I helgen var Åsa från CAnis avd. Skåne här uppe igen och höll kurs i avslappning och koncentration. Ännu en gång levererade Åsa en superkurs och engagerade och duktiga kursdeltagare gjorde det hela till ännu en toppenhelg.

Gemensamt för den här helgen var någon form av problem kring hundmöten, där vi hade hela skalan från upprörd och osäker via skräckblandad förtjusning till lycklig och överexalterad. Det var roligt att se de stora framsteg som gjordes under helgen och vilken skilnad det var på hundarna från lördag morgon till söndag eftermiddag. Det är bland det häftigaste som finns! 

Jag får nya aha-upplevelser varje gång jag går den här kursen (det här var fjärde gången) och jag upptäcker nya användningsområden för teorin samt får en ännu djupare förståelse för konceptet. Varje kurs avslutas med en utvärdering av helgen där man får nämna en sak som varit övergripande bra, en sak som kan bli ännu bättre och fem saker som varit allra bäst. Ett klockrent sätt att fokusera i rätt riktning i sin utvärdering och inte fastna i allt som kan, och behöver, jobbas med utan att verkligen se det som var bra. Här är min utvärdering från i helgen:

Övergripande bra (1)

De stora framsteg som alla hundarna, förarna och ekpagen tillsammans gjorde.

Kan bli bättre (1)

Att anteckna mer under de praktiska passen. Det är stor del av problemlösningen och de mer individanpassade uppgifterna och tipsen som inte kommer upp i den mer allmäna teoridelen men som är otroligt nyttiga och som man gärna vill få med sig. När man går som observ

Jag och Sid har två viktiga mål framför oss i filtträningen och i träningen kring andra hundar. Det första är att han ska känna sig trygg och avslappnad, kunna hålla sig lugn och att det är helt okej att andra hundar kommer rakt mot honom eller väldigt nära inpå. Det andra är att jobba bort min roll i den träningen och få honom att klara av det helt på egen hand, alltså att känslan och de beteenden han visar inte ska vara resultat av att jag är där och förstärker det just där och då, utan att han faktiskt bjuder på det som en naturlig respons.

Jag har tidigare sett stegringsplanen framför mig där jag är med honom på filten och gradvis jobbar mig själv längre och längre bort i den takt han klarar av att ha självkontroll och ligga lös på filten. Jag har sett framför mig en väldigt lång träningsperiod med mig själv fysiskt närvarande på eller i alla fall vid filten, en hög belöningsfrekvens, mycket störningar och en förståelse för att det är kvar på filten oavsett vad som händer som gäller. Därifrån jobba bort kopplet och därefter jobba bort mig själv.

Så, under helgens kurs i avslappning och koncentration fick jag en aha-upplevelse. Det var en så enkel mening som "/.../så ligger han uppbunden på sin filt..." som fick mig att haja till. Åsa höll på att berätta om hur hon får till mängdträningen på filten genom att ha den med överallt, hela tiden, och låta hennes hund ligga på den medan hon t.ex håller kurs själv. Det har varit min plan med, men jag har varit väldigt låst vid att han ska kunna ligga lös för att det ska vara aktuellt. Men det behöver det ju inte vara, det kan snarare vara en fördel att jobba med hunden i koppel och uppbunden för att tidigare kunna påbörja att jobba bort mig själv ur målbilden.

Att binda upp hunden kan faktiskt, hur konstigt det än låter, vara ett steg närmare att ha hunden lös. När kopplet blir sträckt skulle hunden ha varit borta från filten om den inte hade haft koppel på sig, vilket ger mig en indikator på hur väl hunden väljer att stanna på filten. Jag har inte limmat fast den, så den ligger fortfarande frivilligt, men jag behöver inte vara där och vakta den. För att hålla en hög belöningsfrekvens, jobba med kvalitetssäkring (t.ex. omvänt lockande) och gradvis jobba mig längre och längre bort kan vara en närmare liknelse med att limma fast den än att den får ligga självständigt fast med ett koppel på, uppbunden. 

Återigen är det en liten, enkel sak som löser upp väldigt mycket knutar i mitt huvud och framförallt i min hundträning. Jag började redan i går och upplevde resultatet som så bra. Ett tydligt exempel är att jag under ett trettiominuterspass gav runt tre-fyra belöningar och då var det belöningar för beteenden jag verkligen gillade och som han verkligen hade landat i. Trots (tack vare?) den låga belöningsfrekvensen låg han lugnt och uppmärksamt på sin filt och spanade trots störningar väldigt nära. Nu ska det "bara" generaliseras.