Igår fick jag inspiration till att skriva lite om var vi lägger fokus när vi tränar våra hundar och hur det påverkar träningen. Ingen får känna sig skyldig för att ha gett mig inspirationen, för jag tror vi alla lider av detta i viss grad.

Den här tiden pågår många ridhusträningar. Ridhusträningar innebär många störningar, störningar som vi aldrig stöter på annars under året. Det är ofta många hundar på liten yta som tränar samtidigt och underlaget består av otroligt lockande godsaker…

Hästbajs är varje ridhusvistande hundtränares största farhåga. Men, behöver det vara så? I och med vår stora rädsla för att hundarna ska bli låsta och bara äta hästskit tror jag risken är stor att vi själva lägger för stort fokus på skiten, och därmed visar våra hundar att det är där det är viktigt att lägga fokus.

Jag tänker mycket kring det här eftersom jag har en hund som kräver hundra procent av min uppmärksamhet, hela tiden. Jag tycker att det inte är mer än rättvist eftersom jag kräver hundra procent av hans uppmärksamhet när vi tränar. De gånger jag brister i mitt fokus, är samma gånger som problem och oönskade beteenden i träningen uppstår. Genom att jag släpper fokus från honom visar jag att det är okej för honom att släppa fokus från mig. Eftersom mitt hundtränande bygger på samarbete och att jag och min hund tränar tillsammans, är det inte mer än rätt att begära av mig själv, det jag begär av honom.

Tillbaka till hästskiten tror jag faran är att genom att själv lägga fokus vid den så gör vi det samtidigt okej för hunden att lägga fokus på den. Man får lättare att se tendenser till att hunden böjer ner huvudet och smakar på en hästskit än tendenser till att hunden bjuder på bra beteenden.

Att istället gå in med tanken att fokusera på kontakt, följsamhet, tigga efter belöningar eller liknande gör att vi lyfter fokuset från marken till hunden och på så sätt ger hunden en möjlighet att göra detsamma. Jag tror att man som förare lägger upp bättre övningar om man går in med utmaningen att hålla hundens fokus på mig och få den riktigt med och engagerad.

Den här övningen tycker jag är jättebra för alla liknande situationer. Lek och ha superkul och låt hunden tigga tillbaka leksaken. Om den väljer att äta hästskit istället, låt den göra det och se till att erbjuda en ännu mer attraktiv belöning när hunden avbryter ätandet för att jobba med dig. Se ridhusträningen som en chans att verkligen utvärdera dina belöningar, hur bra är de egentligen? Hur högt slår de i förhållande till de läckerheter ridhusunderlaget har att erbjuda?

Se det som en chans att utvärdera era färdigheter med, för den delen. Om hunden inte störs av ridhusspånet när den äter hästskit så finns det ingen orsak att tro att den gör det i apporteringarna heller. Om hunden gladeligen rullar sig i spånet finns det ingen anledning att tro att den ska tycka det är äckligt att ligga platsliggning och så vidare. Hitta tränarutmaningar och vänd tanken från att spån och skit är störningar till att det faktiskt utmanar din förmåga att hitta attraktiva belöningar och för att ”proofa” de beteenden hunden redan är bra på.

En idé, hur motbjudande den än må låta, kan vara att sätta kommando på bajsätandet. Om du vet att hunden ändå kommer välja att göra det så anser jag att det är lika bra att utnyttja det. Bajsätandet blir inte mer äckligt för att det är tillåtet och det vore väl dumt att förbjuda något som hunden uppskattar så högt? Håll emot i kopplet/halsbandet så hunden inte kommer åt bajset, när den är riktigt sugen säger du ”varsågod”, släpper och låter hunden förlusta sig. Antingen väntar du tills hunden kommer tillbaka med fokuset till dig, eller så avbryter du den genom att lugnt ta i halsbandet efter nån minut eller två. Väljer du att vänta ut hunden kommer du märka att det snart går fortare och fortare för den att komma tillbaka till dig. Ge kommandot på nytt och släpp. Efter ett par gånger kan du vänta tills hunden lyfter blicken mot dig eller på annat sätt vrider fokuset till dig och då ge kommandot. Du kan också värdeladda andra belöningar, som i hundens ögon är mindre värda än hästbajset, genom att låta hunden få ”varsågod” när den t.ex engagerar sig bra i leken eller äter en godbit du erbjuder. Som sagt, ganska snart kommer du märka att bajsätarstunderna blir kortare och hunden mer arbetsglad tillsammans med dig, och på något sätt blir bajsätandet inte lika spännande när det väl är tillåtet. Jag har ingen vetenskaplig förklaring på det, men gissar att det ligger i vår fokus och vår attityd…

 

Johanna & Majken

30 januari 2011 17:53

Väldigt bra och pedagogiskt skrivet :-)

http://johannalofgren.com

Carro

30 januari 2011 18:54

Tack Johanna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...