Att lägga om kosten väcker mycket, både tankar och känslor. Framförallt för mig som har en otroligt dyster mathistoria. Igår var jag i en diskussion kring morötter, i helgen kring smaksatt, rökt korv och häromdagen kring mörk chocklad, frukt och yoghurt.

Jag är trött på diskussioner. Jag tänker aldrig mer försvara eller motivera mina val av mat med någonting annat än att jag mår bra av det. Jag vägrar förbjuda mat i någon form, även om det så ska vara socker, bröd och pasta. Jag tänker fortsätta äta det jag vill, det jag är sugen på och det jag mår bra av, för jag klarar av det. Jag kan äta godis, choklad, en kaka eller en bulle och sluta där. Jag klarar det. Den som inte klarar det behöver inte göra det. Jag vet att jag kan dra ner kolhydratintaget till 0 eller för den delen sluta äta helt om jag skulle bestämma mig för det, men det vill jag inte. Absolut inte. Jag vill få min mage att må bättre och bemästra de där sista kilona upp till min idealvikt. Men det viktigaste för mig är ändå att må bra psykiskt och känner jag att jag inte gör det så kommer jag att sluta. Det här är inget krig jag tänker vinna, varken mot någon annan eller mot mig själv.

Gör dina val, gå dina egna vägar, prova dig fram till ditt sätt. Lina säger det till mig och jag säger det till mig. Och jag säger det till Fredrik. Och till dig. Och det gäller ju inte bara inom LCHF utan även om man är köttätare eller inte köttätare, att välja snabba kolhydrater trots att man äter GI, i vilken utsträckning man gästar gymet, hur mycket man vill/bör jogga för att det ska vara optimalt, vilken smartphone man ska ha,  PC eller Mac eller varför inte för den delen klickerträning och hur man jobbar med det. Så länge man mår bra och trivs med det man gör, på riktigt, både psykiskt och fysiskt.

Och till dig som läser det här. Om du vet min historia och hade hoppats att jag nu skulle fylla bloggen med hur man blir den perfekt kolhydratsjägaren så kan du sluta hoppas nu. Nu ska jag laga färsbiffar med oliver, vitlök, sambal oelek och Cambozola (det sistnämnda behöver ingen berätta för Fredrik). Lite grönsaker och en fet sås. Mumma.

 

Tina

8 september 2011 21:04

Håller helt med dig. Idag hade vi mingel på jobbet, "åh stackars dig som inte får äta chips" sa en jobbarkompis. Och just det där att jag inte får, vem bestämmer det. Nä jag äter inte chips för jag vill inte äta chips. Det finns ingen LCHF-hemlig-polis som kommer och hytter med fingret om jag skulle stoppa in ett chips i munnen. Blir otroligt trött på diskusioner om vad man får och inte får äta.

http://workinglabs.wordpress.com

Carro

9 september 2011 06:40

Tack! För mig känns det som att säga till en vegetarian "stackars dig som inte får äta oxfilé". Har man gjort en sådant val är ju liksom oxfilé ingenting man saknar.

 

Cecilia

9 september 2011 21:44

Åh, du gör ju så goda köttfärsbiffar!!! :)

http://www.pudeltv.se/udo

Carro

15 september 2011 14:48

Tihii, tack :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...