Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Hund

Av Carro - 23 februari 2011 23:31

Det är toppen med träningstillfällen på jobbet. Trots 20 minusgrader tog jag mig ut och tränade framåtsändande på lunchen idag, mest för att jag gjort mig besväret att ta med mig kulkorv till jobbet för just det ändamålet och jag kunde ju inte ha släpat de fram och tillbaka helt i onödan.


Jag är glad att jag gjorde det för träningen gick så otroligt bra! Jag jobbade med att vända upp och starta upp saktagåendet även på avstånd från mig. Han är så himla het på att påbörja gåendet att jag får hjälpa honom massor med omvänt lockande och liknande för att få honom att hålla positionen stilla fram till kommandot eller jag börjar gå. Jag förstår inte hur det kan vara så roligt att gå sakta!


På eftermiddagen blev det varmare och då var det dags för mig att få utbildning på jobbets skrittmaskin. Det var inte så många hundar som skulle gå så jag passade på att skola in Sid i maskinen också, perfekt motionsform under arbetspassen på helgen när det inte blir så mycket annat efter att jag varit på fötterna i åtta timmar i sträck. Sid var skeptisk mot maskinen och de andra hundarna i ungefär en minut och sen travade han på som om han aldrig gjort annat. En riktigt duktig Sid! Chefen skrattade och sa att han var den minst hysteriska malle de någonsin haft i skrittmaskinen, det tog jag som en komplimang.


Han hade duktigt med mjölksyra när passet var klart. Jag stretchade och klämde igenom musklerna och lät även syrran göra detsamma nu på kvällen. Nu känns han

fräsch i kroppen och jag får rekommendationer att köra på så länge hältan håller sig borta. Det tycker jag låter som ett trevligt och vettigt råd.


Nu ser jag fram emot två mer eller mindre lediga dagar, som är ganska välfyllda med jobb med mitt framtida projekt för företaget. Sen ska jag tillbaka till jobbet lördag söndag innan det är dags för kurs med Maria Hagström igen. Full rulle på livet!

Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 19 februari 2011 17:04

Jag sitter i soffan. Har spenderat en och en halv timme att försöka få igång datorn och lyckats sådär. Jag måste verkligen se över om min ekonomi tillåter en ny snart.


Sitter och planerar lite kurser framöver, i lydnad, vardagslydnad och för valpar/unghundar. Har tänkt lägga upp både kvällskurser och helgkurser. Intresseanmäl via hemsidan så återkommer jag med mer information alldeles snart!


Annars då. Jag har slutat köra tidningar vilket känns fantastiskt. Malinutten saknar de långa nattpromenaderna dock, det blir inte så mycket av med det numera.


I veckan har jag jobbat på FHTE hela veckan och stillat mitt schäferberoende som jag upptäckt att jag har. Det har varit L-tester och jag har träffat flera nya bekantskaper. Det är riktigt roligt att jobba en så pass lång period eftersom man kommer in i rutiner och jobbtempo på ett helt annat sätt. Det är slitsamt att jobba heltid bara, har varit riktigt trött på kvällarna. Nu njuter jag av min första lediga helg på evigheter.


Det känns som att Sid har blivit lite åsidosatt den senaste veckan, men när jag ser tillbaka på den ser jag att vi gjort en hel del. I tisdags upptäckte jag att skjutbanan vid jobbet har en stor, plogad parkering perfekt för lydnadsträning så vi åkte dit på lunchen och trände kedjor. Att träna kedjor har verkligen blivit ett naturligt inslag i vår träning och det blir nästan mer träning på helhet än detaljer just nu. Det är i och för sig en fördel eftersom hans kunskapsnivå börjar så sakteliga närma sig tävlingsdags.


Syrran var här en kväll och tränade i köket. Vi skjöt undan köksbord, stolar och mattor och fick på så sätt ganska stor yta att träna på.


Med Sid tittade jag på sättanden och kontakt i svängar. Sättandena får vi fortfarande inte ordning på men har kommit fram till en lösning att prova för hopp-sitt-hopp i alla fall. Jag har ju inga problem att få ut honom på avstånd men däremot svårt att få honom att jobba vidare där ute på avstånd. Därför ska jag fokusera mer på sitten än på att få ut honom på andra sidan framöver och börja lägga belöningar direkt i landningen. Med förväntan på boll direkt efter hindret kan jag tänka mig att han kommer lägga på ett par galoppsprång med blicken sökandes efter bollen för att sedan vända om mot mig. Då ska jag lägga belöningen där och därefter lägga på sitten i vändningen. Det blir framlängeskedjning och risk att få fram saker jag inte vill ha i momentet i framtiden, t.ex dåligt tempo och sättanden tajt intill hindret. Det får visa sig, men prova tänker jag göra. Ger det inte resultat är det ju bara att fundera ut något nytt. Det känns lite löjligt att det ska vara så svårt att få till! Jag har inte helt gett upp tanken på targetsitt heller och ska jobba vidare med att försöka få fram snabba sitt med rumpan istället för frambenen.


Vad gäller kontakten i svängarna är kontakten i utgångsställning så bräcklig att det är där en stor brist ligger, så mer träning i utgångsställning med störningar framöver.


Vi har kört en del föremålssök inomhus på jobbet också, vilket Sid tycker är skitkul. Han plöjer fram bland stolar, bord, TV-apparater, resväskor, hyllor och allt annat bråte som finns därinne med svansen i topp och ett driv i arbetet som är helt fantastiskt. Han kan söka länge utan att hitta någonting med söker ändå på med samma fina attityd och intensitet. Riktigt härligt att se!


Fia växer och frodas och gör succé på valpkurs. Hon är väldigt lättränad och pigg på arbete och Fredrik jobbar jättebra med henne. Hon äter, kampar, bjuder på beteenden och börjar få självkontroll, mindre trevligt är att hon bits något grönjävligt. Jag har aldrig träffat en valp med så stor aptit för människokött. Go är hon ändå tjejen och börjar må mycket bättre nu. Idag har vi varit på promenad alla 4 då hon fick röja med Sid utan att rossla en enda gång. Härligt!


Efter den här lugna helgen ska jag jobba lika mycket nästa vecka både på FHTE och med lite privatlektioner. Ser fram emot och hoppas på drägligare temperaturer och nya vårkänslor.

Hund · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 8 februari 2011 16:55

Fick ett kanontips från Fanny om att jobba med hakan-i-backen (startposition för krypet) och hakan-på-tassen (platsliggning) som motsatsförhållanden och skilja mellan beteendena i samma pass på kommando, liknande som man gör med fjärrdirigering. Kommandot på hakan-i-backen har vi bara använt nåt pass så det har känts alldeles för tidigt att börja med det redan, men däremot hakan-på-tassen och ligg kändes helt klart redo att börja utmana honom med.


Jag började med några haka för sig innan jag gav liggkommando från stående till att börja med. Att skilja på beteendena från stående är inte alls lika svårt. Ganska snart gick jag vidare till att jobba med honom redan liggandes och att han skulle lägga ner huvudet på "haka" och ta upp huvudet på "ligg", samt resa sig och lägga sig igen om jag sa ligg när han redan låg med huvudet uppe.


De första repetitionerna med ligg från hakan fick jag belöna minsta lilla uppåttanke (det vill säga att han höjde huvudet minsta lilla, i stort sett bara sträckte på nacken utan att röra hakan) och belöningsplaca uppåt. Det räckte med ett par repetitioner innan han hajade att "ligg" innebar upp med huvudet. Helst hade jag velat att han rest sig även i den här situationen och lagt sig ner helt och hållet från stående eller åtminstone från hukande position. 


Svårast är att ta upp huvudet efter flera repetitioner haka efter varandra. Positivt med dagens pass är helt klart att inte en enda gång valde han att prova hakan-i-backen istället för på tassen! Det är första passet någonsin som det inte händer, vilket känns som ett litet, litet genombrott. Jag fick ny lust att jobba mig igenom det här efter lovorden på kursen där de tyckte det såg riktigt fint ut. Han kan bjuda på långa stunder med stadga utan störningar och idag kändes det verkligen som att han ansträngde sig för att välja rätt. En härlig känsla!


Något annat vi började med idag var sitt på target, efter inspiration från syster till hopp-sitt-hopp. Började med att belöna några frivilliga sitt och la därefter på ett vanligt plastlock som target. Alldeles för svårt och jag fick inte många rätt, däremot en hel del frysmarkeringar. Helvete också, på ren svenska, men jag försökte bara släcka ut dem genom att vänta tills han slutade frysa och la en tass på istället. Sitt-tanken var jättesvår att få fram eftersom han sätter sig bakåt, så antingen blev det ett bra targettramp men han förlorade kontakten med targeten när han satte sig eller så blev det ett sämre targettramp men ett bättre sättande.


Nästa pass valde jag en större target, så han skulle kunna trampa OCH sätta sig bakåt utan att lämna targeten. Nu gick det mycket bättre och jag fick massor av fina sättanden att belöna. Har haft targeten mellan mig och honom i det här läget just för att få mycket bra att belöna men ska låta honom gå rakt mot den före sitten så det blir en "snurrsitt". Kom inte och säg att jag krånglar till det, ni ska veta hur mycket jag tragglat för att få till det här på ett quick-fix-sätt. Ganska snabbt ska jag börja sätta kommando på det här så jag kan börja jobba med att bara sätta sig om han fått kommando och annars springa förbi targeten, för att inte mista det fina tempot ut. Mm, det kan nog bli bra det här också.


Vi har en väldigt shapingklok liten valp här hemma också. Fia kan nu bjuda på tre saker: backa, sitt och hoppstå, efter ungefär lika många shejpingpass. Jag får väl erkänna att jag inte kunnat låta bli, men att bara syndat tre gånger på tre veckor tycker jag inte är så farligt ändå. Med Fredrik tränar hon massor med kontaktövnningar nu efter läxa från valpkursen. Han har också lärt henne att gå och lägga sig på en filt, trycka hakan i handen och sitta för att vänta på maten. De är så himla duktiga!

Hund · Lydnad · Shaping · Sid
Av Carro - 7 februari 2011 15:13

Hundträningsdvala är bland det värsta som finns, men nattjobbet håller på att ta kol på mig. En vecka kvar, som känns som att den går otroligt långsamt. Trots att jag sover hela dagarna blir de jättelånga och när jag väl vaknar har jag ingen energi över till annat än att ladda inför natten. Det är så synd på ett roligt jobb med ett härligt gäng men nu längtar jag efter att få sluta. Malinutten är med mig på nätterna så honom går det ingen större nöd på, det är mer jag som längtar efter mer energi.


Vi har haft en rätt jobbig vecka med lillskruttan också. Hon blev sjuk förra helgen och vi misstänkte kennelhosta. Hon kräktes massa slem men hade varken hosta eller feber så misstanken om att något satt i halsen fanns också. Dagen efter var hon bättre så vi andades ut. Jag åkte till Karlskoga på kurs och Fredrik och Fia vardagade på som vanligt. Dagen därpå blev hon mycket sämre. Febern sköt i höjden och hon reagerade knappt på omgivningen. Låg mest och sov, lyfte man henne så rosslade hon och satte man ner henne så föll hon ihop i en ullig Fia-hög. Fredrik åkte in till Albano och jag satt 35 mil bort och var galet orolig.


Det är otroligt hur fort de blir en naturlig del av ens liv. Jag hade känt henne en vecka och redan kändes det helt omöjligt att tänka tanken på att förlora henne. Det var garanterat ännu värre för Fredrik.


På Albano röntgade de och konstaterade lunginflammation. Eftersom hon inte fick behålla något hon åt eller drack fick hon antibiotika och dropp intravenöst och fick ligga kvar.


Dagen därpå fick Fredrik rapport om att hon mådde lite bättre och vi skulle antagligen få hämta henne dagen därpå. Det var tur att vi åkt in och kommit in i så tidigt stadium.


Jag och Sid kom hem till ett hus utan Fia, till skillnad från sist vi kom hem från Örebro då de träffades för första gången. Dagen därpå fick vi komma och hämta henne och det var en pigg och glad liten ullboll som kastade sig i Fredriks knä. Hon var precis som vanligt, full i bus och röjde runt på golvet i behandlingsrummet samtidigt som hon med stor ihärdighet försökte slita loss ömsom bandaget runt tassen ömsom kopplet runt halsen. Det enda som märktes var att hon rosslade när hon ansträngde sig, något vi skulle vara noga med att undvika den närmsta tiden.


Lunginflammationen hade kommit av mask, vilket alltså kan uppstå hos valpar trots regelrätt avmaskning. Veterinären konstaterade att det inte var kennelhosta eftersom det inte gav den typen av förändring på lungorna. Det var väldigt skönt att höra eftersom vi kunde utesluta att Sid bar på någon smitta. Vi fick åka hem med ordinerad vila, hur lätt det nu är med en 12-veckorsvalp, en hästkur med avmaskning och antibiotika för att hämma inflammationen.


Hon är som sagt pigg och full i bus och att hålla henne i vila är inte det lättaste. Vi gör vårt bästa och försöker se till att inte blir så mycket röj mellan henne och Sid, vilket är väldigt lätt hänt. Rosslandet går upp och ner men enligt veterinären ska det bli bättre och bättre och det är genom hur mycket hon rosslar vi kan få en indikation på åt vilket håll det går. Om tre veckor ska vi tillbaka och röntga om lungorna.


Framöver hoppas jag få till lite privatträning för min syster så hon kan hjälpa oss lite med moment där vi kört fast. Hon är en sån otrolig tillgång till mig i hundtränandet då vi har lite olika tänk och olika erfarenhet vilket gör att vi kan komplettera varandra bra i vår respektive träning. Hopp-sitt-hopp står på agendenan och hon har redan kommit med ett kanontips som jag inte tänkt på överhuvudtaget tidigare. Längtar efter att få prova och hade tänkt ge mig ut idag, men då visar Sid kraftig hälta på morgonpromenaden. Antagligen har han sträckt sig när han röjt omkring på isgatorna. Suck, alltid är det något. Men snart är vi igång igen hoppas jag.


Nu skaj ag göra mig i ordning för att åka med Fredrik och hans galna, ouppfostrade valp på valpkurs.

Av Carro - 3 februari 2011 19:41

Att blogga från mobilen gick bra första dagen men andra dagen gick det inte att klicka på länkarna på www.bloggplatsen.se, så jag kunde inte skapa ett inlägg. Andra passet filmades med min telefon, men nu går inte filmklippet att ladda upp på youtube från mobilen så jag kan inte dela det. Riktigt synd, för det var ett himla nyttigt pass.


Vi tävlingstränade fria följet med massa störning. Maria kommenderade mig och jag fokuserade på mitt eget fotarbete. Lite för mycket i bland. Samtidigt som Maria kommenderade rörde hon sig runt oss, ganska nära för det mesta. Fanny filmade och som grädden på moset gick Siv bredvid och kommenterade alla missar från både Sids och min sida. Hur mycket man än vet att man bett någon vara riktigt elak (och ärlig) så känns det att få höra direkt när man själv (eller ens hund) gör fel. Det var en riktigt nyttig övning som jag tyckte vi klarade väldigt bra.


Det som brister i fria följet är detaljer. Positionen har varit jättefin för det allra mesta och ibland har jag till och med känt när han blivit skev och kunnat bryta. Jag tror att skevheten är starkt sammankopplad med stor förväntan på heta belöningar, där jag måste hitta en väldigt fin balans för att hålla galenskapen på en lagom nivå. Fria följet är det moment där jag tycker det är svårast att hitta perfekt aktivitetsnivå.


Andra delar är höger och vänstervändningar, att han hänger med och håller kontakten genom hela vändningen gör den mycket, mycket bättre och det ska jag lägga massa träning på till nästa samling. Han ska hålla kontakten och jag ska flytta fötterna på ett bra sätt.


Nästa pass jobbade vi med framförgåendet som börjar formas till något riktigt bra. Idag hade han återigen svårt med riktningen och gled ut lite till höger, men att fortsätta variera belöningsplaceringen tror Maria kommer hjälpa massor. Att det inte är helt borta är inte konstigt med tanke på vilket stort problem det var bara en dag tidigare.


Fick tips om att variera sättet jag startar upp sträckan på för att få ännu bättre förståelse för riktningen men också ett sätt att jobba vidare med mig själv på längre avstånd. Nu har vi allra mest kört att han bjuder fram från sidan eller vänder upp precis framför men att starta från ståendes en bit framför eller starta direkt efter att ha ätit upp godbiten ska vi börja variera med. Det var svårt! Framförallt att starta ståendes framför, då hade han svårt att hitta riktningen ordentligt. Märkte att han hamnade en aning åt höger då och hittade en linje från min högeraxel istället för rakt framför mig. Dealjfreak som jag är... Men Maria ansåg att det inte var något att pilla med, då man har lite att spela på.


Förutom att variera utgångsläge så ska vi också träna mer på att hitta nya linjer för varje repetition. Dock inte till överdrift, det finns ingen anledning att lära hunden ta ologiska linjer, t.ex diagonala linjer nära varandra för att sedan lägga en rak linje mittemellan eller liknande överkurs. Däremot på olika sidor av planen och i olika riktningar (kort- och långsida).


Jag fick också tipset att kasta belöningen längre och lämpligtvis ha belöningar som rullar i väg en bit. Allra optimalast är ju kulkorven, korv och boll i ett, men i brist på kulkorv använda jag hela köttbullar. Det gav resultat direkt, då Sid fick mycket mer action och attityd i stegen och inte blev lika avvaktande och smygande. Det är ett saktagående, inte ett kryp från stående!


Vi tittade också lite på krypet, aperopå det. Maria tyckte det såg fint ut och att vi hade en bra grund. Han är lite fokuserad på mina händer vilket jag kommer ifrån med att ha godbitar i en skål som jag plockar ifrån istället för att ha i händerna eller fickan. Det ska vi testa. Ganska snabbt måste jag komma upp i stående och få det lika bra där eftersom han fått så bra flyt i kryprörelsen att han kryper in i mig när jag sitter på huk, vilket hämmar en bra rörelse. Han kryper bra även när jag står, men det är inte lika säkert. Dags för det nu.


Sista passet tittade vi på platsliggningen, detta tragglande. Har inte jobbat med det på ett tag eftersom det känts som att vi inte kommer vidare, men nu gjorde han det riktigt bra. Han kunde hålla positionen länge, låg med bra attityd (jämn andning, blev inte hetsigare ju längre han låg) och gjorde inte alltför många fel (det vill säga la huvudet mellan tassarna istället för på). Experimenterade lite med att lägga en godbit mellan tassarna för att göra det till en självkontrollövning att välja rätt beteende, det gav jättebra resultat. Hålla sig borta från belöningar är han duktig på och det är något vi har bra användning av. Vi ska jobba på med det här och lägga kommando på hakan i backen så vi kan jobba med de två beteendena som motsatsförhållanden.


Nästa samling med Maria blir redan i början på mars, vilket jag är jätteglad för! Då ska vi ha en tävlingsmässig kedja med alla moment ur appellen - framförgående att visa upp, vilket alltså innebär att vi måste börja ta tag i hopp-sitt-hopp. Jag ska även fundera kring lite fler moment som vi ska ha jobbet mer med tills dess.

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 30 januari 2011 16:31

Det har varit en riktigt jobbig vecka, veckan som varit. Det var tungt att komma tillbaka till vardagen (läs: nattjobbet) efter fyra nätter med sömn natten igenom och jag insåg att det här går inte längre. När kroppen säger stopp ska man lyssna har jag hört, så när jag jobbat fem nätter med svårt att andas, matt i hela kroppen och en huvudvärk som aldrig gav sig så fick jag inse att det här inte var någonting för mig. Jag vill alldeles för mycket för att få till ordentlig sömn på dagarna. Så nu har jag bara nio pass kvar, med blandade känslor. Jag har trivts jättebra och tyckt att det varit riktigt roligt och mysigt att köra runt i natten och förgylla folks morgnar. Har känt mig lite som en god-morgonfé. Samtidigt ska det bli skönt att få sova två nätter på rad.


Roliga saker har hänt också, det har flyttat in en liten terrorist i huset! Fredrik har saknat att ha en egen hund som är bara hans kompis och som jag inte har så mycket åsikter om. Vi bestämde oss för ett år sen att det skulle bli en finsk lapphund. I november föddes hon och nu är hon här, hans Herding Instinct's Jenkkatassu Fia, a.k.a Tok-Fia, Bus-Fia, Söt-Fia, Skrutt-Fia, Gos-Fia, Galen-Fia, Mys-Fia etc. Hon verkar vara allt Fredrik ville ha i en hund och lite av vad jag vill ha också :-) Framåt, orädd och galen men samtidigt mysig, snäll och kärvänlig. Sid och hon fann varann nästan direkt. Första kvällen stod han bara mitt på köksgolvet och följde den lilla, galna ulltussen med skeptisk blick. Första natten sov han ståendes lutad mot väggen. Och första morgonen låg de och brottades på golvet! Fia får allt hon pekar på och Sid skämmer bort henne nåt kopiöst. Har Sid ett märgben kan han morra lite halvhjärtat om hon kommer för nära, men hon springer iväg med det i munnen en halv sekund senare. Ja, hon är kaxig som få :-)


Jag och Sid har börjat på tränarutbildning för Klickerklok och gick första helgen förra helgen. Jag är jättenöjd med Sids insats under helgen och det otroligt fina fokus och arbetsmoral han hade, trots många stökiga hundar runtomkring. Tränarutbildningen väckte mycket tankar och en hel del spinoff-tankar som förtjänar ett helt eget inlägg så snart jag får mer tid framför en dator. Nu ska jag sätta mig och skriva på min läxa som vi fick och som ska vara inne under helgen. Den handlar om målsättningar, ett stort ämne som jag skulle kunna ägna mycket tid åt att formulera. Det får bli en version av årets målsättningar nu och så en reviderad version när jag har känt på den ett tag. De flesta målsättningarna vi har för året handlar om fokus, engagemang och träningsfärdigheter precis som förra året. Det har också kommit del mer specifika tävlingsträning- och helhetsträningsmål som jag hoppas ska vara en sporre att verkligen ta tag i kedjeträningen framöver. Jag hoppas jag kommer ha ork och tid att lägga ner så mycket tid på träningen som jag vill göra i år, med tanke på det stora projektet som fyller mina tankar just nu. 


Nej, lite pluggdisciplin kanske, sen ska jag äta middag som Fredrik står och lagar i detta nu, sova en stund och sen styra färden mot Örebro. I morgon och på tisdag ska vi samlas med elitsatsningen för Maria Hagström, det ska bli jätteroligt!

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 30 januari 2011 16:15

Igår fick jag inspiration till att skriva lite om var vi lägger fokus när vi tränar våra hundar och hur det påverkar träningen. Ingen får känna sig skyldig för att ha gett mig inspirationen, för jag tror vi alla lider av detta i viss grad.


Den här tiden pågår många ridhusträningar. Ridhusträningar innebär många störningar, störningar som vi aldrig stöter på annars under året. Det är ofta många hundar på liten yta som tränar samtidigt och underlaget består av otroligt lockande godsaker…


Hästbajs är varje ridhusvistande hundtränares största farhåga. Men, behöver det vara så? I och med vår stora rädsla för att hundarna ska bli låsta och bara äta hästskit tror jag risken är stor att vi själva lägger för stort fokus på skiten, och därmed visar våra hundar att det är där det är viktigt att lägga fokus.


Jag tänker mycket kring det här eftersom jag har en hund som kräver hundra procent av min uppmärksamhet, hela tiden. Jag tycker att det inte är mer än rättvist eftersom jag kräver hundra procent av hans uppmärksamhet när vi tränar. De gånger jag brister i mitt fokus, är samma gånger som problem och oönskade beteenden i träningen uppstår. Genom att jag släpper fokus från honom visar jag att det är okej för honom att släppa fokus från mig. Eftersom mitt hundtränande bygger på samarbete och att jag och min hund tränar tillsammans, är det inte mer än rätt att begära av mig själv, det jag begär av honom.


Tillbaka till hästskiten tror jag faran är att genom att själv lägga fokus vid den så gör vi det samtidigt okej för hunden att lägga fokus på den. Man får lättare att se tendenser till att hunden böjer ner huvudet och smakar på en hästskit än tendenser till att hunden bjuder på bra beteenden.


Att istället gå in med tanken att fokusera på kontakt, följsamhet, tigga efter belöningar eller liknande gör att vi lyfter fokuset från marken till hunden och på så sätt ger hunden en möjlighet att göra detsamma. Jag tror att man som förare lägger upp bättre övningar om man går in med utmaningen att hålla hundens fokus på mig och få den riktigt med och engagerad.


Den här övningen tycker jag är jättebra för alla liknande situationer. Lek och ha superkul och låt hunden tigga tillbaka leksaken. Om den väljer att äta hästskit istället, låt den göra det och se till att erbjuda en ännu mer attraktiv belöning när hunden avbryter ätandet för att jobba med dig. Se ridhusträningen som en chans att verkligen utvärdera dina belöningar, hur bra är de egentligen? Hur högt slår de i förhållande till de läckerheter ridhusunderlaget har att erbjuda?


Se det som en chans att utvärdera era färdigheter med, för den delen. Om hunden inte störs av ridhusspånet när den äter hästskit så finns det ingen orsak att tro att den gör det i apporteringarna heller. Om hunden gladeligen rullar sig i spånet finns det ingen anledning att tro att den ska tycka det är äckligt att ligga platsliggning och så vidare. Hitta tränarutmaningar och vänd tanken från att spån och skit är störningar till att det faktiskt utmanar din förmåga att hitta attraktiva belöningar och för att ”proofa” de beteenden hunden redan är bra på.


En idé, hur motbjudande den än må låta, kan vara att sätta kommando på bajsätandet. Om du vet att hunden ändå kommer välja att göra det så anser jag att det är lika bra att utnyttja det. Bajsätandet blir inte mer äckligt för att det är tillåtet och det vore väl dumt att förbjuda något som hunden uppskattar så högt? Håll emot i kopplet/halsbandet så hunden inte kommer åt bajset, när den är riktigt sugen säger du ”varsågod”, släpper och låter hunden förlusta sig. Antingen väntar du tills hunden kommer tillbaka med fokuset till dig, eller så avbryter du den genom att lugnt ta i halsbandet efter nån minut eller två. Väljer du att vänta ut hunden kommer du märka att det snart går fortare och fortare för den att komma tillbaka till dig. Ge kommandot på nytt och släpp. Efter ett par gånger kan du vänta tills hunden lyfter blicken mot dig eller på annat sätt vrider fokuset till dig och då ge kommandot. Du kan också värdeladda andra belöningar, som i hundens ögon är mindre värda än hästbajset, genom att låta hunden få ”varsågod” när den t.ex engagerar sig bra i leken eller äter en godbit du erbjuder. Som sagt, ganska snart kommer du märka att bajsätarstunderna blir kortare och hunden mer arbetsglad tillsammans med dig, och på något sätt blir bajsätandet inte lika spännande när det väl är tillåtet. Jag har ingen vetenskaplig förklaring på det, men gissar att det ligger i vår fokus och vår attityd…

* · Hund
Av Carro - 17 januari 2011 17:09

Förra veckan var vi flitiga.


På tisdagen var det träning i ridhuset på Roo tillsammans med Sofia och två av hennes hundar, syrran med sina två, Karin med sina två och Tina med sina fem (?). Och så jag och Sid.


Jag bestämde mig för att träna med Åsa på axeln och jobba med avslappning och koncentration kring andra hundar. Det var första gången vi tränade tillsammans med andra hundar på rätt länge, så det var svårt. Det regelbundna bytet av hundar som de andra förarna gjorde blev en riktigt svår störning för Sid då han fick en rätt rejäl aktivitetshöjning så vårt en ny hund kom in i ridhuset. Dessutom var det ju syster och hennes Mira som tränade alldeles i närheten, det absolut svåraste som finns.


Efter 1,5 timme slappnade han av så väl att jag tog upp honom för lite träning. Jag tackar för mitt stora tålamod!


Vi tränade lite utgångsställningar, vändningar på stället, ställande under gång och kryp mellan pauserna. Det blev inte så mycket träning och inte heller så stor kvalitet på den träningen som blev, utan det största fokus blev på att få honom lugn på filten. Han var inte hundra engagerad i träningen heller, hade svårt med signalkontrollen och sniffade en hel del både i marken och luften.


På onsdagen åkte vi till Brottby och tränade i ridhuset där tillsammans med syrran och Karin med sina svarta och Jill, kompisar till henne och ett gäng boxrar. Det var en enorm skillnad på Sid idag, trots mindre ridhus och tätare mellan hundarna. Nu tog det bara ett par minuter innan han låg på sidan och kopplade tillräckligt väl för att få komma upp och träna. Jag hade, vis av gårdagen, inte planerat någon träning eftersom jag väntat mig att få sitta på filten de 45 minuter jag planerat att vara där. Men det blev till att tänka om.


Vi tränade fotgående och Karin berättade att han plogar en hel del, även när jag tycker det känns som att han går rakt. Aj då, det var tydligen ett värre problem än jag räknat med.


Boxrarna flydde fältet efter en stund, de hade redan tränat ett par timmar när jag kom dit. Likaså syster. Jag och Karin la en platsliggning med ganska långt mellan hundarna, tio meter nånting. Det var första riktiga platsliggningen Sid låg med andra hundar, då de andra hundar också låg platsliggning och inte bara var statister. Ingen av oss tog tid men uppskattningsvis låg de runt två-tre minuter. Sid låg och tittade på mig hela tiden, förutom när Karin kom tillbaka från sitt gömställe då han gav henne en lugn blick. Riktigt, riktigt nöjd! Han låg med huvudet upp och inte på tassen, vi har en bra bit kvar innan det fungerar med andra hundar.


Jag gjorde en tävlingsmässig inkallning som var helt okej, lite dåligt tempo på den korta sträckan och jag vågade inte lita på att han gick direkt i utgångsställning utan lät honom dutta i handen innan. Sen gjorde jag en tävlingsmässig apportering som såg riktigt, riktigt bra ut. Härligt! Började fundera kring vad vi egentligen har kvar momentmässigt innan vi är klara för tävling och kom fram till att det inte är mycket alls. Mer platsliggningsträning känns som det största projektet. Mitt mål nu är att ha satt ihop alla moment i LK1 och appellen (förutom framförgåendet) till Mariasamlingen nästnästa helg, så vi kan få till massa bra kedjeträning då.


I fredags var vi återigen på ridhuset i Roo och tränade med samma gäng som i tisdags, minus Sofia och plus Sofie! Även då tog det bara nån minut innan han la sig på sidan, men jag vet inte om jag kan kalla det avslappnat eftersom han läcker ljud med jämna mellanrum. Jag tror jag behöver vara betydligt hårdare på vad som faktiskt är avslappning, men det är svårt när han ser helt avslappnad ut att tolka det som något annat än just det.


Vi tränade fotgående med systers övervakning för att få till rak position. Hon tror att om jag bara sträcker på mig och går med större självförtroende så kommer positionen räta ut sig. Jag är inte lika säker, men vi ska fortsätta på träningen i morgon och se vad som händer.


Vi jobbade lite med ställande under gång också, men han hade riktigt svårt att lyssna och sortera fram rätt beteende, så det blev mycket fel. Hans läggande ligger högre upp i mappen så det är inte konstigt att han hellre väljer det än att lyssna och koncentrera sig. Får fundera lite kring vad det kan få kosta att bara chansa, när läggandet inte kostar honom någonting.


Medan vi tränade fotgående tränade Tina apporteringsdirigering rakt in i oss, jag var så stenhårt fokuserat att jag inte ens märkte det. Inte Sid heller kanske. Det känns bra att veta att han inte bara flippar ur när andra hundar är i närheten utan faktiskt kan välja att jobba riktigt bra också.


När det bara var jag och Sofie kvar i ridhuset tränade jag några apporteringsgripanden. Han har så bra tempo så man blir tårögd! Själva gripandet var sådär just då, lite fibblande för att hitta rätt vinkel mellan mun och apport verkar det som. Jag tror det behövs mer erfarenhet för att han ska lära sig hur man kan attackera en apport ur olika vinklar, och så massa belöning direkt i gripandet för att få hög förväntan på vändandet. Jag tror hans apporteringar kommer bli riktigt, riktigt bra. Det hade jag aldrig väntat mig från en av mina hundar!


Jag och Sofie spenderade resten av dagen med att snacka skit, det var så roligt att träffas igen. Vi har verkligen precis samma hundtänk och det blri så prestigelöst när vi snackar hund och hundträning. Underbart! Jag saknar att ha henne alldeles i närheten, man har vant sig vid det efter nästan fyra år. Värmland är så fruktansvärt långt bort...


Sid är numera med mig på jobbet. Det blir mycket roligare när man har sällskap och jag har börjat gå med tidningarna mer och mer när jag har Sid med mig. Bra för både bilen, miljön, Sid och mig! Han blir riktigt trött av nattjobbet, det tar mer än man tror med att ständigt utsättas för nya dofter och miljöer. Hela helgen och i natt har jag kört Österskär, branta backarnas stadsdel. I natt gjorde jag ett EFIT, har ingen koll på vilka dagar som gäller längre och jag sover ju ändå bara på dagarna så jag valde att fota på natten istället. Får se när jag får upp det i bloggen, jag och datorn är inte bästa kompisar.


I morgon åker vi till ridhuset igen.Då ska vi träna fotgående och kedjor!

Hund · Lydnad · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards