Bjuder på en film på Sid och min systerson Sebastian som bara är för underbar. Basta var här och lekte några timmar i eftermiddags och passade på att träna med Sid. Såhär höll de på lääänge... Basta sa "vänta" till Sid, sprang ut i köket, ropade på honom, berömde honom, "vänta" igen, till vardagsrummet, ropade, berömde, "vänta", till köket och så vidare... "Vi tränar" utbrister den underbara fyraåringen och gör tummen upp. Kan man annat än tycka om? Sids underbara förhållningssätt till barnen har en förmåga att väga tyngre än alla otyg han annars hittar på.

Jag och Sid träffade Karin och Etza på klubben i förmiddags och tränade lydnad innan värmen slog till. Ett av de absolut mest kvalitativa passen den här sommaren och jag är jättenöjd. Sid jobbade på jättebra och höll en härlig attityd, engagemang och glädje genom alla passen, vilket kändes riktigt skönt efter alla katastrofpass med trött hund och trött förare i värmen de senaste veckorna.

På planen stod fritt följ till att börja med, då Karin fick filma så jag skulle kunna utvärdera hur hans attityd ser ut för en utomstående. Han både kändes och såg jättefin ut, inte alls sådär värmeslö som han varit det senaste.

Sen fortsatte vi med inkallningar och framförallt ingångar från längre avstånd. Tog klossen till hjälp. Började med några ingångar från nära håll och lekte sedan bort honom en bit bort. Där satte jag honom, gick själv och ställde mig bredvid klossen och friade honom så han fick springa till mig och komma in i utgångsställning. Det gick riktigt bra, hade lite svårigheter när klossen försvann men det kändes inte som något oövervinnerligt. Provade en lång inkallning med inkallningskommandot men då kopplade han inte på ingångstanken trots klossen utan dundrade rätt in i sidan på mig. För mycket direkt i belöning och en vana i att belöningen kommer fram redan tidigt i sträckan. Han har bra fart hela vägen in, men känns i belöningstanke mot slutet (känner att jag analyserar ganska djupt här). Karin bannade mig för långt pass vilket märktes tydligt, då Sid efter det missödet (indundringen i sidan som inte ledde till belöning) bytte strategi och började bjuda på skällande bevakningar mot klossen... Man har aldrig tråkigt när man tränar belgare! Det känns i alla fall som att det är ett bra sätt att jobba på för att få till ingångarna även från hög fart. Överlag börjar ingångarna se mycket, mycket bättre och "smackigare" ut, vilket syntes tydligt i de fria följ-filmerna som Karin tog. 

Nästa pass körde vi läggande under gång och kedjade ihop till ett i stort sett färdigt moment, vi saknar bara ett riktigt bra uppsitt från ligg i återgången. Han hade fin attityd i framföringen. Nästa steg blir att lära in rutin för momentet, utmana honom i att vänta på kommando och självklart att få till uppsittet. Härligt med ett moment som börjar bli någorlunda klart åtminstone.

Sista passet körde vi kryp. Min målsättning var 13 steg med mig på knä framför. Märkte att han lätt fastnade på sju och funderar på om jag blivit lite stereotyp i min kriteriesättning. Nya målsättningen blev att spräcka sjuan, vilket vi lyckades riktigt bra med, dock inte ända upp till 13. En annan målsättning var att börja fejda bort hjälpen så jag kan börja gå upprätt framför honom och det tycker jag vi fick till riktigt, riktigt bra. Tappade lite räkningen på steg och blev lite slarvig med kriteriesättningen när målet i stort sett bara var att han skulle bjuda kryp trots att jag inte satt ner, men fem-sex (sju?) steg fick vi med säkerhet till med mig ståendes, dock något hopskjunken, men det kommer vi ifrån snart. Även här känns vi på god väg!

Mellan Sids pass tränade Karin med Etza och det är väldigt inspirerande att hjälpa henne med elitmomenten och fundera och klura kring problemlösning och träningsupplägg. De börjar få till riktigt fina moment och en härlig attityd hos både förare och hund, det är riktigt roligt att se utvecklingen som pågår.

Har fått en stor vardagsuppgift att jobba med, eller rättare sagt har jag vetat om det ett tag nu men det märktes tydligt idag, och det är andra hundar runtomkring. Tyvärr har vi inte mycket möjligheter till sådan träning här på hemmaplan (saknar Forshaga!) och på brukshundklubbarna verkar det ärlig talat rätt dött för tillfället.  Känner mig inspirerad och träningssugen, inte nerslagen och irriterad som man oftast kan känna sig när dylika problem uppstår. Har en bra plan för hur jag ska jobba och en tydlig bild av hur jag vill att resultatet ska bli. Hoppas att sökgänget på lägret nästa vecka ställer upp som mina första offer...

Nu ska jag snart gå och lägga mig, i morgon åker vi in till stan och spårar vid universitetet innan staden och värmen vaknar till liv. Det är härligt med träningskompisar som drar med en på dylika äventyr, jag har gott om dem bland mig.

Tack Karin för en trevlig och givande förmiddag, det gör vi om på fredag!