När Sid var valp, bara några månader gammal, skulle vi åka buss (det är mycket bajs och bussar i den här julkalendern). En något överförfriskad man blev väldigt upprörd när vi klev på bussen och han klampade fram till oss och gormade med bullrig, bestämd stämma:

"Har du en RÄV på bussen?!"

Oh no, deja vu. 

"Näää, det är en hund", säger jag med en mild "lilla gubben"-ton i rösten.

"Får man ha RÄVAR på bussen?!"

"Det är en hund". 

Jag levererar ett vänligt leende lite på sned.

"FÅR MAN HA RÄVAR I KOPPEL?!"

"MEN, det är en hund".

Något irriterad nu. Det är ingenting mot vad mannen är.

"HAR DU FÅNGAT DEN I SKOGEN?!?!"

Varför hittar alla envisa, halvblinda människor mig och mina hundar när vi åker buss??