Hade ett väldigt otypiskt belgarproblem idag på träningen. Vi tränade ingång på plan, tandvisning och första sträckan i fria följet, allt för att neutralisera tävlingsledaren och avdramatisera tandvisningen. Jag vill gå in med full kontakt, fokus på varann och ingen uppmärksamhet till den där skrikiga gubben/tanten som ska styra oss runt programmet.

Till problemet. Domaren + momentet tandvisning = P A R T Y.

"En spännande människa som ska komma och pilla lite på bara mig" anser Askari, blir överlycklig och vill kramas ihjäl.

Kenth fick agera tävlingsledare och ropade in oss på plan. Askari gick med hundra fokus in och vi ställde upp. Sen kom han. Kenth. Den roliga.

"Stanna kvar"-kommandon till trots, det ryckte i malinuttens kropp av längtan att få hälsa, och när han böjde sig ner för att öppna gapet på honom så fullkomligt brast det! "Här ska kramas!", sa Askari. "Vi ser ert problem", sa resten av teamet.

Sen fick Askari uppleva sitt märkligaste träningspass i hela sitt liv. En efter en kom medlemmarna i teamet och hälsade på mig, den ena konstigare än den andra. När det gått ett varv kom de en gång till, ännu konstigare.

Det haltades, gapades, peps, marscherades och Gud vet allt från mina träningskompisar och Askari fick en korvbit för varje en som fått ta mig i hand utan att få en omkullbrottning. Sen ett varv till och denna gång fick varje knäpp tävlingsledare också peta guling lite på näsan. Självbehärskningen var på topp och guling satt snäll som ett ljus kvar vid sidan.

Det är ju lite svårt det där med tandvisning för man vet ju inte vad domarna vill ha. En del vill ha en övertillgänglig glader som kastar sig i famnen på en, andra vill ha en kadaverlydig, stel jävel som sitter som en staty vid förarens vänstra sida - och allt däremellan. Med Ebba har jag varit med om domare som dragit henne till sin egen sida och velat att hon skulle sitta bredvid honom (?!) och en har kastat ut armarna och ropat "HEEEJ" ungefär två meter innan han kom fram för att locka henne till sig. Annorlunda. Men för säkerhets skull vill jag ha honom stilla vid sidan, och det klarar han bra nu :) 

 

Syrran

1 mars 2009 19:06

Eh otypiskt belagarproblem... De har ju träffat morbror.

http://www.familjenkaos.dinstudio.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag använder den gröna bollen "Everlasting Fun Ball" som aktiverings- och belöningsboll till både mina egna och dagisets/pensionatets hundar. Den heter "everlasting" och hittills har jag ingenting att säga emot det namnet, trots att jag provat den på...

En titt in i min vardag hittar du här och här. En titt in på dagis hittar du här. Trevlig läsning!   Vill ni läsa inläggen direkt kan ni följa min nya blogg på www.hundid.se   Hoppas vi ses och hörs! ...

Jag och Kaj har påbörjat vår agilitykarriär på riktigt genom att ta privatlektioner för en instruktör som heter Sandra Eriksson. Här kan du läsa om våra två första lektioner.   Du hänger väl med till www.hundid.se? ...

Förra helgen var jag och Kaj i väg på äventyr, närmare bestämt på utställning i Köping. Kaj uppförde sig som en prins och betedde sig som om han aldrig gjort annat än travat vackert och visat upp sig snyggt. Resultatmässigt ner som en pannkaka och up...

Jag flyttar nu mitt bloggande till www.hundid.se eller hundid.wordpress.com (adresserna leder till samma sida och båda ska fungera att lägga in på t.ex. bloglovin eller Google reader). Anledningen är helt enkelt att det känns mer logiskt att samla al...