Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg den 8 mars 2009

Av Carro - 8 mars 2009 20:34

Tack för en härlig helg.



Jag & mamma (lite på sne) och pappa.


Av Carro - 8 mars 2009 20:34

Tog några riktigt fina bilder på guling idag men tyvärr blev ögonen gröngulblå. Jag passade därför på att öva mina kunskaper i photoshop med ett sådär resultat. Titta och kritisera!


Före...




Efter...



Ja, jag ser ju själv att det inte ser jättebra ut men ändå lite kul..

Av Carro - 8 mars 2009 20:20

...lämnade vi Mr Confused hemma och åkte till Grums och sopade banan. Igår var jag så nervös att höll på att gå under. "Tänk om han inte lägger sig", "tänk om han inte ställer sig", ja, ni vet hur tankarna kan gå. Men sen tog jag mig samman och hittade en tanke som faktiskt fungerade riktigt bra både som "peppare" och "lugnare". Jag vet att Askari kan alla momenten, nu var det bara upp till mig att guida honom. Och det måste jag ju ha lyckats med, för bra gick det. Och r o l i g t hade vi.


Askari har en så fruktansvärt (?) bra attityd som ju inte direkt gör saker och ting svårare ;) Nej, en positiv inställning som dessutom smittar. Vad jag måste vänja mig vid är dessa blixtsnabba reaktioner... På väg mot läggande under gång peppar jag honom lite "nu är det li, li, li, li" för att förbereda honom. Ebba kan göra små nigningar på den peppningen och visa att "Ja, jag är med, jag är på. Jag vet vad vi ska göra". Medan Askari på den framföringssträckan hann lägga sig fjorton gånger.


Känslomässigt kanon alltså. Han var inte störd av domare, tävlingsledare, publik etc. och inte heller berörd av miljön (det var ju trots allt första gången jag tävlade honom, hade ingen aning hur han skulle reagera). Vi var ett ekipage.

Resultatmässigt då (det som alla tycker är mest intressant)...

169 poäng och ett första pris, första placering och klassvinst. En uppdatering över resultaten kommer på hemsidan www.kontrollek.dinstudio.se så fort jag får tid och möjlighet (förhoppningsvis redan i morgon).


Nu hinner jag däremot inte uppdatera mycket mer för jag och Askari ska lägga oss i soffan och kolla på Beck. Tycker vi förtjänar det efter idag! 

Av Carro - 8 mars 2009 20:07

Det finns nog ingen bättre känsla än att gå in på plan och verkligen känna att man är ett ekipage. Vi två ska tillsammans ta oss igenom momenten. Och verkligen känna att det är "vi tillsammans". Känna när man ställer upp på plan att hundens blick säger "du och jag" i äkta "Emil- och Alfredanda". Jag fick verkligen den känslan när jag gick in med Askari idag. Jag hade en plan för själva momenten och för mellan momenten och jag kände mig så lugn.


Jag tävlade väldigt intensivt en period för ungefär ett år sen, var väl anmälda till tävlingar varannan-var tredje helg eller nåt. Men det blev inte roligt längre när allt det där som fungerade på träning inte fungerade på tävling längre. Jag tävlade sista tvåan i juli, hade uppehåll till december då jag tävlade en trea med Ebba som jag var ruskigt dåligt förberedd på och då resultatet blev därefter. Sen dess har jag inte tävlat, så man skulle kunna säga att jag varit tävlingsskygg sen i juli. I slutet av november gick jag tävlingspsykologikurs för Niina Svartberg och på decembertävlingen hade nog alla intryck från kursen inte hunnit smälta riktigt. Nu hade de det och jag kände att jag kunde plocka fram de verktygen som behövdes för att jag skulle kunna klara av tävlingssituationen, det kändes riktigt bra. Det var k u l att tävla. Jag är inte bara överlycklig över första priset och klassvinsten, jag är också så glad över att jag äntligen fungerar i tävlingssituationer igen.

Av Carro - 8 mars 2009 18:56

I fredags morse åkte jag, Susanne, Askari, Swiper och Jazza ut i skogarna för att träna sök. Fram med kaffetermosarna i en skogsglänta och vi satte oss för att vänta på resten av sökgänget medan hunddiskussionerna gick varma.


Med på dagen var förutom jag och Susanne massa pälsmonster i form av briarder (som hette Viper och Buddah om jag inte missminner mig helt), Annika, som var ögonskadad men lika glad som vanligt, med en, till allas förvåning, lugn Trolla (riesenschnauzer) och ytterligare pälsmonster i form av Anne och terven Nikita. Dessutom hade vi ett rapportekipage med som passivitetstränade med inget mindre än malinoiser, samt ett blivande rapportekipage i form av Lina och Trazzel. Det var dagens gäng, sju förare och åtta hundar. Lagom för en heldag i skogen när det dessutom ska hinnas med att fika. Höjden med sök, eller hur var det?


Askari gick ut som tredje hund och hade då hunnit sitta i bilen och tagga till lite. Eller mycket. Kanske lite väl mycket. Gick en värmande promenad som fick honom att lugna sig ett par hekto. Sen fick han sitta still och beundras av mallemänniska nr 2 vilket gjorde honom lite mer taggad igen. När vi kom upp till sökbanan var nivån uppe på mycket taggad. När sökskynket åkte på höjdes nivån till extremt taggad. Så kom första skicket och då brann det.


"ÄNTLIGEN! Shit vad jag springer! Jävlar vad fort det går, jag tror bestämt att det är någonting som jagar mig! Shit, jag har två bakben efter mig! H*vete, de ska INTE få komma ikapp mig den här gången heller, bäst att lägga in en växel till".


Full fart ut i ett relativt rakt skick. Ögonen med och nosen på, jovisst då. På stigen står vi med handen ovanför ögonen och spanar ut i den relativt öppna terrängen. Fort går det i alla fall.


"Så var det figgen också ja. Pejlar, pejlar. HAHA! Där är hon, där är hon! Jag har henne, jag har henne!"


På stigen nickar vi när vi tydligt ser att han fått vittring och jag fortsätter röra mig framåt, beredd på att ta emot en lösrulle och koppla på påvis.


"Hej, jag heter Askari och jag är väldigt gul och väldigt glad. Godis för det?"


Som instruerat tittar figgen åt ett annat håll och tar inte kontakt med den gula lilla vilden. Då skulle vi aldrig fått honom därifrån, han hittar nya bästisar väldigt snabbt den krabaten.


"Hallå? Jag undrade godis för det? Godis för det? Godis för...? Vänta nu..."


På stigen undrar vi vad sjutton det är som händer. Jag börjar fundera på om vår figge missuppfattat och trott det var en direktfigge.


"Inget godis... aaaaaa... vad fan var det man skulle göra nu då? Jag ska göra nånting! Jag vet det! Jag ska hit en gång till! Då blir du rolig! Men då måste jag ju tillbaka först.."


På stigen ställer vi oss på tå och tittar och tittar, vad händer egentligen där ute i skogen?


"Jag ska ha med mig någonting! Jag tar den här grejen som du ligger på"


På stigen rynkar vi förvirrat på ögonbrynen. Kampar de?


"Hallå, släpp då! Jag ska ha med mig den här tillbaka!"


"Men vad gör de?" undrar jag och flyttar mig och försöker se. "De kampar ju, har han gått direkt på belöning?".

Våran stig skakar på huvudet och tittar även hon ut i skogen. Det ser ju uppenbarligen ut som om de kampar. Sen hör man kvistar som bryts, ett konstigt svischande ljud och ett panikslaget skratt och ut ur skogen kommer...


"Yes! Jag fick den!"


En galen guling dundrande med ett liggunderlag i munnen. Hans egen definition på lösrulle. Kreativt om inte annat. Viljan är det inget fel på. Kommer in fot och lämnar av, sitter still när jag tar på kopplet men jag ser hur det rycker i både fram och bakben. Hur lätt tror ni det var att på ett lugnt, kopplat påvis? Hehe, jag var glad att jag hade gummistövlar - annars hade jag garanterat varit blöt från topp till tå. Vi kom ut till en skrattande figurant som desperat hade försökt locka på lösrullen istället, men maken till envishet... Och den hunden fick 0 i uthållighet på MT, lite komiskt.


Pannkakskalas och in till stigen medan figgen rullade vidare. I en lega i skogen sitter Susanne och ser en rådjursmalinois komma skuttande. Precis som i en animerd film pejlar han av området. Mitt i luften går huvudet från höger till vänster för att försöka göra en första avpejling. Susanne låg väl dold så det blev till att koppla på nosen ordentligt så hittade han henne snabbt som attan. Denna gång inga problem med lösrulle och avlämnandet av densamme, men så låg ju inte Susanne på något liggunderlag heller. 


Ett litet koncentrationssläpp på påviset då han för ett kort ögonblick glömde bort vad fan han höll på med (man känner det på entusiasmen längst fram i kopplet) men efter den mikro "blackouten" gick han betydligt bättre. Vi samlade ihop oss och körde vidare. Ett skick till på vardera sida i betydligt mer balanserad och koncentrerad anda. Jag avbröt efter de fyra skicken, min målsättning med dagens träning var ju att fortsätta hitta varandra i sökträning, lära oss lite "knappar", prova på ny bana och med nya figuranter. Och utifrån den målsättningen måste jag vara jättenöjd för vi hittar varann mer och mer för varje pass vi kör och fort går det också. Sen kan man ju vara missnöjd med sånt som att fokus inte var hundra procent på plats från början, skickan var inte helt raka etc... Men vafan, det var inte en del av dagens målsättning. Och dessutom fick vi oss ett ruskigt gott skratt. För är det något han är väldigt bra på lille gulingen, så är det att bjuda på goda skratt!


Resten av dagen hjälptes vi åt med systemövningar och markeringsövningar med några av de andra hundarna samt figgande för tokig, vacker briard.


Självklart fikade vi. Nybakta bullar från en i gänget och termosljummet kaffe. Blöta från topp till tå och med garanterad framtida träningsvärk efter snöpulsandet. Det är underbart att träna sök, det är verkligen det.


Förhoppningsvis kör vi nästa vecka igen, vi får se vad guling har att bjuda på då.




Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7 8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2009 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards