Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Hund

Av Carro - 7 februari 2012 14:19

Häromdagen fick den lilla majshunden för sig att han skulle skrämma bort grannens traktor som höll på att ploga och i morse var det grannen på spark i morgonmörkret som skulle bort, bort, bort. Dådkraften är det inget fel på. Självbevarelsedriften däremot, kan diskuteras. 


Han har jättesvårt för passivitet, jättelätt för ljud, känns just nu totalt obildbar, sover inte på nätterna och går lika gärna med katterna på vandring som med oss på promenad. 


Livet med en ulligullig 7 månadersgrabb. Inte alltid en dans på rosor.


Men jag står fast vid att det är tusen gånger lättare att ha en dvärghund än en brukshund. Men det kan också vara precis den inställningen som gjort honom så Överjävlig. 


Fast jag älskar honom ändå. Massor faktiskt.

Hund · Kaj
ANNONS
Av Carro - 6 februari 2012 15:44

Jag avslutade förra inlägget med att jag ville att hunden ska låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet. Det är även något jag tränar separerat från galoppen ut som en del i att vända sig bort från belöningen och för att hunden ska kunna hitta en riktning rakt ut från mig och låsa sig fast vid den. Just riktningen upplever jag som en av svårigheterna med momentet och jag tycker det är mycket lättare att börja jobba med förståelse för riktning i stillastående än att börja med det i rörelse. 


Jag kan även här börja med att låta hunden låsa blicken framåt mot en leksak/godbitsskål/annan belöning, plattform eller target men jag vill snabbt jobba bort den hjälpen och få hunden att låsa blicken mot ingenting, rakt ut från mig.


Med hjälp

Jag kan börja med att kasta iväg en leksak eller lägga ut en target, hålla hunden i halsbandet och klicka och släppa fram hunden till belöningen/kasta belöningen när hunden låser blicken mot den. Ganska snart vill jag se att hunden låser blicken framåt i förväntan om en kastad belöning eller mot en förväntad target och då kan jag plocka bort hjälpen och fortsätta till att jobba utan hjälp. Min rekommendation är att börja utan hjälp på en gång, med bra belöningsteknik (som jag pratade om i förra inlägget) går det oftast lätt att få fram ändå. 


Utan hjälp

Här börjar jag antingen med hunden vid sidan eller mellan benen. Om jag sedan tidigare lärt hunden att ställa sig framför mig med rumpan mot mig (vilket jag ska prata mer om i nästa inlägg) kan jag börja där. Annars står jag med hunden vid min sida eller mellan benen med belöningarna redo och kastar framåt så snart hunden vänder bort blicken från mig. Ett tips kan vara att ha belöningar i båda händerna så belöningen kan komma från det håll hunden inte förväntar sig för att få den rakare och rakare. 


 


När hunden börjar bjuda på att vända bort blicken och håller kvar den så pass att jag hinner leverera belöningen (återigen - kasta först och klicka sen så belöningsplaceringen blir framåt för att ytterligare förstärka riktningen och hjälpa hunden till rätt beteende) så hjälper jag den till att låsa blicken längre och längre stunder med hjälp av omvänt lockande och störningar. Jag kan t.ex ta en godbit i ena handen och börja föra mot hundens mun. Hunden ska fortsätta hålla blicken framåt ända tills den får godbiten i munnen eller hör klicket. Om hunden vänder upp huvudet för att möta godbiten för tidigt tar jag bort handen och låter hunden bjuda beteendet på nytt. Mer om inlärning av omvänt lockande finns här. hundIDs bibliotek


Med hjälp av omvänt lockande kan jag nu få hunden att bjuda längre och längre stunder på att låsa blicken framåt. Jag lägger då på svårare och svårare störningar, låter hunden stå utan störningar, lägger in plötsliga störningar och andra försvåringar. Jag vill gärna överträna det här, då jag tycker det ger bra kunskaper till att få fram framförgående och saktagående till bruksets framåtsändande men även för att jag tycker det ger bra stabilitet i momentet.


Med en annan typ av hjälp

Jag kan även jobba med hunden på en plattform, en förhöjd target där hunden står med hela kroppen. Först vill jag shejpa fram att hunden bara ställer sig på plattformen vänd bort från mig och därefter börjar jag shejpa fram att blicken låser sig framåt. Mer om det i nästa inlägg.


Låsa på rutan

Att låsa blicken framåt mot ingenting tycker jag är en ovärderlig kunskap för riktningsförståelse, säkerhet i momentet, fokus bort från mig, lämna belöningar och till bruksframåtsändandet. Till tävlingslydnadens ruta vill jag även lägga till att hunden kan låsa blicken mot själva rutan för att kunna använda som rutin och riktningsvisare i klass 2 och 3 och för att hunden ska hitta rätt riktning i elitklass. Om det är svårt att få fram kan man börja med att jobba med att låsa blicken mot en hjälp (som jag beskrivit tidigare i det här inlägget). Risken är dock att hunden får en förmåga att rikta sig mer mot ett föremål (det vill säga EN kon) istället för mot en riktning (hela rutan) om man jobbar med hjälper. Mer om riktningar mot rutan kommer i senare inlägg.  


FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #2

  • Springa rakt ut i ingenting
  • Springa till bur/plattform/leksak/target
  • Vända sig bort från belöningen
  • Komma tillbaka med kastad leksak
  • Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
  • Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
  • Låsa blicken mot leksak/annan belöning/target
  • Låsa blicken mot ingenting
  • Hålla blicken låst med omvänt lockande och störningar
ANNONS
Av Carro - 6 februari 2012 15:10

Jag har flera vänner som jobbar och sliter sitt hår med momentet "rutan" där hunden ska springa till en 3 x 3 meter stor ruta markerad med koner och plastband. Jag hade stora problem med det här momentet med min Ebba och det kändes som att hon aldrig blev riktigt klockren och säker i momentet. Med Sid har jag jobbat på ett helt annat sätt och fått ett klockrent sändande redan från första träningspasset. Han har även ett bruksframåtsändande som börjar se riktigt, riktigt snyggt ut. Framåtsändande av alla dess slag har gått från att ha varit en akilleshäl till att bli ett av mina absoluta favoritmoment, som jag även håller specialkurser i. Jag tänkte bjuda på en serie inlägg med lite tankar kring hur jag jobbat, det första kommer idag och handlar om den grundligaste grundfärdigheten till alla typer av framåtsändanden. 


Jag jobbar mycket med olika förkunskaper som egentligen inte har någonting med själva momentet att göra, men som är bra färdigheter att ha i bagaget när det är dags att börja lära in momentet. 


Den allra viktigaste förkunskapen för just sändande till ruta tycker jag är "spring bort från mig rakt ut i ingenting". Det är en ack så underskattad grundfärdighet. Man kan börja med sådana framåtsändanden till bur, till plattform, till leksak eller till en target för att snabbt få fram rätt beteende (eller som en förkunskap till att kunna "springa bort från mig rakt ut i ingenting"). Jag tycker det är enklast att få fram det på promenad och jag bygger i stort sett hela grundträningen på promenaden innan jag plockar in den på appellplanen. Jag tror att många hundar har så hög förväntan på att alla roligheter sker i närheten av sin förare när man kommer ner på appellplan (och hela klass 1 går ju ut på att hunden ska söka sig mot, med och till föraren så har man tränat klass för klass är det inte konstigt att hunden har dessa förväntningar). Det kan kännas som en fysisk omöjlighet att få hunden att springa bort från mig som förare, när det egentligen handlar om att hunden håller sig där den tror det lönar sig mest.


Alltså, genom att börja träningen på promenaderna utnyttjar vi hundens (brist på) förväntningar och har stor chans att få fram rätt beteende. Jag har en boll i ena handen, klicker i den andra och kastar bollen över hundens huvud när den springer bort från mig. Om hunden inte springer iväg händer ingenting annat än att vi fortsätter gå promenad. Har jag en hund som blir väldigt fixerad vid bollen kan jag börja med godbitar. Jag kan även jobba parallellt med att vända sig bort från bollar och godbitar i andra situationer för att göra det ännu enklare för hunden att komma på rätt spår.


Jag försöker kasta först och klicka när bollen/godbiten uppenbarar sig framför hunden. Hunden hör alltså klicket samtidigt eller precis innan den får syn på bollen/godbiten. Det gör att jag får en hund som inte vänder upp mot mig när den hör klicket utan snarare accelererar framåt i väntan på sin belöning. Det här kan vara knepigt att få till rent kordinationsmässigt, men det är en träningssak som man kan jobba med även utan att blanda in hunden. 


På den här filmen ser man ett bra exempel på när hunden fortsätter framåt efter klicket. Sid fortsätter galoppera tills han får sin boll. Den här förkunskapen använder jag alltså även till inlärningen av hopp över hinder.


http://www.youtube.com/watch?v=o_s52cfXO5M


När hunden bjuder på galopp framåt så fort jag tagit emot bollen börjar jag hålla i halsbandet och "ladda" innan jag släpper. När hunden börjar springa framåt så snart jag släpper halsbandet (vilket bör ske på en gång) så börjar jag lägga in kommandot precis innan jag släpper. Jag vill gärna se att hunden låser blicken framåt så fort jag tar i halsbandet och startar direkt på släpp eller signal samt fortsätter behålla blicken och fokuset framåt tills belöningen kommer. 



FÖRKUNSKAPER TILL FRAMÅTSÄNDANDE/RUTAN #1

  • Springa rakt ut i ingenting
  • Springa till bur/plattform/leksak/target
  • Vända sig bort från belöningen
  • Komma tillbaka med kastad leksak
  • Låsa blicken framåt när jag tar i halsbandet
  • Att jag som tränare kan tajma bollkast och klick
Film · Hund · Lydnad · Sid
Av Carro - 3 februari 2012 15:41

Ute vräker snön ner, vilket ogillas. Jag ligger i soffan framför brasan med bråkig mage. Jag eldar så det blir sisådär 40 grader så hundarna håller sig lugna och snälla trots sina tråkiga liv. 


hundIDs hundkurser har fått ny hemsida och flera nya kursteman har satts upp. Följande kurser är planerade för våren 2012:


Filtkurs, start 5 mars.

Inkallningskurs, start 14 mars.

Plattformsträning, 14 april. (i samarbete med DailyDog).

Valpkurs - rivstart, start 28 april. (i samarbete med DailyDog).

Belöningsutveckling, 5-6 maj. (i samarbete med DailyDog).

Framåtsändandekurs (bruks och lydnad), 9 maj.

Fritt följkurs, 9 maj.

Lydnadsläger, 9-10 juni.


Spana in www.hundid.se Jag är riktigt nöjd med den nya designen.


Nu ska jag återgå till att göra ingenting och tänka på allting.

Av Carro - 30 januari 2012 17:47

Även igår gav jag mig ut på skidorna men den här gången på åkrarna hos mamma och pappa. Den ursprungliga planen var Hallstaviks golfklubb men den slopades, vilket var tur för Sid var helt galen. Han släpade mig runt hela uppvärmningspromenaden, skällde som en tok när skidorna väl kom på, vilket han bara gör när han är extremt upphetsad, och tvärnitade regelbundet för att gräva i marken i äkta överslagsanda. Djupa andetag, en del mer eller mindre uppmuntrande tillrop ("MEEEEN SNÄLLA! Ge dig nu!") och tre varv runt åkern i lössnön senare så började det gå riktigt skapligt. Det var massa viltspår på åkern som var intressanta första varvet, men som han sprang över utan vidare så snart vi kommit igång. Det är märkligt det där att det verkar som att ju mer jag fokuserar på viltspåren desto mer intresserad blir han...


Efter ett par kilometer var jag helt mör i benen och gav upp. Nästa gång jag ska uppåt Hallstahållet, vilket blir om två veckor, SKA jag ut på golfbanan. 


Idag var min plan att Sid skulle få vila men ju vackrare väder det verkade bli desto mer sugen blev jag på att ge mig ut på skogsvägarna. Dock satte ett ovälkommet magkrig och en blixtrande huvudvärk stopp för de ändrade planerna. Sid och Kaj har alltså fått sig en rejäl vilodag idag, vilket jag försöker intala mig bara är bra för dem.


På eftermiddagen fick de leka lite i hundgården medan jag försökte peta i mig lite mat och på vägen in så pillade jag fem minuter lydnad med de båda två. Sid fick träna utgångar i saktagåendet och gick så himla fint. Vi tränade även ingångar från olika vinklar i hög aktivitetsnivå och jag ser en väldigt tydlig röd tråd där ingångarna blir sneda när han vänder upp för tidigt. Ett par klick för att söka sig djupt in på vänstersidan före vändningen och vi fick alla repetitioner rätt. Härligt när man kan lösa träningsknutar på bara ett par minuter. 


Kaj fick springa ut från mig och få klick och belöning framåt. Har känt mig låst att inte kunna påbörja det eftersom jag fortfarande inte tagit tag i det där med att komma tillbaka med bollar. Idag körde jag hela mini-frolics och kom även på att Kråkas maine coon-mat borde funka nästan lika bra som kulkorv. Egentligen borde vi inte ha tränat framåtsändande alls eftersom det bara står en sak på planeringen just nu: stå stilla. Majsdjuret ska ju ställas ut om tre veckor. 


Tio minuter ute med hundarna gjorde mig helt slut och faktiskt hundarna likaså. Sid är nog ganska trött i kroppen efter helgens bravader men kan inte riktigt erkänna det så länge huvudet går på högvarv. Som min kloka syster uttrycker det "han har nite spring i benen, han har spring i hjärnan".


Fredrik kom hem med den svarta virvelvinden som hälsade genom att kasta sig upp i soffan och borra ner klorna i mitt ansikte. Respekt? Jag stannade hemma med alla tre hundarna medan Fredrik åkte på kursen i kommunikation och beteende själv ikväll. Det känns jättekonstigt och jag vill bara att han ska vara på väg hem snart så jag kan få rapport från alla möten för att därefter ringa upp Åsa och få rapport från samma möten av henne. 


Min mage har ballat ur totalt och gör jätteont, liksom huvudet som inte riktigt har hängt med under hela helgen. Jag har känt mig väldigt trött och stressad senaste veckorna och ett par dagar hemma känns som att det kommer göra jättegott om jag bara kan koppla av. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kan vara tillbaka på jobbet på onsdag, jag börjar redan bli tokig av att gå hemma och inte orka göra någonting. 


En riktigt god nyhet idag är att bolagsverket nu godkänt det nya företagsnamnet och därmed går min enskilda firma hundID i graven. Numera är jag styrelseledamot i Norra Stockholms hundcenter [hundID] AB. Så stolt så jag nästan spricker, hur ska jag då känna mig när lokalerna står klara och själva verksamheten är igång? Bara två veckor till konstgräs nu, två veckor...!

 



Ett något splittrat inlägg, men det är ungefär så det är just nu. Stökigt i både bilen, huset, magen och huvudet. Men det ska väl ordna upp sig snart.

Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 28 januari 2012 18:50

Fia här, den finska lapphunden som det ibland pratas om här på bloggen. Det har varit en märklig dag idag som jag känner förtjänade min debut som bloggerska. 


Det började i förmiddags med att vi gick ut på sjön. Jag älskar att vara på sjön när isen lagt sig. När jag var alldeles nykläckt och precis flyttat hit så var vi på sjön nästan varje dag. Då fick jag åka i en bur fastsatt på en spark och när vi stannade vid ett hål fick jag komma ut och leka. Det bästa som fanns var att sno mörtarna som husse använde för att locka till sig gäddorna med och om vi någon gång fick en väldigt liten gädda fick jag leka med den och mumsa på den. Det är lyckliga barndomsminnen det!


Idag skulle vi ut och vittja saxarna för att se om vi fått några gäddor. Skillnaden idag mot för ett år sen var att hela flocken skulle med, alltså även matte, Sid och Kaj. Dessutom är Kajs kompis Måns här i helgen och han skulle givetvis också följa med. Kaj och Måns har aldrig varit på sjön och har noll sjövett. Jag vet att man måste ta det lugnt på sjön, men som de sprang omkring och tokade sig var det lätt att glömma bort det. Matte och husse tyckte jag var för speedad för att få springa fritt, vilket de ju kan ha helt rätt i. Jag var dock inte den enda som var speedad, Sid var tiotusen gånger värre. För att inte tala om Kaj och Måns. 


Mysigt var det i vilket fall. Jag var ganska duktig på att hålla regelbunden kontakt med husse och väldigt duktig på att hålla mig borta från alla lockande viltspår, fast det krävs en stor portion självbehärskning. Vi fick en gädda, en ganska liten en, och jag hann putta på den med tassen och göra några lekinviter åt den innan den hamnade i brödpåsen. En mört fick jag att smaska på också, så min förmiddag var gjord. Sen råkade jag tappa den, varpå Måns stal den och sprang runt och åmade sig med den i munnen och svansen i vädret. Han förstod aldrig hur god den är att äta och jag fick inte chansen på nytt. Typiskt. 


Sen fick vi ligga i bilen med kupéfläkten snurrandes och mysa medan matte och husse åt våfflor hos husses föräldrar. Jag och Sid fick dela burhalva. Det är inte ofta vi får det, för Sid vill helst ligga ifred. När vi väl är tillsammans har vi väldigt mysigt. Eller, jag har i alla fall. Jag tycker mycket om min storebror. 


När vi kom hem var matte och husse väldigt uppspelta över några märkliga föremål de tagit med sig från husses föräldrar. De satte på mig och brosan varsin sele (jag fick en ny igår, en gul Hurttasele som blev grymt snygg mot min svarta päls) och gick en promenad. Matte och husse hade konstiga skor på sig och husse klagade på att de var så hala att han inte behövde ha några skidor.


Sen satte de på sig någon sorts långa fötter. Jag förstod inte alls syftet, eftersom det verkade bli otroligt mycket svårare att gå med de långa fötterna. De stapplade och skrattade om vartannat och verkade inte ha så mycket styrsel på någonting. Som sagt, fråga mig inte varför för jag förstod absolut ingenting. Sen satte de oss i varsitt midjebälte och så gick vi ut på skogsvägen. Eller, jag gick. Jag vet inte riktigt vad matte och husse försökte göra.


Jag skulle springa med matte. Hon påstod att Sid var så galen och behövde lite mer tyngd bakom sig. Sid verkade inte bekymrad över den extra tyngden utan sprang som en blådåre. Husse fick nån sorts märklig glid på sina långa fötter och de drog iväg hur fort som helst. Jag hängde inte alls med, det var ingen idé att försöka med matte stapplandes bakom sig. Istället passade jag på att nosa ordentlig i vägkanten och undersöka varenda liten pinne som låg på vägen. Man hade gott om tid medan matte försökte få ordning på fötterna. Hon verkade bli lite irriterad när jag stack ner i diket så jag höll mig på vägen, lugn som en filbunke så hon inte skulle bli mer irriterad. Det hjälpte sådär, matte är lite märklig. 


Så försökte jag springa ikapp Sid ett par gånger, då blev hon väldigt glad och tjoade och tjimmade där bakom. Men jag orkade inte så länge, matte blev ju världens bromskloss där bakom. Hon verkade inte riktigt ha koll på hur man fick upp farten med de där långa fötterna. Det verkade i och för sig inte husse heller, men Sid är mycket starkare än mig och bekymrar sig inte så mycket om någonting försöker bromsa honom. När jag insåg att jag inte skulle komma ikapp honom stannade jag så matte skulle kunna vila lite, men då puttade hon mig i rumpan med de långa fötterna. Då började jag hoppa ner i diket och stanna men då gled hon förbi mig och var nära på att ramla. 


På vägen hem var det nedförsbacke och skönt att springa på lite, men då var det en bom rakt över vägen som matte och husse fick lite panik över. Framförallt husse. Han försökte bromsa och tappade då ena foten, vilket resulterade i att den andra långa foten sprang iväg samtidigt som han försökte springa ikapp den med den vanliga foten. Då bestämde sig Sid för att lägga i en högre växel. Det såg så himla kul ut! Husse gjorde om samma misstag ett par gånger och jag insåg att husse i alla fall blev snabbare med de långa fötterna. När vi kommit under bommen andades matte ut och skrattade ordentligt åt husse. Vips så satt hon på rumpan! Husse och Sid stannade och eftersom matte verkade bestämt sig för att vila så tänkte jag springa till de en stund. Det tyckte inte matte, som åkte efter på rumpan med de långa fötterna korsade över varandra. Det var inte så svårt att få stopp på mig, sen hoppade matte på rumpan tillbaka till bommen och hävde sig upp. Efter det körde vi i full fart hem, jag sprang så fort jag kunde i Sids fotspår och det var riktigt härligt. 


Efter en nedvarvningspromenad med brorsorna och Måns, som fortsatt mysa med kupéfläkten i bilen och missat hela spektaklet, gick vi in. Jag är helt slut och har lagt mig på ryggstödet av soffan. Husse ligger i soffan nedanför och tittar på TV. Måns är instängd framför TV:n eftersom han och Kaj aldrig kan sluta leka. Kaj somnade en liten, liten stund men nu går han omkring och letar efter någonting att göra. Han har så svårt att sova utan mig. Sid ligger och sover nedanför mattes soffhörna. Matte dricker rödvin. Jag fick inte smaka. Nu ska husse gå och laga fläskkarré till middag, det kanske jag kan få smaka på. Bäst jag slutar blogga på en gång!

Fia · Hund · Vardag
Av Carro - 14 januari 2012 20:17

Sid har haft semester med sin husse i slutet på arbetsveckan medan jag och Kaj planerat våren tillsammans med Åsa på www.dailydog.se som jag samarbetar med och ska hålla kurser för. Kaj fick träna på att koppla av i ny miljö, vara lugn och tyst på andra sidan rummet från mig och bara hänga. I torsdags sov vi hos Charlotte på Kungsholmen och han fick gå en lång promenad i Rålambshovsparken. Vi mötte både hundar och harar, han var något yvig och ville gärna upptäcka hela världen som fanns inom kopplets radar ifrån mig så fort som möjligt så vi snabbt kom vidare. Han coolade ner sig efter en stund och gick fint i kopplet, tog kontakt och höll position trots störningar. Duktig Majs. Att sova borta gick också bra, helt slut efter en lång dag.


I dag var jag och Fredrik ute och spårade med de stora hundarna. Jag la två spår till Fia och Fredrik la ett långt till Sid.


Fia var helt grym! Hon gick lös hela vägen till spåret och jobbade antijakt och följsamhet enligt skolboken. Fredrik har tränat själv senaste veckan då jag varit borta mycket och jag har inte sett henne ute i skogen sen förra helgen. Jag är riktigt imponerad av deras framsteg! Även spåret gick helt klockrent och hon tuffade på i spårkärnan, plockade grejer och hade ett riktigt fint driv. Fredrik fick jobba med linhantering, att läsa henne och att inte hänga på i det tempot hon ville utan gå med lugna steg och ett lagom motstånd i linan. Sen fick hon gå lös hela vägen hem också och vi utmanade henne genom att jag helt plötsligt sprang iväg bort från dem. Det var jättejättejättesvårt och gick sådär, men vi utvärderade träningen bra och gjorde förändringar som vi såg resultat på. 


Planen var att hon skulle få ta sitt andra spår (som utgick från tomten hemma) direkt om hon gick bra på vägen hem, men hon blir så trött av antijaktträningen så vi lät henne vila medan Sid fick gå sitt spår.


Fredrik hade lagt nån kilometer i skogen bakom huset och vi hade massa viltstörningar. Vissa övergångar checkade han av innan han tuffade vidare och andra brydde han sig inte om alls. Fredrik hade varit jätteduktig med pinnplaceringen och lagt pinnar i samband med viltövergångarna så Sid direkt kunde få belöning för rätt val. Tio pinnar låg ute och vi plockade in alla. Slutpinnen var vi nära att missa då Fredrik lagt den precis före ett dike. Det var riktigt bra placerat eftersom vi märkte att Sid gärna springer på när han kommer till ett dike och kastar sig över på andra sidan för att ta reda på var spåret fortsätter. Pinnar i och precis före diken ska vi köra mer. 


Sid fick även ett uppletande i en korridor på 60 x 15 meter. Föremålen låg på ungefär fem, trettio och femtio meter. Han tog de i ordningen trettio, femtio och fem. Full fart ut och in. Måste träna lite renare avlevereringar bara, nu har han väldigt hög förväntan på att få leka med uppletandeföremålet eller få byta till belöningen på en gång. Detsamma gäller med spårpinnarna. Han tyckte det var roligt att få köra uppletande igen, det var länge sen.


Sen fick Fia ta sitt andra spår. Då var det mörkt och det hade legat 1,5 timme, den längsta liggtid hon haft någon gång. Hon gjorde det klockrent och jag tror spårGuden var med oss idag (eller så var det bara en jäkligt skillad spårläggare). Fredrik började tveka på om hon var rätt och stannade upp, Fia tryckte först på men Fredrik var fortfarande osäker. Då stannade hon upp en stund därute, men när Fredrik fortfarande inte litade på henne så tog hon en lov tillbaka, förbi oss, kollade av där hon kom ifrån för att sedan tuffa vidare dit hon velat hela tiden. Den här gången följde Fredrik med och de dök rakt på en pinne. En helt perfekt belöningsplacering för det trevliga spårbeteendet. Jag önskar att det fanns spårprov i skog som inte innehöll någon lydnadsdel, då Fia är jätteduktig spårhund som spårar riktigt bra trots ganska lite träning. 


I morgon ska vi spåra igen, om det inte kommer en halvmeter snö under natten men det hoppas jag det INTE gör.

Fia · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 14 januari 2012 19:42

I onsdags åkte jag och pojkarna till Kungsör för att träna lydnad med Fanny, Thomas och Maria. Vi ska träffas en gång per månad och coacha varandra mot årets mål. Ett lovande upplägg och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Jag tycker det känns väldigt bra att ha flera som pushar mig vidare i träningen under det här året då jag kommer ha så mycket annat för mig som riskerar att putta ner träningen från prioritetslistan och det vill jag inte. 


I onsdags jobbade jag och Sid på budföringar. Både Fanny, Thomas och Maria fick vara mottagare och vi körde både belöning direkt efter ingången och efter hantering. Sid sprang fort och såg ut att vara lugn och trygg i hanteringen. I de tävlingsmässiga budföringarna var han tveksam på återgången till mig när han inte fått belöning hos mottagaren. Det ska vi fila på till nästa gång, samt baklängeskedja ihop och göra helt tävlingsmässig. Detaljmässigt glömde han bort sitten i utgångsställningen ett par gånger.


Vi körde några inmarscher på plan som kändes jättebra, mycket fint fokus och attityd. Detaljmässigt återkom ingången igen, han var lite för på för att orka jobba in rumpan ordentligt och både vänstervändningarna och ingångarna blev halvdanna med för tidiga sättanden och framtassarna ganska nära mina tår. Jag kände det redan i uppvärmningen men valde att avse från den detaljen och vara nöjd med fokus och engagemang. Och det var jag!


Sista passet körde vi framförgåendet. Han hade lite svårt att hitta en riktning i början och drog åt ena eller andra hållet. De gånger som blev bra var när jag ställde upp honom helt rakt. Ska träna mer på att efter ett par repetitioner på samma sträcka medvetet ställa honom snett och låta honom hitta riktningen ändå. Avvikelsen var dock inte så farlig, nån meter åt sidan bara, och jag släppte igenom det för att äntligen kunna få till en helhet i momentet. Att gå långt var inga problem, när han kommit in i rytmen så höll han den. Maria tyckte han skulle gå på lite mer och det gjorde han när jag gick på lite mer. Jag kan tänka mig att det ger ett mer självsäkert intryck. 


Vi tittade lite på utgångarna i framförgåendet då jag först provade en då jag kommenderade honom fot och därefter "sakta" ("före"). Då hade han svårt att byta tanke. Istället fick han följa frivilligt vid min sida och vänta på sakta-signal och då gick det bättre. Jag tänker mig att köra på frivilliga fotgåenden tills han kan byta till sakta-tanke efter tävlingsmässigt antal meter och därefter lägga på ett "här" eller "fot"-kommando. Kriteriet för att få sitt älskade sakta-kommando ska dock vara att följa fotgåendemässigt vid min sida. Jag är väldigt nöjd med alla delar i hans framförgående och tror hans blivande framåtsändande kan bli riktigt bra. Just sändande-moment var något jag ville lägga väldigt mycket krut på med Sid för att få riktigt bra och det verkar vara på rätt håll, vilket känns härligt, härligt! 


Som avslutning fick vi följa med på en inmarsch till en platsliggning. Sid kändes helt ok i situationen men vi måste träna mycket mer på det. Fick tips av Åsa dagen därpå att träna platsliggning med andra hundar utan att Sid behöver ligga, så just fenomenet "massa hundar ligger på rad och stirrar ut i tomma intet" inte blir något konstigt i sig innan jag lägger krav på att Sid också ska ligga. Det känns som ett bra tips och nu börjar en plan ta form.


Störningsmässigt skötte han sig bra. Medan han jobbade satt det hundar uppbundna eller i bur som han inte reagerade nämnvärt på, inte ens när det skälldes till. Han kunde jobba på trots att det kom och gick folk i lokalen och vi fick flera hundmöten utomhus utan problem.


Han gjorde utfall mot en hund som tränade agility och gjorde nosduttar från kontaktfälten. För kort avstånd, för trött, för lite space, för märklig situation plus att han inte fått bearbeta den hundens entré i hallen ordentligt. Jag ska inte "skuldlägga" mig själv mer än nödvändigt, men det hade faktiskt inte hänt om jag hade varit mer uppmärksam och duktigare på att se att situationen var för svår och inte sätta in honom i den. Den insikten är bra, eftersom den gör att jag kan se hur situationen kan undvikas eller hanteras på ett bättre sätt. Tyvärr kom den insikten efter första utfallet vilket gjorde att jag inte kom in i uppgiftstanke på en gång utan fick ett utfall till direkt efter innan jag kunde börja jobba med honom och få honom att börja bearbeta. Pust! Man lär sig hela tiden och jag får inte hamna i "helvete också"-tankar när det händer, men de allra svåraste situationerna för mig är när han inte får göra utfall. Till exempel i en trång inomhushall. Ytterligare en lärdom: sätt inte in varken honom eller mig i sådana situationer. Vad som gör mig väldigt nöjd är att det fanns minst tio situationer under träningspasset där han antagligen hade gjort utfall för ett år sedan men nu kunde hantera. 


Till nästa gång: 

- Budföringen tävlingsmässig.

- Ihop med hela framförgåendet.

- Hela appellen tävlingsmässig. 

- Riktning i framförgåendet trots snett utgångsläge.

- Vänstersvängar och bakdelskontroll i hög aktivitetsnivå och med heta belöningar. 


Kaj fick inte träna, bara mingla. Han lekte bra men var lite pipig, orolig och hade svårt att koppla ner. Nästa gång ska han få komma in och köra filtträning på mer välplanerad basis. Planen för honom just nu består i stort sett av lek och att vara stilla, samt växlingar däremellan. 


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se