I helgen var jag i Semmerby och höll lydnadsläger tillsammans med Sofie. Efter kursen på lördagen skulle vi åka iväg och hitta på något med våra egna hundar och vi hamnade på Häverö BK för lydnadsträning.

Jag började med att köra igenom klass 1 med Sid. Han var seg i värmen upplevde jag men Sofie upplevde inte att det var någonting som syntes utåt eller störde. 

Linförigheten är en svår balansgång med honom. Blir han för het är risken att han plogar men är han lugn, som idag, så jobbar han inte hela vägen in med rumpan i vändningar och halter. Träna mera! Helhetsmässigt var linförigheten kanon.

Läggande och ställande under gång är han klockren på var och en för sig men är fortfarande inte säker på att skilja mellan. Jag har varit alldeles för snabb med att plocka in ställandet i en kedja, jag gjorde som med det mesta annars och plockade in det så snart han kunde det. Just i de här momenten ska jag backa lite på den punkten, strategi kommer längre ner i detta blogginlägg.

Han pep i transporten fram till läggandet, gjorde en jättefin inkallning och la sig på ställandet. Började äta gräs när jag friade honom. Jobbade tillbaka snabbt till apporteringen som även den var jättefin. Hoppet hoppade vi (haha) eftersom det stod på en annan plan.

Det här var en tävlingsträning jag verkligen önskade att jag hade på film, då min känsla inifrån bubblan var en helt annan än den Sofie såg på utsidan av bubblan. 

Resten av Sids pass tränade vi just läggande och ställande. Här är min plan i form av en punktlista:

Träna de mer var och en för sig med rutiner innan, under framlängesmarsch (gärna med någon som kan berätta var han gör, en spegel eller en träningskompis till exempel) och baklängesmarsch.

Plocka in respektive moment i kedjor utan varandra (alltså antingen läggande eller ställande i en kejda).

Träna momenten efter varandra men med belöning efter varje.

Träna signalkontroll under baklängesmarsch.

Träna signalkontroll allmänt (hans ställande under gång är mer ett stopp som måste göras under gång än ett stå-beteende, därför blir det svårt att plocka in just ställandet och läggandet i rena signalkontrollpass. Att träna signalkontroll är oavsett aldrig fel!). 

När båda momenten plockas in i samma kedja, variera mellan framlängesmarsch och baklängesmarsch.

Köra ställande under gång i en kejda med något annat läggandemoment (till exempel ligg vid sidan) och vice versa. 

Den här träningen fokuserade vi på att bara nöta momenten efter varandra men med belöning så fort han gjorde rätt. Han gör sällan fel på läggandet, utan blir det fel så är det att han lägger sig på ställande under gång. Därför körde jag flera ställanden efter varandra (med belöning efter varje) och därefter ett läggande. Det blev verkligen ett riktigt nöta-pass som inte kändes som att det gick varken framåt eller bakåt - därav punktlistan med träningsstrategier här ovan.

Kaj fick träna på inkallningar kring andra hundar då det kom en schnauzer ner på plan och tränade agility. Vi utmanade honom men han gjorde alltid rätt (det vill säga kom till mig). Han fick träna på att sitta stilla med störningar (känns det igen...?) och på att lägga sig på signal. För någon vecka sedan upptäckte jag att filtträning och avslappningsträning gjort att hans läggande numera såg ut som så att han vek ner kroppen i en böj samtidigt som han tippade över på skinkan och drog ena frambenet in under kroppen. Exakt samma rörelsemönster hela tiden, snacka om inlärt! Det tog bara ett par pass så var han rak igen, kloka lilla grabb. Nu har vi börjat om med signalinlärningen och det gick bra så länge jag satt, både med och utan generalisering och genom att vänta med hjälp av omvänt lockande. När jag ställde mig upp ville han bara komma in i utgångsställning, men det ser jag bara som något positivt när man är så ung och oerfaren som han ändå är. 

Tira och Sofie tränade utgångsställningar, signalkontroll på sitt och fokus kring andra hundar - det märks väl att vi har lika gamla hundar och det är roligt att följas åt i träningen och träna på samma saker. 

Alla hundar var duktiga, båda på och utanför planen, och vi var supertrötta alla fem när vi åkte hem och vilade upp oss inför söndagens fortsättning på kursen.

Kaj fick vara demohund på klickerlektionen och skulle bland annat visa olika sätt att sätta kriterier. Han fick först lära sig att plocka upp en grej från marken genom att få belöning för att han tittade, nosade, närmade sig, öppnade munnen runt etc. Sen tog vi en paus och nästa pass fick han först lära sig att springa till en target och därefter att gripa en leksak från min hand. Vips, så hade lilla fluffhunden lärt sig apportera. Jag fattar inte varför jag alltid grämer mig inför det momentet när mina hundar gång på gång visar att när jag bara gör det så är de riktigt duktiga :-)

Sid fick visa mer apportering lite senare under dagen och var inte lika duktig. Han ville helst av allt bara få springa iväg med leksakerna, något jag bestämt ville undvika för att skona hans tass efter det långa lydnadspasset dagen innan. Han hade svårt med självkontrollen och släppte inte gärna leksaken. Något övertänd och något slappt grundtränad i det senaste. Apporterade gjorde han dock som den klippa han är, båda trä och metall och både från handen och marken. Låg på filt bland gruppen med deltagare gjorde han också strålande. 

Fina grabbarna :-)

Nu har dagiset rullat en vecka. Det har varit en turbulent vecka som inte alls sett ut som jag hade föreställt mig. Det beror på att min närmsta kollega, min Volkswagen Caddy, har stått på verkstaden hela veckan.

För några veckor sen gick den igenom besiktningen och ett par dagar senare var den inne på en long life-service för att vara i toppskick inför sitt stundande jobb som rullande hunddagis. Sedan tidigare har vi märkt att lamporna inte riktigt betett sig som de borde när man kopplat på en släpvagn så det fanns en tid inbokad för att fixa det förra måndagen, dagen innan dagiset skulle börja rulla. På servicen upptäckte de att signalhornet var slut och ett par dagar senare upptäckte jag att AC:n gick sönder, så även de delarna skulle åtgärdas på måndagen.

Och de delarna gick helt smärtfritt. AC:n servades och signalhornet byttes ut, lätt som en plätt. Så var det lysena, som verkstaden trodde berodde på att insatsen i släpvagnskontakten var trasig, vilket skulle vara jätteenkelt att byta ut. Så enkelt var det förstås inte. Det var lite knepigare och några sladdar som behövde dras om och jag skulle få hämta den på tisdag morgon. På tisdag morgon hade man satt ihop bilen men lysena fungerade inte alls. De undersökte saken och upptäckte ett fel av betydligt större dimensioner än vad som tidigare misstänkts. Jag hängde inte till hundra procent med i vad som hade hänt, men så mycket förstod jag att det kommit kondens i elektronikboxarna och att de var tvungna att bytas ut. Jag skulle få hämta bilen på eftermiddagen. Så blev det inte utan det sköts upp till på torsdag. Inte heller på torsdagen var bilen klar utan de tvingats beställa hem nya delar och dra om typ all el i hela bilen. 

Fredagen gick och min bil blev inte klar. Jag missade att verkstaden stängde 15 på fredagar och ringde en halvtimme försent. Jag hade lydnadsläger hela helgen och allt mitt träningsmaterial låg i bilen som stod på verkstaden. Det blev till att improvisera och låna grejer av mamma och Sofie, så det löste sig. Men vad handikappad jag kände mig utan mina egna prylar! 

Så i går ringde de äntligen och berättade att bilen var klar. Lycka! Jag ville helst av allt bara hämta ut den på en gång, men för att få göra det var jag ju liksom tvungen att göra en storstädning av den bil jag fått låna under min bils verkstadsvistelse. Jag hade ingen tid att göra det igår utan det belv upp klockan sex i morse för att hinna göra det och vara på plats på verkstaden strax efter öppning. 

Det var en fröjd att få sätta sig i sin egen bil igen, känna dragläget nere vid golvet, höra dieselbrummandet och känna piggheten. Som jag har saknat den!

Jag har fått låna en liten bil från verkstaden som inte var helt optimal som hunddagisbil. Mamma och pappa ställde upp som räddade änglar och lånade mig sin Volvo V70 så jag kunde slutföra veckan med hunddagis och kursverksamhet. Det har blivit en hel del pusslande, men det har fungerat.

Vidare har boxarna i hundhuset inte varit helt klara, men här finns gott om ytor så det har inte varit ett stort problem. 

Nu är bilen hemma igen och igår färdigställde min syster och jag det allra mesta i det nya hundhuset. Så idag är vi igång på riktigt, men bil och boxar. Det känns toppen!

Förutom bil- och boxproblem har allt rullat på bra. Vi har promenerat i skogen, vid vattnet i Svinninge och i motionsspår i närheten. Vi har myst och solat och skyddat oss från regn och rusk. En härlig första vecka!