Hade vi tänkt titta på på Nancyträningen i helgen, bara för det gjorde hon skitsnygga sådana! Vad gör man? Klockrena ställanden med grej bakom, det är bara att tacka och ta emot (och tack Cicci som fick mig att prova den gamla metoden igen ;)

Körde två inkallningar med grej bakom och sen en paus med annat. Tredje inkallningen tappade hon fart. Både bra och dåligt. Kan vi behålla förväntan på kommando och beredskapen att stanna/lägga sig men samtidigt få med den sjujävla farten så har vi klockrena tior. Nu gjorde jag så att hon hade en brandslang låg bakom och bara ett par meter efter inkallningskommandot hivade jag fram en annan brandslang ur fickan. Back to basic liksom. "Kör!" betyder spring (tills du hör något annat)! Andra inkallningen väntade jag med att plocka fram brandslangen och tredje fick hon inte den förrän hon var nästan framme. Fjärde körde vi ett läggande med belöning hos mig (kamp) och sjätte ett läggande med belöningen bakom. Hon tappar inte i intesitet efter många inkallningar i all fall, kanon.

Inte helt och hållet klickerskt och det är jag medveten om, men nu har vi tragglat med targeten så länge att jag bara inte orkar längre. Det här känns däremot riktigt bra.

Shapade rutan men beteenden som att nosa i ridshusspånet, äta hästbajs, skälla åt agilityhundarna och kolla på de andra som tränade lydnad var betydligt lättare att ta till. Nyinlärning hemma i en störningsfri miljö... När ska vi få ordning på det där förbaskade momentet??

Fria följet gick riktigt bra idag. Hon funkar kanon utan "fot"kommando utan bara vänsterbenet som signal. Man kan inte "spara" alla de kommandon man inte använder under fria följet till de andra momenten och alltså slippa få dk där? Inte? Hepp. Lika bra kanske, så tränar man hårdare ;) Det är bara det att jag inte vill tävla trean. Trean är en transportsträcka. Jag förstår inte folk som vill ha LP3, är man inte dundersugen på eliten efter att ha fått det där förbenade förstapriset? Det är jag, jag behöver bara förstapriset först...

Vi körde lite fjärr också men då var det helt plötsligt en häst som hade jättebråttom att komma in i ridhuset så vi fick packa ihop oss fort som sjutton.

Torrgick lite fritt följ utomhus och det gick sådär. Det är så fruktansvärt svårt att ha koll på sina fötter. Kanske något att ta upp på Nancyträningen? Och så vill jag nog att hon ska kolla lite på fjärren.. Tror jag. Jag vet inte. Det är svårt när man har en paln för alla momenten att ta hjälp av någon.

Nu är det dusch och hopp i säng. Hela morgondagen spenderas utomhus i det (förhoppningsvis) vackra vädret. Hundarna ska få dra oss på skidor, ska bli jättekul. Får se om det blir några bilder värda datasalen i år också? Det sitter ju en förstoring där på mig och Börnis på skidor med varsin hund framför sen förra året. Det var en riktigt härlig dag, hoppas på repris i morgon. Trött och kall kommer man vara när man kommer hem i alla fall.

God natt!

Idag stod uppletande på programmet för Hunken. Som förra veckan var vi i skogen vid stallet (numera klubbhuset efter en fin felsägning av Janne (hunkläraren)).

Kom på när vi var på väg ner till skogen att jag glömt Ebbas sökskynke hemma (ledsen Lina som gjort sig besväret att komma hem till mig och lämna det från hennes bil). Nu när hon väl börjar koppla sökskynket som en signal så kändes det väldigt dumt att gå ifrån det, som tur var hade Janne ett i bilen som jag kunde låna.

Ebba gick ut i andra gruppen och fick två föremål i korridor, ca 50x15 meter. Första skicket kanonbra, nu känner man igen Ebba i skogen! Näsan på och fint arbete därute. Kom in med första föremålet, godisbelöning och så ut på nytt skick. Återigen kanonbra ut på djupet. Så långt allt prima.

Vår uppletanderuta ligger i en sänka ner från ett berg skulle man kunna säga. Backen ner är jättebrant och snorhal om man inte känner till genvägen som går en bit in i skogen. Nerför denna backe stapplar en gubbe, han halkar och balanserar och lyckas till slut ta sig ner för backen och går vidare längs stigen in i skogen. Hade vi varit smarta nu hade vi ju avbrutit Ebba därute och väntat tills gubben passerat hela gruppen och försvunnit längre in i skogen, men Ebba arbetade så jäkla bra så det kändes så mot konstens alla regler att bryta och plocka in henne. I alla fall så kändes det så då.

När jag såg att hon fick syn på gubben trodde jag att hon helt enkelt skulle konstatera att "jaha, där går det en människa, skitsamma, jag jobbar på här". Men nej... Hon hade ju en rottweilers sökskynke på sig och någonstans där bakom nacken föddes en liten rottisdjävul som sakta spred sig längs hela hennes kropp och gjorde att hon kutade i full kareta och fullkomligt skällde ut gubben efter noter. "Du har INGENTING i min uppletanderuta att göra!!" Gubben ångrade nog besväret med att ta sig nerför den branta, halkiga backen men verkade i övrigt ganska oberörd (om inte chockad...).

Jannes A och O inom uppletande är att vad hunden än gör så ska föraren vara passiv tills hunden hittar ett föremål. Jag kan säga att jag frångick den regeln. Jag ropade (nja, vrålade) in Ebba som genast stannade upp och såg ganska chockad ut. Den inre rottweilern hade smugit tillbaka och lagt sig tillrätta i sökskynket och Ebba stod mitt på stigen och undrade vad sjutton det var som hade hänt. Hon var lika chockad som gubben verkade det som.

Ja, gjort är gjort. Inte så mycket att göra åt. Jag kopplade henne och lät henne sitta och ha tråkigt en stund och sen skickades hon ut igen (med gubben långt utom synhåll). Denna gång hittade hon sitt föremål och fick komma in och kampa brandslang.

Kanske bra för alla fegisar att bejaka sin inre rottweiler lite då och då, leta upp en rottisuppfödare i er närhet, be om att få låna ett sökskynke och släpp hunden i en uppletanderuta som ni sen låter massa konstiga gubbar gå igenom. Kan bli riktigt intressant kan jag tänka mig ;)

Nu ska jag laga mat och röja lite innan det är dags för ridhusträning.

So long!

Jag och Börnis bestämde, efter en lång helg med intesivt pluggande, att bli lite nostalgiska framför den gamla Disneyklassikern Lejonkungen (tack Lina!).

Men då den intensiva plugghelgen mestadels bestått av beteendeekologi och etologistudier kunde vi inte gjort ett sämre filmval, för OJ vad den analyserades sönder.

För det första, hur kan Simba vara Mufasas enda son? Han lever ju i ett harem av lejoninnor och reproducerar sig bara med EN utav de, låter ju inte särskilt smart.

För det andra, vem är pappa till Naala? Om det inte är Mufasa som är det så borde Mufasa dödat henne när han tog in Naalas mamma till sitt harem för att hon så snabbt som möjligt skulle få ägglossning igen - så han kunde para henne och fått föra sina egna gener vidare.

Simba säger i en scen att han är Scars ende brorsson, alltså kan Mufasa inte ha fler ungar. Dålig reproduktionsstatistik för det lejonharemet.

Alltså borde Naala och hennes mamma överhuvudtaget inte vara välkomna hos Mufasa och hans lejoninnor då de borde tillhört ett annat harem.

Eller är Mufasa ändå Naalas pappa? Hög inavelsgrad på Kiara i sådana fall. Och är inte Scar pappa till Kovo? MYCKET hög inavelsgrad på deras avkommor i så fall. Känns som skrivet i stjärnorna att det inte kommer finnas så många lejon kvar i området kring lejonklippan inom en snar framtid.

För det fjärde - apan Rafiki. Var är alla hans brudar? Med tanke på den rumpan och de vackra, starka färgerna i ansiktet borde han vara hett eftertraktad bland aphonorna (supernormalt stimuli).

För det femte, har någon sett hur Simba och övriga egentligen ser UT? Vilka lejon ser ut som ledbussar med spikraka skuldror och överarmar samt extremt kohasiga bak?

För det sjätte, vilken lejonhane beger sig ut i skogen och bosätter sig med ett vårtsvin och en surrukat när han förlorar sitt harem till en annan hane? Borde inte han börja leta efter nya honor och bilda sig ett eget harem? Ja, det sägs ju att depression kan slå ut de flesta naturliga beteenden och behov.

För det sjunde, hur kunde Naala överleva att Scar tog över Mufasas lejoninnor? Hon borde ju ha strykit med av samma anledning som under "för det andra..."

Och till sist, någon får gärna berätta vilken del av zebran det är hyenorna får av Scar, får inte riktigt in den biten någonstans på en zebrakropp.  

Förutom allt detta var filmen förstås lika underbar som vanlig och jag grät gott (också som vanligt, fruktansvärt blödig).  

Precis hemkommen från lite skolgårdssök med tjejerna och Trazzel.

Efter en hel dag när vi fullkomligt proppat oss fulla med kanelbullar och god mat kände vi att vi behövde ut och göra något nyttigt (något pluggande blev det ju inte direkt av...). Sagt och gjort tog vi Linas bil över till Centralskolan när klockan slagit runt 22.

Eftersom vi hade bilen med oss idag kunde vi packa in hundarna där mellan skicken och således ha två figgar ute på en gång, något vi kände att vi saknade sist.

Ebba slängdes in i bak och Toy bäddades ner i sin bur i baksätet, glamourpudeln skulle få sova i bilen medan vi körde, det här med att anstränga sig på kvällerna fick arbetsidioterna till hundar syssla med.

Vi började alltså med Trazzel och jag sprang bak till fotbollsplanen och la mig under en trapp. Jag är fruktansvärt mörkrädd (bara att lägga ner tanken på en framtida väktarkarriär på en gång innan den fastnar för starkt) och låg med fullt span ut på sidorna av trappan och bara längtade efter att Trazz skulle komma stormande. Jag fick bita mig i läppen för att inte belöna honom för tidigt utan vänta till han verkligen lokaliserat var jag låg någonstans.

Han hittade Börnis bakom en tunna och sen sprang vi vidare till andra änden av skolgården. Jag klättrade in i en klätterställning med lakanet över hela kroppen ("ser någon mig nu..." hann fara genom huvudet både en och två gånger). Trazzel skötte uppgiften prima, samma med Börnis som gömt sig bakom en luftvärmepump (eller vad nu den som sitter på utsidan heter). Trazzel fick även göra ett spännande skick då han fick springa under en gång mellan två byggnader och alltså försvinna helt ur Linas synvinkel och jobba självständigt i utrymmet på andra sidan "tunneln". Även detta skötte han perfekt.

Sen var det Ebbas tur och hon var taggad till tusen! Hon skulle få första figgen på baksidan av skolan (om det nu kan finnas någon baksida på en skola som går i en jättelabyrint av byggnader) samtidigt som Lina gömde sig i en stor gunga på andra sidan. Ebba drog i väg som ett skott men glömde en väldigt viktig detalj, n ä s a n. Hon sprang som en toka och kollade väl lite förstrött på måfå, men mest sprang hon bara. När hon var på väg bakom en helt annan byggnad som inte ens tillhör skolan (eller gör det stora, gula huset vid sidan av skolgården det?) ropade jag tillbaka henne, satte henne, klappade lite och skickade iväg henne igen. Då verkade hon ha rasat av sig det värsta och blev mycket mer fokuserad. Hon visste precis vad som förväntades av henne, inte som första gången då det krävdes en lyckad figge innan hon hajade vad vi var ute efter.

Börnis hittades vid en trapp och sen gick vi runt hörnet mot gungan. Vinden gick från höger till vänster framför oss skulle man kunna säga. Ebba sprang först förbi gungan och sen fick hon vind på Lina när hon var mitt för den ungefär och fick alltså motvind fram till figgen. Kul att se hur hon jobbade och vilken stor hjälp vinden verkligen är.

Ett skick till på Börnis och sen tänkte vi att även Ebba skulle få prova på korridoren under gången. Hon sprang rakt igenom korridoren och under gången utan problem, men sprang förbi Börnis. Kom tillbaka till mig igen och genom gången en gång till. Fortfarande ingen Börnis. Sen fick hon vind på Lina som gått och gömt sig i klätterställningen så vi tog henne emellan. När vi gick tillbaka till korridoren tog hon Börnis jättefint.

Ville bara ha ett skick till efter detta och bad Lina gå och ställa sig mitt i en grupp av träd och buskar med lakanet (välkamofluerad!). Jag och Börnis stod och pratade en stund och Ebba fick en paus. Plockade av skynket och la henne att pusta en stund. Sen gick vi bort till andra änden av skolgården så Ebba verkligen skulle få Lina i vind och ett riktigt lyckat sista skick. Och det blev det. Ju närmare vi kom desto hetare blev Ebba och när jag satte på skynket satt hon helfokuserad på väggen av skolbyggnaden. Jag släppte henne och Börnis höll nästan på att falla omkull av chock. Svisch sa det så hade Ebba sprungit runt (så smart var hon i alla fall) byggnaden och gått rakt på Lina. Hon var framme hos henne innan vi ens börjat flytta på våra fötter och måste alltså ha haft henne i näsan redan när jag släppte. Härligt.

Trazzel fick gå på en doldis (Börnis i vägverketsandlådan) vilket han redde ut prima. Lite fundersam var han men näsan var på och när han väl fick upp vittring gick han inte att stoppa sedan :) Också det kul att se!

Vid tjugo över elva kände vi oss rätt nöjda och vandrade var och en hem till sitt. Och här sitter jag nu med en stretchad och nöjd hund. Jag själv börjar också bli lite trött och funderar på att sova snart. Ska kolla runt lite mer på nätet bara.

Morgondagen bjuder på drag någonstans för Ebba och Trazzel. Vi har förhoppningsvis hittat kätting nu men i morgon blir det däck igen. Sen ska vi vara duktiga och plugga.

God natt!

Blir nog inte så mycket bloggande idag, men i morgon hoppas jag kunna göra en sammanfattning av helgens tränande och andra bravader.

förmiddagen idag har bestått av plugg och saneringen efter gårdagen då jag och Börnis lagade piroger och umgicks med Let's Dance.

Sen möttes jag, Börnis och Lina och gick en sväng förbi centralskolan och kollade ut lite nya legor. Sen gick vi hem till Börnis allihop och bakade bullar (!). Jag lovar, det är fortfarande Carro som bloggar.

Här är vi nu och ska laga middag tillsammans, käka och ha myskväll. Ikväll efter mörkrets inbrott (och efter att lugnet lagt sig över Forshaga) tänkte vi åka till centralskolan och köra kvälls/nattsök. Det ska bli riktigt spännande, jag som är så fruktansvärt mörkrädd får försöka dölja mina känslor så gott det går :)

Hoppas på en trevlig kväll och ett spännande hundäventyr inatt.

So long! 

För morgondagen.

Ska befinna mig nere i stallet vid nio har jag tänkt, då ska Susanne bege sig ut i skogen med sina ettor och jag ska ta hand om hennes guldklimp under dagen. Tänkte att vi går en sväng där på morgonen innan det är dags för föreläsningen. Sen ska jagh spendera förmiddagen med att lyssna till Bo Edoff, IGEN. Tredje gången gillt, får hoppas att det blir lite variation från sist. 

Därefter lunch och sen träning av båda hundarna.

Ebba ska få ett uppletande och kanske några godisrutor, beroende på hur bakplan ser ut. lite lydnadsträning ska vi förhoppningsvis också hinna med - där står rutan, inkallningen och apporteringen överst på priolistan. Vittringen spar vi en vecka till. Kanske lägger in lite fjärr också för att få lite balans mot intesitetsmomenten. 

Swiper ska få sig en genomkörare i morgon :) Tänkte känna på apellmomenten och se lite hur långt de har kommit och vad vi behöver jobba vidare på. Apporteringarna vet jag ser förtaskiga ut så det är något vi börjar pilla direkt på i morgon. Han är så mycket tassar har jag märkt efter bara ett par träningar, något vi ska lära oss inte ger utdelning i närheten av apportbockar (dummies etc.). Ser fram emot träningen! 

Ska försöka få lite plugg gjort i stallet också. Prov i beteendeekologi, etologi och sociobiologi (vad är det för skillnad mellan dessa tre?) på måndag och hade tänkt skriva instuderingsfrågor till mig och mina vänner.  

I morgon kväll blir det popcorn och Let's Dance med Börnis. 

Nu ska jag skriva loggbok för projektarbetet och försöka få iväg det till Kerstin och sen blir det dusch och hopp-i-säng.  

God natt!

Idag saknade jag den här lille filuren (igen). Han hade tyckt skolgårdssöket varit skitkul. Det får bli mycket sånt bus nästa gång jag dognappar honom.

Kanske, kanske saknar Ebba honom också...