Fredrik och jag låg och tittade på Harry Potter III, "Fången från Azkaban" imorse. När professor Lupin inte låter Harry ta sig an och förgöra boggarten under den första "Försvar mot svartkonster"-lektionen utan går emellan och stänger in boggarten i skåpet utbrister Fredrik:

"Det där var INTE bra bearbetning".

Det märks att han jobbat mycket hundbeteenden och problembeteenden på senaste tid.

Granen är klädd, klapparna inslagna, huset är pyntat, sillen inlagd, ljusen är tända, familjen samlad och skinkan ligger på bordet.

GOD JUL

till er alla, hoppas ni får en helt underbar dag!  

Jag och Fredriks träffades efter en kompis födelsedagsfest. Jag kände hans storasyster sen tidigare och en gemensam vän till oss fyllde år. Fredrik ställde upp som chaufför och för min del var det något så charmigt som kärlek vid första ögonkastet. Det dröjde inte länge innan vi sågs igen.

Då bodde jag i Uppsala och Fredrik åkte dit för att hälsa på mig. Det fanns en parkering utanför huset där jag bodde och Fredrik skulle vänta där. Jag var hur nervös som helst. Min granne och underbara vän Linn föreslog att jag skulle ta med mig Ebba som en brygga, jag kunde låta henne hälsa på honom först och på så sätt liksom bryta isen (vilken jäkla tur att jag inte hade Sid back then, isen hade garanterat blivit bruten men jag hade nog inte suttit här idag).

Jag kommer ner till parkeringen och han står utanför sin bil. När jag är ett par meter ifrån släpper jag Ebba och låter henne springa fram och hälsa. Hon gör ett studs upp i Fredriks ansikte och ställer sig med framtassarna i hans mage varpå den stackars mannen slutar andas och trycker sig mot sin bil. "Ja-ja-jag är hundrädd", stammar han fram och så hade vi satt ribban för vår första dejt. 

Igår kväll tog jag ut hundarna en och en på altanen för att träna lydnad. Fredrik har satt upp lampor där så det är ljust och lagom stort för lite lydnadspill.

 Sid fick träna lite lugna grejer som uppvärmning inför i helgen. Han känns fräsch, tassen ser bättre ut och han har inte ont så vi kör på i lugnt tempo.

Började med att fräscha upp fotingångarna då det har kommit in lite slarv i "titten bakom ryggen" som jag vill ha innan han börjar svänga in rumpan, vilket har resulterat i att han svänger för tidigt och inte blir tillräckligt djup. Säg den hund som inte försöker gena i en kedja...

Vi jobbade med titt-baken för sig genom att han fick bjuda in till vänstersidan och blinserverad en godbit ur högerhanden bakom min rygg. Efter lite repeterande satte jag ihop ingångarna i sin helhet på nytt. En tanke är ifall man verkligen ska baklängeskedja ihop det lite grundligare och se om det håller ihop bättre då, ska prova nästa träningspass.

Han fick träna platsliggning med fajtande katter som störning. Katterna var precis nedanför altanen och Sids första impuls var att kasta sig upp för att kontrollera vad i h-vete de höll på med. Armbågarna lyfte från marken men han var snabbt tillbaka. Öronen gick som elvispar men han låg kvar fint, kom snabbt upp i fotgående och tog sin externbelöning (risken fanns att han skulle valt katterna på "varsågod", men han tog sin leksak...). Vi körde flera stycken efter det och katterna gjorde det svårt för honom, men han klarade det.

 Kaj fick träna på att sitta stilla och jag har nog aldrig varit med om maken till hund det var svårt att få till det på. Känns som att en stängd hand inte kostar tillräckligt mycket för honom och jag får stadigare sitt utan omvänt lockande. Han är alltså duktig på att bjuda på sitta stilla, men det omvända lockandet blir verkligen en störning. Det är väl så det är tänkt att vara, men jag använder gärna omvänt lockande som en hjälp för att få in stadgan och använder mer oförutsägbara, plötsliga störningar för att kvalitetssäkra. Just nu är jag på något sorts experimentstadie, det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

 Tittade på plattformen och han kan gå på klockrent et. Par gånger för att sedan lägga ner och börja bjuda på något helt annat. Om det har hänt har jag väntat ut honom men jag vet hur jag enkelt kan förebygga att det händer. Lösningen heter lekpauser, för i träningspass där jag ger lekpauser efter varannan - var femte godbit byter han inte beteende. Gårdagens små pass på plattformen var typexempel på dålig träning, då vi får kvantitetsträning som jag egentligen hade kunnat hoppa över. Hur mycket lär sig hundarna av den typen av tränig och hur mycket kostar det? Jag vill ju inte att han ska få en erfarenhet kring träning som är tråkig, enformig, med bristande fokus och "arbetsmoral" och som inte går framåt. Skärpning, helt enkelt.

 Fia fick träna kloss med Kajs plattform. Hennes träning är sporadisk, oregelbunden och på tusen olika områden samtidigt men hon är så jäkla tacksam. Det är som att hon lär sig tusen gånger mer än vad jag ser resultat av i själva passen, för när jag plockar upp träningen igen så har hon kommit mycket längre än där vi slutade sist. Jag förstår inte varför jag inte tränar henne mer. Hon är go och glad och leker hyffsat, tekniken måste bli mycket bättre men glädjen och lusten i leken finns så den rinner över.

Förutom klossen fick hon träna lite fotgående. Även där har det hänt massor och hon är nu både tight mot mig, har bra kontakt och följer fint. Glädje och attityd är liksom någonting som kommer gratis på den lilla tösen.

 Sist fick Sid komma ut och träna på halten i framförgåendet. Där har jag släppt igenom slarv alldeles för länge och jag behöver lägga på mycket mer störning i att "stå med blicken framåt". För mig är det en grundpelare i att hålla riktningen i själva gåendet, i såväl framförgåendet som saktagåendet. Nu fokuserar vi alltså på låst blick och rak kropp med störningar vilket jag tror kan dämpa själva gåendet också (han är så jäkla tänd på saktagående!).

 Sida fascination över saktagående påminner mig om hans allra bästa belöning. För Sid är det att få springa och kampa med en annan människa än sin matte, känd som främmande. Det ligger någon konflikthantering/skräckblandad förtjusning/självbehärskning/face your fear över båda beteendena, som Sid alltså verkar gå igång lite extra på. Han är märklig den där lilla hunden.

 Riktningsträningen gick bra och han snappade snabbt upp vad jag menade. Varierade belöningsplaceringen med att ge ur höger eller vänster hand, kasta framför honom och låta honom vänta på varsågod och att låta honom vända tillbaka till mig för att äta. Klok Poo!

 Nu åker vi på kennelläger där vi ska träna massa, massa, massa lydnad.        

Flera anmälningsformulär hade inte kommit fram till min inbox, vilket orsakade viss förvirring då allt verkade stämma rent tekniskt. Visade sig att gmail helt plötsligt, out of the blue, valt att sortera anmälningsformulären som skräppost. Jag hoppas att alla mail har kommit tillrätta nu, men har du inte fått någon bekräftelse på din anmälan inom ett par dagar kontakta mig på carro@hundid.se eller 0733601600.

Medan jag skriver det här ligger Sid och Kaj på golvet och tokleker. Sid har dock inte riktigt kommit på någon bra teknik för att leka med den lille, lille parveln utan ligger mest och knorrar och puttas lite försiktigt med tassarna. Kaj får dampryck om vartannat och springer tjugo varv runt huset innan de lägger sig och leker igen. Gullhundar!

Det händer massa grejer här med lokalletande, hundträning, kurser och jobb. Fullt upp med andra ord, men inte så mycket att blogga om. Fia började löpa i helgen så det blir inga långa promenader med hela flocken, vilket är synd för den träningen behöver vi. Fia är för övrigt mer taggad än någonsin på träning vilket märks på vardagslydnadskursen där hon och Fredrik går. Det är synd att det inte blir mer träning än vad det blir med henne, eftersom hon är så fin att träna. Får se om det blir ändring på det när hon kan vara mer med mig på dagarna.

Sid tränar spår och uppletande, vi hamnade i en sån period igen. Specialsöksträningen går sådär och lydnad har vi inte pysslat med på ett par veckor nu. Förutom i helgen då han fick träna inmarscher på plan på Häverö BK där de haft tävlingar hela dagen, det skötte han riktigt bra men tyckte det var skumt med tävlingsledaren som stod ensam i mörkret mitt ute på den stora planen.

Kaj tränar plattform, följsamhet och lek. Plus att han är med på alla de valpkurser jag håller nu och visar inkallningar, koppelgående, handtarget och avslappning, det sistnämnda något sämre än det andra. Han utvecklas fint och är en riktigt härlig liten kille som passar mig som handen i handsken. Galen och gullig, helt enkelt.

Idag är jag ledig hela dagen och det spöregnar så jag tänkte passa på att få lite gjort inomhus. Vi var på IKEA i helgen (bland det värsta jag vet, men ibland kan jag tänka mig att ställa upp) och handlade till sovrummet och kontoret, så kanske man skulle ta tag i det och inte längre ha ett kontorsbelamrat köksbord i köket. I kväll ska jag till Ljusterö och hålla kurs, så tyvärr missar vi kvällens tillfälle på hundmöteskursen. Men det ska bli kul att hålla kurs, det är ett boxerläger som ska få lite tips på fritt följinlärning.

Allt för nu.

Idag har Sid bjudit på snurra, godbit, snurra, godbit, snura, godbit, snurra, godbit... Om och om igen med fint flyt, utan skräp och med härlig attityd. Dags att döpa! Jag som nästan, nästan, nästan "gett upp" och tänkt "nä, nu lockar jag!" kom i mål även med detta, HÄRLIGT!

Kaj har dessutom haft fyra tassar på plattformen idag och bjudit fyra tassar på direkt efter att ha blivit avkastad av en godbit. Ibland blir man glad av de små sakerna!

Saker att inte bli glad över: min dator dampar. Mer än halva mitt långa inlägg med höjdpunkter från i helgen är borta i cyberspace och idag har jag suttit vid datorn i tre timmar utan att få någonting gjort eftersom allt går. så. lång. samt. Jag är hemma och är sjuk vilket jag varit hela veckan och börjar känna mig stressad över alla de saker jag hade kunnat passa på att göra när jag ändå var sjuk. Suck. Sid har jagat kossor igen efter ett och ett halvt år sen första och senaste gången. Dubbelsuck. 

Och som om det inte vore nog så har jag upptäckt ett problem med min nya, svarta vän. SORG!

Nej, stänga av datorn, låta den vila sig i form och få någonting kreativt gjort kanske. Eller bara kurera sig. Trippelsuck.

Har fått många frågor hur det går med mitt och Fredriks LCHF-ätande. Och jodå, det går bra :-)

Vi smygstartade ju redan för ett par veckor sedan med att börja äta de "stora målen" enligt LCHF så den största förändringen vi gjort sedan första september är väl att bryta vanorna med småätandet. Samtidigt är vi, eller i alla fall jag, av den åsikten att jag gör det här för att må bättre och med tanke på min mathistoria vill jag inte "förbjuda" allt för mycket, eller egentligen ingenting. Därför käkar i alla fall jag mängder med nötter, en del mörk chocklad och frukt. Vi äter även grönsaker i alla dess former (inklusive morötter och rödbetor - men sparsamt). Fredrik vill ju gå ner i vikt så han får väl utvärdera efter den här månaden om han ska fortsätta äta som jag eller om han ska bli striktare.

Det finns ju hur mycket information som helst på nätet och mängder av böcker skrivna i ämnet. Jag har inte orkat sätta mig in i det så mycket utan mest ätit på som vanligt men bytt ut pasta, ris och potatis mot mer feta såser och det flytande margarinet mot riktigt smör.

Magen då? Alltså, den är helt ur balans och jag mår skitdåligt. Min första tanke var att det här var en urusel idé, tills jag kom på att både Fredriks pappa och syster har mängder med plommonträd och att jag säkert fått i mig ett par liter under helgens gång. Det är typ det godaste jag vet...

Så, jag återkommer med vidare uppdatering kring hur det hela fortlöper. Nu ska jag laga grönsaksgryta med squash, paprika, morötter och broccoli och äta till köttet som står i ugnen sen en stund tillbaka.