Tillbaka på skolan efter fem veckor hemma och det känns konstigt. Som om jag inte riktigt vill komma in i alla rutiner igen nu när det är så kort tid kvar, det känns som de första veckorna när jag inte visste om jag skulle gå kvar eller inte och jag inte vågade släppa folk och hundar in på livet. Nu är det bara fem veckor kvar och jag längtar så mycket, äntligen ska jag få flytta HEM igen. Samtidigt känns det väldigt ledsamt, för jag har bildat så många nya relationer här nere, både med folk ur min klass, genom IPO-gruppen m.m Det är en ganska konstig tanke att tänka att om fem veckor finns det många man aldrig kommer träffa igen. Hela den här långa hundkursen har nog gjort större intryck på mig än vad jag först planerat att den skulle få göra.

Kom hem från skolan för en halvtimme sen efter en väldigt lång dag. Sara och Dagmar var underbara och kom och lyssnade och visade upp sig på min instruktörsexamination. Jag är nöjd med min redovisning, även om jag alltid finner dominans-, bestämmande- och kontrolldiskussioner lite obehagliga när jag inte är riktigt förberedd, måste förmedla kloka åsikter jag kan stå för på väldigt kort tid och dessutom pratar om någon annans hund. Det var jättesvårt att behöva prata så öppet om någon annans hund, jag vet själv hur personligt det är. Jag hoppas, och tror, att Sara kände igen sin hund i mina beskrivningar. Det har varit jätteroligt att jobba ihop med dem, ännu en sak som känns vemodigt att lämna...

Fick bra feedback från examinatorerna också och nu saknas det bara en kråka från min hemmaklubb så är jag instruktör officiellt också.

Sid har inte fått göra så mycket annat idag än att nosa av hela Forshaga, bli chockad över att hans kissnöhög var borta och gått promenader. Tränade lite smått i klassrummet för att jobba runt nya människor (examinatorn) och han var taggad till tusen. Bland annat gjorde han ett klockrent nerläggande från utgångsställning, härligt! Lite mer struktur på lydnadsträningen är det som gäller från och med nu och tre veckor framåt, sen är det träningsuppehåll i tre veckor eftersom Sid ska vara med husse.

Förresten har Resia resor till Rhodos/Grekland för FRÅN över 6000 kronor per person. Lång näsa! HAHA, Charlotte är så jäkla bra på att hitta bra resor!

Det var allt för nu, nu ska jag sova efter den fjorton timmar långa skoldagen. Godnatt!

Idag har FHTE varit på besök i skolan och visat upp några av sina narkotika/ammsökshundar under utbildning. Jag fick tomsöka av en släpkärra med schäfertiken Dagny och måste säga att specialsök är jäkligt häftigt!

Vi började dagen med föreläsning och en presentation av FHTE, sen fick vi se hur de började lära in preparatet i en karusell innan vi åkte upp till viltpaviljongen för att se preaparatsök på riktigt. Vi fick följa tre olika ekipage som var och ett hade en egen miljö och fick på så sätt se både sök i byggnader, i fordon och utomhus. En väldigt intressant och givande dag och jag träffade en mycket trevlig schäferpojke vars avkommor jag kommer hålla ögonen på i framtiden när det blir schäfer för min del.

Nu håller jag på och förbereder mig inför kvällens projekthundsredovisning. Det ska bli jätteroligt att få träffa Sara och Dagmar igen.

So long!

Bevakning med störning

Kommer tillbaka!

Bevakning

Mera bevakning

Sids första bett i ärm

Skäller...

Tyst!

Söt

Lydnad

30 grader varmt, det syns på oss båda!

Lik far sin

Vilken helg! Jag skulle ha hållt kurs i helgen men den blev inställd, så hlet plötsligt hade jag oceaner av tid som jag tycker mig ha förvaltat ganska väl :)

I fredags var det dags för valparna hos Kennel Wirabruks att besiktas och jag var där och hjälpte Åsa med pappersblandande, valphållande och kaffekokande. Fem av dem åker på tisdag/onsdag nästa vecka till verkligen spridda delar av Sverige och Norge. Bland Sids tio småsyskon finns tre lurviga små monster (tervar alltså) och visste jag inte bättre skulle jag nästan låta mig charmas sönder av den ulliga luddpälsen. Av tervarna ska en till Norge (räddnings/lavinhund) och två till uppfödare, varav en ska flytta till Marie och Torbjörn som har Sids kullsyster Mia.

Valpbesiktningen gick bra och alla var friska och krya. Jag lät även Matilda, veterinären, lyssa på Sids hjärta och lungor för att försäkra sig om att allt lät bra. Jag tyckte rytmen hade känts konstig under morgonen och ville få det uppkollat, han hade kennelhosta i höstas och risken fanns ju att det kunde blivit några efterdyningar. Dessutom tränas han ju ganska mycket och att göra regelbundna kontroller känns viktigt för att inte råka överranstränga en sjuk hund i onödan. Det var inte fallet utan allt lät fint och vi kunde köra på som vanligt. Skönt att höra!

Efter besiktningen tränade jag och Åsa lite skydd med Sid. Eller rättare sagt jag försökte träna och Åsa försökte fota. Bitstockarna börjar jag få lite kläm på men Åsa krängde på mig en skyddsärm vilken inte är min bästa kompis. Sen stod Uppfödarn och grillade mig i figurantarbete, jätteroligt! "Inte gå mot honom, sträck på ryggen, tänk på vinkeln!" Jag och Sid är ju båda två nybörjare på området och lär väl få skäll i framtiden när vi kommer till en riktig figurant som måste rätta till alla galenskaper jag gjort. Nåväl, bita, släppa och bevaka funkade skitbra även i ärm, förutom det att han blev lite arg i bevakningarna på slutet när han började bli trött. Något jag måste tänka på, och som Björn och Lennart på praktiken etsade in i mitt huvud, är att aldrig bli stereotyp i träningen. Variera, variera, variera allt man kan tänka sig. Hur förflyttningarna sker, på vilken höjd bettet kommer, hur lång bevakningen blir etc. Jag har så mycket att lära och det är så roligt!

Åsa fotade som sagt och bilderna är på väg upp på bloggen när som helst, de läggs ut på photobucket i detta nu.

I helgen har Sid fått gå sina första spår som Fredrik har lagt (eventuellt en något klantigare spårläggare trodde jag, men de var jätteduktiga båda två). Det var på ett ställe som Fredrik sa att han hade gått till vänster om en gran med Sid drog som satan åt höger. Jag litade på Sid och mycket riktigt, där låg ett föremål. Man ska a l l t i d lita mer på sin hund än på sin karl!

I går var vi och pussade på valparna igen för sista gången innan jag åker innan de åker. De är så jäkla roliga! Åsa släppte ut ett par i taget på stora tomten och de fick träffa Sid. Sid sa "YES, äntligen några på min egen mentala nivå" och hade jättekul med de små åttaveckorsvalparna. Han travade med höga knälyft för att inte råka trampa på dem och visade de runt på hela tomten. Det var jättehärligt att se att han var så snäll och försiktig, som i vanliga fall är så himla brötig.

Både i fredags och lördags har jag och Fredrik åkt och träffat familj och vänner, i fredags fyllde Fredriks syster år och i lördags var Jimmy och Linda här på middag. I går åkte jag, Fredrik, Börnis och hennes pojkvän in till Stockholm. Vi käkade middag på Friday´s och såg Magnus Betnér på Chinateatern. Stolarna var jäkligt obekväma men Betnér var världsklass som vanligt. Han kan verkligen inte ha några hämningar alls, helt underbart!

Idag beger vi oss tillbaka till Forshaga, jag, Börnis, Sid och Linus. Jag var vaken före vitsipporna i morse men har fortfarande inte fått något annat gjort än att jag har skrotat runt och skrivit det här blogginlägget. Nu är det dags att äta frukost, packa, gå en promenad med Sid och åka och hämta Börnis i Svinninge. Bara fyra veckor kvar nu...