Den där lilla gula malinutten är ju rolig. Nyss skulle han hoppa upp i sängen, men precis innan han hoppade upp skulle han skaka på sig. Men i hansh uvud var det nog ganska bråttom både med att skaka sig och hoppa upp i sängen, vilket resulterade i en huvudskakning - rakt in i sängkanten! Backa några steg, upp i sängen, lägga sig tillrätta och sova. Han är bra go.

Var ute och spårade med jyckarna och Lina i Sisuskogen idag. Askari fick ett rätt långt spår, med två vinklar och långa raksträckor. Tätt mellan föremålen och ett par godbitar vid vinkelbenen. Han flummade och for de första hundra metrarna ungefär, sen var det som om en liten glödlampa tändes mellan malinuttens öron och han spårade jättefint resten. Lugnt vet jag inte riktigt, men koncentrerat och fint i alla fall (med öppen mun!! OMG!).

Ebba fick också ett ganska långt spår men med fler vinklar och lite färre föremål. Även hon fick ett par godbitar i vinkelbenen. Hon spårade jättefint med ett driv och motivation som blir bättre och bättre för varje gång hon spårar. Strular lite vid vinklarna bara då hon gärna fortsätter framåt, gör en cirkel och bakspårar vinkeln tillbaka till där hon fortsatte framåt, när hon kommer till vinkeltoppen (eller vad 17 det nu heter på mattespråk) så vänder hon och framspårar tillbaka igen. Hon gör ju en analys i alla fall och verkar vara medveten om att spåret egentligen går åt andra hållet, eftersom hon vänder så fort hon kommer till själva vinkeln. Ska lägga "dumvinklar" d.v.s fortsätta framåt ett par steg, backa tillbaka och sen vinkla, så hon får känna att det inte finns någonting framåt men om hon istället analyserar bakåt så hittar hon rätt igen. Får prova och se, kul rä det i alla fall att se henne jobba. Tappar hon spåret arbetar hon verkligen aktivt för att plocka upp det igen.

Nu ska jag fortsätta med mitt rottweilerarbete. Förmiddagen har gått åt till att jobba med hemsidan men nu är det dags att ta tag i examensarbetet igen. Kvällen blir lugn, antagligen med nån film eftersom det bara är lervälling, kriminalrepris eller skrik och gap-sång på TV ikväll. Har köpt vindruvor och ostbågar så jag kommer nog ha mysigt värre. Får se om Lina vill träna lite lydnad med mig ikväll.

So long!

Igår kväll var jag träningssugen till max och hade tänkt gå ut och träna vid halv tio-tiden. Insåg efter att ha gått promenad med Lina vid nio efter ett helt förskjutet dygn då hundarna inte fått kvällsmat än att det var på tok för tidigt att gå ut halv tio. Bänkade mig framför datorn istället, klockan gick och blev elva och strax före halv tolv stack jag ut och tränade. Det kan man också roa sig med en fredagväll...

Tränade rutan med båda hundarna. Ebbas ruta gick kanon idag. I tisdags fick vi en bakslag då hon irrade utan att hitta mitten och hade bland de värsta konvandrandena jag någonsin sett. Jag blev lite smått förtvivlad då momentet äntligen börjat kännas bra igen, men det var nog bara en tillfällig återgång. Gårdagens pass hittade hon mitten relativt fint ända från början, några placeringar utanför till vänster om rutan då jag väntade in henne i mitten. Tror den strategin är bättre än att ge felsignal, för den kommer med all säkerhet resultera i att hon frågar så fort hon inte får belöning.

Andra passet med Ebba kom Lina förbi på sin kvällspromenad och tittade lite. Hon kom med massa bra synpunkter på Ebbas placering som inte alltid är så lätta att se när man själv står framför. Nu har vi i alla fall bestämt oss för ett kriterie, det finns två kvadratmetrar på rutan som innebär belöning och de övriga sju innebär ingenting (eller jo, de innebär ingen belöning, fortsätt leta de två rätta).

Rutan är ett svårt moment att sätta kriterier på, lite som fotgåendet. Enligt reglerna för fotgående är allt mellan huvudet och bogen vid förarens ben godkänt, men som förare måste du ju bestämma dig för vad man själv vill ha för att inte få en hund som pendlar och framförallt för att göra det tydlige för hunden. Samma sak i rutan - det finns nio godkända kvadratmetrar men som förare måste man bestämma vilka man själv ska se som godkända och var man vill ha hunden, för att göra det tydligt och för att minska riskerna att få en hund som provar kvadratmetrar även utanför rutan. Efter att ha bestämt ett tydligt kriterie fick jag fler bra repetioner än innan, det känns kanon.

Askaris ruta gick åt skogen rent ut sagt, han kopplar inte på hjärnan och jag har idag ingen plan för hur jag ska lösa det med en lösning som är hållbar på lång sikt och inför tävlingen om två veckor. Så här kan vi i alla fall inte ha det, fjärde passet utan något riktigt resultat känns inte helt okej, träning ska inte vara bortkastad tid. Vi tänker om, ska fundera ut hur vi tänker.

Inkallning med ställande däremot gick jättebra. Men han har inte öronen med sig när tempot kommer upp. Provade att lägga in handtecken under baklängesmarsch i samband med kommando ett pass och nästa pass plocka in handtecknet i ställandet. Gick betydligt bättre, ögonen är med i alla fall. Får se hur det hela utvecklar sig, han har riktigt snygga ställanden som jag väldigt gärna vill bevara. Och det vore ju lite kul att ha ett klockrent ställande på handtecken på en hund där jag aldrig kastat nånting bakom.

Provade apporteringen med Askari också och den var intressant, skulle man kunna säga. Viljan är det absolut inget fel på och där har jag helt klart en plan för hur jag ska gå vidare. Det är upptagen och ingångarna vi måste jobba med. Körde ingångar med apport igår, första repetionerna tuggade han som en bäver men andra passet bestämde jag mig för att hålla även på det kriteriet. Alltså en bra ingång utan tugg. Det gick bättre. Det är nästan som om någonting magiskt händer så fort jag bara sätter ett tydligt kriterie i huvudet. Och det kan inte bara vara det att jag då bara belönar perfekt utförda repetioner för oftast blir det rätt redan på första försöket så fort jag har satt ett tydligt kriterie. Intressant...

Upptagen är också någonting att jobba med, inte tolv på natten dock. En apportbock är världens roligaste byte som man måste döda med tassarna fjorton gånger innan man kan plocka upp den i munnen, var tvungen att bita mig i läppen för att inte skratta ihjäl mig. Men jag har en plan...

Kom också på igår att jag absolut inte är någon samhällsmänniska, alltså någon som ska bo mitt i ett samhälle. För av någon konstig anledning verkar inte folk uppskatta att det tjoas och tjimmas och skälls utanför vardagsrumsfönstret klockan tolv på natten en fredagkväll? Hm...

Jag bad tusen gånger om ursäkt och bildade samtidigt en liten tanke i huvudet om mig gåendes ut till en enslig åker nästa gång jag får träningsabstinens mitt i natten.

Vad jag hittade på skolans hemsida.

En malinutt med apportbock från skolmästerskapen.

Och en gal vorsteh (eller gal Lina?)

Foto: Johanna Löfgren