Igår då... Den berömda rutadagen... Jag och Lina letade oss fram till  Karlstas BK efter mycket om och men (bl.a. att min charmiga hund skällde ut en kille vi frågade om vägen, han var snäll och förklarade den ändå..).

Regnet öste ner men träningssugna var vi ändå. Jag byggde upp en fullstor ruta innan jag plockade ut Ebba ur bilen och mätte ut 20, 25 och 30 meter ifrån. Jag kände att det nu var dags att kolla av hur långt vi hade kommit i momentet, gör man aldrig det vet man ju aldrig var man ligger till.

Ställde upp på 25 meter och väntade för att se vad som skulle hända. Hon stack som ett spjut, stannade till efter halva sträckan men letade sig snabbt vidare. Förr i tiden när hon stannade upp felade jag henne ofta och hon fick nog inte chansen att lösa problemet på egen hand, det har jag gått ifrån nu. Stannar hon ska hon lösa det och vänja sig vid att jag inte kommer stötta henne på vägen in i rutan. Det är när hon klarar såna utmaningar som självförtroendet höjs och föeståelsen byggs upp tror jag, det kändes verkligen så igår.

In i rutan och placerade sig något till vänster men klart godkänt, belönade massor ute hos henne i rutan. Hon fick stå kvar medan jag gick tillbaka till utgångspunkten, ropade in henne därifrån och gick sen ut på 30 meter.

Denna gång var det ingen tvekan på var hon skulle och hon skuttade iväg med svansen viftande i hundranittio och placerade sig perfekt. Härligt! Massa belöning.

Hm, dags att döpa momentet då... Åsynen av rutan är ju en form av miljösignal för vad som gäller så egentligen ska kommandot bara vara en startsignal för att få släppa från min sida. Och då slog det mig att en sådan signal har jag ju redan... Ready, steady, GO! Ställde upp, på 30 meter igen, och skickade henne på GO, ett mycket snyggt skick. Jag är lycklig.

Lämnade rutan ädr och tränade inkallningar. Använde vårt "här är jag" som i söket betyder "kom in till min vänstra sida". Härlig attityd, nu ska vi jobba på bättre övergångar mellan inkallning/fotgående.

Vi tränade också släta inkallningar med lång väntan innan inkallningskommandot kom. Tre inkallningar, ingen tendens till tjuvstart på någon.

Sen körde vi en platsliggning som var katastrofal. Eller ja, själva platsliggningen var utan problem (4 minuter med dold förare) men ingången på planen, uppställningen, nedläggandet och ifrångåendet var verkligen jättedåligt. Ofokus, la sig inte, satte sig när jag gick ifrån... Och det inte bara en gång. På mitt stannakvar-kommando satte hon sig bara. Så okej, för en vecka sen var det svårt att sätta sig från ligg och nu betyder helt plötsligt alla kommandon att sätta sig upp från ligg. Bara att träna...

Annars tränade inte vi så mycket mer. Jag hjälpte Lina och Trazzel med ingångar på plan och framföringssträckor i linförigheten. Långa pauser i utgångsställning medan jag rabblade betyg på rapport, budföring, platsliggning, hälsade de välkomna hundratals gånger och SEN kommenderade framåt marsch. Första gången totalt ofokus men mycket bättre redan nästa repetion. Körde olika långa sträckor i linförigheten och han går så ruskigt snyggt! Ibland får han dock för sig att det luktar gott eller det ser spännande ut nån annanstans och tappar fokus. Inte så mycket idag, och det är härligt att se honom när han går som han brukar. Hans vänstersvängar är jag djupt avundsjuk på (med tanke på att han är 70 centimeter hög och gör jättesnygga 90 graders vändningar..).

Sen körde vi budföring med Trazzel som gick kanon. Idag debuterade Lina och Trazzel i rapport, tyvärr fick de inte möjlighet att visa sina färdigheter på vare sig fotgåendet som budföringen, för av någon anledning så fick Trazzel för sig att vända på första rapportsträckan. Så jävla synd, då det väl var det som var det Lina var mest säker skulle fungera. Men, man vet aldrig vad som kan hända på en rapporttävling. Han hade tysta, fina framföringssträckor i alla fall och de tycker jag Lina ska leva på till nästa tävling.

De var allt för nu, nu ska jag och Fredrik fortsätta se på film.

So long!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...