Eftermiddagen började med ett pass "valfritt" där jag valde att jobba med att fånga upp massa nya beteenden. Vi började med en låda där jag klickade för allt Kaj valde att göra med lådan och ha som mål att inte belöna samma sak mer än en gång. Tanken är att få igång kreativiteten och hitta nya, spännande beteenden att förstärka.

Nästa pass hade jag hoppats få fram lite hoppstå, något jag sett Kaj bjuda på flera gånger under helgens träningspass men inte fångat upp tidigare. Nu när jag hade för avsikt att få fram det så satt det långt inne och vi tog en paus.

Istället valde vi att göra samma sak som i första passet fast utan låda och då fick jag allt möjligt roligt, bland annat hoppstå. Det gav mig en viktig påminnelse, att shaping inte handlar om att förvänta sig att hunden ska göra det ena eller det andra, utan om att observera och vara framme och förstärka saker man vill ha.

Att han är klickerklok, det är då ett som är säkert - trots att han hörde klickern för första gången i tisdags. Jag har nämligen på mina tre senaste hundar inte haft någon "inklickningsprocedur" utan helt enkelt bara börjat använda klickern i träningen. Själva associationen klick - belöning har de gjort otroligt snabbt ändå och det finns ju egentligen ingen anledning att börja hundens klickerträningskarriär med att den får klick och belöning för "ingenting" när man istället kan passa på att göra associationen och förstärka massa önskvärda beteenden samtidigt (de flesta inklickningsceremonier jag hört talas om har i alla fall i stort sett gått ut på att hunden sitter mer eller mindre passiv och bara väntar på att få höra sitt klickljud och få belöningen serverad).

Vårt sista pass för lägret jobbade vi med balansövningar. Jag och min parkamrat valde en ca fem centimeter hög balansplatta som vi en i taget shejpade upp hundarna på. När de väl var uppe fick de stå kvar med hjälp av omvänt lockande och jobba för att hålla balansen. Det var extremt uttröttande träning (som dessutom kom i slutet av tre dagars intensiv träning) och jag fick kämpa med mig själv för att hålla passen korta. Vi jobbade i 15-30 sekunders pass där jag plockade på mig några godbitar, en godbit för att gå på, ett par godbitar för stadga, lek och paus.

Jag blev tvungen att åka hem en timme tidigare eftersom jag skulle ha lydnadskurs här hemma på kvällen, men jag återkommer med slutrapport när jag fått svar från Fanny och Thomas om vad de tycker jag bör fokusera på framöver.

Vi jobbade med att byta leksak för att utveckla till att komma tillbaka med leksaken. Jag känner att jag har fått jättemycket bra, ny kunskap kring att komma tillbaka med leksaker och förebygga ärevarv. Det känns jätteroligt att börja jobba med nya tekniker! 

Vi jobbade först med två likadana grejer. Vi kampade med den ena och efter en stund blev jag passiv med den vi lekte med och började vifta med den andra. När han släppte leksaken för att börja leka med den andra markerade jag det med ett tydligt "bra" och vi började leka med den andra. Och så blev jag passiv med den och så vidare. 

När vi började få flyt i bytandet försökte jag förutse när han skulle byta och la jag in en signal "ja!" precis innan han släppte den ena. Det var svårt att läsa den lilla munnen men jag tror jag får enklare för den när han leker med ordentligt, det vill säga håller hårdare utan att tugga. 

Vi provade också en övning med en rolig leksak och en tråkig leksak för att se hur han betedde sig när han fick vinna en leksak. Vi började med två jaktinkallningar för att få in tanken på att springa tillbaka till mig. Sen kastade jag iväg den tråkiga leksaken och när han grep den bjöd jag in till lek med den roliga hos mig. Det gick sådär första gången men vi provade en till, som gick ännu sämre. Då vet vi det och ska jobba vidare på att byta när jag håller leksakerna i handen innan jag provar att släppa igen. 

Andra saker vi kan jobba med parallellt är dra i dött föremål och nosduttar till avleverering.

 

Telefonen la ner verksamheten (batteritorsk) mitt på dagen så därav blir det bara en liten sammanfattning av dagen.

Vi började med frågestund och relfexioner (  ) från gårdagen. Sen gick vi ut och tränade mera burlekar.

Jag och Kaj började där vi avslutade igår, genom att ta ur filten ur buren och klicka samt belöna med leksak på filten när han bara hoppade på den. Det gick riktigt bra, men jag har en förmåga att köra alldeles för långa pass... Måste hålla mig till 30-60 sekunder tror jag, för att bibehålla hög kvalitet på träningen, bra engagemang, sug på belöningen och fullt fokus (det vill säga bra träningsförutsättningar och bra resultat på träningen).

Andra korta passet började jag med filten ute och efter en repetition så la jag in halva filten i buren. Gick också bra så jag stoppade in hela och började shejpa in honom i buren igen. Jag fick gå tillbaka lite i kriterierna då kanten på buren var lite hög för att Kaj skulle kunna dundra in i buren helt ohämmat, så det blev klick och belöning för ett steg i taget tills han gick in med hela kroppen på en gång. Bytte till köttbullebitar men såg till att hålla hög intensitet i belöningarna, för även om han är en aktiv och galen valp så har han ju liksom ingen "träningsmoral" än utan kan gärna få upp intresse för grästuvor och annat spännande i omgivningen om belöningarna inte är nog uppskattade.

Direkt när han kom in i buren la jag på stadga och frisignal. Han har ingen aning om vad omvänt lockande är för någonting så stadga i det här fallet innebar i stort sett hög belöningsfrekvens för att inte gå ut mer än att han blir belönad för att välja att stanna kvar. Jag placerade dock min öppna hand i buröppningen och eftersom han inte gärna går förbi och bort ifrån en öppen hand med godbitar så stannar han således inne buren.

Han fick också större benägenhet för att gå in i buren frivilligt när jag slutade "tvinga" in honom (det vill säga lyfta upp och sätta in) när det var dags för paus utan han fick pausa i min famn. Det är väldigt praktiskt med burpauser på kurs, men efter kursen ska jag ha burpausförbud i träning tills han har värde för buren. Det ger mig mer motivation att träna det ordentligt också.

När alla fått in sina hundar i burarna delades gruppen in i två delar. Den ena delen fick ha hundarna i burarna och den andra gick runt med sina hundar i koppel och kastade godbitar till hundarna i burarna. Tanken är att hundarna ska få en positiv association av andra hundar som kommer i närheten av buren och förebygga benägenhet att vakta buren eller tycka det är obehagligt med främmande hundar som kommer i närheten.

Nästa pass jobbade vi med backande, Kajs första beteende som genererade i klick och godbit. Vi hade kört ett enminuterspass hemma i köket tidigare (tror det var i måndags) och han kom snabbt in i rätt tanke. Två korta pass blev det och han bjöd på väldigt fina backanden. Ibland kunde han visa tendens till att backa på hela frambenen, så han backade bugandes vilket jag alltså inte vill ha.

En lång vila i bilen blev det medan vi hade lite återsamling och lunch. Efter lunch pratade vi om vardagslydnad och hur man kan förebygga framtida problem utifrån ras och individ, men även allmänt. Valpar har ju sällan några problembeteenden eller klara uppfattningar om någonting överhuvudtaget, så det är perfekt att utnyttja valptiden till att lära valpen de beteenden vi vill att den ska hålla sig till även som vuxen och koppla ihop situationer med de känslor vi vill att hunden ska ha i de situationerna innan hunden hittat egna känslor (till exempel i hundmöten).

Sen gick vi ut och jobbade på olika typer av fotgående/gå vid sidan beroende på ens målsättning med valpen. Antingen kunde man jobba med förkunskaper till fotgående i lydnaden, vardagsfot, jaktfot eller cirkelarbete i agilityn. Jag valde det senaste och utrustade mig med koppel runt handleden, godbitar i handen och ämnade gå cirklar i gräset. Det tyckte inte Kaj, som dels fastnade i alla härliga dofter och dels hade svårt att hänga på i det höga gräset med så tråkiga belöningar och ingen större "trigger" för att komma upp i tempo. Trots att jag bytte till lekbelöningar blev det inte helt bra. Istället körde vi följaövningar, som jag fick höra senare också är en perfekt start till cirkelarbete. Yes! Vi lekte, jag stal leksaken, gick iväg, han fick springa ikapp mig och så lekte vi. Inför varje pass bestämde jag hur många repetitioner jag skulle köra på höger respektive vänster sida och valde att lägga något fler på höger eftersom lydnadsträning och min natur som hundtränare ändå kommer ge honom mycket bekräftelse för att söka sig till vänstersidan.

Det kan jag sen vidareutveckla till att när han kommer ikapp mig börja springa tillsammans och belöna att han hänger på tight i mitt tempo (utan att byta bakom, huahua!). Det är så jäkla roligt det här, utifrån sett bara galskap och inifrån sett en hel del precision i galskapen.

Lite vila och kaffe och sen tittade vi på "gå-och-hälsa"-leken, en kombinerad socialisering/självkontroll/inkallningsövning där valparna får hälsa på en person på kommando för att därefter komma på inkallning. Första steget blev att en medhjälpare fick locka på Kaj medan jag höll honom runt bröstkorgen, gav kommandot "gå-och-hälsa" och släppte när han som mest ville fram till den spännande medhjälparen. Medan han gosade och gullade med medhjälparen smög jag bort ett par meter och medhjälparen blev så småningom passiv. Så fort Kaj fäste blicken på mig bekräftade jag det med belöning, lek och bus hos mig.

Kaj hade svårt för själva inkallningsbiten och det verkade mer som att han kopplade att när medhjälparen blir tråkig ska man söka sig ut ifrån henne. Mer jaktinkallningar på sidan av måste vi göra. Jag var lite för modig med avstånden första gången, måste tänka på att han är trött och kortbent. Gräset är för övrigt jättespännande. Han hade fin attityd i sin hälsning och mojsade och myste så det stod härliga till det. Goa lilla barnet!

Han är för jäkla fin min lilla fläckiga. Leker, äter, hälsar, sover och bjuder på beteenden.

Eftermiddagen ägnades åt ett teoripass kring inlärning, shejping och träningsplanering och sen gick vi ut för att träna burlekar.

 Kaj var jättetrött och ville mest bjuda på att gräva i gräset, hälsa på de andra hundarna och nosa efter godbitar. Leken fungerade bra mycket bättre än godbitar så jag varierade mycket mellan godbitar och lek. 

Första passet kom vi igång bra, andra passet kastade jag in godbiten precis innanför burtröskeln och då fick jag igång riktigt bra jobb och en tass i taget in i buren. Sen började engagemanget dala, inte konstigt i slutet av dagen när man är så liten. 

Då plockade vi ut filten och han fick gå på den, leka, lekas av och gå på på nytt. Det fungerade bra en stund men sen va han trött och blev grinig. 

Vi mös en stund och hade sen ett kort, bra pass omvänt lockande med leksak. 

Som avslut tänkte jag shejpa avslappning i min famn medan de äldre valparna tränade vidare på omvänt lockande. Då upptäckte jag att han bjöd på att steg för steg krypa ur min famn. Jag provade att sätta mig framför buren och lät honom bjuda på att hoppa in i buren från min famn. Det gick bra, men han var trött så där la vi ner verksamheten för idag. I morgon ska vi jobba vidare, jag och mitt fina knappnålsöga.  

Första passet på första dagen av valplägret handlade om lek och olika sätt att utveckla leken.

 Kaj fick börja med att leka med sitt fårskinn i bungee och jag passade på att låta honom vinna lite när han lekte bra, det vill säga la vikten bakåt och höll i leksaken med ett stadigt grepp. Efter en kort lekstund stal jag åt mig leksaken (eller passade på att avsluta när han tappat den) och tog honom i famnen. Leksaken byttes ut mot mjukost och jag belönade två saker: 1) avslappnade beteenden och 2) i och med störningar. 

Avslappnade beteenden blev han bättre och bättre på och han kunde bjuda på att lägga ner hakan mot mitt ben eller ringla ihop sig i min famn där jag satt på backen. Han försökte dock hålla sig vaken genom att äta gräs, men det blev mindre ju mer mjukost han fick för att koppla av. Jag använde klickern för första gången och hans första kontakt med klickljudet blev alltså i och med shejping av avslappning. Jag ska försöka få in klickern i så många situationer som möjligt att den får betydelse som belöningssignal och inte betyder "bjud beteenden aktivt och galen". 

Vi tränade alla valpar samtidigt och jag passade på att klicka och belöna när de andra valparna utgjorde störningar, t.ex lekte, sprang inkallning, skällde eller kom närmare oss.  Skällande har han svårt för, då vill han gärna släppa fokus på det vi håller på med och spana in vem det var. I vårt individuella lekpass släppte han leksaken och vände bort från mig så fort någon hund skällde. 

I leken drar han bakåt jättefint och jag släpper efter och låter honom vinna när han gör det. Han griper helt okej, riktigt bra för att vara liten phalènekille men det ska bli ännu bättre. Han tycker inte om att man tar på honom när vi leker så det ska jag jobba mer med. I början tyckte jag phalènemorret var lite trevligt och har förstärkt det eftersom han tar i ordentligt i oc med det, men jag märker nu att detofta kommer i samband med att han är trött, blir "belastad" eller frustrerad så jag ska vara lite mer uppmärksam och se upp med det. Nu provade jag lite var gränsen går för att man kan ta på honom och på huvudet går bra utan att han börjar morra. Därför gjorde jag så att vi lekte, jag la handen på sidan av huvudet och sen fick han vinna leksaken. Jag ska se om jag kan få honom att gilla att bli tagen på under leken över hela kroppen genom att låta honom vinna grejen efter en touch. Min tanke är att det ska ha verkan även i vanlig hanteringaträning. Några tankar? Vi börjar med huvudet nu i alla fall, eftersom det verkade helt acceptabelt. 

När vi bytte leksak till skinnezeen var han både trött och tyckte inte den var lika rolig så då ville han hellre studsa runt än hålla ordentligt och dra bakåt. Han hade också lättare för att glida ur greppet. Vi avslutade med två jaktinkallningar då jag bytte tillbaka till fårskinnet och han kampade återigen som den lilla tok han är. Mer nya leksaker och pigg valp! Han sprang jättefort på jaktinkallningarna och grep leksaken bra samt lekte hela vägen tillbaka. Det var heller inga problem att vara fasthållen av medhjälpare, så länge hon inte tog i honom medan han hade leksaken i munnen för då kom det morr.  

Han är mindre benägen att lägga framtassarna runt och mer benägen att dra ordentligt bakåt om jag står upp. Bra att notera. 

Nu är han trött lilla fluffet och ligger i sin bur med silver shadeduk över och somnar förhoppningsvis snart trots att den står utanför hans trygga bil. Det är bra att jobba med både på och av, lek och avslappning och dessutom få in ensamhetsträning. 

Min duktiga lilla pälstuss!

Vi kom hem från utbildningen sent i söndags kväll, jag var trött och hundarna var trötta så vi gick och la oss så fort vi kom hem. I måndags var Kaj och Fia med mig i lastbilen och de fick alltså träffas för första gången utan kompostgaller emellan. Gick en promenad på morgonen med Kaj lös och Fia i koppel. Fia hade en aning bekymmer med att koncentrera sig på var hon satte tassarna eftersom hon inte släppte den lilla tussen med blicken. Mötet gick helt smidigt, Fia var lite burdus och kramgo men det är ju sån hon är, så det är bara för Kaj att vänja sig. Ruskigt söta var de två tillsammans, det blev någon form av söt-explosion att se två så söta hundar ihop.

Dagen flöt på och när vi kom hem gick vi en promenad med Kaj och Sid. Sid vädrade från svans till nos på Kaj och sen var han klar. Vi gick en sväng och sen hämtade vi Fia för att gå med alla tillsammans. Inga problem, förutom att Kortbente Kaj började bli lite trött av allt promenerande fram och tillbaka. Då gick vi in, och Kaj flöt in i huset och flocken som om han alltid varit där. Fia och han bara kramas så fort de får möjlighet och Sid är otroligt duktig med sitt lugna, säkra och mjuka språk. Han blir som en valp själv, som petar med framtassen försiktigt i luften och gör lekinviter. Dock vill han inte ha kroppskontakt just nu, men det är ju bara bra med tanke på deras stora storleksskillnad.

Kaj är en väldigt, väldigt liten hund. Med en väldigt, väldigt stor röst. Han påpekade redan från början att rostfria skålar var till för att skällas ut, och curlingmatte som jag är så äter han numera ur glasskålar. Även märgben, sin egen spegelbild och mig och Fredrik duger bra som skällmottagare. Sid skäller också på märgben och jag kanske är lite märklig som på något sätt tycker det är mer gulligt när Sid gör det. Det måste bero på hans djupare skall som är aningen mer behagligt för öronen. 

Kaj är också väldigt duktig på att imitera fåglar. Han kan härma allt från undulatunge till kråka, beroende på var i sömncykeln han är eller hur hungrig/törstig/kiss/bajsnödig han är. Första natten efter att vi kom hem från tränarutbildningen sov han väldigt oroligt och lekte fågel både klockan elva, halv två, kvart över tre och tjugo över fem. Det var bara ut och rasta varje gång, jag har gett mig fan på att han ska bli rumsren så snabbt som bara är möjligt. Tjugo över fem-rastningen fick dock Fredrik ta, jag skulle upp kvart i sex och den där sista halvtimmen kändes helig. Natten därpå var vi bara ute två gånger, men med efterföljande sångnummer. Inatt var vi ute en gång vid halv två, sen somnade han om direkt och vaknade inte (med ett läte som jag tror var havsörn) förrän Fredrik gick upp till jobbet strax före fem. Det går framåt!

Idag har han sovit hela dagen på jobbet, men även hunnit leka en sväng på en parkering i Hallonbergen och i en skogsbacke utanför en skola i Huddinge. Det är bra att vara budbilschaufför när man har valp, eftersom man får miljöträning lite på köpet. Han leker jättefint, så där kör vi bara på och jobbar vidare med att göra honom så helt och fullkomligt lekgalen som det bara är möjligt.

Hittade ett katthalsband med reflex här hemma som har blivit hans. Upptäckte det perfekta med katthalsband, de har bjällra på sig! Nu kan jag alltså gå promenad med Kaj utan att behöva hålla koll på honom hela tiden, eftersom jag hör var han är. Han får lära sig att verkligen hålla koll på mig, vilket är perfekt då Fredrik har sagt att han vägrar gå promenad med tre koppel. Kaj måste således få den perfekta löslydnaden. Jag är hoppfull, någon gång ska väl jag lyckas få en hund med det också.

Igår fick han följa med och valla uppletanderuta till Sid. 200 meter skogspromenad var ju värsta långpromenaden för hans korta ben, men han jobbade på bra i terrängen och kämpade på även när det tog emot litegrann. Han verkar inte vara en sån som sätter sig rakt upp och ner och väntar på hjälp när det uppstår problem, vilket jag gillar jättemycket med honom. Det verkar finnas mycket fina egenskaper att förvalta i den lilla krabaten!

Fast vi funderar nästan på att döpa om honom till Hojtaren. Eller nä, han verkar trivas med Kaj. Eller "Majs", "Majshunden" eller "Majsdjuret" som det blir för det mesta.

Sent igår kväll åkte jag till Rimbo och hämtade Kaj hos Börnis. Då hade han åkt tåg från Göteborg tillsammans med Börnis lillebror och tunnelbana från centralen till Danderyd där Börnis hämtade upp dem.Jag möttes av en mycket sömnig Kaj som snabbt blev pigg efter lite bus. Vi åkte raka vägen till Åsa för att kramas med Åsa och Modde. Kaj spanade in tomten, följde spontant efter Fredrik när han gick iväg och tultade omkring utan problem. Sen somnade han och sov hela kvällen. Han vaknade en stund för att kissa och säga hej då till Åsa och Modde, då åkte vi hem och han var vaken ytterligare en stund för att spana in köket. Sen spenderade han resten av kvällen i skohyllan, inte alltför imponerad av de två monstrena på andra sidan kompostgallret.Han sov som en stock hela natten, dock är han den enda som gjort det. Fia har försökt få valpen att börja leka, Sid har tassat runt lite oroligt och Fredrik har dunderförkyld legat och snörvlat.Tidigt i morse styrde vi kosan mot Örebro för tredje samlingen på tränarutbildningen. Kaj har fått komma ut och mingla flera gånger under dagen och har betett sig jättetrevlig. Han är galen, han leker och kampar fint men lägger gärna framtassarna runt och börjar jucka på leksaken om det blir för mycket. Han hälsar glatt och intensivt på alla som tar kontakt med honom, väldigt utåtriktat. Han har haft lite svårt att koppla av, vilket verkar vara genomgående för mina hundar... Men än så länge verkar han vara en glad skit som inte verkar ett dugg bekymrad av att vara sig kissa, bajsa, leka, äta, mingla eller överhuvudtaget vistas i främmande miljöer. Dock har han en märklig (och högst obefogad) skepsis mot rostfria vatten/matskålar. De ska skällas på och försvinner de inte då så kan man ställa sig med ett bildäck emellan och pyssla med något annat tills de behagar gå sin väg. En söt filur.

Jag sitter i kvällsolen på altanen och skriver det här inlägget på, hör och häpna, min dator! Beställde ett nytt modem från 3 som jag installerat och provar. Uppkopplingen är nog bättre, men datorn är fortfarande lika långsam. Jag behöver verkligen ta en ordentlig rekond på den och rensa och sortera. Det tar bara sån jäkla tid, bara att starta upp datorn och börja skriva på det här inlägget tog mig 40 minuter... Lätt frustrerande och en orsak till varför jaginte kollar mailen och uppdaterar bloggen allt för ofta just nu.

Vad som händer nu är att jag tränar mest lydnad, vilket känns jätteroligt. Jag och syrran träningsdejtar flera kvällar i veckan och det börjar ge så fina resultat. Roligt! Vi försöker åka till klubben en del också, även fast det är skittråkigt, och hoppas det ska ge resultat det med. Han känns tävlingsklar för länge sedan, på träningsplanen här uppe bland kända hundar. Han klarar dock inte tävlingsmiljön än på minst ett par månader, så vi får se vad som händer.

Fia leker och det går bra även i nya miljöer, men helskotta vad den lilla hunden kan driva mig till vansinne ibland. Fredrik har fått en väldigt svår hund som första hund, och jag blir frustrerad. Men, det är bara att kämpa på och inte glömma bort att även väluppfostrade, enkla Sid var pain in the ass som niomånaders.

I morgon kväll får jag hem Kaj! Jag hade velat åka till Göteborg och hämta honom själv men insåg att min ekonomi inte tillät mig åka så långt med Jeepen. Uppfödares lillebror/son tar med sig Kaj på tåget upp och så hämtar jag honom hos Börnis i Rimbo, lite mer överkomligt. 

Tanken var att vi skulle åkt raka vägen till Örebro för tränarutbildning samling tre, men jag känner att jag behöver landa lite hemma med valpen och det blir rätt skönt med bara en natt borta med Sid och lilleliten. Så vi åker tidigt lördag morgon istället för tränarutbildning i dagarna två. Det ska handla om proofing av beteenden vilket känns precis som vad vi behöver just nu! Vi ska träna massa signalkontroll och tricks också, där vi kört fast. Sen kan vi fortsätta lydnadsträningen ännu bättre när vi kommer hem.

Kaj ska få leka och lära sig att han heter Kaj. Det är typ det som är planen för den närmsta tiden.

Sen händer det mycket de kommande veckorna. Jag och Kaj ska på valpläger, det ska startas upp kurser (www.hundid.se), Lina ska komma och hälsa på från Kiruna och massamassa mer. Roligt!

Just idag känner jag mig dock totalt oengagerad, så idag blir det inte någonting tränat alls. Jag måste bli bättre på att hitta träningsmotivation de dagar den inte kommer helt naturligt, det blir ett projekt fram till nästa samling på tränarutbildningen.

Tänk på mig i morgon när jag sitter med min lilla lilla valp och är alldeles fumlig och rädd för att tappa bort honom!