Jag och syster träffades och tränade lydnad i dag. Min plan var att låta Sid ligga uppbunden på sin filt och titta på medan syrran tränade sina hundar och jag kunde hjälpa till med syrrans träning och låta honom ligga där och studera vad vi gjorde utan att jag behövde vara en del av hans studerande. Idag satte jag in honom i en situation jag visste att han skulle kunna klara och passade på att jobba bort min egen roll i hans väg till avslappning.

Syrrans Mira tycker han mycket om och syrrans Jax säger han inte halv sju emot, så det var riktigt bra hundar att jobba med. De gånger han gick upp från filten var det med frustrerat skall rakt mot mig, inte mot de andra hundarna. En uppmaning om att få vara med och leka. Trevligt, trevligt.

Jag lät honom vara på filten och skälla. Jag lät honom stå tyst på filten och iaktta vad vi höll på med. Jag lät honom stå med sträckt koppel och försöka komma närmare oss och jag belönade honom för att koppla av. På riktigt. Jag förstärkte ingenting som jag inte ville ha, inte att han t.ex bara lade sig ner. Istället väntade jag tills han låg ner på ena skinkan, med avslappnade armbågar, huvudet vilandes över båda tassarna, svansen ringlad längs med kroppen, kroppen vilandes i en bananform, andningen lugn, öronen avslappnat kvart i tre, blicken lugn och forskande och hållningen likaså. Alla kriterier på en gång.

Han har en förstärkningshistoria kring alla dessa beteenden och de finns på reportoaren, men jag har fastnat i att belöna för små steg. Idag ville jag testa hur lång tid det skulle ta för honom att själv plocka fram dessa beteenden om jag inte gjorde någonting överhuvudtaget. Det tog inte lång tid alls. Han slutade väldigt snabbt med att skälla frustrerat och likaså med alla andra beteenden som jag inte vill ha. Han låg ner den allra, allra största delen av tiden och han hade precis den kroppshållningen som jag vill att han ska ha den allra största delen av tiden. 

Han bjöd på att lägga sig på sidan och somna. Han låg och tittade när Jax jagade köttbullar bara ett par meter ifrån honom. Han låg och spanade med huvudet på framtassarna när Mira kampade alldeles nära. Jax kröp rakt mot honom, Mira sprang efter leksaker, Jax letade figuranter i skogen, Mira gick fritt följ, syster och Mira tokade sig, Kaj och Madde lekte kierra, Kaj och Madde lekte jaktinkallningar, Jax skällde... Sid låg och tittade, utan mig i närheten. 

Dagens störningar var på precis lagom nivå för oss just nu. I den här miljön med dessa störningar kunde jag låta honom vara och bara fokusera på att belöna det jag verkligen ville ha och belöna det riktigt bra. Och Sid kunde ge mig ett kvitto på vad han faktiskt kan och att han kan bjuda på full avslappning trots störningar runtomkring och trots att jag inte guidat dit honom. Filten är väl betingad med att ligga tungt och den hjälper honom massor. Det var härligt att få alla de svaren och se alla de trevliga beteendena. Mer sånt här! 

SID

- Länga sträckan i framförgåendet (det var lääänge sen vi tränade det nu!)

Kördes som sista pass för dagen. Sådär måste man säga om resultatet. Han är alldeles för övertänd på att gå sakta och vi måste träna mycket mer stå stilla och bli stående stilla med störningar. Har Miras blicklåsning med störning som målbild.

- Inkallningsstarter

Faktiskt riktigt bra, bra tempo och ingen tveksamhet i starten.

- Varsågod under baklängesmarsch

Även dessa riktigt, riktigt fina. Måste till försvåringar. Han drar dock ut med rumpan en aning när han blir för het men rättar till sig när han landat i gåendet.

- Stadga efter hoppstå under marsch

Alltså, ja. Vad är det med den grundfärdigheten att aldrig sätta sig på plats. Den här gången funkade det knappt med omvänt lockande. Back to basic och kunna bjuda på frivilliga hoppstå med stadga.

- Platsliggning

Även här back to basic, nu 17 ska vi ta det här lugnt och metodiskt. Så många gånger jag sagt att jag ska ta tag i platsliggningen men aldrig gjort det. Upp med ett schema på kylskåpet och skriv upp och utvärdera över tid för hur träningen går FRAMÅT. Idag körde vi tre platsliggningar under extremt kort tid, tror det var 25, 30 och 15 sekunder. Jag måste bli stensäker här, så säker jag någonsin kan bli. Just nu ligger han som en staty men utan någon som helst förståelse, eftersom han nästa platsliggning lika gärna kan rulla över på sidan. Vi har inte tränat det, dags att börja göra det.

KAJ

- Sitta stilla i ny miljö

Åååh det är så svårt, men det blir bättre! Han var riktigt duktig i all blåst, men sitta stilla är grymt svårt om man är en Majshund.

- Hoppstå

Som sagt, det blåste ganska rejält så träningskvaliteten blev därefter då flygande löv och liknande var väldigt intressant. Men några fina hoppstå gjorde han och han bjuder på stadga, till skillnad från sin storebror. Man får väl aldrig samma problem två gånger i rad.

- Komma tillbaka med en boll

Han kommer tillbaka med fårskinnsleksaker och massa andra trevligheter men tennisbollar är helt hopplöst just nu. Han leker helt fascinerat med dem, sprätter iväg de med tassarna och försöker få in dem i sin lilla, lilla mun.

- Framåtsändande till target (om ovanstående fungerar bra)

Ovanstående funkade ju inget vidare men han fick ändå springa till target, fast med en kastad fårskinnsleksak istället. Riktigt, riktigt bra!