Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Hund

Av Carro - 19 mars 2011 22:18

Gick upp vid sextiden i morse för att åka ivög och spåra. Kom inte iväg förrän ett par timmar senare efter en kaffestund i sängen och varsin promenad för hundarna.


Hade tänkt åka till sjön och spåra på isen men vågade inte ensam, trots att Storfiskarn i familjen hävdar att isen är över en meter tjock och att det skulle gå att köra lastbil med släp på den. Istället åkte jag upp till Riala och la spår till Sid på skaren och till Farina på södersidan i en liten skog.


Sids spår la jag längs med åkerkanten och det blev nog som ett dubbelt appellspår med tre apporter, en på varje ben (den sista efter en spetsvinkel). Kändes lagom för att kolla av statusen efter ett långt uppehåll. Han gjorde det jättebra men hade nog velat ha det tio gånger så långt eftersom han spårade som bäst de sista hundra metrarna. De första hundra metrarna sprang han ut i linans längd och tillbaka till mig, ut i linans längd och tillbaka till mig överenergisk och alldeles lycklig. Han plockade apporterna fint som FAAAN på ren svenska. Jag trampade ner de ordentligt i snön och han plockade de på en gång. Vi åt lite kycklinghalsar (han åt) efter varje apport och han fick ligga och vänta på fri för att få fortsätta spåra. Kändes helt okej som strategi, men inte ens kycklinghalsarna åt han med större aptit när de serverades i ett spår.


Det mest intressant var alla de miljarders djurspår som korsade mitt spår och hur han hanterade dem. Han kollade av vissa och följde de nån meter för att sedan byta tillbaka till mitt spår där han gått av det. Det kändes riktigt bra, han är ingen viltspårsidiot men det var ändå skönt att få kvitto på att värdet ligger där det ska. Det var också intressant att se att han vid ett tillfälle då han slagit i en båge bakspårade sig själv tillbaka till där han slagit av spåret. Och att man hörde näsan, hela tiden. Duktig Id!


Sista biten av spåret kom solen fram och jag försökte våga mig på att blunda och känna på trycket i linan om han var på spåret eller inte. En rolig utmaning och något jag ska prova igen för att bli ännu säkrare på skillnaden i tryck från honom när han är rätt och när han vinglar omkring. Han fick spåra hela vägen in i bilen.


Farinas spår gick i både skog och nysnö och hos henne var det intressant att se hur hon slog på näsan på en gång och dammsög skogen, trots att hennes spår inte legat så länge. Även hon kollade av ett par viltspår och jag kanske borde ha gett henne mer frihet till att själv välja rätt, men jag hade henne i koppel och sele och alltså inte så mycket svängrum, så jag saktade in när hon gick in på viltspår och väntade ut tills hon valde rätt igen, då vi fortsatte. Hon var extremt noggrann i början men lite mer svajig allt eftersom, jag har ingen aning om hennes spårerfarenheter men det här kändes på en helt perfekt nivå. Några mjuka vinklar, mellan stenar och över ett buskage gjorde henne nyfiken och verkade vara någon hon gillade. Hon fick äta frukost i slutet och spårade också hela vägen tillbaka till bilen, men jag hade väl inte väntat mig annat av en schäfer :-)


Åkte hem och tränade ett par shejpingpass inomhus. Farina fick prova på klossen men det blev inte så mycket av med att lägga tassar på, hon är lugn och gör inte så mycket i shejpingpassen vilket jag ser som väldigt positivt. Mot slutet av varje pass brukar hon få nån sorts "aha-känsla" och bli mer intensiv, idag uteblev de men jag kan se framför mig hur hon kommer bli helt galen när poletten trillar ner kring det här med shejping. Så, vi tar det lugnt med korta pass och belöningar för lugna rörelser.


Sid fick träna hot-target, en träning som legat nere ett tag precis som allt annat. Idag var första gången jag la in nonsensföremål som störning (alltså inte godbitar eller leksak) och jag trodde de skulle bli mer markeringsvänliga (det är större sannolikhet att prova att frysmarkera ett föremål man inte har någon annan erfarenhet av, än ett föremål han har erfarenheter från att bita i eller liknande). Men han var jätteduktig och valde inte fel en enda gång. Han valde även att avstå från att markera när rätt föremål inte låg nere och markerade inte heller det föremål som liknade hans. Däremot blev IKEA-råttan alldeles för stor frestelse och han bara kastade sig in i högan av grejer och klippte den, sen såg han lite fundersam ut när han vände upp mot mig "det här var inte riktigt tanken va?" såg han ut att säga.


Även resten av dagen har varit precis sådär som ens första lediga lördag på evigheter ska vara. Jag åkte till Åkersberga och fick massage av min kopis Therese som börjat massera på Roslagssalongen där jag klipper mig (när jag fortfarande klippte mig, just nu är mitt hår nåt sånt halvlångt helvete i väntan på de böljande svarta lockarna som jag hoppas ha råd med någon gång). Kände mig helt mörbultad när jag åkte därifrån men åh så skönt det var! Jag kommer helt klart åka dit regelbundet och se om det kan hjälpa mot min ömmande rygg. 


Efter lite kaffedrickande och skitsnack åkte jag hem och gick en promenad med hundarna på kalhygget i sol och åtta plusgrader. Lovely! Efter grill och ett par groggar avslutade vi med att somna i soffan med alla hundarna som umgåtts alla tre för första gången idag utan större problem, det är brudarna som är lite för på varandra för att det ska vara helt hövligt. Kvällsrastningen blev en trött historia och nu sitter jag i köket och anstränger mig för att blippa färdigt det här innan jag somnar. I morgon ska jag nog ta sovmorgon och sen tror jag det kommer bli en riktigt bra dag, även söndagen.

Farina · Hund · Sid · Spår · Vardag
Av Carro - 17 mars 2011 19:21

I fredags flyttade det äntligen in en schäfer i familjen igen, som jag har längtat!


Det är en hund från mitt jobb på Försvarsmaktens hundtjänstenhet, en unghund som kom tillbaka från sin fodervärd på tok för tidigt. Normalt är att de bor hos fodervärden tills de är runt 1,5 år då de testas på FHTE för att sedan gå vidare till dressyr, placeras ut eller gå tillbaka till fodervärden beroende på hur testen gick.


Farina, som hon heter, kom dock tillbaka alldeles för tidigt och var bara åtta-nio månader då fodervärden av någon anledning lämnade tillbaka henne. Farina trivdes inte i hundgården och var ganska stressad, tills man tog ut henne då hon var följsam och lyhörd och försökte ta ner månen för en godbit. Jag fattade tycke för henne direkt men det hade bestämts att hon inte skulle placeras ut till någon ny fodervärd eftersom risken fanns att hon fick vandra runt en massa hem. Efter att ha sett att hon och jag funkade så bra ihop så fick jag frågan om jag ville ta hem henne och jag behövde inte särskilt mycket betänketid.


Nu ska hon bo här tills det är dags för henne att testas, vilket är efter sommaren någon gång. Vad som händer med hennes framtid återstår att se, chansen är stor att hon hamnar i utbildning till sökhund efter narkotika eller vapen/ammunition.


Tills dess ska jag få rå om henne och passa på att suga i mig lite erfarenheter från hennes typ av hund. Hon är en åttaveckorsvalp i en tiomånaderskropp som springer, leker och bufflar sig fram i livet, hälsar med hela kroppen på en gång och pussas med både tunga och tänder. Hon har jättesvårt att koppla av och göra ingenting och reagerar väldigt starkt på minsta lilla retning. Det blir en utmaning med passivitetsträning och vardagslydnad, komma tillbaka med grejer och dela med sig av dem och självkontroll, självkontroll, självkontroll. 


Sid hälsar att hon är skitsnygg och luktar jättegott och Fia hälsar att hon är en kärring som inte låter Fia hänga i hennes nackskinn eller snappa tänder efter henne. De har verkligen anammat attityden med en stora-/lillasyster! Sid på sitt tonårshormonsstinna vis och Fia på sitt barnsliga "jag-är-odödlig"-vis.


Nu ligger för övrigt grå vid mina fötter och drog precis en djup suck. Hon blir lugnare och lugnare för varje dag som går, men hon behöver mycket hjälp för att komma dit.


 

Av Carro - 28 februari 2011 23:08

Sista passet för dagen, ett femminuterspass, fortsatte vi på krypet. Hela det passet blev filmat och jag hoppas få ut det på bloggen under dagen. Det är en del småfix att ordna med. Belöningsritualen absolut, att han ligger kvar ända tills belöningen kommer i munnen. Det är en stor fördel just i krypet (och andra liknande moment, t.ex platsliggning) för att hunden inte ska få en egen idé om att ”det där var nog en belöningssignal” och flyga upp. Jag har varit lite i valet och kvalet kring hur jag vill ha det, då jag ansett att när jag klickat är det min uppgift att kvickt servera belöningen på rätt plats och hunden får göra vad den vill. Nu när jag börjat jobba med godisskål som inte alltid är lättillgänglig måste jag tänka om lite och lära honom att i krypet leker vi leken att ligga kvar ända tills belöningen kommer i munnen, så jag kan klicka för rörelse men fortfarande belönia i position.

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 28 februari 2011 23:07

Tredje passet för dagen tittade vi på krypet. Förra samlingen tyckte Maria att vi skulle använda oss av en skål med godbitar som jag plockar ifrån istället för att ha godbitar i händerna eller fickorna. Det för att han inte ska ha fokus på handen/fickan i krypet när jag är framför honom, eftersom det inte kan hänga med till det färdiga momentet då jag går bredvid. På den vägen är det… Vi har inte tränat kryp ett enda pass sen senaste samlingen så idag blev den första gången vi provade att använda oss av en skål.




Sid hamnade väldigt mycket i stadgetanke och var svår att få i rörelse. Jag vill annars ha att jag rör mig som en signal för att han ska påbörja krypet och att jag stannar som en signal för att han ska lägga sig helt stilla med hakan i backen. Nu fick jag flera repetitioner då han låg heeelt stilla men de allra flesta kröp han riktigt fint! Ibland hoppar han in med bakdelen när jag sträcker ut tiden men jag hade tänkt köra på den revolutionerande metoden att hålla på kriterierna och helt enkelt bryta när han gör så. Maria tyckte inte jag skulle bryta och låta honom resa sig upp utan hellre hålla honom i halsbandet och ”tvinga” honom att ligga helt stilla några sekunder innan han får en ny chans.




Vad vi behöver jobba på är start och stopp (med godisskålar runtomkring) och att ligga stilla tills belöningen kommer i munnen. Och självklart att utöka längden på sträckan som han ska krypa och min position i förhållande till honom.




Jag funderar på att fortsätta med krypet nästa pass och även få det filmat eller så ska vi jobba med fokus i utgångsställning. Frågan är om man ska välja det som är roligt eller det vi verkligen behöver träna på, gissa vilket som är vilket (och varför det är så).


Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 28 februari 2011 23:03

Andra passet är avklarat och Sid ligger och flåsar på pausstationen. Vi har tränat hopp med bollkastning och han kom igång rejält. Han gillar kastade bollar!




Vi har tränat alla delar i hopp-sittet. Uthopp med kast över huvudet och belöning framåt. Frivilliga stopp/snurrar med efterföljande sitt och belöning. Återhopp med belöning på vänstersidan för tryck in. Frivilliga hopp och hopp på signal. Vi provade även att lägga in ett kommando när Sid var på väg ut och med fokuset framåt och belönade bara han reagerade. Och redan andra den repetitionen så satte han sig, något långsamt men ändock ett sättande och långt ut från hindret. Han sökte hinder bra och jag känner mig jättenöjd.




Nu blir det inga fler belöningar för frivilliga stopp om det nu inte skulle vara så att vi får jättestora bakslag i momentet. Kriteriet för att få boll eller sittkommando (vilket såklart leder till boll i förlängningen) är att han fortsätter jobba ut med fokus framåt. Långa avstånd till hindret både i uthopp och sitt/återhopp ger dels bättre säkerhet, hoppteknik och mindre skaderisk på höga hinder och dels en marginal ifall han skulle få för sig att vända upp frivilligt när han förväntar sig belöning. Om han är van vid att springa femton-tjugo meter före kommandot/bollen kommer så är det mindre risk att han hinner vända upp frivilligt och förvänta sig sitt på tävling när han t.ex är trött eller väldigt belöningssugen efter en lång kedja.

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 28 februari 2011 12:43

Första passet körde vi igenom lydnadsprogrammet till appellen. Första försöket blev till en inmarsch innan det kom in en springande cocker i hallen. Sid brydde sig inte ett dugg men jag vågade inte låta honom fortsätta. Först bröt jag väldigt orättvist innan jag kom mig för att faktiskt plocka upp leksaken och belöna.


Till andra försöket hade jag kunnat förbereda honom bättre för att få honom i helt rätt tanke igen. Han var nog inte helt med på vad som hänt i tidigare passet och jag tror han hade gått bättre om jag varit duktig på att belöna direkt. Fria följet var därför lite svajigt, han tappade kontakten, gled ut en bit i position och försökte sig på några framförgåenden då jag fick hjälpa honom med ett fot-kommando. Men han höll sig i arbetstanke och vi hade nog fått betyg på det i alla fall.


Läggande under gång var riktigt bra och med riktigt bra fokus i transporten. Jag förberedde honom med ett läggande vid sidan innan vi ställde upp vilket känns som att han behöver för att komma i rätt tanke. Det bantar vi bort successivt.


Inkallningen var riktigt bra, bra stadga, bra tempo och bra avslut. Något snett och segt ner i sitten men själva rörelsen in var bra och kontakten var stadig.


Apporten är jag jättenöjd med. Körde med en helt ny apportbock som var bra mycket tyngre än vad jag hade räknat med och den kom väldigt kort, kanske inte ens fem meter. Jag ville inte kasta om för det kändes för svårt i det här läget, när vi haft bekymmer med endera stadgan eller starten. Det har antingen blivit tjuvstart eller ingen start alls. Nu satt han med helt rätt attityd, lite på helspänn men ändå stadigt. Han startade snabbt och sprang fort trots det korta avståndet. Sen stod han efter ingången men han hade bra tryck in i ingången och bra fokus, så jag släppte igenom det. KOM IHÅG ATT DU GJORDE DET, Caroline Ersenius, så det inte blir en vana!


Sen kom aldrig Maria och tog apporten och jag tappade lite koncentration och kände mig lite förvirrad. Jag la ner den bakom mig och var säker på att han skulle släppa tanken på den utan vidare. Jag hade fel. Vi ställde upp för hoppet, som vi ju fick till i slutet på förra veckan och aldrig hade provat i en kedja. Han hamnade inte alls i rätt tanke så när jag sa ”hopp” så kastade han sig bakåt och tog apporten. Bushund! Jag blev nästan lite glad, för hellre det än att han bara blev passiv och inte visste vad han skulle göra.


Jag tog ifrån honom apporten och gav den till Maria och då hoppade han men sprang direkt efter hoppet till Maria. Jag slängde ur mig ett sitt och han satte sig (!) men då hade han redan sprungit runt. Nästa repetition kastade han sig också åt Marias håll men då var jag snabbare med sitten och fick honom bara lite skevt. Sen fick jag ta till ett dubbelkommando för att få honom över hindret på tillbakavägen och då var ingången jättefin. Få till en bra momentrutin, mer belöningar för att sikta framåt efter hindret (lyxproblem för springglad malinutt) och knyta ihop momentet på nytt. Det känns inte längre som ett stort problem, vilket är härligt!


Det känns som att lydnaden börjar bli mer och mer klar. Kanske att vi till och med ska försöka få till ett stå under marsch och tävla LK1, vi som inte skulle tävla lydnad! Men jag börjar bli riktigt tävlingssugen nu. En inomhustävling med få startande och en klok, mallevan domare skulle vara perfekt. Nån som har några förslag?

Hund · Kurs · Lydnad · Sid
Av Carro - 28 februari 2011 07:24

Huh, jag är verkligen inte van vid att jobba heltid. Trött är bara förnamnet! Höll på att somna i bilen på väg till jobbet i går morse och en gång till under passivitetsträningen med en duktig hund mitt på dagen. Illa.


Det har varit en bra helg allt som allt. I lördags följde jag med dressören Lisa till en byggnad och kikade på när de tränade inomhussök. Det är, i klass med skolgårdssök, bland det roligaste som finns. Att se hundarna jobba självständigt med vittringen och hur de kämpar för att klura ut var den är som allra starkast. Det kan ju slå hur som helst i byggnader och det vi ser som en enkel övning kan vara jättesvårt för hundarna, just eftersom vittringen rör sig helt annorlunda med ventilation och värme än med vinden ute i naturen. Det var riktigt roligt att få se de brötiga jyckarna in action i deras rätta element.


Igår gick jag och Farina ner till en annan byggnad på området och körde föremålssök inomhus. Det är också otroligt roligt, då framförallt att se hur de jobbar i miljön. Jag har gjort en del inomhusupplet med Farina förut men oftast i koppel för att kunna vara med och styra systematiken. Igår lät jag henne söka fritt, vilket känns som en bra mycket svårare uppgift då hon inte är så erfaren och systematisk i sig själv ännu. Vad hon dock är så är det uthållig! Jag filmade ett av hennes sök och hon sökte oavbrutet med samma intensitet i söket i 16 minuter innan hon hittade. Hon hade fortsatt ännu längre om hon inte hittat, utan tvekan. Det häftiga med henne är att hon, trots att hon är den största flängbulan jag någonsin träffat på FHTE, blir knäpptyst, superfokuserad och stencool så fort man ger henne en arbetsuppgift. Hon är inte den som springer i 15 minuter innan hon kopplar på näsan utan hon jobbar lugnt och koncentrerat i stort sett från start. Hon kan varva upp sig en hel del innan jobb i förväntansfrustration, vilket är mindre bra, men i jobb och när det inte är jobb (t.ex. på promenader) är hon hur cool som helst.


Nu har jag och Sid landat i Örebro hemma hos Fanny och Thomas. Jag kom fram vid åtta-niotiden igår kväll och somnade i stort sett direkt. Idag och i morgon är det lydnadskurs för Maria Hagström i AH-hallen vilket vi ser fram emot mycket. Än så länge verkar det funka att blogga, så förhoppningsvis blir det livebloggning som vanligt från passen.

Av Carro - 25 februari 2011 10:31

www.hastochhund.bloggagratis.se


Hon sätter ord på väldigt många tankar jag själv har kring hästhållning och väldigt många av hennes hästtankar kan jag direkt översätta till hunderiet och mina tankar där.


Här är ett inlägg jag tyckte var väldigt klokt:


http://hastochhund.bloggagratis.se/2011/02/20/4676504-lite-tankar-fran-helgen-i-skara/


Jag är övertygad om att i både hund- och hästvärlden lever dominans och ledarskapsbegreppen kvar i den form de gör det för att rättfärdiga att människan är orättvis och stundtals riktigt elak mot sin hund eller häst. Det är så lätt att skylla på hunden/hästen istället för på sina egna brister som tränare och det är så lätt att skylla på dominans och ledarskap istället för att erkänna att man inte är helt rättvis i sin behandling av sitt djur.


Hur många gånger blir man inte förbannad på sin hund eller sin häst varje dag?


Numera försöker jag alltid stanna upp och tänka efter om jag lärt hunden hur den egentligen ska bete sig i den här situationen eller om dens beteende är ett resultat av att den faktiskt bara följer sina instinkter och jag inte har visat den hur jag vill att den ska göra. Frågan är om jag har rätt att bli arg på en hund som gör vad om är naturligt för den (t.ex. hoppar upp på köksbordet och snor mat) när jag inte har lagt ner tid på att lära den vad jag vill att den ska göra (stanna på golvet, hålla sig undan från min mat).


Är det konstigt att hunden rycker undan tassen vid kloklippning när den blivit klippt i puplan? Är det en bra idé att bli irriterad på en hund som känner sig osäker i situationen? Gör det situationen bättre? Är det okej att bli irriterad på en häst som spänner ut magen eller hugger vid sadelgjordsspänning för att den är orolig för att bli nypt? Är det okej att tjuvhålla huvudet på en häst som inte vill bli tränsad för att den kanske har ont i mun eller nacke?


Jag fick väldigt mycket tankar kring det här under gårdagens hundträning. Jag har svårt att få Sid att komma in tillräckligt snabbt i utgångsställning och hålla kontakten i utgångsställning när det kommer störningar. Tidigare i mitt hundliv har jag använt ett hårt "nej" så fort hunden vänt bort blicken och "braaa, rääätt" när hunden vänt upp blicken igen och det har funkat riktigt bra. Men det finns en mening med att jag inte vill göra så idag, även om jag tror att det skulle fungera minst lika bra med den hund jag har idag. Det handlar om att jag inte vill träna på det sättet. Det handlar inte om vetenskap, forskningsresultat, effektivitet eller för den delen att det skulle vara snällt eller elakt mot hunden. Det handlar om att jag vill utveckla mig, hitta sätt som är bättre på sikt, som utvecklar mig som hundtränare och som bygger på inlärning istället för avinlärning.


Det kommer fler tankar om det här, men inte just nu. Lämna gärna en kommentar kring dina egna tankar och reflektioner och kika gärna in på Ann Louise blogg. Om du inte håller med henne i hennes hund/hästhållning idag, så kanske det kan väcka några nya tankar, öppna några ögon och få en inspirerad och nyfiken till att förändra sitt sätt att göra saker på. Om inte annat så bjuder hon på mycket bilder på sina fantastiskt vackra hästar och schäfrar.

* · Hund

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards