt mig vad det egentligen handlar om, gett det en ärlig chans.

Jag har en gång varit en sån som rynkat på näsan och sagt "hur svårt kan det vara?". Jag har tagit tillbaka det hundra gånger om sen dess. När man hör (seriösa) agilityfolk prata om sin träning så inser man att det är en sport värd all den aktning den kan få, och framgångsrika utövare förtjänar stor respekt för det de gör. Jag kan inte säga annat än att jag är imponerad.

Får väl se om även jag kan ge det ett ärligt försök nångång, när jag kan tänka mig att lämna plats bland lydnads- och brukstränandet. Även de mest motsträviga kan ju vända om, så länge man inte börjat med IPO så är man ju öppen för input.