Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Inlägg publicerade under kategorin Fia

Av Carro - 14 juni 2012 20:30

Jag hade ingen kurs på kvällen idag, min och Fredriks första kurslediga vardagskväll på hela våren, vilket har fått mig att känna mig ledig hela dagen. Solen har skinit, det har varit lagom varmt, jag har haft goa hundar på dagis, mina hundar har hängt med på dagispromenader, jag har fått massa kontorsarbete gjort och känner mig bara allmänt nöjd och tillfreds med tillvaron. Det är en härlig känsla! Allt blir så mycket lättare när vädret är vackert, det är helt galet vad det påverkar. 


Mitt goda humör beror inte bara på en bra dag utan även på en riktigt härlig kväll. Fredrik och jag möttes upp efter jobbet på brukshundklubben och tränade igenom alla tre hundarna. Det var som sagt vackert, alldeles lagom väder, Thomas Mohlin var där och vi snicksnackade en stund om allt möjligt, hundarna var duktiga och Fredrik var som vanligt världens bästa coach.


Kaj fick träna på att växla mellan lek och avslappning. Till en början tog han inte godbitar utan spottade bara ut dem. Då fick han ligga på sin filt (fast han valde att ligga bredvid, fleecefilten var nog varm) tills han knaprade i sig dem. Jag hade inte världens bästa godbitar med mig men med lite övertalning funkade även dem. Sen fick han komma upp och leka, byta mellan leksaker i min hand och bjuda på att vara stilla när leken avslutades. Jag provade att lägga in ett pass med ligg på signal, men det var inte läge kring alla störningar. Mer action behövdes och han kunde snart ligga ganska länge innan han fick varsågod på leksaken. Han fick vila ganska länge mellan passen, medan jag satt och njöt av solen. 


Vid ett tillfälle tappade jag den ena leksaken med Kaj monterad i andra änden. Kaj är inte världsduktig på att komma tillbaka med grejer, faktum är att han inte är duktig alls på att komma tillbaka med grejer. "OOOOH NOOOO!!" han flyga genom mitt huvud medan jag sträckte mig efter puffhunden, men så fick jag sinnesnärvaro nog att istället ropa "ja" (bytsignalen) och bjuda in till den andra leksaken. Och phalinutten vänder!! HAN VÄNDER OCH HAN BYTER LEKSAK! Bara det gjorde min dag.


Fredrik och Fia tränade på att leka. De lekte och bytte leksak i handen och låg på gräsmattan och myste. De tränade också signalkontroll och generalisering av ligg-kommandot. För de handlar tiden på klubben mycket om att bara vara i miljön, skapa en bra känsla och titta på de andra hundarna utan att moff-moffa. Det senare gjorde hon superbra, hon kunde ligga länge och titta på en uppbunden, skällande hoffe utan att säga ett knyst. Duktig glapphund! 


Vi stoppade in barnen i bilen och körde Sid. Han fick landa på filten en kortis innan han fick gå in och göra en inmarsch. Jag hade inte riktigt koll på var jag gick och var på väg rakt mot ett annat ekipage som tränade fritt följ, vi gjorde en vändning och slöt sedan upp till samma riktning (men en liten bit ifrån för att inte störa ekipaget) och Sid jobbade igenom det riktigt bra. Han slängde några blickar men då ojade jag honom och lät honom söka sig in på nytt. Kriterier och rutiner! I träning tittar man inte på andra hundar, i pauserna måste man titta på andra hundar. Han svarade så jäkla bra på den träningen. Att jobba sig igenom hundstörningen och att jag litade på honom och lät honom gå vidare tror jag gjorde hela vårt pass. Han pep till en gång första gången jag ojjade honom för en hundtitt, ett väldigt tydligt tecken på att störningen var för stor eller att han bara inte visste hur han skulle hantera den. Men det kom bara ett pip, den enda gången. Sen inga fler. Fina Sid.


Vi tränade ett pass kryp, där jag bara försöker få till mängdträning på sträckor för att få ett stabilt moment i olika miljöer. Han är grym. Tack, Ulrika för att du coachat oss till det här superkrypet! 


Sen gjorde vi flera inmarscher på plan där Fredrik fick ropa in oss. Sid var rak i positionen och i helt lagom sinnesstämning, när han bara kommer in i lydnadsmodet så är han verkligen inne i det. Fredrik påstod att jag inte kan göra 90-graders-vinklar, något jag absolut måste filma och utreda. 


Avslutningsvis tränade vi framförgående. Det blev avslutningsvis eftersom vi gjorde en jättefin sträcka rakt mot ett annat ekipage som tränade och lekte. Jag blir så glad när vi klarar av att jobba oss igenom de störningarna, som är våra allra, allra svåraste. Vi avrundade och tog en promenad upp till bilen efter det. På vägen till bilen passerar vi det tränande ekipaget där Sid bara ger en blick, börjar nosa i gräset, ger en ny blick och därefter fortsätter gå helt avslappnat i kopplet. Det var ett sånt pass jag kommer leva på ett tag. 


På vägen hem köpte vi kött, färskpotatis och jordgubbar och nu ska vi äta middag. Jag är borta på utbildning hela helgen så det här blir vår fredagkväll. Ett CSI-avsnitt och sen sova, kan jag tänka mig. 

Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid
Av Carro - 31 maj 2012 15:01

För ett par veckor sedan skrev jag ett blogginlägg kring Fia och hennes träning där jag funderade lite kring hennes belöningar. Jag hann inte skriva klart inlägget och har inte hunnit det senare heller, så därför blev det aldrig publicerat. Kortfattat handlade det om att jag känner frustration över att hon är svår att belöna. Hon älskar att träna, är entusiastisk och galen och gör saker med stor inlevelse och motivation. Men - så fort "övningen avslutas" och "belöningen påbörjas" så ser hon besviken ut, i brist på ett bättre uttryck. Hon har högre intensitet i själva övningen än i belöningen, vilket jag jobbar med att förändra. Belöningsutveckling och att prova nya typer av belöningar har hjälpt men inte riktigt hela vägen. Jag slås fortfarande av frustration över att hon inte blir lika toklycklig av att det presenteras en belöning, mot när det presenteras en övning. 


Förra veckan upptäckte vi att en premolar såg lite märklig ut. Vid närmare undersökning visade det sig att den var av. "Ska det vara så?" undrade vi. Ett par dagar gick och vi började först fundera kring om det var därför hon inte gillade att äta färskmaten eller märgben direkt från frysen, för att det ilade i den trasiga tanden. Vidare väcktes tanken om det kunde vara en orsak till att hon kändes lite låg i belöningen. Vi bokade tid hos veterinären och fick en tid i tisdags.


I tisdags var Fredrik med henne till vetten och de tyckte att tanden skulle dras ut så snart som möjligt, eftersom den var av och det inte var något konstigt att hon inte ville äta eftersom det måste ila i tanden. Vi fick operationstid idag.


Idag kom jag till veterinären med henne och fick träffa en ny vet. Han undersökte henne och tyckte, till skillnad från sin kollega, inte att tanden behövde dras ut. Jag berättade om hennes problem med fryst mat och hur hon var i belöningarna och han tyckte vi skulle prova smärtstillande ett tag för att se om symtomen förändrades. Så istället för operation fick vi med oss smärtstillande hem och ska under tiden hon äter det prova att ge henne fryst mat och träna precis som vanligt och se om det blir någon skillnad. Blir det skillnad ska hon in på en undersökning till och så får vi se hur vi går vidare. 


Jag är jätteglad att hon slapp narkos och att genomgå en operation, men jag känner mig orolig för att det här kommer bli en följetong och hon kommer behöva komma in på fler undersökningar. Då hade jag hellre sett att tanden plockats bort på en gång och så hade problemet varit ute ur världen. Vi får väl se var det här leder och det ska bli spännande att se hur hon svarar på belöningarna nu. Annars får vi fortsätta klura :-)

Fia · Hund · Vardag
Av Carro - 16 maj 2012 12:35

Mycket har hänt sedan sist. 


Jag har slutat jobba på Sodexo där jag jobbat nästan ett år och trivts otroligt bra. Det känns konstigt och jag saknar det om jag tänker på det. Oftast har jag dock inte tid att tänka på det. Sedan i måndags jobbar jag alltså heltid med hunderiet. Just nu består det mycket i renoveringsarbete av vårt nya hundhus. I lördags satte jag upp panel och fönsterfoder, i söndags var pappa här och tillsammans med honom och Fredrik började vi gipsa innerväggarna. Jag började snickra ihop regelverk för boxar. I veckan har jag sen fortsatt gipsa och bygga boxar. Jag är inte så jättesnabb på att bygga men det är roligt och jag håller på hela dagarna så det går i en rasande takt. Målet den här veckan är att få upp allt gips, spackla och måla. Kanske lägga golv om vi är riktigt effektiva. 


Sid är halt och har varit det en dryg vecka, men han blir hela tiden bättre. Han stukade sig under en promenad och överansträngde nog den skadade tassen under resterande promenad. Han har fått gå koppelrastningar och är full av energi, men blir duktigare och duktigare på att ta det lugnt och koppla av. Jag gör allt för att han inte ska gå upp i varv mer än nödvändigt. Han har fått gå en hel del hårda spår. I helgen spårade vi fem spår och det märktes verkligen stor skillnad fram till det femte. Han blev säkrare och säkrare och mer och mer noga. Mängdträning gör verkligen susen. Det är så enkelt att hålla på med också, i fredags tog det mig en timme att spåra med alla tre hundarna på en parkering i Roslagskulla. Inte illa! 


Sid har också fått fortsätta träna platsliggning, jag tvingar oss till att verkligen göra det för åh, vad tråkigt det är. Nästan tråkigare än att gå koppelpromenader. Han har också fått börja träna vittringsapportering efter inspiration från Fanny. Träningen går ut på att markera en tandpetare med min doft på och i förlängningen markera tandpetaren med min doft bland vittringspinnar utan min doft. Vi får se hur långt vi kommer innan tassen är frisk och vi kör på med mer actionfylld träning. Starten har gått trögt då det varit riktigt svårt att få honom att markera tandpetaren. Han brukar glatt och villigt frysmarkera det mesta han får möjlighet till och har en väldigt bra frysmarkering. Jag har försökt få honom att frysmarkera små föremål förut, då jobbade jag med hårnålar som jag tänkt använda som apporter i de hårda spåren, men där gav jag upp när jag inte fick till det på en gång. 


Första passet på tandpetare fick jag inte en enda frysmarkering, dock en apportering och flera liggmarkeringar. Andra passet fick han frysa i min hand, frysa på tandpetare i min hand och så på tandpetare bredvid min hand på marken. Blev skitsvårt så fort tandpetaren hamnade på marken. Tredje passet likadant. Fjärde passet la jag min öppna hand med godbitar bredvid tandpetaren och då började det lossna. Femte passet tog jag bort handen och fick en hel del apporteringar och liggmarkeringar men några riktigt fina frys. Ändrade belöningsplaceringen från att kasta iväg godbiten åt andra hållet till att servera godbiten i hans mun medan han markerade, då började det lossna ännu lite mer. Sjätte passet blev mer och mer rätt och utan en enda apportering men med en del skräp i början (svårt att komma in i rätt tanke). Han dreglar så mycket att tandpetaren fastnar på hakan och far omkring, så vi hade svårt att få bra flyt på träningen. Idag la jag ut en matta och placerade tandpetaren på och nu gick det riktigt bra. Åttonde passet blev alla rätt och han började koppla på näsan, nionde passet likaså. Efter typ tio minuters träning börjar vi alltså äntligen komma någonvart. Det tar ett tag innan han kommer in i rätt tanke efter en paus, hur kort den pausen än varit, men sen är han igång och frysmarkerar rent och säkert. Han har nog lite för mycket energi för den här övningen och vill gärna jobba sig igenom stor del av reportoaren innan han börjar tänka... Nu klickar jag för frys och belöningsplacerar bort från mattan så jag kan flytta tandpetaren mellan repetitionerna. Näsan är på och roligt är det.


Fia har tränat en del lydnad. Vi jobbar mest med belöningsutveckling, fotgående, stadga i sitt och ligg och signalkontroll. Oj, det var visst en hel del. Hon blir trött fort och tappar lätt fokus. Idag tränade vi med syster som störning och hade som kriterie att hon bara skulle vara kvar hos mig och fortsätta bli belönad (äta godbitar eller leka vidare). Då började störningsträningen lossna och hon gjorde många, fina val. Hon är så rolig, gillar bättre att bitas i händer och armar än i leksaker och krullar ihop hela sin lilla näsa för att få bästa grepp om närmaste kroppsdel. Som tur är så är hon mjuk i munnen och allt hon kan tänkas se som belöning är välkommet. Svårbelönad, men älskar träningen!


Kaj tränar vidare på sina parallella koncept som han håller på att lära sig. Det är lek - stadga - lek med störningar i stadgan som jag nog får säga går bättre och bättre. Han tappar väldigt, väldigt lätt koncentrationen och kan få för sig att springa ett varv runt ett osynligt föremål för att sedan vara tillbaka igen. Kortare pass... Blev lite lugnad av att bli tillsagd att min frustration över hans koncentration inte är särskilt berättigad, jag kan inte räkna med den på honom på samma sätt som jag kanske kan på Sid. Han är dessutom rätt uppdragen i aktivitetsnivå sedan liten valp eftersom han är så galen och rolig att speeda med. Det är först på senare tid som han "tvingats" samla ihop sitt lilla huvud och försöka behålla en tanke. Parallellt jobbar vi med shejping av tricks, godbitsbelöningar och fokus på repetition, koncentration och "rena beteenden" (inget skall, hopp, studs, fjorton steg åt vänster etc. emellan repetitionerna). Det blir mycket bättre! 


Jag har dragit igång flera kurser. Håller en i tävlingslydnad på Dailydog i Ågesta, jag älskar att hålla tävlingslydnadskurser! I måndags började jag en inkallningskurs i Svinninge som även den kommer bli kanonrolig. 


Vill slå ett slag för kommunikation och beteende som börjar 28 maj, har du inte anmält dig än så gör det! Instruktörerna och kursupplägget är outstanding och jag kan inte nog rekommendera den. Läs mer här!! 


Nu ska jag gå igenom min mailbox vilket var alldeles för länge sen. Jag spenderar på tok för mycket tid med att skruva på huset! Sen ska jag ut och fortsätta skruva och ikväll blir det kurs i hundmöten med Åsa och Modde. Världens mest intressanta kurstema!

Fia · Hund · hundID · Kaj · Kurs · Lydnad · Shaping · Sid · Vardag
Av Carro - 15 april 2012 21:17

Jag har legat sjuk i snart en vecka och hundarna är trötta på mig. Igår orkade jag mig på att träna ett par trickspass var med de vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Alla hundarna var superduktiga och glada över att få göra någonting roligt. Resultaten lät inte vänta på sig.


Fia lärde sig snurra, EN repetition med en nostarget och sen gick det inte att få stopp på henne. Jag har aldrig varit med om liknande. Sen har jag tränat ett par pass till och låtit henne bjuda på upp till tre snurrar före belöning. Jag använder inte någon direkt nostarget, utan tog ett skohorn och satte mot höften för att få igång ett intresse för den riktningen och klickade innan hon överhuvudtaget var framme vid targeten. Sen kunde jag som sagt ta bort den direkt. Så jäkla gullig är hon när hon snurrar omkring. 



Kaj fick lära sig stå på bakbenen. Med Fia och Sid uteslöt jag lekpauser för att jag var lat dessa pass men med Kaj är det en helt medveten strategi just nu. Hans träning kan man säga ligger på två fronter just nu. Den ena är full fart, lek och galskap och att därifrån växla till korta koncentrationsstunder (till exempel vi leker ihop, jag snor åt mig leksaken och han får bjuda på stå/sitt/ligg helt stilla under varierande tidsintervall innan leken kommer tillbaka). Den andra är koncentrationskrävande övningar, shejping, med bara stora, hårda godbitar som belöning så han kommer ner i varv och måste tugga ordentligt mellan repetitionerna. Båda typerna av övningar syftar till att lära honom hantera frustration och få en bra känsla i träningen, då jag upplever att han börjar bli för het (skällig, byter beteende, störningskänslig, träningen går inte framåt). Har tänkt jobba mycket med just stadga i stå, sitt och ligg å ena sidan och shejping av tricks å andra sidan ett tag framöver. Och fotgåenden på promenaderna. Det känns precis som det han behöver just nu. 


Kaj imponerade på mig i tricksträningen igår. Filmen tror jag är hans fjärde pass med just stå på bakbenen och jag jobbar med att flytta min belöningshand mellan varje repetition.



Sid fick träna ligga på rygg och han fick nästan dubbelt så många pass som de andra, helt enkelt för att jag inte kommer vidare. Han lägger sig med främre delen av ryggen på rygg, men bakdelen får jag max en eller två repetitioner att han börjar väga över på rygg. Jag tänkte att det kanske var obekvämt att ha ryggraden mot golvet, han är ju ganska tanig, men det blir ingen förändring i vare sig soffan, en hundbädd eller på en filt, snarare så att det blir bättre på golvet. Ska låta det vila ett par dagar nu och se om det faller på plats. Funderar på om det finns några bra förkunskaper jag kan jobba med tills vidare. 


Veckan har annars varit lugn, eftersom jag varit sjuk. Lina och hennes familj kom och hälsade på från Kiruna och sov här en natt på sin turné genom Sverige. Det går inte att beskriva hur underbart det var att få träffa Lina igen. Hon har varit och hämtat en nykläckt liten vorstehvalp som jag blev gudmor till, då jag helt plötsligt började kalla honom för Lucifer eftersom det kändes som att han hette så. Nu heter han så, lilla Lucifer. Det passar honom så bra och han kommer bli en helt underbar hund i Linas händer. 


Bror med familj var här på middag i fredags och ritade upp vårt nya kök. Det blev hur fint som helst och jag kan knappt bärga mig tills det går från datorprogram till att börja formas fram i vårt hus. 


I helgen har Fredrik med vänner byggt en grund till nya hundhuset som vi hämtar nästa vecka. Det ska bli starten för vårt mobila hunddagis som vi ska köra tills vi får tillträde till lokalerna i Arninge. Där ska vi även ha hundpensionat och kurslokal på hemmaplan. 


Det har visst inte varit en allt för lugn vecka ändå, vilket kanske är anledningen till att jag inte är frisk än. Nu börjar jag känna mig lite piggare i alla fall och hoppas kunna jobba som vanligt igen nästa vecka. Det hoppas hundarna också!

Fia · Film · Hund · Kaj · Shaping · Sid
Av Carro - 24 mars 2012 11:43

Man kan ha det sämre, men knappast bättre, en fredagkväll än vad jag hade igår. Jag och Sofie vallade en stor uppletanderuta och körde sex duktiga hundar i varmt vårväder och med härliga mellansnack. 


Sid fick sex föremål ute och plockade in tre på lika många minuter. Han har nog aldrig gått så bra på ett uppletande någon gång och det jag framförallt gillade var att han valde nya vägar ut i rutan varje skick. Jag står alltid på samma punkt och skickar, denna gång på den högra delen av stigen, och är jättenöjd med att Sid jobbade med att söka av hela området. Han hade jämnt tempo, lugnt och behagligt med näsa på hela tiden. Plockade in de nära föremålen först och jobbade sig sedan utåt. Enligt skolboken, som så ofta med honom nuförtiden. Finaste, finaste Poo. 


Sofies Ben fick jobba på självständigheten, han har alltid varit alldeles för lydig, mammabunden och följsam för sitt eget bästa ;-) Efter att ha förstått att han faktiskt fick gå ut och mer eller mindre tvingas jobba självständigt (vi gav honom ingen respons för att vända upp coh fråga) så hittade han första föremålet som låg på fullt djup. Jackpot! Det kunde inte blivit mer pedagogisk föremålsplacering. Nästa hittade han efter en stunds letande och han kämpade på bra ut från Sofie, men man kan nästan se det starka gummibandet som drar honom tillbaka. 


Fia gav vi en hjälp att Sofie gick ut och kastade upp föremålet i luften för att sedan gå in till stigen igen. Eftersom Fia är en väldigt självständig tjej vars aktionsradie fördubblas när hon får någonting i munnen så la vi grejen redan efter 25 meter. Hon fick leta reda på ett av Sids gamla halsband. Hon sprang snabbt som en vessla, letade jättefint och sprang tjugo ärevarv med prylen innan hon kom in. När hon kom in belönades hon med sitt älskade tomteskägg som hon stal från en julprydnad i vintras och som sedan dess varit hennes allra bästa pryl. Belöningsceremonin blev lång med tomteskägg och köttbullar. Sen körde vi samma procedur igen men med uppletandeföremålet en bit längre ut. Den här gången kom hon raka vägen tillbaka efter att hon hittat grejen. Samma stora belöningsceremoni på nytt, duktig tjej! Fia gick dessutom lös hela tiden och jag känner mig helt avslappnad, jag litar mer och mer på henne även i dessa viltrika marker och hon visade stor följsamhet och uppmärksamhet på mig. 


Tira fick ett liknande upplägg som Fia på första skicket och sprang som skjuten ur en kanon. Hon hittade kanske grejen, men Sofie hade tagit på sig sina "se-in-i-framtiden-linser" och jublade lite för tidigt. Tira blev överlycklig och kom tillbaka utan grej. Vi provade att låta henne jobba ut på nytt men valde efter en stund att göra om hela övningen. Denna gång gick det mycket bättre och hon var snabb in. Inför andra skicket fick Sofie och Tira gå iväg medan jag la ut föremålet och de var tillbaka till stigen lagom för att se mig komma tillbaka tomhänt. Både jag och Sofie gillar ju att börja jobba bort hjälper så fort det bara är möjligt och Tira bevisade att vi lagt upp träningen precis lagom. Samma snabba fart ut, hittade direkt och var lika snabb in. Underbart tempo, bra näsa och härligt engagemang. Hon kommer bli grym på uppletande. Jag ser fram emot mina och Sofies uppletandetävlingar mot varandra med våra belgare när hon kommit ikapp Sid i träningen.


Askari fick plocka in fyra föremål som Sofie la ut medan jag värmde upp honom. Han lämnade knappt min sida under hela uppvärmningspromenaden trots att han var lös mitt i skogen och har visat prov på sina jaktkunskaper sedan han bodde hos mig sist. Nu fanns inga tendenser till att leta vilt utan han var fullt fokuserad på att vi skulle göra någonting. Han hade också svårt att lämna min sida och ville nog gärna att jag skulle följa med och hålla honom i handen i rutan. Det var när han kom ett tjugotal meter ifrån mig som han kunde börja jobba självständigt och leta efter grejerna och var såklart snabb som en vessla in. Fjärde skicket sprang han direkt ut men det femte var han grund och frågande igen. Roligt tyckte han att det var och det var som alltid roligt att jobba med Askari i skogen. Vi känner varandra så väl och han är så otroligt lyhörd att han går att styra med fingertopparna dit man vill ha honom. En fantastisk känsla. 


Kaj skulle få avsluta med en nybörjarövning men på uppvärmningspromenaden började jag och Sofie diskutera mina problem med att få till en jämnhet i fria följet med honom. Vi tittade lite på det och Sofie bad mig prova en ny belöningsplacering. Kaj visade stora brister på att jobba med belöningsstörning och Sofie tipsade mig om att prova med avståndsbelöning. Hon inte bara bad mig prova det utan pushade mig även till att jobba mig igenom den låsningen han får på belöningen när den ligger på marken och han måste jobba bort från den. Efter ett par repetitioner släppte det verkligen och Kaj bjöd på superfina baklängesfot och svarade jättebra på olika belöningspunkter och riktningar till belöningen. Vi struntade i uppletandet och jobbade vidare på fria följet istället och kom jättelångt på bara det lilla passet, tack vare en envis träningskompis som coachade vidare. 


Vi var båda alldeles lyckliga efter att alla sex hundarna gått som klockor. På söndag och måndag fortsätter träningen, sen åker Sofie hem igen :-( Vi har dock kommit överrens om att fortsätta ses regelbundet och pusha varandra framåt med unghundarna. Jag fokuserar ju mest på Sids träning annars och jag behöver någon som ser till att jag jobbar vidare även med Kaj och Fia. 

Askari · Fia · Hund · Kaj · Sid · Uppletande
Av Carro - 28 januari 2012 18:50

Fia här, den finska lapphunden som det ibland pratas om här på bloggen. Det har varit en märklig dag idag som jag känner förtjänade min debut som bloggerska. 


Det började i förmiddags med att vi gick ut på sjön. Jag älskar att vara på sjön när isen lagt sig. När jag var alldeles nykläckt och precis flyttat hit så var vi på sjön nästan varje dag. Då fick jag åka i en bur fastsatt på en spark och när vi stannade vid ett hål fick jag komma ut och leka. Det bästa som fanns var att sno mörtarna som husse använde för att locka till sig gäddorna med och om vi någon gång fick en väldigt liten gädda fick jag leka med den och mumsa på den. Det är lyckliga barndomsminnen det!


Idag skulle vi ut och vittja saxarna för att se om vi fått några gäddor. Skillnaden idag mot för ett år sen var att hela flocken skulle med, alltså även matte, Sid och Kaj. Dessutom är Kajs kompis Måns här i helgen och han skulle givetvis också följa med. Kaj och Måns har aldrig varit på sjön och har noll sjövett. Jag vet att man måste ta det lugnt på sjön, men som de sprang omkring och tokade sig var det lätt att glömma bort det. Matte och husse tyckte jag var för speedad för att få springa fritt, vilket de ju kan ha helt rätt i. Jag var dock inte den enda som var speedad, Sid var tiotusen gånger värre. För att inte tala om Kaj och Måns. 


Mysigt var det i vilket fall. Jag var ganska duktig på att hålla regelbunden kontakt med husse och väldigt duktig på att hålla mig borta från alla lockande viltspår, fast det krävs en stor portion självbehärskning. Vi fick en gädda, en ganska liten en, och jag hann putta på den med tassen och göra några lekinviter åt den innan den hamnade i brödpåsen. En mört fick jag att smaska på också, så min förmiddag var gjord. Sen råkade jag tappa den, varpå Måns stal den och sprang runt och åmade sig med den i munnen och svansen i vädret. Han förstod aldrig hur god den är att äta och jag fick inte chansen på nytt. Typiskt. 


Sen fick vi ligga i bilen med kupéfläkten snurrandes och mysa medan matte och husse åt våfflor hos husses föräldrar. Jag och Sid fick dela burhalva. Det är inte ofta vi får det, för Sid vill helst ligga ifred. När vi väl är tillsammans har vi väldigt mysigt. Eller, jag har i alla fall. Jag tycker mycket om min storebror. 


När vi kom hem var matte och husse väldigt uppspelta över några märkliga föremål de tagit med sig från husses föräldrar. De satte på mig och brosan varsin sele (jag fick en ny igår, en gul Hurttasele som blev grymt snygg mot min svarta päls) och gick en promenad. Matte och husse hade konstiga skor på sig och husse klagade på att de var så hala att han inte behövde ha några skidor.


Sen satte de på sig någon sorts långa fötter. Jag förstod inte alls syftet, eftersom det verkade bli otroligt mycket svårare att gå med de långa fötterna. De stapplade och skrattade om vartannat och verkade inte ha så mycket styrsel på någonting. Som sagt, fråga mig inte varför för jag förstod absolut ingenting. Sen satte de oss i varsitt midjebälte och så gick vi ut på skogsvägen. Eller, jag gick. Jag vet inte riktigt vad matte och husse försökte göra.


Jag skulle springa med matte. Hon påstod att Sid var så galen och behövde lite mer tyngd bakom sig. Sid verkade inte bekymrad över den extra tyngden utan sprang som en blådåre. Husse fick nån sorts märklig glid på sina långa fötter och de drog iväg hur fort som helst. Jag hängde inte alls med, det var ingen idé att försöka med matte stapplandes bakom sig. Istället passade jag på att nosa ordentlig i vägkanten och undersöka varenda liten pinne som låg på vägen. Man hade gott om tid medan matte försökte få ordning på fötterna. Hon verkade bli lite irriterad när jag stack ner i diket så jag höll mig på vägen, lugn som en filbunke så hon inte skulle bli mer irriterad. Det hjälpte sådär, matte är lite märklig. 


Så försökte jag springa ikapp Sid ett par gånger, då blev hon väldigt glad och tjoade och tjimmade där bakom. Men jag orkade inte så länge, matte blev ju världens bromskloss där bakom. Hon verkade inte riktigt ha koll på hur man fick upp farten med de där långa fötterna. Det verkade i och för sig inte husse heller, men Sid är mycket starkare än mig och bekymrar sig inte så mycket om någonting försöker bromsa honom. När jag insåg att jag inte skulle komma ikapp honom stannade jag så matte skulle kunna vila lite, men då puttade hon mig i rumpan med de långa fötterna. Då började jag hoppa ner i diket och stanna men då gled hon förbi mig och var nära på att ramla. 


På vägen hem var det nedförsbacke och skönt att springa på lite, men då var det en bom rakt över vägen som matte och husse fick lite panik över. Framförallt husse. Han försökte bromsa och tappade då ena foten, vilket resulterade i att den andra långa foten sprang iväg samtidigt som han försökte springa ikapp den med den vanliga foten. Då bestämde sig Sid för att lägga i en högre växel. Det såg så himla kul ut! Husse gjorde om samma misstag ett par gånger och jag insåg att husse i alla fall blev snabbare med de långa fötterna. När vi kommit under bommen andades matte ut och skrattade ordentligt åt husse. Vips så satt hon på rumpan! Husse och Sid stannade och eftersom matte verkade bestämt sig för att vila så tänkte jag springa till de en stund. Det tyckte inte matte, som åkte efter på rumpan med de långa fötterna korsade över varandra. Det var inte så svårt att få stopp på mig, sen hoppade matte på rumpan tillbaka till bommen och hävde sig upp. Efter det körde vi i full fart hem, jag sprang så fort jag kunde i Sids fotspår och det var riktigt härligt. 


Efter en nedvarvningspromenad med brorsorna och Måns, som fortsatt mysa med kupéfläkten i bilen och missat hela spektaklet, gick vi in. Jag är helt slut och har lagt mig på ryggstödet av soffan. Husse ligger i soffan nedanför och tittar på TV. Måns är instängd framför TV:n eftersom han och Kaj aldrig kan sluta leka. Kaj somnade en liten, liten stund men nu går han omkring och letar efter någonting att göra. Han har så svårt att sova utan mig. Sid ligger och sover nedanför mattes soffhörna. Matte dricker rödvin. Jag fick inte smaka. Nu ska husse gå och laga fläskkarré till middag, det kanske jag kan få smaka på. Bäst jag slutar blogga på en gång!

Fia · Hund · Vardag
Av Carro - 14 januari 2012 20:17

Sid har haft semester med sin husse i slutet på arbetsveckan medan jag och Kaj planerat våren tillsammans med Åsa på www.dailydog.se som jag samarbetar med och ska hålla kurser för. Kaj fick träna på att koppla av i ny miljö, vara lugn och tyst på andra sidan rummet från mig och bara hänga. I torsdags sov vi hos Charlotte på Kungsholmen och han fick gå en lång promenad i Rålambshovsparken. Vi mötte både hundar och harar, han var något yvig och ville gärna upptäcka hela världen som fanns inom kopplets radar ifrån mig så fort som möjligt så vi snabbt kom vidare. Han coolade ner sig efter en stund och gick fint i kopplet, tog kontakt och höll position trots störningar. Duktig Majs. Att sova borta gick också bra, helt slut efter en lång dag.


I dag var jag och Fredrik ute och spårade med de stora hundarna. Jag la två spår till Fia och Fredrik la ett långt till Sid.


Fia var helt grym! Hon gick lös hela vägen till spåret och jobbade antijakt och följsamhet enligt skolboken. Fredrik har tränat själv senaste veckan då jag varit borta mycket och jag har inte sett henne ute i skogen sen förra helgen. Jag är riktigt imponerad av deras framsteg! Även spåret gick helt klockrent och hon tuffade på i spårkärnan, plockade grejer och hade ett riktigt fint driv. Fredrik fick jobba med linhantering, att läsa henne och att inte hänga på i det tempot hon ville utan gå med lugna steg och ett lagom motstånd i linan. Sen fick hon gå lös hela vägen hem också och vi utmanade henne genom att jag helt plötsligt sprang iväg bort från dem. Det var jättejättejättesvårt och gick sådär, men vi utvärderade träningen bra och gjorde förändringar som vi såg resultat på. 


Planen var att hon skulle få ta sitt andra spår (som utgick från tomten hemma) direkt om hon gick bra på vägen hem, men hon blir så trött av antijaktträningen så vi lät henne vila medan Sid fick gå sitt spår.


Fredrik hade lagt nån kilometer i skogen bakom huset och vi hade massa viltstörningar. Vissa övergångar checkade han av innan han tuffade vidare och andra brydde han sig inte om alls. Fredrik hade varit jätteduktig med pinnplaceringen och lagt pinnar i samband med viltövergångarna så Sid direkt kunde få belöning för rätt val. Tio pinnar låg ute och vi plockade in alla. Slutpinnen var vi nära att missa då Fredrik lagt den precis före ett dike. Det var riktigt bra placerat eftersom vi märkte att Sid gärna springer på när han kommer till ett dike och kastar sig över på andra sidan för att ta reda på var spåret fortsätter. Pinnar i och precis före diken ska vi köra mer. 


Sid fick även ett uppletande i en korridor på 60 x 15 meter. Föremålen låg på ungefär fem, trettio och femtio meter. Han tog de i ordningen trettio, femtio och fem. Full fart ut och in. Måste träna lite renare avlevereringar bara, nu har han väldigt hög förväntan på att få leka med uppletandeföremålet eller få byta till belöningen på en gång. Detsamma gäller med spårpinnarna. Han tyckte det var roligt att få köra uppletande igen, det var länge sen.


Sen fick Fia ta sitt andra spår. Då var det mörkt och det hade legat 1,5 timme, den längsta liggtid hon haft någon gång. Hon gjorde det klockrent och jag tror spårGuden var med oss idag (eller så var det bara en jäkligt skillad spårläggare). Fredrik började tveka på om hon var rätt och stannade upp, Fia tryckte först på men Fredrik var fortfarande osäker. Då stannade hon upp en stund därute, men när Fredrik fortfarande inte litade på henne så tog hon en lov tillbaka, förbi oss, kollade av där hon kom ifrån för att sedan tuffa vidare dit hon velat hela tiden. Den här gången följde Fredrik med och de dök rakt på en pinne. En helt perfekt belöningsplacering för det trevliga spårbeteendet. Jag önskar att det fanns spårprov i skog som inte innehöll någon lydnadsdel, då Fia är jätteduktig spårhund som spårar riktigt bra trots ganska lite träning. 


I morgon ska vi spåra igen, om det inte kommer en halvmeter snö under natten men det hoppas jag det INTE gör.

Fia · Hund · Sid · Spår
Av Carro - 9 januari 2012 16:06

Jag tycker inte om kyla. Det finns en stark anledning till varför jag ska öppna en inomhushall för hundträning, jag blir helt handikappad när det är kallare än nollgradigt. Jag är den som går med långkalsonger från augusti och framåt för att inte riskera att frysa. Inatt kom minusgraderna, jag som trivts så bra i det här milda vintervädret. 


Trots kylan åkte jag med alla hundarna till Vaxholms BK för varsitt lydnadspass efter jobbet idag. Sid var den starkast lysande stjärnan, medan Fia och Kaj mest var galna. Den lilla vita på tok för galen.


Sid fick börja. Han vilade på filten både lös och kopplad. Han fick börja med att bara komma upp och leka. Han hade fastnat på ett par tikkissfläckar på vägen ner mot planen och jag ville kolla av om han fortfarande var i det blå. Han verkar dock inte vara så störd av tikdofter så länge de inte är alldeles i ansiktet på honom, han hade i alla fall inga tendenser till att vara berörd. 


Han lekte som den krokodil han numera är i mitten av planen, sen körde vi ett par inmarscher in på den ena änden av planen innan han fick paus på filten igen. Fin kille växlade bra mellan träning och avslappning men var lite för aktiv på filten för att kännas helt perfekt. Han bjöd rätt friskt på både det ena och det andra, la sig på sidan och halvsatte sig upp för att dunka ner armbågarna i backen igen. "JAG LIGGER NER SER DU VÄL!" 


Andra passet körde vi en fritt följkedja med inmarsch och ett rätt långt fritt följ. Han gick väldigt fint i början men blev hetare och hetare och började ploga en aning mot slutet, hamnade lite långt fram i vändningar med halter. Han fick springa till leksaken när han behärskade sig och gick rakt och lugnt. Jag trodde väl aldrig för ett år sedan att jag skulle behöva tänka på sånt med honom. 


Efter en ny vila testade jag ett långt framförgående i koppel på samma plats där vi gjort inmarscher och fritt följkedjan. Jag ställde upp honom bredvid mig, backade bakom honom och så gick vi. Och gick, och gick och gick. Han gick rakt, lugnt, rytmiskt och i samma tempo. Det var väldigt, väldigt bra. Jag blev så lycklig över denna fantastiska prestation att jag nog drog på belöning lite för hetsigt, för följande repetitioner ville han mest takta och blev orytmisk. Härlig känsla att den första blev bäst, utan att ha fått någon som helst hjälp med riktningen. Nu är det banne mig dags att gå vidare i detta evighetsmoment. En grej som störde mig lite bara är att han pendlar med huvudet, inte från sida till sida utan upp och ner. Han går ett par steg med sänkt huvud, sen reser han det en aning, sänker det igen och fortsätter variera huvudställningen. Det påverkar inte tempot, men jag undrar hur det ser ut från sidan. Jag tänker dock INTE pilla med det just nu, jag tror det kan ligga i belöningsplaceringen och belöningsförväntan. 


Efter ytterligare en stunds vila fick han göra en kedja med fritt följ, läggande under gång och inkallning. Läggandet är så grymt bra just nu, måste kanske plocka ur det ur kedjan och belöna de pladasken lite inimellan också så vi inte förlorar det. Jag är supernöjd med Sids insats idag. 


Fia fick träna filtträning, vilket hon var duktig på. Hålla sig till mig, vilket hon var rätt duktig på. Leka, vilket hon var grym på. Söka upp min sida, vilket hon var sådär på (alldeles för studsig och uppe i det blå). Bjuda på hoppstå, vilket var svårt bland alla dofter. Gå baklängesfot, vilket hon stundtals gjorde fint. Och stundtals var när hon släppte fokus på var belöningen tog vägen. Tok-Fia! Det blev tydligt att hon har mycket lättare att jobba i rörelse bland så mycket goda dofter, så fort jag blev mer still så kunde hon inte behärska sig och näsan åkte ner. 


Kaj skulle få träna cirkelarbete, men var alldeles för galen. Han skällde och sprang hellre baklänges framför mina fötter. Puh, måste ta ner den där lilla parveln till samma planet som jag tror jag. Innebär alltså att jobba mer med godisbelöningar. Trist. Högersida fanns inte i hans värld idag, vi har jobbat alldeles för mycket fritt följ på det senaste och helt glömt bort agilitygrunderna. Skäms. 


Han lekte bra och extremt engagerat. Så jag tänkte kasta en vittringspinne och jobba med bytaövningar. Tjena. Kaj upplevde att vittringspinnar var Guds gåva till phalènerna och sprang sisådär hundrafyrtiomiljoner varv runt planen helt out of control. Som det mesta i dagens pass. Hittade en till vittringspinne och försökte göra byten nära, det gick bra så länge jag höll i dem men så fort jag sälppte (läs: tappade eftersom pirayan till phalène tog i så in i h-vete) så var rejset igång igen. Jippi, något riktigt kul att jobba med -.- Kan hälsa att en fleecefläta med fastknuten strumpa var inte ens värd att titta åt när man hade en VITTRINGSPINNE.


Vi avslutade med promenad längs blå leden en sväng innan vi åkte hem. Hundarna totalkraschade när vi kom hem och jag hade kunnat fått en massa gjort om det inte vore för att jag ska åka igen. Det är dags för kurs i beteende och kommunikation igen. 

Agility · Fia · Hund · Kaj · Lydnad · Sid

Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards