Fullständigt namn:

Noble Nadirs Roscoe

Född: 11-06-09

Ras: Phalène

Föräldrar: Noble Nadirs Kerchak x Vertiidas Dauphine

Kaj virvlade in i mitt liv väldigt välplanerad och samtidigt totalt oplanerad. Jag hade sagt redan för fyra år sedan att om hans mamma och hans pappa någon gång fick valpar skulle jag ha en. Då fick jag ju stå mitt kast när Amanda, en av mina bästa vänner, ringer och berättar att de är parade. 

Och det har jag inte ångrat. Kaj fångade mitt hjärta genom att vara alldeles vild och galen redan som åttaveckors. Och det har jag inte undvikit att fånga upp och utveckla vidare. Därför är han precis det vilda, galna, kamptokiga, pigga yrväder full av leklust som jag ville ha. 

Kaj har en stor personlighet och med sin galenskap och framåtanda charmar han många som aldrig annars skulle se åt en dvärghund. Han har aldrig visat en uns av att vara tillbakadragen utan står med fyra tassar på jorden och tar sig an världen som om den vore hans egen. Jag undrar ofta om det bor ett litet strävhår bakom lockarna. 

Hittills upplever jag Kaj som otroligt enkel att ha att göra med. Han är lättlärd och lyhörd och även om han gärna vill gå sina egna vägar så finns där en stor portion samarbetsvilja som i de allra flesta fall tar över. Han hatar att åka bil, vilket är sådär med tanke på att han ofta är med mig på jobbet som budbilschaufför. Just nu hatar han även spotunnor, grannar, reflexstolpar och buskage. Han älskar ljudet av sin egen röst, att springa jättefort och att sova ihoprullad i en lapphundssvans. Han gillar även att kissa och sprätta, kampa i kläder och bära runt på tunga skor. Han tycker inte om att gå i koppel eller gå in efter att ha varit ute själv på tomten. 

Jag brukar säga att jag fått honom för allt gott jag gjort i livet, eftersom han för det allra mesta är en liten ängel att ha och göra med. Men smeknamnet Mini-Hojt kommer han få leva med så länge alla hans känsloyttringar ofta kommer med ett äkta, gällt, öronskärande dvärghundskall. Det, mina kära bloggläsare, är Kaj - döpt efter den dobermann vars självförtroende han hela livet kommer anamma.

Kaj har varit dålig i magen hela julen. Kanat runt på ändan, inte kunnat bajsa, kissat på sig och varit orolig. Igår kväll bajsade han ordentligt och i dag har han varit mycket piggare och inte kanat på ändan nånting på hela dagen, så förhoppningsvis går det åt rätt håll och vi slipper åka till veterinären. Majshundens träning går framåt. Han tränar på att vara stilla med omvänt lockande, vilket han verkligen inte förstår någonting av. Han kan bjuda fint på upp till 30 sekunder sitta, ligga och stå stilla vilket är frustrerande. Det är ju superbra att han kan det, men jag blir så otålig när en hund bjuder på att vara stilla och börjar genast tappa tålamodet och anse att de har gett upp. Det är ju självklart inte så, men det är svårt att intala sig själv att det inte är så när man är mitt uppe i träningen och bara vill ha fart och framgång. Han gör supersnygga ingångar, dock har vi gått tillbaka till kloss då de har blivit något orytmiska och inte på samma ställe varje gång. Jag har haft svårt att hålla på kriterierna var framtassarna ska vara, han är ju så liten så en centimeter hit eller dit har inte spelat någon roll för mig, men för Kaj däremot är en centimeter ett stort steg. Jag lär mig varje dag på att träna honom, då jag tycker han har ett helt annat rörelsemönster än de stora hundarna. Nu har vi haft klossen med oss i två dagar och flytet och rytmen är riktigt fint.Spårat har vi gjort en hel del också, bara på grus och asfalt. Han har antingen fått stå vid spårstarten och sett en spårläggare gå iväg eller blivit påvisad en spårstart. Några godbitar har det legat i spåret som belöning. Han är riktigt begåvad, det fina lilla fluffet.För ett par veckor sedan började vi med filtträning och han har snappat det fort. Häromdagen var han och jag i Stockholm på konstgräs-demo och jag fick med mig en ruta konstgräs hem. Den rutan la jag ner på marken medan vi väntade på tunnelbanan och vips! så låg det en Kaj ihoprullad på gräsplätten.Vad vi ska fokusera på framöver är att fortsätta grundträna. Lek, följsamhet på höger och vänster sida, stå, sitt och ligg med signal och stadga, burlekar, filtträning och tricks. Han är rolig att jobba med, men jag önskar han orkade längre stunder i sträck eftersom jag gärna vill köra på när jag väl börjat. Det kommer väl med åren.