1. Två bitstockar, en på marken och en i handen.

2. Sid erbjuder frivilligt sitt eller ligg och håller ögonkontakt med "figuranten".

3. a) Får bita och b) vinna bitstocken.

4. Den andra bitstocken plockas upp från marken.

5. Sid får komma in och släppa en bitstock han har i munnen och erbjuda sitt/ligg på nytt.

Bevaka, bita och släppa.

Några reflektioner från dagens två pass:

Steg 2 kvalitetssäkras genom att bitstocken svängs av och an, ögonkontakten ska fortfarande vara med figuranten.

Se till att steg 3b inte har högre värde än steg 3a så inte ägandet av bitstocken blir viktigare än själva leken hos figuranten. Träna separat på att komma och bjuda in till ny lek med en bitstock på inhängnat område.

Ingen träning påbörjas förrän Sid är i rätt läge, inte för gasad och med koncentrationen påkopplad (förslagsvis ligga stilla och titta på medan jag hämtar upp grejerna och förbereder).

Steg 5, det absolut svåraste. Att erbjuda sitt eller ligg trots att det ligger en frestande bitstock på marken. I träningssituationen lura in honom på rätt spår genom att figuranten backar undan med den nya bitstocken så de hamnar längre ifrån bitstocken på marken innan Sid behöver erbjuda nytt beteende.

Korta pass! Självkontroll, koncentration och shaping tar mycket på krafterna!

Idag har jag fått vara med på massa skyddsträning, det gillas! Har varit behjälplig i skyddsträningen för första gången, då Björn spände fast en skyddsärm på mig och lät mig vara störning och transportfigurant. Jag fick börja med att bara gå omkring på planen medan Björn instruerade mig i hur jag skulle pendla med armarna utan att hamna i otakt med fötterna. En hel vetenskap! Antingen pendlades det för mycket, eller för lite. Tillslut fick jag nog till det i alla fall. De är ruskigt tunga de där ärmarna, jag väntar mig feta muskler på högerarmen innan den här praktiken är över! Jag har dock inte blivit biten än, bara smakad i av en schäfer som tyckte den skulle prova om figuranten framför smakade lika bra som figuranten bakom...

Riktigt kul var det att hjälpa till lite mer och verkligen vara med och läsa hundarna. Björn bad mig ställa frågor så fort jag kom på någon och det var inte så svårt. Har haft jättemånga matnyttiga diskussioner och jag suger åt mig som en svamp.

Vi gjorde patrullstigar åt tre hundar och där såg man verkligen tre olika hundar med tre olika förhållanden till människor. Jätteintressant att träffa på så många olika typer av mentaliteter och få prova sig fram i hur man kan jobba med de och belöna de, samt se hur Björn och Lennart jobbar för att plocka fram just den hundens egenskaper.

Björn är mycket för att jobba med hundens naturliga egenskaper, något vi pratat jättemycket om idag. Att lägga upp övningar utan några andra retningar än det hunden har i sig själv, som t.ex nyfikenhet i patrullstigarna. Björn ser det så att det inte gör någonting att hunden misslyckas så länge vi inte gett den en uppgift. Har vi lagt ut en figurant i bra vind längs med en stig som vi går på och hunden inte tar figuranten med sin näsa och sin nyfikenhet så gör det ingen skillnad för hunden, i dens huvud har vi bara gått promenad. När hunden väl tar upp vittringen på figuranten och vi förstärker genom att följa efter den in i skogen och sen ger den vinst hos figuranten så har beteendet (och de egenskaper hunden använt) blivit förstärkt.

Björn och jag har jobbat lite med Sid idag och jag har fått tips på nya grundövningar i skyddet att jobba med själv. Sid skötte sig jättefint ihop med Björn. Jag satte igång Sid i lek med två bitstockar och Björn gick in och tog över leken från mig. Sid var då redan inne i rätt modus och Björn blev en lekfarbror på en gång. Han har bjudit på fina, tysta och koncentrerade bevakningar med uppmaning i blicken. Så underbart att se att all träning gjort resultat och det även på nya figuranter! Efter andra passet kunde Björn klämma igenom hela Sid utan att han så mycket som drog undan blicken.

Vi tränade mycket ordning och reda kring skyddsleksakerna. Ärmar låg ute på plan och bitstockarna likaså. Jag lät Sid dutta i min hand och inte få gå fram till grejerna. När han duttade bra och engagerat fick han belöning hos mig. När han kunde engagera sig bra hos mig runt skyddsgrejerna la jag honom ner och hämtade bitstockarna innan vi började köra. Nosduttarna är perfekta till sådana här övningar, då han både måste följa mig och min hand plus att jag känner stor skillnad på om han engagerar sig ordentligt eller inte.

Efter lunch utanför Tumba åkte jag hem och slängde mig i soffan. Har varit helt död resten av kvällen så det blev tyvärr ingen mer träning, även om jag planerat ett par till pass med bitstockarna samt lite störningsträning med Fredrik som bitstocksvakt. Det får vänta till i morgon.

So long!

Påsken firades i Sundsvall tillsammans med min släkt. Vi firade även min födelsedag däruppe och jag fick massor med fina presenter. Det är så jäkla bra att skriva önskelista, fick bara saker jag verkligen ville ha! Vissa till och med riktigt oväntade, till exempel att mina mostrar som inte är sådär jättehemma på hund (för att uttrycka sig politiskt korrekt) köpt tjänstetecken, spårlina och godishållare till mig och Sid! Ett par ordentliga träningsbyxor och walkie talkies (!) från mamma, pappa och syster med familj satt också väldigt fint på plats. Nu jäklar ska det tränas skogsarbete!

På påskdagen pkte jag och mamma till Birsta city och shoppade kläder till bal och avslutning. Jag är så nöjd med kläderna, helt underbara! Kan en svart moccakavaj med guldfärgade dragkedjor och utsmyckning bli så mycket annat? Längtar efter att få använda dem!

Resten av påsken har bestått av regn, dis, massa god mat och efterrätter och det bästa av allt - förkylning. Har varit däckad i soffan både i går och hela eftermiddagen idag. Jag borde kanske inte ha åkt på hundträningen idag, men med hostmedicin, nässpray och ipren har det gått riktigt bra. Nu är både hostmedicinen och nässprayen slut dock så jag fasar lite inför natten. Tur att träningen inte börjar förrän tolv i morgon...

Tredje dagen, i onsdags, började jag med att ta mig till Kista rekordsnabbt - 40 minuter mot måndagens flera timmar! Anledningen var att jag började tolv i onsdags vilket innebar noll köer, på vägen dit i alla fall...

Jag var på klubben i god tid och la ett kort spår till Sid uppe i skogen. Sen tränade vi lite lydnad i väntan på att spåret skulle ligga till sig. Lydnaden gick helt okej, han har känts svår att få fokuserad på rätt saker på senaste tiden vilket antagligen beror på att jag börjat styra lite mycket i lydnadsträningen och inte låtit honom tigga igång träning. Det blir väl så när man börjar lägga fokus på kedjor istället för på grunder. Svårt att hitta balansen där tycker jag. Vi jobbade i alla fall med fria följet där jag tillslut gav upp alla försök från min sida att "be honom jobba" och istället gick åt andra hållet och lät honom söka upp vänstersidan själv. Attitydförändringen var total! Sen jobbade vi med läggande under gång med bra engagemang och attityd, där är vi nog i hamn med ett moment om ett par pass.

Spåret gick kanonbra, poletten har verkligen börjat trilla ner nu. Härligt! Nu ser jag fram emot spårkursen om två veckor så vi kan jobba vidare på det här fina intresset. Får se om han inte blir en spårhund ändå, det är ju så roligt!

Resten av dagen bestod mest av skyddsträning där jag bl.a tittade på ett ekipage som körde igenom hela RPS-uppkörningen som ett genrep inför den årliga uppkörningen för polisen. Spännande att se vad som ingår och höra lite hur bedömningen går till.

Efter träningen, som var väldigt lerig, fick Sid komma ut och mingla lite på parkeringen där han fick tag på en leksak som han tog hundra ärevarv med runt parkeringen. När han hade gjort det började han komma in till oss som stod och pratade och bjöd in till lek med var och en av oss. Duktig fnutt!

Resten av kvällen bestod av väldigt mycket bilkörning då jag och Fredrik åkte till Sundsvall för att fira påsk. Vi lyssnade på Postcard killers av Liza Marklund och James Pattersson, det var andra gången jag hörde den och den var lika bra denna gång. Resan gick alltså ganska smidigt, även om vi båda var trötta.