Hur normal är en valp som sticker ner näsan mellan två soffdynor och sen skäller allt han kan så han låter som en setter med dummy i munnen?

Tog en promenad med hundarna upp till kohagen. Jag misstänkte att ett litet mallebarn skulle freaka ut och tokskälla och oj, så rätt jag hade! :o

Vi satte oss ungefär tio meter från staketet och det dröjde en bra stund innan Sid upptäckte kossorna. Ebba har ju också en förmåga att gapa på allt som är större (och mindre) än hon själv så det var lika mycket bra träning för henne. Så fort hon sett kossorna fick hon göra nosduttar, nema problema.

Så upptäckte Sid kossorna och himmel, vilken stel malinutt! Hela kroppen var som en fiolsträng, hade Fredrik sett honom hade han sagt "det var ju det jag sa, de är hårda och brutala och går inte att flytta på". Bjöd på godis men det var helt blockerat, strax därpå började han skälla.

Jag vände ryggen till både kossorna och Sid och lät Ebba göra nosduttar istället. Riktigt fina sådana trots den extrema störningen. Efter fem-sex belöningar kom Sid och började klättra på mig. "Hallå? Vad gör ni?? Jag vill också!". Satte fram handen och han viftade med hela kroppen över att få dutta.

Så varierade jag mellan att låta Ebba dutta och Sid dutta. Ibland fick Sid återfall och började skälla på korna igen, men då vände jag mig enbart till Ebba en stund tills han började tigga om att få träna igen. Tror det var det bästa passet jag någonsin haft med hans duttande, ordentliga och kraftfulla och fick fyra-fem stycken på rad före belöning.

Vi gick inte närmare kossorna idag utan när jag haft en lång stund med bra engagemang från båda hundarna med kossor som stod precis vid staketet och tillochmed rörde på sig, reste jag på mig och vi gick hem.

Funderade på vägen hem, om jag hade fortsatt truga med godis framför näsan på honom när han var så där stel, hade han någonsin slappnat av? Antagligen inte. Nu struntade han fullkomligt i kossorna och jobbade utav bara helskotta med bra attityd, helt avslappnad. Kraften av shaping övervinner allt!

Nu är han trött, nivå 3 har infunnit sig...

Lilleman verkar ha tre olika aktivitetsnivåer.

Antingen är det full rulle då han springer rätt in i bordsben, forserar kompostgaller, studsar från soffa till soffa, drar i gardiner, tränas, leks, ylar, skäller, terroriserar, skäller ut Kråkan, biter i kläder och hugger efter folks vader och hälsenor.

Eller så är han lite halvsömnig och pysslig. Tuggar på ben, bäddar lite, ligger och spanar, tvättar sig, tuggar på stolar, knaprar lite på galler, samlar ihop sina leksaker, pussas lite eller gnager på dragkedjor och dylikt.

Och sen kan han va trött ibland, då ligger han gärna på sidan eller på rygg och slumrar. Oftast vaknar han så fort man rör sig, pratar eller för oväsen men ibland sover han tungt, snarkar och drömmer.

I förmiddags va han på typ 1 nivå. For som en raket genom hela vardagsrummet värre än värst, gapade och skällde och var bara allmänt tokig. Nu måste han va övertrött tänkte jag då han hållt på så ett par timmar både ute och inne. Plockade upp honom i famnen och gick igenom hela nivå 1-reportoaren fasthållen i min famn innan han slocknade. Hoppade helt över typ 2 (pysselnivån) och somnade gott i min famn. Han fick ligga där en stund innan jag släppte ner honom på golvet där han somnade om. Det går alltså att få honom passiv... Otroligt... :)