Efter att ha kört Åsa till tåget i går åkte jag hem till Starrmora och åt middag med Fredrik. Spanade in hundgården som börjar ta riktigt, riktigt fin form nu, Fredrik uppskattar att han kört upp 20 ton material på skottkärra. Helt galet. Min älskade karl, vilket jäkla jobb han lägger ner för mig och mina (våra) hundar. Även om jag hjälper till så gott jag kan så är han den självklara arbetsledaren som pekar och kommer med lösningar. Fantastisk!

Jag lämnade Sid hemma med husse och Fia och tog med mig schäfran tillbaka till Semmersby för att röja efter helgen. Vi gick ner till vattnet och badade, lekte nere bland klipporna och plöjde genom höggräset på åkern på vägen hem. Lycka! Jag städade och diskade i full fart med siktet inställt på en kväll och natt framför datorn i lugn och ro. Jag blev inte helt klar, men sparade resten till morgondagen och satte mig ute på altanen med photoshop och ett glas vitt medan Farina åt vom og hundemat utsmetat på gräsmattan. Gick in vid tolvtiden då myggen tog över helt. Satt uppe en stund till och passade bland annat på att göra en ny header till bloggen av en bild som Åsa tog i helgen. Visst blir man lycklig av den?

Idag hade jag planerat att åka till Enköping och hälsa på Emma, Glimma och deras sju huliganer till goldenvalpar som börjar bli stora nu. Men så fick jag nys om en intressant lokal som var till uthyrning i Arninge och som vi behövde titta på redan idag. Som tur är ska Emma behålla en av valparna så jag får i alla fall träffa en utav dem. 

Denna ändrade plan gjorde att jag blev lite ställd vad gäller planeringen av dagen och som vanligt resulterar det oftast i att jag blir fast framför datorn och känner mig ganska matt och har svårt att komma igång med saker och ting. Blir nog att göra lite företagsjobb och sen gå ner till vattnet och bada. Farina har strosat på mammas och pappas fina tomt hela förmiddagen och nu ligger hon helt utslagen vid mina fötter. Fina, fina schäfran.

Det blir lite fel ordning på allting, men lite tankar ifrån helgen kommer jag bjuda på i nästa inlägg!

Fredrik har anmält sig till en jättespännande kurs i höst hos www.dailydog.se. Den heter "fördjupning i hundens kommunikation och beteenden" och syftet är att lära sig mer kring hundars språk och signaler och titta på hur hunden förändrar sitt språk beroende på miljö, vilka individer den träffar och utifrån de erfarenheter den får i livet. De kommer också titta på hur vi människor och andra hundar kan förändra en hunds språk och utveckla en hunds språkbank. Det ska bli jättespännande att få höra om de upplevelser han får på kursen och jag hoppas själv få möjlighet att gå något liknande under nästa år.

Äntligen är vattnet så pass varmt att man kan bada och dessutom ligga i en stund! Jag vågade mig ju på mitt första dopp i helgen och igår var jag och Fredrik i Viren och badade. Skillnaden mellan helgens dopp (i Vänern) och gårdagens dopp med, i jämförelse, minisjön var att i Viren var det riktigt behagligt. 

Jag hade tänkt simma en stund med Sid för att börja bygga simkondition och muskler. I år hade jag verkligen tänkt utnyttja sommaren till att få till ordentlig simträning med herrn.

Tidigare år har vi inte simmat i koppel men däremot jagat en hel del tennisbollar i vattnet vilket är ungefär det bästa han vet. Samma sak med att plaska omkring och leka i strandkanten eller busa med andra hundar i vattnet. Det märktes dock tydligt i går att han inte är helt trygg i vattnet. Så fort han upptäckte att han hade koppel på och inte kunde simma dit han ville så skjönk bakdelen och han simmade med den mest usla teknik jag någonsin sett. Han simmade inte ens utan snarare trampade vatten för att hålla sig flytande. Jag stod på botten och höll upp bakdelen på honom och så simmade han på stället en stund. Så fort han fick hjälp med rumpan så avtog paniken och han simmade lugnare och med hela kroppen. 

Nu funderar jag på att köpa en flytväst (varför vill telefonen ändra det till föytväst? Vad är det liksom?) till honom för att han ska få mer självförtroende och bättre teknik och för att öka säkerheten i vattnet. Med flytväst på Sid kan jag ju våga mig på att simma mer själv också eftersom jag inte behöver vara lika rädd att han ska bli trött och drunkna. 

I helgen är det äntligen dags! I höstas gick jag en kurs i avslappning och koncentration för Åsa Jacobsson från Canis avd Skåne. Ända sedan jag själv gick kursen har jag velat att fler av mina träningskamrater ska få möjlighet att göra det. I våras frågade jag Åsa om hon hade möjlighet att komma upp någon helg i början på sommaren och nu är den helgen äntligen snart här!

Det är ett riktigt härligt gäng som ska gå, både med hund och som observatörer. Själv ska jag gå som observatör och Amanda ska gå med Farina, båda delarna kommer bli riktigt spännande. Både Amanda och Åsa får sig en riktig utmaning med Farina som verkligen behöver den här kursen. Jag är jätteglad att Amanda kunde tänka sig att gå med henne eftersom det ger mig möjlighet att fokusera till hundra procent på det teoretiska och på Åsas arbete.  

Förutom själva hundträningen ser jag fram emot en helg med härliga människor, massa hundsnack och förhoppningsvis fint väder. För de som vill stanna kvar efter kursen planerar vi grillning på kvällen vilket ska bli jättetrevligt och jag hoppas många vill stanna kvar och umgås. 

Det finns en observatörsplats kvar men annars är kursen fulltecknad. En ny chans kommer till hösten för den som är intresserad, även den kursen ser just nu ut att vara fulltecknad för ekipage med hund men plats som observatör/reservplats finns fortfarande. 

I helgen var det dags för årets upplaga av Karlstad Crew, Karlstadsvisiten som jag, Charlotte och Tomas gör runt nationaldagen varje år och har så gjort de snaste fyra åren.
 
Det här året var första året som jag själv inte bodde i Värmland. Vi var därför på jakt efter ett nytt boende och helst lite närmare Karlstad och händelsernas centrum så att säga. Vi kunde inte ha fått det bättre. Min kompis Sara erbjöd sig att låna ut sin lägenhet då hon skulle på instruktörsutbildning under helgen. En jättefin tvåa ungefär 15 sekunders gångväg från den berömda bargatan. Sara kan inte tackas nog för lånet! 

Vi började med gemensam bilresa ner vilket även det var en premiärföreteelse då jag tidigare år redan varit på plats i Värmland. Spotify gick varm och trots att hela resan började med att jag och Charlotte blev jättejättejättearga på Tomas, så blev vi snabbt vänner igen och hade en riktigt mysig biltur.  

Vi åkte direkt till vår favoritbadplats no 1, Bomstadbaden (hela Karlstad kommun verkar särskriva det Bomstad Baden, det kanske finns någon smart anledning till det men jag vägrar). Där tog vi årets första dopp och solade en stund. Man får riktig utomlandskänsla när solen bränner, det blåser ljumma vindar och vattnet är varmt. Nåja, inte iskallt i alla fall. Charlotte hittade Värmlands svar på stekare som hon passade på att spela volleyboll med medan jag och Tomas sörplade aquatini i betydligt lugnare tempo.

Vi åkte in till Karlstad, handlade frukost och tog en öl på utesrvering, min första sådana för året. Sen hem och göra oss i ordning för att ge oss ut och käka. Det blev grillat på Glada Ankan, fantastisk mat men en himla massa väntan. Charlotte blev nästan av med sitt halvt urdruckna glas som servitören snabbt kastade tillbaka på bordet med ett "a trodde re va gôrtomt". Efter att vi bett om notan tre gånger utan respons blev vi tillslut ombedda att gå och betala. Mycket märklig situation. Men, man är kanske generellt något mer i axelryckningsmodus i Värmland.

Resten av kvällen blev förhållandevis lugn. Vi hängde en stund på Tempel och begav oss sen för att kolla in Blue Moon Bar som öppnat i Kalrstad. Där träffade vi på allas vår "vill du ligga med mig"- Erik Amarillo som var kvällens DJ. Jag som gång på gång geniförklarat denna människa tyckte det var otroligt roligt att få se honom live. Blue Moon Bar låg väldigt vackert vid vattnet och hade otroligt sköna soffor ute på altanen, iakttagelser som borde ge mig flerfaldiga vuxenpoäng.

Vi avslutade kvällen med en kort promenad genom Karlstadnatten wom slocknade så snart klockan slog två. Det var hur som helst trevligt att vöha möjlighet att överhuvudtaget vara kvar så pass länge, tidigare år har vi alltid sprungit som vettvillingar till någon buss vid halv ett-tiden. Det kan vi tacka Sara för att vi slapp i år. 

Söndagen startade vi med sovmorgon och lite shopping. Jag fick tag på allt jag var ute efter, bland annat ett par nya solglasögon vilket var välbehövligt. Därefter åkte vi till Subway och köpte sallad (rekommenderas!) och vidare till stranden igen. 

Idag var det lite kyligare i vattnet så vi avstod dopp och låg på stranden och snackade skit istället. Livskvalitet på högsta nivå.

Tillbaka i lägenheten började vi göra oss i ordning och lagom tills dess kom Sara hem. Det var jätteroligt att träffa Sara och hennes hund Dagmar igen, som jag hade som projektekipage på min utbildning till allmänlydnadsinstruktör och inte träffat på ett år! På tok för lång tid.

Sara berättade att Starboys skulle spela i Karlstad och tydligen hade de eller Sven Ingvars gjort det varje år som vi varit där utan att vi haft en aning. Ingen av oss är dansbandsfantaster, men den stämning av folkfest som uppstår vid liknande tillställningar i Värmland är helt oslagbar och det ville vi för allt i världen inte missa. Jag har fortfarande ingen aning om vilka Starboys är, men de bjöd på en folksamling utan dess like och, som sagt, en otroligt härlig stämning. Vårt planerade parkhäng utvecklade sig alltså till något betydligt bättre. Charlotte blev helt galen av att få se någon Pölsa och sen citerade hon och Sara filmen Smala Sussie resten av kvällen. 

Sara visade oss restaurangen Alfie där vi käkade en otroligt god middag. Det var en av de trevligaste kvällar jag haft på länge, det är något speciellt med värmlänningar alltså! Efter middagen var planen bowling och biljard men det var ju söndag och gôrstängt rent ut sagt. Istället gick vi hem och tackade för att Sara har humor så vi slapp sova på gatan ;-) Sen fick jag och Tomas se den där Smala Sussie som vi hört så mycket från hela kvällen. Huruvida den var bra eller inte har jag svårt att uttrycka mig om då ett par ofrivilliga sömnanfall gjorde den något osammanhängande. Både jag och Tomas får hitta en ny möjlighet att se den snart igen... 

Efter en god natts sömn packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Jag längtar redan till nästa år, då är det femårsjubileum! Helt galet. Massa bilder finns och det kan hända att jag publicerar några så snart jag lagt in de i datorn. Kameran ligger nämligen kvar i handsfacket på Charlottes bil.      

          

I helgen var det dags för årets upplaga av Karlstad Crew, Karlstadsvisiten som jag, Charlotte och Tomas gör runt nationaldagen varje år och har så gjort de snaste fyra åren.
 
Det här året var första året som jag själv inte bodde i Värmland. Vi var därför på jakt efter ett nytt boende och helst lite närmare Karlstad och händelsernas centrum så att säga. Vi kunde inte ha fått det bättre. Min kompis Sara erbjöd sig att låna ut sin lägenhet då hon skulle på instruktörsutbildning under helgen. En jättefin tvåa ungefär 15 sekunders gångväg från den berömda bargatan. Sara kan inte tackas nog för lånet! 

Vi började med gemensam bilresa ner vilket även det var en premiärföreteelse då jag tidigare år redan varit på plats i Värmland. Spotify gick varm och trots att hela resan började med att jag och Charlotte blev jättejättejättearga på Tomas, så blev vi snabbt vänner igen och hade en riktigt mysig biltur.  

Vi åkte direkt till vår favoritbadplats no 1, Bomstadbaden (hela Karlstad kommun verkar särskriva det Bomstad Baden, det kanske finns någon smart anledning till det men jag vägrar). Där tog vi årets första dopp och solade en stund. Man får riktig utomlandskänsla när solen bränner, det blåser ljumma vindar och vattnet är varmt. Nåja, inte iskallt i alla fall. Charlotte hittade Värmlands svar på stekare som hon passade på att spela volleyboll med medan jag och Tomas sörplade aquatini i betydligt lugnare tempo.

Vi åkte in till Karlstad, handlade frukost och tog en öl på utesrvering, min första sådana för året. Sen hem och göra oss i ordning för att ge oss ut och käka. Det blev grillat på Glada Ankan, fantastisk mat men en himla massa väntan. Charlotte blev nästan av med sitt halvt urdruckna glas som servitören snabbt kastade tillbaka på bordet med ett "a trodde re va gôrtomt". Efter att vi bett om notan tre gånger utan respons blev vi tillslut ombedda att gå och betala. Mycket märklig situation. Men, man är kanske generellt något mer i axelryckningsmodus i Värmland.

Resten av kvällen blev förhållandevis lugn. Vi hängde en stund på Tempel och begav oss sen för att kolla in Blue Moon Bar som öppnat i Kalrstad. Där träffade vi på allas vår "vill du ligga med mig"- Erik Amarillo som var kvällens DJ. Jag som gång på gång geniförklarat denna människa tyckte det var otroligt roligt att få se honom live. Blue Moon Bar låg väldigt vackert vid vattnet och hade otroligt sköna soffor ute på altanen, iakttagelser som borde ge mig flerfaldiga vuxenpoäng.

Vi avslutade kvällen med en kort promenad genom Karlstadnatten wom slocknade så snart klockan slog två. Det var hur som helst trevligt att vöha möjlighet att överhuvudtaget vara kvar så pass länge, tidigare år har vi alltid sprungit som vettvillingar till någon buss vid halv ett-tiden. Det kan vi tacka Sara för att vi slapp i år. 

Söndagen startade vi med sovmorgon och lite shopping. Jag fick tag på allt jag var ute efter, bland annat ett par nya solglasögon vilket var välbehövligt. Därefter åkte vi till Subway och köpte sallad (rekommenderas!) och vidare till stranden igen. 

Idag var det lite kyligare i vattnet så vi avstod dopp och låg på stranden och snackade skit istället. Livskvalitet på högsta nivå.

Tillbaka i lägenheten började vi göra oss i ordning och lagom tills dess kom Sara hem. Det var jätteroligt att träffa Sara och hennes hund Dagmar igen, som jag hade som projektekipage på min utbildning till allmänlydnadsinstruktör och inte träffat på ett år! På tok för lång tid.

Sara berättade att Starboys skulle spela i Karlstad och tydligen hade de eller Sven Ingvars gjort det varje år som vi varit där utan att vi haft en aning. Ingen av oss är dansbandsfantaster, men den stämning av folkfest som uppstår vid liknande tillställningar i Värmland är helt oslagbar och det ville vi för allt i världen inte missa. Jag har fortfarande ingen aning om vilka Starboys är, men de bjöd på en folksamling utan dess like och, som sagt, en otroligt härlig stämning. Vårt planerade parkhäng utvecklade sig alltså till något betydligt bättre. Charlotte blev helt galen av att få se någon Pölsa och sen citerade hon och Sara filmen Smala Sussie resten av kvällen. 

Sara visade oss restaurangen Alfie där vi käkade en otroligt god middag. Det var en av de trevligaste kvällar jag haft på länge, det är något speciellt med värmlänningar alltså! Efter middagen var planen bowling och biljard men det var ju söndag och gôrstängt rent ut sagt. Istället gick vi hem och tackade för att Sara har humor så vi slapp sova på gatan ;-) Sen fick jag och Tomas se den där Smala Sussie som vi hört så mycket från hela kvällen. Huruvida den var bra eller inte har jag svårt att uttrycka mig om då ett par ofrivilliga sömnanfall gjorde den något osammanhängande. Både jag och Tomas får hitta en ny möjlighet att se den snart igen... 

Efter en god natts sömn packade vi ihop oss och åkte hemåt igen. Jag längtar redan till nästa år, då är det femårsjubileum! Helt galet. Massa bilder finns och det kan hända att jag publicerar några så snart jag lagt in de i datorn. Kameran ligger nämligen kvar i handsfacket på Charlottes bil.      

          

Sid tyckte inte det var särskilt roligt att bli lämnad hemma när jag gick ut med Farina för ett par timmar sedan. Han skulle bara veta att jag och Farina gick ut i skogen och la 2 km spår till honom.Han ska få gå det om ytterligare ett par timmar.

Vår spårstatus just nu är att vi går långa spår, absolut inte kortare än 1 km men helst betydligt längre. Tanken med det är dels att få upp spårkondition men framförallt att han ska gå ut i ett lugnare tempo. Jag har ingen erfarenhet av att det fungerar att göra så, att ge hunden erfarenhet av att "det här är jobbigt så det är lika bra att ta det lugnt från början" men jag vet flera som har gjort så med både spåret, söket och promenad-/cykelturer. Varför jag inte har någon personlig erfarenhet är säkert för att jag är för lat. Det kräver en del planering om spåren ska vara långa, söket ska pågå under lång tid och cykelturerna/promenaderna ska bli så pass långa att hunden blir slut.

Sid får därför inte så många spår just nu, vilket han egentligen skulle behöva för att det ska ge maximal effekt. Närmare sommaren kommer jag dock börja jobba halvdagar och då har jag möjlighet att lägga spår på morgonen och gå det när jag kommer hem eller lägga när jag kommer hem och gå på kvällen. Mitt mål är att han ska kunna gå så gamla spår att jag kan lägga på kvällen och gå på morgonen före jobbet. Nu är vi uppe i fem-sex timmars liggtid så det borde inte vara så lång tid kvar. Kanske han till och med redan klarar av det?

För ett par helger sen gick han ett 3 km spår med husse och Fia i släptåg och jag har aldrig sett honom spåra så fokuserat och bra. Alla apporter in! Den känslan var helt fantastisk. Husse och Fia ska garanterat få följa med ut i spåret fler gånger.

Jag har också provat en del hårda spår parallellt med längdspårsträningen. Han har haft svårt att få in tekniken och blir inte alls lika säker och noggrann i spårandet som han blir i skogen. På asfalt och grus känns han som han gjorde i skogen när han var valp, innan vi fick igång hans spårbeteende. Vilsen.

Det gav mig en idé. Eftersom vi fick igång hans spårande i skogen genom att lägga pinnstigar och låta honom spåra fritt och själv komma på att det lönade sig att samla ihop sig och sniffa noga så tänkte jag lägga upp liknande övningar på grus och asfalt. Nu håller jag på att lära honom frysmarkera hårnålar och gem som jag tänkte lägga apportstigar av på hårda underlag så får vi se om poletten trillar ner.

Vi ska också få lära oss ID-spår då min syster ska ha oss som projektekipage i sin utbildning till ID-spårsinstruktör på Grimsö. DET ska bli riktigt kul och jag ser fram emot träningen hur mycket som helst. Här snackar vi spårutbildning!

För två helger sen var det spårkurs i Semmersby och både Sid och Farina fick gå varsitt spår under systers övervakning. Farina fick ett skogsspår där vi la apporter med hårda godbitar runtomkring. Hon gjorde sitt bästa spår hittills och gick riktigt fokuserat. Hon har inte så stor koncentrationsförmåga i spåret utan blir fort trött och börjar vimsa. Lugn och ro och tydliga start och pauser i spåret känns som receptet just nu.

Sid fick gå ett spår med förledningar av hund och människa (både gammal och färsk), rådjursklöv och handduk indränkt i ättika och senapssill (!). Han kollade av människospåren men bytte tillbaka snabbt, det gamla hundspåret kollade han in med en snabb check åt det hållet innan han spårade vidare. Handduken såg jag ingen reaktion på. Det färska hundspåret hade han svårt med då han började vädra efter hunden. Rådjursklöven var den allra största svårigheten, framförallt hade han jättesvårt att släppa fokuseringen på klöven som låg kvar vid sidan av spåret. Vilt och hundövergångar behöver vi jobba på alltså. Han har inte haft några stora tendenser att gå på vilt men hans viltintresse har överlag ökat de senaste månaderna. Hundspår har jag märkt tidigare att han har svårt för då han till exempel blivit helt knäpp i spåret när vi spårat i vargmarkerna (det kan bero på tusen anledningar, men det SKULLE kunna vara en teori) och att han generellt sett inte gillar andra hundar inne på hans arbete. Gamla hundspår är han van vid då jag ofta har med Farina när jag lägger spår till honom. Mycket intressant!

Vi planerar en ny spårkurs till hösten som du kan intresseanmäla till via hemsidan. Som vanligt blir det teorikväll på fredagen och praktik lördag och söndag.