Sökträning i fredags och det verkar som att när jag varit att träna sök har det alltid dykt upp något på eftermiddagen/kvällen som gjort att jag inte kunnat blogga om det. Och jag lovar, det finns en hel del kul att blogga om efter den träningen!

Men, den rapporten får vänta en dag till. Har mina föräldrar på besök och ska försöka vara lite social. Ska ladda för fullt inför tävlingen i morgon. Guling ska göra debut i lydnadsklass 1 och det kan gå hur sjutton som helst! Vi ska in, vi ska äga planen, jag ska göra mitt allra bästa för att vägleda honom genom programmet, vi ska ha roligt och det ska synas!

Önska oss lycka till, rapport kommer (såklart).

Håller på för fullt. Det börjar arta sig. Nu har jg dock gett upp för dagen, det sista finliret får bli i morgon eftermiddag.

I morgon drar vi iväg på sök jag och Askari. Susanne med hennes curlies, Annika med riesen och Anne med terv samt nån mer från Karlstad. Ska bli riktigt spännande! Ser fram emot en trevlig dag, hoppas på fint väder också så blir det ännu bättre.

Har packat i ordning lite lunch till mig och godisburkar till Askari. Det var när jag var på väg att slänga de burkar som inte behövde användas i papperskorgen som jag insåg att jag kanske ska börja fundera på att gå och lägga mig. 

Nu är det förresten bestämt.

På måndag åker jag och Lina till Karlstad för att se Män som hatar kvinnor. Längtar något enormt, har inte varit på bio sen i somras tror jag och en sån här film vill man ju bara inte missa! :) 

Annars inget särskilt. Ska väl ta och städa vidare. Eller gå och lägga mig kanske. Mm, det senare lät mer lockande.

God natt!

Sagan om plastdosan och den magiska kongen 

Kalle hade precis köpt sin första hund, en schäferhane som hette Joppe. Joppe var stor och svart men världens snällaste, och Kalle var lyckligast i hela världen.

Kalle bestämde sig för att bli medlem i en hundklubb och lära Joppe massa roliga saker. När han kom fram till klubben såg han flera andra människor som tränade med sina hundar utanför klubbstugan och alla var så duktiga, Kalle hoppades att Joppe en dag skulle bli lika duktig.

På hundklubben blev de jätteglada när Kalle kom, för de hade inte så många killar på klubben. En kille i stugan, som hette Måns, berättade att de var tre killar som brukade träna tillsammans på helgerna och Kalle var välkommen att komma och träna med dem när han ville. Det ville Kalle såklart. Måns klappade Joppe på huvudet och tyckte han var jättefin och med det berömmet i minnet gick Kalle hem och längtade efter helgen.

När helgen kom var Kalle på klubben tidigt, Måns och de andra var redan där. Till sin förvåning såg Kalle att de andra tre också hade schäfrar precis som Joppe, men ingen av dem såg lika snäll och glad ut som han gjorde.

De andra killarna berättade vilka de var. Måns hade ju Kalle redan träffat och de andra två hette Petter och Klimpen. Kalle fick sätta sig på en bänk utanför planen och titta på när de andra tränade för att lära sig hur han själv skulle göra.

Måns sparkade sin hund när den tittade på Klimpens hund. Klimpen skrek åt sin hund för att den fått Måns hund att titta på den. Petter slog sin hund för att den tittade på Klimpen. Och så fortsatte det ända tills killarna åkte hem och sa till Kalle att de skulle ses igen helgen därpå.

Kalle var ledsen när han skulle lämna hundklubben. Hans drömmar om Joppe som världens duktigaste hund hade gått i kras, för han kände inte att det var värt det om han var tvungen att vara dum mot honom. 

Han tänkte aldrig gå tillbaka till hundklubben något mer, men innan han gick ville han ta farväl av den och sin dröm. Han satte sig i gräset och tittade ut över alla hopphinder och balansbommar som han sett några träna sina hundar på första gången han kommit till klubben. Joppe kom och la sig bredvid honom och Kalle klappade honom på magen, lycklig över att han hade världens mysigaste hund – men olycklig över att han aldrig skulle kunna bli så duktig.

Plötsligt såg han hur någonting rörde sig under en av balansbommarna och han kunde svära på att han hört ett ”pssst” där underifrån. Han tittade till igen och kunde inte tro sina ögon. En röd, konformad hundleksak kom smygande fram ur skuggorna. Med stora, glada ögon såg den sig omkring och när den sett att ingen annan än Kalle och Joppe var där, vaggade den fram till dem.

”Det är jag som är den magiska kongen” sa den med en röst som var hög och klar som fågelsång. ”Jag har kommit fram ur mitt gömställe för att berätta att du inte alls behöver träna som de där killarna säger att du ska göra, bara lyssna på mig och mina sju hemligheter så ska du se att Joppe kommer bli ännu duktigare än dem!”

Och så plockade han fram det märkligaste föremål som Kalle någonsin hade skådat. Det såg ut som en liten, röd plastdosa med en metallbit inuti. Kongen tryckte på föremålet och ett klickande ljud hördes. Kalle rynkade ihop ögonbrynen och tittade misstänksamt på den magiska kongen och plastföremålet.

”Hemlighet nummer ett” sa kongen glatt. ”Den här dosan ska du ha med dig när du tränar och genom att använda den och mina andra sex hemligheter kommer du kunna lära Joppe precis vad som helst”.

”Hemlighet nummer två” fortsatte kongen. ”Du ska klicka med dosan när Joppe gör någonting bra som du vill att han ska göra fler gånger. Genom att börja med att klicka för minsta lilla steg i rätt riktning kan du vänta längre och längre för att tillslut få honom att göra precis det du önskar”.

”Hemlighet nummer tre: Du ska alltid sätta upp tydliga mål för vad Joppe ska göra för att du ska klicka med dosan, du ska aldrig klicka för att locka på honom utan bara när han gör någonting du tycker är bra”.

”Hemlighet nummer fyra: Du och Joppe ska träna tillsammans för att det är roligt, och han ska få lön för att göra det du vill. Ha alltid med dig godis och leksaker som han gillar, och ge honom de som belöning efter att du har klickat med dosan”.

”Hemlighet nummer fem” sa kongen och räknade på fingrar som han inte hade. ”Om Joppe inte riktigt gör som du har tänkt dig ska du inte slå honom. Du struntar i att klicka och belöna och han kommer då försöka något annat nästa gång. Om det är rätt så klickar och belönar du då”.

”Hemlighet nummer sex, se till att klicket kommer i rätt tid. Om klicket skulle ta en bild med en kamera, skulle bilden visa precis det som du vill att han ska göra”.

”Och hemlighet nummer sju” skrattade kongen och studsade nu upp och ner på stället. ”Skratta och ha kul! Ha alltid roligt! Ha så roligt, så roligt, så roligt, så roligt… POFF!”

Kongen gick upp i rök och där han nyss hade varit låg nu en bok som hette ”Tävlingar”. Kalle tittade sig omkring för att se var kongen tagit vägen, men han var borta. Kalle tog upp boken från marken och öppnade den. Den var full med bilder och beskrivningar av vad hunden behövde lära sig för att kunna tävla. Kalle tittade på Joppe och på plastdosan som kongen hade lämnat i handen på honom. Och han kände genast hur han blev glad och lycklig igen. Drömmen var tillbaka.

Efter den dagen tränade Kalle och Joppe med plastdosan. Kalle tittade i boken vad Joppe skulle kunna och lärde honom en sak i taget. Han tog små, små steg och blev duktigare och duktigare för varje dag som gick. Ganska snart kunde han massor med konster och Kalle var så stolt över att han hade både världens snällaste och duktigaste hund.

En dag såg han att det skulle vara tävlingar på hundklubben. Kalle hade inte varit där sedan den dagen han träffade kongen, men bestämde sig för att han skulle vara med på tävlingen. Nu ville han visa för alla hur duktig hans Joppe hade blivit.

På tävlingsdagen kom de med stolta steg till klubben. Måns, Petter och Klimpen skulle också vara med på tävlingen och de startade före Kalle. Det gick inget bra för dem. Deras hundar tittade på varandra och inte på sina ägare och gjorde ingenting av det dem sa att dem skulle göra.

När det blev Kalles tur var han jättenervös, men precis innan han skulle gå in och hälsa på domarna såg han någonting rött kika fram vid balansbommen. Han log för sig själv och tittade på Joppe som tittade tillbaka på Kalle. Joppe gjorde allt som Kalle bad honom att göra och de fick högsta poäng av domaren. Måns, Petter och Klimpen stod bara och gapade och undrade hur de hade kunnat bli så duktiga utan att komma till klubben en enda helg. Kalle klappade Joppe och berättade om plastdosan och sina sju hemligheter. Måns, Petter och Klimpen blev jätteimponerade och undrade om Kalle ville komma och lära de att träna så.

Självklart ville Kalle det. Redan nästa helg visade han för Måns, Petter och Klimpen hur de kunde träna sina hundar utan att slå, skrika och sparka. På nästa tävling var de alla lika duktiga, tack vare den magiska kongen.

Hade tänkt bjuda på min saga såhär på morgonkvisten, men det visade sig att jag skickat fel dokument från skolan. Får bli en godnattsaga istället då.

En ganska lugn dag. Hunk med uppletande på morgonen, kaffe i stallet, lunch och sen ett möte med Kerstin angående Norgepraktiken. Vore skönt att besked om det snart.

Kvällen har spenderats med att städa. Får ju finbesök i helgen och det måste ju se någorlunda bra ut här hemma då. Problemet med att veckopendla, vilket jag i stort sett gör, är att när man väl är här har man antingen a) ingen tid över för städning b) ingen energi kvar från helgens städande av huset c) ingen tid över för att överhuvudtaget lägga märke till att det ser för jävligt ut d) ingen annan än en själv att ta hänsyn till och eftersom jag passar in på både a, b och c så prioriterar inte jag städandet.

Det värsta är att jag inte har någon ordning, det finns ingen struktur och allt är så oorganiserat - något jag inte tycker om. Därför mår jag bra av att då och då ta mig tid att få lite ordning på torpet. Dessutom tycker jag det är rätt rogivande att städa, nån bra musik och fönstren på vädring. Och alltid hittar man något man inte visste var det låg! Idag har jag hittat båda mina klickrar som varit borta, l y c k a! Då kan jag lämna tillbaka skolans klicker, äntligen. Och på tal om lämna tillbaka hittade jag 13 böcker/filmer som tillhör skolan. Hoppsan. Titlar som "Lydnadsträning i teori och praktik", "Lyckas på tävling", "Mentalbeskrivning: Hund" och "Djurens beteende". Tror många därute skulle bli avundsjuka på mitt skolbibliotek :)

Gick en långis med Lina på kvällen vilket var väldigt skönt. Skönt att få komma ut, sträcka på benen och snacka massa skit. Dessutom riktigt härligt väder, det var 12 grader varmt i förmiddags och jag har tillbringat dagen iklädd fleecetröja och väst. Vårkänslor!

Ska snart fundera på att försöka gå och lägga mig och läsa ut min bok. Askari gav precis ifrån sig ett  väldigt ljudligt skall som fick mig att hoppa till, visade sig att han var djupt försjunken i en dröm. Ser rätt skönt ut i sängen faktiskt.

Allt för i dag.

God natt!

Uppletande stod på programmet för Hunken idag, en grupp på sex personer skulle följt med ut i skogen men endast fyra dök upp - varav bara tre hade hund - så det blev mycket kvalitativ träning idag.

Askari fick börja med två skick. Jag kände att eftersom jag inte kört så mycket uppletande med honom och inte riktigt känt av var han låg till så gjorde vi det enkelt. Första skicket fick han se på när Janne gick ut och la. "INGA fler retningar" sa jag bestämt. "Nejnej, jag vet, belgare..." svarade Janne och knatade ut i skogen, tappade ett föremål och kom tillbaka.

Askari stack som en tok och var lika snabb tillbaka, jag berömde på vägen in och Janne såg ut som ett stort ? Det gäller nämligen att hänga med i svängarna när Askari är i skogen, för det finns ingen anledning att sakta ner farten när man ska plocka upp föremålet utan det går av bara farten.

Nästa skick mindre retning, fick inte se hela sträckan ut. Gick lika klockrent. Sen in i bilen en liten stund medan vi körde de andra två hundarna.

Nästa två skick fick han bara se de första två-fem metrarna när någon gick ut, gjorde två jättefina skick även här (ett föremål i en korridor i taget). Det var ju bara att gå framåt. Janne hade nog tänkt sig ett avslut där, men eftersom Askari inte gjort av med mycket mer energi än på en söndagspromenad fick han gå ytterligare två skick. Denna gång på två föremål i samma korridor, vidga och testa. Här gjorde vi ett dåligt grundarbete. Askari går ut klockrent och plockar ett föremål nästan omgående, på vägen in får han vittring på nästa och byter föremål i farten. Tusan också. Nästa gång tänker jag ha ett föremål i varje korridor och vinden framåt i rutan, så han inte får vittring på det andra föremålet när han hämtar det första. Och så köra två skick efter varann. Rent tävlingsmässigt kommer vi inte stå på samma ställe och skicka så varför träna på det? :o

Askari var en dröm att köa idag. En ren dröm. Jag behövde bara använda små signaler, kroppsställning, blick, andning, och han svarade direkt. Blicken 50 meter ut och han gick 50 meter ut. Mitt fokus - hans fokus. En tjuvstart fick vi på tredje skicket, tänkte bryta men ångrade mig. Vid min tanke "det där bryter vi" måste jag ha gett honom en signal för att göra just det eftersom han vände och kom tillbaka. Nytt skick i samma goda anda som vanligt. Man kan ju inte bli annat än positiv.

Fick positiv feedback på rutinen innan. Jag sätter på skynket, sätter honom på stanna kvar och går ut och lägger hans belöning (leksak). Tar in honom till sidan, skickar på "leta" och leker med leksaken när han kommer in fot med den. Tre tankar.

1. Det är föremål vi letar i skogen.

2. Påminnelse om kommando.

3. Baklängeskedjningstanke på belöning.

Kom in med grejen - sitt fot - vi leker med din leksak.

Fick negativ feedback på hans tuggande, det får vi jobba på separat.

Annars mest positiv feedback, välförtjänst för han gick verkligen strålande. En fin guling.

När jag kom på att jag hade kameran med mig körde vi sista skicken i den övre korridoren, den med mest träd såklart. Av någon anledning blev det bara filmat ett utskick, men jag tänker publicera det bara för att visa vilken härlig fart han har (sista skicket för dagen).

Så var det morgon igen då och frukosten avklarad. Askari har under morgonen stått och nyfiket tittat ut genom fönstret. Jag blickade väl också ut ett par gånger för att försöka se vad han tittade på men såg ingenting speciellt i ett morgontrött Forshaga. Så tittade jag till lite extra och ser då att på en liten, liten gräsplätt nästan inne i Sisuskogen på andra sidan vägen (efter ett bostadsområde) leker det två hundar. Vilken jävla syn hundskrället har, de här hundarna har han alltså tått och studerat en stor del av morgonen.

Så var det med det, nu ska vi skynda oss till skolan. Uppletande på programmet idag.

So long!