Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg under september 2009

Av Carro - 24 september 2009 13:19

Nu har vi precis avslutat två dagars lydnadsträning med Heidi Billkvam och jag pustar ut efter lunchen och laddar för eftermiddagens orienteringsutmaning. Det är full rulle just nu.


Heididagarna har gett väldigt mycket tankar. För det första måste jag fortsätta imponeras av vilket härligt folk dessa norrmän är! Så lättsamma och trevliga, väldigt okomplicerade människor. Jag som inte riktigt är så förtjust i att träna för instruktör eftersom jag får sån jäkla prestationsångest kunde koppla av och det är bra betyg!


Heidi jobbar ju inte hundra procent klickerskt utan med en hel del hjälper och stöttning, men ändå med en baktanke om att hundarna ska vara aktiva och när de är aktiva så blir jag som förare aktiv, vilket ju är klickerskt om något. Hon lägger in mycket galskap i belöningar vilket alla som känner mig vet att jag gillar. Hon la också in väldigt mycket galskap i inlärningen vilket jag däremot inte vet om jag kan ta till mig rakt av. T.ex så valde hon gärna att belöna halvdåliga repetioner för att ge hunden en bra attityd till nästa repetion, något som är nästintill fysiskt omöjligt för mig att göra.


Vi jobbade med fria följet första passet. Jag ville ha honom tajtare i vändningarna eftersom han har en förmåga att svaja ut ju längre vi sträcker tiden. Där var Heidis första tips att bara våga låta det bli fel. Kör lnåga sträckor inemellan och låt honom svaja ut, men belöna igen när han kommer tillbaka. Tidigare har jag ju brutit och gjort om från början men det har alltså resluterat i att jag blivit aktiv när han blivit passiv (svajat ut). Hon tyckte hellre jag skulle gå vidare och bli aktiv när han återigen valde att bli aktiv (kom tillbaka tätt intill). Jag gillade det resonemanget och tror det kommer fungera bra på guling. Han har ju en förmåga att se alla aktiviteter hos mig som belöningar, lättbelönad som han är.


Sen jobbade vi med vändningarna och framförallt heltomvändningarna där problemet var som värst. Precis som jag hört tidigare (det är ett genomgående problem på mina hundar) så genomför jag vändningen för snabbt. Med ett lugnare tempo, långsammare fotförflyttning och bättre förberedelser så fick vi snabbt ordning på dem. Positionen i övrigt tyckte hon var tiamässig och den kändes verkligen ruskigt bra. 


Andra passe jobbade vi med apporteringen som genomsyrats av slarv i upptag, ingång och avslut. Självklart genomförde han en perfekt apportering när vi skulle visa upp det hela och jag fick stå med lång näsa och försöka förklara att den faktiskt egentligen är ganska dålig. Här löste vi det på ett helt annat sätt mot vad jag hade gjort. Jag har haft en tanke om att dela upp momentet, belöna upptagen med släpp på klick och direkt i belöning hos mig samt jobbat mer på håll-fast-ingång-håll-fast-ingång parallellt. Mer lugn och ro helt enkelt. Heidi tyckte mer galskap! Jag fick vända och springa när Askari var påväg ut till apporten. då såg Askari ut som ett stort frågetecken. "Hallå? Var ska du? Jag tänkte hämta apporten men har du något annat förslag därborta så tar vi väl det då!" Jag blev passiv och väntade på att han skulle börja tänka på apporten igen och fortsatte då springa från honom. Han hade nu inte tid att hålla på och lsarva vid upptaget utan grep och vände direkt mot mig. Jag såg ju inte upptaget själv men jag får lita på mina klasskamrater. Blir det för mycket galskap skulle vi tona ner det igen och gå tillbaka till min ursprungstanke för vi fick ju väldigt mycket mer tugg med det här tillvägagångssättet. Vi får ta en apportering senare ikväll och se vad som sker. 


Gjorde också apporteringar där jag medan han sprang ut till apporten backade undan så han fick springa längre på tillbakavägen. Bra tempo in, ut och på upptaget men tugget kvarstod och slarvet vid avslutet likaså.Men vi får se var det leder.


Sen gjorde jag misstaget och bad att få träna fjärr när varken jag eller Askari hade särskilt mycket koncentration eller ork kvar. Det är en dum undanflykt men det blev verkligen dålig träning. Askari såg mest ut som ett frågetecken och gjorde sega, oengagerade skiften. Heidi trodde absolut att det var det omvända lockandets fel medan jag inte riktigt kan se någon skillnad mellan omvänt lockande och hennes "bra, bra, sitt, stilla, sitt, bra". Alltså, en skillnad ser jag ju men inte riktigt att det ena skulle vara mer hjälp än det andra. vårt huvudsakliga problem i fjärren är ju att han gör allt på en gång, inte att han är låst i marken.


IPO-Anna tyckte han såg tryckt ut och föreslog att jag skulle dra upp honom mer i drift när jag tränade skiften och gärna låta honom skälla på en leksak eller på mig innan jag tränade. Hon skulle visa det lite närmare, men hon påstod att med mer drift skulle låsningarna lossna och hon trodde det kunde vara bra för hans lilla hjärna. Frågan är, vill man ha drift i fjärren? Är fjärren verkligen rätt moment att ha hög förväntan, enorm intensitet och en förstärkningshistoria med skall inblandat? Och är mer galskap verkligen receptet när vårat egentliga problem inte riktigt yttrade sig idag?


Nej, för trots att malinutten var måttligt trött idag så ser jag ögonen snurra och hjärnsubstansånga pysa ut genom öronen när man skäller igång honom. Och nog för att jag vil l ha attityd, men inte sån attityd. Jag vill inte att helheten ska lida för detaljerna men inte heller tvärtom. Jag är detaljmänniska och precisionsmänniska in i minsta detalj vilket återspeglas i allt jag gör och nej, jag tänker nog inte ändra på det. För visst kan det va roligt att ha en hund som gör en riktigt tassig och "på tårna"-fjärr men som fortfarande håller sig på ungefär samma ställe, ser jäkligt rolig ut och får 8,5. Men neeej, jag vill ha en hund som är lugn och fokuserad med spetsade öron som utför skiftena med lugn, ro och koncentration med bakbenen blickstilla. För mig är det där utmaningen ligger, för jag vet att mina hundar har kul på träningsplan. För mig finns det ingen utmaning i att få en malle (eller hund överhuvudtaget) att hetsa sig igenom ett lydnadsprogram. Man kan säkert komma till SM och lydnadschampionat med en hund som gör det också, men utmaningen för mig ligger i att få en hund som kan göra både klockrena inkallningar, apporteringar och framåtsändanden i full fart och klockrena fjärrdirigeringar, vittringsapporteringar och dumrutor med lugn och fokus.


Jag tycker det är otroligt roligt att träna detaljer, finslipa på såna där små grejor som gör det lilla extra. Och det ger mig en otrolig kick att se de där detaljerna komma fram och lägga extra krydda till våra utföranden på tävling. Precis som jag älskar att photoshopa, skriva eller koda och få en kick när jag ser resultatet i en helhet, eller att plugga stenhårt och se resultatet efter uppgifter och skrivningar. Jag är en detaljmänniska helt enkelt och det är nog ingenting jag kommer kunna ändra på. Lydnad för mig är fortfarande de fem P:na som jag och Stoffe skrattade åt när vi kom på den där lydnadsträningen för så länge sen. Passion, position, precision, prestation, perfektion. Utan att tumma på helheten så klart. Och utan att det inte längre är roligt för både hund och förare.  Det är mitt sätt och det kommer jag inte släppa på förrän jag som sagt märker att det går ut över helheten och det roliga i träningssituationen.


Det jag vet att jag behöver bli bättre på är att verkligen sträva mot ordentliga framsteg som ska vara så tydliga att de syns. Jag har en väldigt stor förmåga att bara träna, träna, träna och få alldeles för mycket kvantitet istället för kvalitet. Det kan aldrig skada att påminna sig om dessa:


Går det inte framåt på tre pass - byt strategi.

Går det bakåt i två pass - byt strategi.


Det tvingar mig att utvärdera mina pass och verkligen tänka igenom varför och hur jag tränar. Vad gav det här passet och vad ska jag göra nästa gång för att det ska gå ännu bättre? Och kanske framförallt: kommer det ge någonting att sticka ut och träna nu? Vad behöver jag träna egentligen?


Nej, nu är det dags för orientering. 

Av Carro - 22 september 2009 20:30

Men man kan ju alltid skratta åt honom. Den stora gula i det här fallet.


Gick ut och rastade Sid som legat i kompostarrest en stund på kvällen. Öppnade gallret så det blockerade utrymmet mellan skrivbordet och vardagsrumsbordet. Den stora gula stod och gnällde vid gallret och förstod inte varför HAN skulle behöva bli instäng. När jag rastat Sid och kom tillbaka stod han fortfarande och pep vid gallret. Kunde verkligen inte förstå att det bara var att gå runt vadagsrumsbordet så kom man ut i hallen.

Av Carro - 22 september 2009 19:28

Ja, igår var det som sagt sök som gällde men jag undrar om Mr Confused glömt hjärnan hemma, bestämt sig för att ge mig en riktig träningsutmaning att bita i eller helt enkelt bara är väldigt otränad för tillfället. Hur som helst kan man väl inte direkt säga att dagen gick så bra rent träningsmässigt och med tanke på att vi planerat att komma ut och tävla inom en snar framtid. Däremot gick den väldigt bra med tanke på att vi fick mycket att tänka på och mycket roligt att träna vidare på.


Första passet markerade han figurant utan rulle, duktigt va? Han var inne hos figgen, försökte ta rullen men när han inte fick tag på den sprang han tillbaka. Missade en ganska viktig del i kedjan där alltså. Vi förlängde rullen och körde några markeringsövningar och så provade vi igen. Denna gång markerade han bra och gick finfint på påvis. Några fina tomslag som var bra ut på djupet men dåligt framåt. Nästa figge tog han också bra men gick inte framåt. Vi bestämde oss för att nöta framslag nästa pass (något som stod väldigt högt på min prioriteringslista, de gånger vi kört tävlingsmässiga sök är det ju systemet som brustit).


Nästa pass skulle vi köra tvåor, d.v.s att figuranten låg på framslag. Det första han gjorde var att ta en snitsel. Sen ut fint på djupet och gjorde ett skitsnyggt framslag och sök, men kom tillbaka utan rulle. Tog det som ett tomslag och skickade ut på andra sidan där han flippade totalt. Han kom in med en snitsel, och en till och en till. Han kampade i en snitsel som något så elakt knutit fast i ett träd! Tog ett bad, grävde upp en stubbe och flängde omkring.


"Hm, söker han verkligen?"

"Nja, det känns mer som att han är ute och... leker..."


In till stigen och ut igen, samma sak. Gick längre ut i rutan och skickade men han var helt ute ur tanken. Gjorde figgen som en vindövning spom han tog klockrent och så körde vi två figgar med påverkning för att få lyckade slag. Jag kan inte känna mig helt tillfreds med träningspasset eftersom jag inte anser bra slag med påverkning som perfekta slag att vara nöjd med. Sån är jag. Vi tar med oss de här passen och vet att vi måste nöta ännu mer på framslag och bra system. Flummet i rutan lägger jag på mallekontot. Eller på att vi helt enkelt måste träna mer.

Av Carro - 21 september 2009 21:40

Helt slut efter en hel dag i skogen med sökträning för den store gula. Rapport kommer i morgon för nu längtar jag bara efter sängen.

Av Carro - 20 september 2009 21:58

Är det sök för hela slanten hela dagen som gäller!

Av Carro - 20 september 2009 21:50

Med jeepen (automat):

Lördag: En tur till Deje och Dejefors med bostadsområden och krångliga korsningar. Hittade en jättejobbig korsning precis vid Dejeskolan som vi nötte åt alla vinklar, kändes som att man fick kläm på den tillslut. Tog 62:an hem och fick för första gången köra 90 helt lagligt.


En tur fram och tillbaka till stallet och till Forshaga BK.


Söndag: En tur till Bergvik och tillbaka. Motortrafikled, filbyten, rondeller och massa bilar. En spännande upplevelse som garanterat inte blir enklare om man inte hittar och har väldigt lätt till panik när man ser olika bilar i varenda spegel. Men det gick relativt smärtfritt och jag var stolt när jag kom hem.


Med forden (manuell):


Söndag: Start och stoppträning nere vid stallet. Vi nötte, nötte och nötte och tillslut tröttnade Fredrik p åatt bara köra fram coh tillbaka på samma väg med en smått hysterisk flickvän. Han övertalade mig att jag faktiskt var redo att köra hela vägen hem till Lina igen, och det gick utan ngåra som helst problem. Så vi...


...tog en tur till Österdeje och tillbaka men körde lite fel och hamnade på motortrafikled halvvägs till Filipstad innan vi vände på en ICA-parkering. Det blev alltså en hel del växlande, svängande och start och stannande. Filbyten och 90 all over again. Tillslut hittade vi till Österdeje och åkte bro och lämnade företräde. Passade även på att köra lite bostadsområde när vi väl kom tillbaka till Forshaga. Jag var jättestolt när jag kom hem igen! Det känns som att det här kan gå vägen snart!






Av Carro - 20 september 2009 21:42

På eftermiddagen i lördags åkte vi till Forshaga BK och tränade lite lydnad.


Jag körde en tävlingsmässig kedja med Ebba som kändes sådr. Fria följet var okej men på gränsen till oengagerat, sättandet under gång kändes klockrent, inkallningen är jag mest nöjd med ingången som var på gränsen till överarbnetad för en gångs skull och så gjorde vi en sändande till target där jag valde att belöna ett överambitiöst försök. Hon missade targeten utan sprang vidare förbi den och då kastade jag belöningen till henne, för sånt gillar vi. Alltid lättare att få henne längre tillbaka än längre bort. En väldigt ojämn kedja alltså och hon fick nite göra mer än lite shaping det passet. Kanske var trött efter dagens sökövningar.


 Sid fick träna plockaövningar som gick sådär, har fortfarande svårt att få flyt på kedajn "plocka från marken och lägg i handen". Vi jobbar vidare.


Askari fick träna kryp vilket han tyckte var frustrerande. Jag klickar för bakbensrörelser ett bakben i taget och en rätt hög huvudföring för att få tryck på rumpan. Det känns som att det kan gå ganska bra även om det låter helt skruvat. Det svåraste är att få honom att tänka ett ben i taget och inte alla arton på samma gång. Det är väl bara krypet som saknas för en lägrestart i dagsläget så det blri hårdträning de närmaste veckorna nu. 

Av Carro - 20 september 2009 21:29

Jag, Lina och Fredrik åkte ner till stallet i lördags och tränade sök med alla våra fyra.


Sid fick göra bäbissystem för första gången, alltså springa frivilligt mellan två figuranter med mig på en "mittstig" emellan dem. Figge 1 fick leka en stund, bli passiv och han fick frivilligt springa ut till  figge 2 på andra sidan. Första två-tre skicken var han kvar länge hos den passiva figuranten och tittade uppmanande på den för att få tillbaka leksaken. Det var härligt att se att han hade uthållighet att hålla sig kvar hos sina figuranter även när de blev passiva! Sista två skicken hade vi riktigt bra flyt på springandet, latenstiden blev synbart kortare och kortare för att sticka iväg till andra sidan. Duktig bäbis!


Askari fick köra systemövningar med godbit hos figuranterna på fullt djup. Körde väldigt långt för att se hur väl systemet satt även när han blev trött. Och det visade sig att han blev mer och mer benägen att fuska sig förbi mittstigen ju längre fram i rutan vi kom, ganska förståeligt. Jag vill ju att även om vi kör flying så ska han springa tätt förbi min vänstersida ut på andra sidan. Han fick snabba smaskbitar (mjuka våfflor) att svälja i farten när han kom bra förbi sidan och jag ropade helt elakt tillbaka honom om han inte gjorde det (figuranten förhöll sig även passiv). Ska köra såhär fler gånger när jag har tillgång på två figuranter och bra, öppen terräng för att verkligen nöta in ett bra system även när orken börjar tryta. Han har en helt underbar attityd i alla fall och Askari är helt klart en hund som älskar sina figuranter (lite väl mycket kanske).


Trazzel gjorde ett pass med markeringsövningar och ett med systemövningar. Trazzel fick problem två gånger under systemövningarna och fick för sig att kolla av andra områden där det absolut inte fanns några figuranter. Först började jag och Lina fundera på hur vi skulle lösa det hela, men så insåg vi att han löser det ju faktiskt väldigt bra själv. Han tog en lov (bakåt i rutan) och gick sedan direkt till figuranten på framslag, riktigt duktig helt enkelt. Ibland är man så inrutad i sitt tänk att man inte ser när hunden faktiskt gör riktigt bra saker och löser sig ur sin egen olydnad så att säga. Det var nog en bra läxa för oss. 


Ebba fick göra miniuppletande och godissök för att vi skulle visa Fredrik lite aktiveringsövningar som han kunde göra med henne, hon ska ju bo hos honom ett tag framöver nu och vila sig i form (hoppas jag). Fredrik blir mer och mer engagerad och tyckte till och med att det var kul att vara nere vid stallet och träna! Jag frågade Fredrik om han ville gå grundkursen med Sid i höst och han verkade riktigt sugen faktiskt. Kul, kul, kul!!!


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< September 2009 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards