Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Fia

Av Carro - 1 januari 2012 18:29

Vi håller på med en omfattande och skitsvår antijaktträning med de stora hundarna, framförallt med Fia. För att träningen ska bli riktigt effektiv och gå framåt så behöver vi såklart mycket bra belöningar vilket har resulterat i en rejäl kartläggning och experimenterande med olika belöningsformer för henne. Det är definitivt ätbart som gäller i de här situationerna med henne och helt klart är även att det måste finnas en stor variation hela tiden. 


I går hade vi med oss oxfiléspill från förberedelsen av nyårsmiddagen och det slog högt. Hon ställde sig på bakbenen för att komma åt godbitarna och jobbade stenhårt för att få. Men eftersom variation är så viktigt för henne så spelar det ingen roll om vi så lägger ut tusentals kronor på oxfilé till hennes träning - det kommer inte slå högt i längden för det. 


Så, vi behöver fler av den här typen av belöningar. Och vi behöver tips! Ätbart och mumsigt är kraven, bomba mig med förslag. Vad finns det din hund gillar? 


Du kan skriva en kommentar här, på Facebook eller maila mig på carro@hundid.se. Tack för hjälpen!

Fia · Hund
ANNONS
Av Carro - 31 december 2011 21:25

Veckan har gått fort och varit intensiv.


I måndags träffade vi Åsa, Anders, Anne-Maj och Anders med ett gäng belgare (både lurviga och lite mer stilrena) för skogsträning. Vi började med rapportträning där Sid var lite tveksam och inte riktigt tänd på sträckorna men riktigt fin på stationerna (vilket kändes som det viktigaste). Vi körde även ett par sökskick på Åsa och Fredrik där han började väldigt yvigt för att sedan ta ett jättevarv och kolla av vallningen till att avsluta riktigt fint. För svår (kuperad) ruta och inte helt fokuserad matte. Fia fick ett par skogs- och ängsspår som hon gjorde jättefint trots flera viltövergångar och Kaj fick ett par grusspår som han gjorde enligt skolboken som vanligt, fina Majsen.


I tisdags hade Fredrik avslutning på filtkursen som han gått med Sid under hösten. De var så jäkla duktiga! Vilka framsteg! Sid låg lös på filten mitt på en stor träningsplan med gångvägar på alla fyra sidorna där det rörde sig både människor och hundar. Han låg och tittade och bearbetade alla svåra störningar enligt skolboken. Filtträning rular! 


I onsdags var jag som sagt och klickertränade Charlottes häst och innan dess var vi ute och spårade i skogarna i Riala. Sid gick ett spår på 2,5 kilometer i helt fruktansvärd terräng. Det var så snårigt och tätt med grenar så jag var tvungen att böja ner huvudet, blunda och bara lita på att vi hamnade rätt. Och det gjorde vi, trots stora viltstråk. Duktig Poo! 


Både i torsdags och hela dagen idag har vi varit i Vappersta med hela flocken och tränat antijakt med Åsa och Modde och det har gått så jäkla bra! Förutom träning i bland de mest viltrika områden jag någonsin stött på med synretning av både hare och rådjur så har vi idag hunnit med lite lydnadsträning. Sid fick göra några apporteringar med en apportbock som Åsa och Birre precis gjort en apportering med och det var inga tveksamheter. Även fria följet kändes riktigt, riktigt bra. Jag såg framför mig en lång vinter med positionsträning när jag och Fredrik var och tränade i ridhuset dagen före julafton och Sid bara trängde, hetsade och plogade i allt vad fotgående hette. Idag var de problemen inte närvarande för fem öre, så det var nog bara just hets då sist. 


I går tränade jag och Sid lydnad med Annica och Prima. Även då gick han riktigt, riktigt bra. Framförallt är jag nöjd med hans växlingar mellan full fart, muskelstyrka och förmåga att ta i, i både budföring och varsågod från stå-träning till att följande pass köra saktagående och platsliggning med fullt fokus, självkontroll och stadga. Kaj fick spåra ett par spår på gruset och gjorde det riktigt bra. Det känns som att det är dags att avancera i hans spårträning nu, ganska rejält. 


Nyårsafton blir lugn för min och hundarnas del. De är rätt nöjda efter en hel dag med hårdträning, precis som jag. Fredrik har åkt iväg till några kompisar men jag är hemma med hundarna för att de ska få ett så lugnt nyår som möjligt. Det smällde lite här nyss och då gick Sid igång och började skälla vilket drog med sig de två små. Nu har vi stängt in oss i sovrummet alla fyra och hundarna har däckat på golvet. Musiken är på ute i övriga huset och jag har en hel säsong av Skilda världar att se fram emot. Det smällde precis igen, men det låter inte värre än när katterna hoppar in genom fönstret, vindsluckan slår i vinden eller en stol skrapar mot golvet och hundarna bryr sig inte alls. Jag hoppas, hoppas, hoppas resten av natten fortsätter flyta lika lugnt. Jag tänker på er som har en värre natt än mig och längtar efter morgondagen då allt är över. Kram på er. 


Nästa år kommer bli grymt jäkla spännande för min del. Vi ska öppna hundcenter. Det är helt galet, men snart är det verklighet. Snart har vi ett hunddagis och en uppvärmd inomhusträningshall för hundträning. Dessutom ska jag hålla massa spännande kurser i samarbete med Dailydog. Och träna massa hund. Som sagt, 2012 kommer bli spännande.


Gott nytt år på er! 

Fia · Hund · hundID · Kaj · Lydnad · Sid · Spår · Sök · Vardag
ANNONS
Av Carro - 9 december 2011 19:38

Jag och Fredrik tog med oss alla tre hundarna och åkte till ridhuset på eftermiddagen idag och vilken härlig träning vi fick!


Jag började med att träna på att andra hundar kom in i vår träningszon och hundmötespasseringar med Sid mot Fia och Kaj och Sid gjorde det riktigt bra. Sen släppte vi Fia och Kaj och Sid fick träna på att vara stilla och titta på medan de lekte. Även det gjorde han riktigt bra, så då fick han också hoppa in i leken och jag och Fredrik tränade på att kalla in Sid och Fia från leken. Sid uppförde sig helt och hållet exemplariskt och visade verkligen vem som är äldst och klokast. Fia var inte så mycket sämre hon, inte Kaj heller för den delen. 


Träningsmässigt jobbade vi med följande:


SID


Ligga i bur eller på filt och titta på medan Fia tränar med Fredrik eller Kaj tränar med mig. Det är inga problem och han slappnar av fint, förutom en gång när Fia lekte med hans boll. Då brast han och sprang dit och stal bollen, men gick enkelt att få tillbaka och sen gjorde han inte om det. 


Inkallning med stå, eller generalisering av hoppstå. Jag får oftast antingen hopp eller stadga. Hoppstå med stadga kan jag få på signal, nära eller under baklängesmarsch men det är helt klart svårt. Idag fick jag fram både och frivilligt på avstånd och under baklängesmarsch, vilket är stora framsteg från igår då jag bara fick det på signal. Under framlängesmarsch gör han inte hoppstå, då stannar han bara. Vi tragglar vidare... Körde två inkallningar med stå på ungefär femton meter. Den första hade han snabb reaktion på ordet, bjöd på en fin tanke (det vill säga la vikten bakåt och nitade med frambenen men sen fullföljde han inte ända in i "stanna och stadga"). Vi sprang tillbaka till utgångspunkten och gjorde om och nästa repetition var klockren. Stiligt, stiligt! 


Saktagående, där vi började med två sträckor som var riktigt, riktigt fina. Belönade första med boll över huvudet och andra med vändning och boll hos mig. Sträckan var kanske tio-femton meter. Det var på tok för heta belöningar, för sen blev han för snabb och gled iväg framåt. Men med bra riktning! Startade från stå framför mig, och resterande tjugotal repetitioner fick han bara stå framför mig och fick bollen precis framför näsan. Längsta stadgan var femton sekunder ungefär. Sen provade jag en sträcka till och den var lugn och fin, mer stadgeträning alltså.


Kröp lite, det var länge sen sist nu. Började på knä framför honom och det gick klockrent, över fem meter före belöning. Måste tänka på att ha händerna bakom ryggen så han inte hakar upp sig på en hand som någon form av target. Sen reste jag mig på fötterna och det blev svårare, tror det är en kombination av att han inte kan följa en hand och att han inte riktigt vill lägga ner huvudet med risken för att förlora kontrollen på belöningarna. Mer hakan-i-backen-träning stillastående, helt enkelt så ska det nog lösa sig. Han blir antingen hög i armbågarna (big no-no) eller börjar krypa normalt, alltså med bakbenen under sig (vaaaarföööör?). Mer hakan träning och mindre belöningar från handen. Och bara gå vidare. 


KAJ


Filtträning. Åååh, han är så fin! Han söker upp filten jättefint men hade lite svårt att lägga sig i ridhusmiljön. Han kollade av varje dammkorn som hamnade på filten i jakt på en belöning. Väntade ut honom och han coolade ner sig, sen la han sig som den korv han bjuder på här hemma. Fina Majsen! När det var dags att gå hem friade Fredrik honom från buren som han låg i då och han sprang direkt och la sig på filten som låg utanför buren. 


Sitta stilla. ÅTTA sekunder, utan hjälp och utan större störning. Det är sensation för att vara Kaj, och det känns verkligen att den träningen går framåt. Att jag rör mig från honom är en superstörning, då vill han följa efter. Det är krafttag som gäller här nu om vi ska hinna nå våra sitta stilla-mål tills december är över. 


Springa till target. Han är jätteduktig, men behöver ett par repetitioner nära i början på passet för att komma i rätt tanke. Belönade med att han fick springa tillbaka till mig och kampa, vågar inte längre lita på att han kommer tillbaka med grejer (måste träna mera...). 


FIA


Fredrik tränade på att sitta och titta på medan jag tränade och Fia gjorde det jättefint. Hon satt eller låg lös vid Fredriks fötter och tittade, det var första gången hon klarade av att vara helt lös i en sådan situation. Den svåraste träningen var när jag kastade boll med Sid, då fick hon ha koppel på sig en stund. 


Filtträning. Hon såg riktigt lugn ut idag, visserligen satt hon ner men det finns ju ingen mening med liggandet om hon inte ligger lugnt, så att hon satt lugnt och stadigt var riktigt bra idag. Dock har Fredrik svårt att få något riktigt värde på filten, det går inte alls lika lätt med Fia som med de andra två. Samma sak med...


Handtarget. De tragglar fortfarande efter nästan ett års träning. De provar olika strategier men, som sagt, svårt att få riktigt högt värde trots bra belöningar. Det märks att hon fått många belöningar för att "nästan-dutta", för det bjuder hon oftare på, men det verkar inte finnas så mycket värde för det heller. Nu har han fått prova med lite luringar genom att knipa fast en godbit mellan fingrarna på baksidan av handen för att få en ordentlig dutt hela vägen in i händerna. Det verkar fungera bra och vi får se hru det utvecklar sig. 


Tasstarget. Fredrik har inte provat det med henne förut men det gick riktigt bra. Det sitter långt inne att söka upp den och jag funderar på om de behöver jobba mer med att förhålla sig till olika typer av föremål, då det verkar vara det hon har svårast för. Shejpade tricks som bara innefattar henne gör hon med glädje, engagemang och flashighet men så fort det är någon form av föremål med i bilden blir hon mer avvaktande, tveksam och svår att få fart på. Tvärtom mot vad jag vanligtvis träffar på. 


Jag tränade lite följsamhet med Fia och att hålla sig till mig trots att Fredrik kom in i ridhuset när han varit och hämtat vatten och hon gjorde det så fint. Det börjar verkligen bli ordning på henne nu. 


På vägen hem åkte vi förbi Finnberga och fikade, vilket var väldigt mysigt. Det är så underbart att se Sid när han kommer till Finnberga, som är hans barndomshem (uppfödare). Han blir liksom gummiaktig och valpig i hela kroppen och alldeles fjäskig och mjuk. Det är som att han njuter av att kunna ta av sig kostymen och få vara liten. Nu har Åsa och Anders en lillasyster till Sid som är sex månader och han har lite svårt att förhålla sig till henne. Han vill vara valpig inför de andra tre men stor och tuff inför henne, typ. Riktigt härligt är det i alla fall att se fem mallar som funkar ås otroligt bra ihop. 


Väl hemma hoppade Fredrik in i badrummet och badade Fia som efter en timme i ridhuset såg mer ut som en brun än en svart lapphund. När Fia var badad och hela badrummet fyllt med vatten passade han på att bada Kaj också, och sen borstade han alla tre hundarna. Nu har Börnis phalènevalp Måns kommit hit för att bo här i helgen medan hon är på Stora Stockholm. Sid och Fia har däckat efter eftermiddagens alla upptåg men Måns och Kaj leker för fulla muggar. Snart får man sära på dem och tvinga dem att vila upp sig lite.


Själv håller jag på att skriva ut och förbereda det sista inför helgens kurs. Det är en valpkurs med inriktning mot grundträning för blivande tävlingshundar vilket ska bli himla roligt. Det är den fjärde valpkursen jag håller den här terminen och jag märker hur jag utvecklar och prioriterar annorlunda för varje kurs. Den här kommer som sagt bli mer inriktad mot grundträning för tävling, utan att för den sakens skull bortse från vardagslydnad och utveckling av valpens personlighet. Det kommer bli en rolig kurs att hålla, jag gillar ju grundträning och valpar är ofta duktiga på att ge mycket energi och vara tacksamma att jobba med. 


I helgen är det också glöggmys på Finnberga med resten av Wirabruksklanen. Jag dricker inte glögg, men det ska bli väldigt mysigt ändå.


Nu ska jag laga lite middag och röja ur köket så vi får plats i morgon. 

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid · Vardag
Av Carro - 15 september 2011 20:18

Nu är det ganska exakt ett år sedan jag gick kurs i avslappning och uppmärksamhet för Åsa för första gången. Min tanke på väg till kursen då var att "okej, det här kommer nog bli skittråkgt, men det är kul att träffa nya människor och hundar, träna hund och kanske få lite nya infallsvinklar". Jag hade väldigt fel på första punkten och väldigt rätt på de andra tre. Jag hade allt annat än tråkigt. Träningen är otroligt givande och ger stora resultat i träningen vilket gör att det blir roligt och motiverande att jobba på. Jag har inte bara fått lite nya infallsvinklar utan massvis och jag hittar fortfarande nya tekniker och användningsområden. Som Åsa själv säger, det finns ingen anledning att ge massa förslag på övningar om man inte har någon koll på varför man gör de och således inte har en aning om hur man kan jobba vidare. Nu när jag gått kursen tre gånger känner jag att jag börjar få bra flyt i träningen, övergripande koll på teorin och försvåringar och utvecklingar av övningarna kommer mer eller mindre naturligt.


Den första hösthelgen för Åsa från Canis avd Skåne har alltså gått av stapeln i helgen och vilken helg vi fick! Inte nog med att vi fick riktigt bra hundträning och diskussioner i dagarna två, vi fick även strålande sommarväder och var ett härligt gäng med stor hundkunskap och bra tränarfärdigheter. Det gjorde att vi fick se många fina framsteg på alla hundarna under helgen, vilket är härligt!


Lördagen började vi med ett teoripass med en introduktion i kurstemat. Kursen bygger på boken "Control Unleashed" eller "Släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt och innehåller övningar som ska leda till samarbete, djupare kontakt och förståelse. Grunden är att man formar fram en avslappning hos hunden på en filt. Filten i sig blir en signal till hunden att slappna av, både på ett medvetet och ett omedvetet plan. Med hjälp av filten och den avslappnade känslan kan man sen jobba med de problem man har i träningen genom att göra problemlösningen till en lek, oavsett om det gäller reaktivitet på andra hundar och människor, störningskänslighet, svårt att hitta rätt fokus, svår att "få igång" i träning, hitta rätt stress/aktivitetsnivå för träningen etc. Vi har också jobbat med att läsa hundarnas signaler, hitta bra signaler att förstärka, hitta effektiva förstärkare både i fickan och i miljön och pratat mycket om känslor, klassisk betingning och dess betydelse i praktisk hundträning.


Första praktiska passet gick ut på att shejpa hundarna till filtarna och väl där jobba med att få de avslappnade. Alla ekipage fick därefter lägga upp träningen olika beroende på utgångsläge och problemformulering. En hade svårt att hitta fokus, en hade en hund som lätt gick upp i aktivitetsnivå, en hade en hund som hade svårt med andra hundar, en hund ville inte jobba alls, en valp jobbade för att förebygga och bygga upp en grund inför framtiden... bland annat.


Själv började jag med Kaj och jobbade med att leka, stoppa undan leksaken och ge den tillbaka när han bjöd på att vara helt stilla. Jackpot för de gånger han bjöd på att vara stilla på filten. Jag jobbade också en del med att shejpa till filten, godbit för att gå av och sen få bjuda på igen. Duktig Majs! Han imponerar på mig med att vara så okomplicerad, enkel och glad.


När Kaj blev trött tog jag ut Fia istället. Vi hade en ganska katastrofal transport in på planen där hon mest stod på bakbenen för att hon blev så uppspelt av åsynen av andra hundar. Hon fick då leka lite "titta-lekar" genom att jag klickade för att hon tittade på de andra hundarna, hon fick en godbit och sen titta på nytt. Ganska snart började hon lägga mer fokus på mig än på de andra och jag kunde börja kritera kontakt och gå fint i koppel för att få titta på de andra hundarna igen. För Fia som blir så glad av att se andra hundar är det här en perfekt självkontrollslek med den allra bästa belöningen, det funkar riktigt bra på henne och jag ska verkligen ta med mig det till klubbträningar framöver.


Resten av passet fick Fia dels träna på att gå på filten och bjuda på att lägga sig och slappna av och dels titta på andra hundar. Det jobbigaste var när polaren Mojje lekte med mamma precis bredvid vår filt, då brast hon och ville springa dit. Så fort någon kom i närheten av filten blev hon alldeles gummiaktig i kroppen och ville fram och hälsa, så hon fick klick och belöning för att sitta och titta och så "gå och hälsa" när hon satt tungt på rumpan. "Gå och hälsa" måste vi få mycket bättre flyt på och en säkrare reaktion på kommandot innan det kommer ge effekt på träningen. Fia har dålig reaktion på varsågod överlag, både till matskål, "hopp och lek" och "gå och hälsa". Ett projekt att ta tag i.


Efter lunch hade vi det stora teoripasset med det tunga temat, nämligen det om klassisk betingning, känslornas och reflexernas roll i hundträningen. Här blir jag lika imponerad varje gång över Åsas förmåga att förklara dessa ganska komplicerade saker på ett enkelt sätt och med hjälp av praktiska exempel från både forskningen och verkligheten beskriva så att man förstår. Åsas förklaringar gör också att jag hittar fler och fler situationer där jag faktiskt kan utnyttja den klassiska betingningen på ett medvetet och effektivt sätt.


Sista praktiska passet för dagen fick vi olika övningar att jobba utifrån vår egen hund. Vi hade flera ekipage med på kursen som hade svårt att få engagemang på sina hundar och de fick jobba med övningar som gick ut på att få hundarna att tigga om att få träna istället för tvärtom och där hundarna aktivt fick be om att träningen skulle sättas igång igen efter en paus. Jag och Fia jobbade vidare där vi slutade på förmiddagen, men med mer fokus på att få en bättre transport in till träningsplanen. Vi fortsatte med "titta på hundarna" som belöning för att gå fint i kopplet och ta spontankontakt och vi hade en helt annan entré än förra passet. 


Jag uttryckte min bekymran över att Fia inte hade samma glöd i träningen nu som i början på förmiddagspasset och Åsa uttryckte på sitt pedagogiska sätt att hon tyckte det lät som en fullt normal 10 månaders spetsvalp i sitt första löp som tränat hela dagen i tryckande värme. Hm, jo, det kan hon ju ha helt rätt i...


Som avslutning på dagen hade vi ett teoripass om att läsa hundens signaler, vilka beteenden en hund som är stressad respektive en hund som är lugn har samt vilka beteenden hundarna tar till för att lugna sig själv eller andra. Vi lyssnade liggandes på hundarnas filtar i gröngräset under gassande höstsol, man kan ha det sämre!


Söndagen började vi med att prata kring belöningar och belöningsutveckling, eller "förstärkning bortom godis". Åsa gav en djupgående beskrivning kring hur förstärkning fungerar, varför det fungerar och vad som är en effektiv förstärkare. Återigen med många exempel ur verkligheten som ger mig en klarare bild över hur man praktiskt kan använda olika typer av miljöbelöningar och allt sådant som hunden vill ha och strävar efter. Jag märkte under helgen mer än någonsin tidigare hur bra det fungerar på Fia, som snabbt tappar intresse för att jobba för godbitar och leksaker - framförallt när det kommer till vardagslydnad. Att få titta på andra hundar, nosa i marken och undersöka miljön är så värdefulla belöningar för henne.


Förmiddagspasset ägnade vi åt störningsträning i olika former. Vi jobbade i tvp grupper med en hund i taget och Åsa presenterade ett sätt att hitta den typ av störningar som hunden har svårast för. Första passet med varje hund jobbade vi med ett aktivt beteende och de övriga i gruppen fick i tur och ordning störa hunden med 1) ljud, 2) rörelse, 3) kommandon och 4) leksaker och godbitar. Nästa pass gjorde vi samma sak med ett aktivt beteende. Vi kunde snabbt hitta vad de olika hundarna hade lättast för att välja bort och vad som krävde mera träning.


I det "aktiva" passet jobbade jag med att Sid fick bjuda på hakan i backen, få klick och kastad godbit/lek och sen bjuda på nytt. Han hade svårast för människor i rörelse men jobbade riktigt bra trots att Mira och Cicci tränade bara ett tiotal meter bort. Duktig Id!


I det "passiva" passet tränade vi också hakan i backen, men stadga i beteendet. Sid hade svårt att växla och jag fick hjälpa honom massor genom att sitta på huk och göra lite omvänt lockande för att få honom i rätt tanke. Sen gick det riktigt bra och gruppen kunde ge mig en ny avhyvling för mina höga krav på hundarna och träningen då jag påstod att Sid inte låg hakan i backen med tillräcklig attityd. Nåväl, kan hända att man kanske inte kan visa så mycket känsloyttringar när man ligger blickstilla med hakan tryckt mot marken. Även här var det rörelse som var allra svårast och det är något jag kommer ta med mig till framtida träning. Intressant var också att se de andra hundarna och hur olika de reagerade, samt imponeras över de deltagande valparnas otroliga koncentrationsförmåga!


Efter lunch pratade vi målsättningar och hur man planerar sin träning, ett ämne där jag verkligen måste bli bättre. Jag är duktig på att planera men dålig på att följa upp mina planer. Jag måste komma på bättre system för att få planerna att bli verklighet, jag gör ju inga dåliga planer så det finns ingen anledning att inte följa dem.


Sista passet för helgen var hundarna riktigt slitna. Vi tittade på parallella lekar, där man använder filten som en hjälp till fokus och att rikta energin mot den istället för allt som händer runtomkring. T.ex så fick två ekipage i taget göra en "kapplöpning" mot sina filtar som låg utlagda bredvid varandra och hundarnas fokusering mot filten gjorde att de lättare kunde hantera att springa bredvid en annan hund. Sid fick göra den här övningen för första gången och han gjorde det helt otroligt bra. Han har blivit riktig fin på filten och kunde lätt välja bort den helt okända schäfertiken han fick springa bredvid.


Vi avslutade med en sammanfattning och diskussion kring helgen samt att alla fick göra sin egen utvärdering. Alla kunde blicka tillbaka på helgen och hitta massor av bra saker som både hundarna och vi själva hade gjort. Själv valde jag att lyfta fram all bra träning Sid gjort bland andra hundar, att Kaj är så snäll och trevlig, att Fia svarar så bra på miljöbelöningar och att jag är nöjd med min timing på belöningarna. Vad vi måste bli bättre på är att åka ut och träna bland andra hundar. Sid är så fin på filten och den fungerar så bra på honom, att jag är bara konstig som inte utnyttjar det mer i träningen. Den har bara fördelar för honom, att det är dags att den får ta de underverk den gjort för oss i träningen ett steg längre. 


Nu är det bara en månad kvar innan Åsa kommer tillbaka för att hålla kurs för oss igen. Det finns en plats med hund och observatörsplatser kvar till den 15-16 oktober. Läs mer på hemsidan www.hundid.se


Tack för en kanonhelg Åsa, mamma och pappa, Cicci, Susanne, Bea och Julia!

Fia · Hund · Kaj · Kurs · Sid
Av Carro - 10 augusti 2011 14:37

Fia fäller. Jag har haft belgare, schäfer och schäferblandning som har fällt med det är ingenting jämfört mot det här. Det bara rasar av henne, stora tussar ligger överallt och det ser ut som att två svarta hankatter har haft slagsmål hemma hos oss, jämt. Man skulle säkert kunna borsta henne i flera timmar och det skulle bara fortsätta rasa. Vi borstar igenom henne flera gånger per dag och börjar undra var all päls kommer ifrån, för det syns verkligen ingenting på henne att hon tappat så mycket. Hon ser fortfarande ut som vår lilla pälstunna, det ska bli spännande att se vilken form det blir på henne när hon har fällt färdigt.

Fia · Vardag
Av Carro - 4 augusti 2011 19:17

Jag sitter i kvällsolen på altanen och skriver det här inlägget på, hör och häpna, min dator! Beställde ett nytt modem från 3 som jag installerat och provar. Uppkopplingen är nog bättre, men datorn är fortfarande lika långsam. Jag behöver verkligen ta en ordentlig rekond på den och rensa och sortera. Det tar bara sån jäkla tid, bara att starta upp datorn och börja skriva på det här inlägget tog mig 40 minuter... Lätt frustrerande och en orsak till varför jaginte kollar mailen och uppdaterar bloggen allt för ofta just nu.


Vad som händer nu är att jag tränar mest lydnad, vilket känns jätteroligt. Jag och syrran träningsdejtar flera kvällar i veckan och det börjar ge så fina resultat. Roligt! Vi försöker åka till klubben en del också, även fast det är skittråkigt, och hoppas det ska ge resultat det med. Han känns tävlingsklar för länge sedan, på träningsplanen här uppe bland kända hundar. Han klarar dock inte tävlingsmiljön än på minst ett par månader, så vi får se vad som händer.


Fia leker och det går bra även i nya miljöer, men helskotta vad den lilla hunden kan driva mig till vansinne ibland. Fredrik har fått en väldigt svår hund som första hund, och jag blir frustrerad. Men, det är bara att kämpa på och inte glömma bort att även väluppfostrade, enkla Sid var pain in the ass som niomånaders.


I morgon kväll får jag hem Kaj! Jag hade velat åka till Göteborg och hämta honom själv men insåg att min ekonomi inte tillät mig åka så långt med Jeepen. Uppfödares lillebror/son tar med sig Kaj på tåget upp och så hämtar jag honom hos Börnis i Rimbo, lite mer överkomligt. 


Tanken var att vi skulle åkt raka vägen till Örebro för tränarutbildning samling tre, men jag känner att jag behöver landa lite hemma med valpen och det blir rätt skönt med bara en natt borta med Sid och lilleliten. Så vi åker tidigt lördag morgon istället för tränarutbildning i dagarna två. Det ska handla om proofing av beteenden vilket känns precis som vad vi behöver just nu! Vi ska träna massa signalkontroll och tricks också, där vi kört fast. Sen kan vi fortsätta lydnadsträningen ännu bättre när vi kommer hem.


Kaj ska få leka och lära sig att han heter Kaj. Det är typ det som är planen för den närmsta tiden.


Sen händer det mycket de kommande veckorna. Jag och Kaj ska på valpläger, det ska startas upp kurser (www.hundid.se), Lina ska komma och hälsa på från Kiruna och massamassa mer. Roligt!


Just idag känner jag mig dock totalt oengagerad, så idag blir det inte någonting tränat alls. Jag måste bli bättre på att hitta träningsmotivation de dagar den inte kommer helt naturligt, det blir ett projekt fram till nästa samling på tränarutbildningen.


Tänk på mig i morgon när jag sitter med min lilla lilla valp och är alldeles fumlig och rädd för att tappa bort honom!

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 27 juli 2011 18:03

Fullständigt namn:

Herding Instinct's Jenkkatassu Fia

SE11540/2011

Född: 11-11-11

Ras: Finsk lapphund

Föräldrar: Trellelyckans Curt x Herding Instinct's Queen Amidala


Fia kom in i familjen i början av 2011 för att bli Fredriks kamrat och kartläsare. Att det föll på finsk lapphund var från början en ren utseendefråga då Fredrik ville ha en söt hund med mycket fluff och helst av allt i stil med berner sennen. På grund av bernerns hälsoproblem och enorma storlek tittade vi vidare efter mindre hundar och kom in på finsk lapphund som av rasklubben och flera uppfödare beskrevs som "den ultimata sällskapshunden". Det verkade som den perfekta hunden för Fredrik!


Lilla Fia virvlade in i vårt liv som det yrväder hon är. Med öronen kvart i tre, tänderna på sned och pälsen i ett enda virrvarr är hon vårt charmiga, genomsnälla och överlyckliga lilla missfoster. Hon är den gladaste hund jag någonsin stött på och jag förundras ofta av hur man orkar vara så glad jämt. Hon är i tillägg till sin gladhet fullkomligt galen och utan tillstymmelse till självbevarelsedrift, hon fyller alltså vårt liv med enormt mycket skratt och gråt om vartannat på grund av sina upptåg och hyss.


Fia har en enorm nyfikenhet, är otroligt självständig och tror gott om allt och alla vilket gör henne inte alltför lättränad alla gånger. Hon är väldigt lättsam så länge hon är på samma planet som vi, men hon kan snabbt som ögat glida iväg till sin egen lilla värld där hon utan problem kan tuffa in i kohagar, rottweilergap och vargrevir om vi inte stoppar henne. Korta pass, mycket lek och god kontroll över omgivningar och störningar är receptet vi jobbar utifrån för att göra hennes utflykter så små som möjligt.


Hon är ett charmtroll av klass och när hon inte står på bakbenen gör hon kullerbyttor in i famnen på en för att kramas och mysa. Hon har en underbar päls som man bara vill gosa in näsan i och som får henne att verka tjock som en tunna. Hon hänger ut tungan på sned, gapar så stort hon kan, kastar huvudet från sida till sida och viftar med hela kroppen - och man är fast. Det finns liksom inget sötare.


Det finns heller ingen överjävligare då hon gärna leker "du kan inte ta mig", är en mästarinna på att rymma, älskar att sno mat och avskyr att vara stilla.


Jag fastnade för hennes gummirörelser och galenskap och har inte kunnat hålla mig ifrån att träna lite lydnad med henne. Hon kampar som en halv malinos, gör hoppstå som innebär att hon lyfter en meter från marken och hennes lägganden är mer lika "kraschlandningar med huvudspinn". Om det någon gång blir lydnadsstjärna av henne kommer den bli flashig, det är ett som är säkert.


Och så är hon knäpptyst. Hon skäller när Sid är för snabb och hon inte hinner med och hon ylar om hon blir lämnad ensam i hundgården medan jag tränar med Sid utanför. Annars har jag nog aldrig hört henne yttra ett ljud sen hon var valp. Det, har jag förstått, är något uppseendeväckande för en lapphund. Men jag tror hon är av en egen variant kallad fin klapphund eller finsk kamphund.


Hon spottar konsekvent ut korv, leker gärna brottningslekar med katterna, älskar att åka bil, kan hoppa jämfota över kompostgaller, är familjens förste flugsnappare, är jätteduktig på shaping och har en förkärlek att stryka kroppen mot nymålade väggar. Det, mina kära bloggläsare, är vår jenkadansande Fia det.


Några favoritbilder:


     

* · Bilder · Fia · Hund
Av Carro - 19 april 2011 20:12

Hundarna har verkligen fått mig att känna mig som en dukti hundtränare idag. Det är för övrigt de som är allra bäst på att få mig att känna den känslan.


Farina har för det första varit lugn i hundgården på jobbet. Hon var väldigt stressad där för en månad sen, innan jag tog hem henne, men både igår och idag har hon visat sig från sin lugna, lättsamma sida. Mot slutet av dagen, när alla de vuxna hundarna kommer tillbaka från träningen och det vankas middag, rycktes hon med i den allmänna oron. Annars har hon spenderat dagen med att sitta och betrakta, trots skällande unghundar och skrittmaskinen som gick bara några meter från hennes gård.


Skrittmaskinen som för övrigt Sid gick i idag och även han visade sig från sin lättsamma sida. Fina Sid travade på trots stökiga hundar runtomkring. På jobbet är det svårt att tänka sig vilket monster han är kring andra hundar i vanliga fall.


Sid har fått flera pass med signalkontroll under dagen och SHIT vad det börjar lossna! Jobbar med sitt, ligg, stå och fri i samma pass och han är nästintill klockren. Dessutom svarade han jättebra på en felrutin efter ligg, ligg och sitt (då han la sig på sitt). Jag felade och gjorde om samma kedja på nytt med ligg, ligg och sitt och det klarade han utan tveksamheter! Jag kunde till och med träna på gårdsplanen utanför jobbet, vilket jag vanligtvis är alldeles för blyg för.


Så kom jag hem och tränade lite mer med Sid, bland annat tog jag äntligen och lärde honom att springa runt ett föremål. Här blev jag riktigt glad över att vi i första två kortpassen (2-3 min) inte fick så stor framgång, jag tog en längre paus, bytte strategi och så lossnade det. Mycket förstärkande för mig!


Gick en promenad med Farina och tränade lite uppletande av en kotte. Och hon kom tveklöst tillbaka med kotten och spottade den framför fötterna på mig! YES!!


Farina har även skött sig jättebra i hanterings- och avslappningsträningen som jag påbörjat idag. Det var underbart att se att hon faktiskt har avslappning på reportoaren, om så med mycket hjälp!


Och avslutningsvis tränade jag lite lydnad med lyckopillret som står med två tassar på klossen och väntar på fri. Duktig! Nöjdast är jag ändå med att både Kråkan och Katten spatserade rakt igenom vår teänig utan att hon valde de istället för mig.


Vilka fantastiska hundar jag har!!

Farina · Fia · Hund · Lydnad · Sid · Vardag

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Tidigare år

Besöksstatistik

RSS

Följ bloggen

Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Blogkeen
Följ Kontrollerad  lek - Som hund och katt med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se