Kontrollerad  lek - Som hund och katt

Alla inlägg den 12 februari 2009

Av Carro - 12 februari 2009 21:07

Fick ett sms från Lina i morse där hon bannade mig för att åka hem när det var så fint väder och alltså gå miste om en perfekt dag för lite skidåkning. Efter en blick ut genom fönstret kunde jag konstatera att hon hade rätt, det såg verkligen ut att bli en underbar dag. Men, strunta i att åka hem kunde jag ju inte göra. Efter snabbt övervägande kom vi fram till att ge oss iväg så fort som möjligt under eftermiddagen och alltså hinna hem igen innan det var dags för mig att åka.


Direkt efter skolan pallrade jag mig iväg hem för att packa och dona inför kvällens hemresa. Under tiden hämtade Lina Ebba i stallet och så åkte vi ut i skogen vid Hembygdsgården. Väl där gick vi en sväng och värmde upp hundarna och tröck i oss lite chocklad för att dämpa nervositeten. Mest nervösa var vi nog för det faktum att vi kanske inte ens skulle få på oss skidorna, sporthandikappade som vi är (eller jag i alla fall, Lina kom ju på hur man gjorde).


Men skidorna fick vi på oss och ut i spåren kom vi. Bestämde att vi skulle åka en kilometer (röda spåret) för att se hur lång tid det tog. Jag kan ju säga såhär med facit i hand att jag inte har någon aning om vilket spår vi åkte, för någon tid att titta på skyltar hade vi då rakt inte!


Vi ställde oss alltså i spåren med skidorna och iväg bar det! Mman sitter vekligen FAST med fötterna när man har skidor på sig, det är som att fötterna blir sisådär en meter längre åt varje håll, obehagligt och "out of control"!. Och jag vill bra nämna att välpreparerade skidpår + skidor som vallats säkert fem-sex gånger två dagar tidigare = JÄVLIGT BRA GLID! Lägg på två snabba hundar på det så kan ni ju förstå vilken fart vi kom upp i. Lägg dessutom till att varken jag eller Lina har riktig koll på hur man hanterar sådana där långa fötter, så saker som att svänga och bromsa var bara att glömma. Addera dessutom att hundarna inte direkt är väluppfostrade draghundar och spåren var välkuperade och j*kligt kurviga!


Anar ni k a o s? Ni har rätt!


Jag tappade räkningen på alla vurpor, men hamnar man i djupsnön i diket så stannar man i alla fall - vilket var en stor lättnad ibland. När vi kom till en nerförsbacke med ungefär rät nerförslutning kände i alla fall jag att jag var på väg att kasta in handduken. Det slutade med att Lina plogade nerför backen medan jag satte mig på skidorna. Problemet var bara det att när backen var avklarad var det lättare för Lina att få upp farten snabbt igen, dessutom ropade hon på Ebba efter ungefär hundra meter (I EN KURVA) vilket satte igång henne. Jag var bara halvt uppe på benen igen men i hundraåttio knyck drog vi fram genom skogen. Det slutade i en tvärvurpa med högerbenet åt ett håll och vänsterbenet åt ett håll (jävla fötter att va långa!). Jag vågade verkligen inte känna efter av rädsla för att något skulle vara brutet, men det var ingen fara. Upp igen och så va de ba´ å åk!


Sista biten var riktigt härlig, mest lagom uppför eller nerförslut och man kunde glida fram genom ett vinterlandskap i solskenet i härlig harmoni med sin hund. Det var kanske då hon började bli trött och tog det automatiskt lite lugnare (=LAGOM) tempo. Riktigt, riktigt härligt och det vi kommer ta med oss till nästa gång vi kör.


Vi ramlade ut ur skogen rakt framför en stackars man som var ute och motionsåkte (utan hund framför, förstå vad jobbigt). Det måste ha varit en riktig syn. Han var snäll och visade oss vägen tillbaka till Hembygdsgården men var nog själv mest lycklig över att han skulle åt andra hållet.


Väl tillbaka gick vi av hundarna och stretchade de. Sen hoppade vi in i bilen och åkte hem. Såg vad vi antar var mannens bil på parkeringen med schäferdekal på bakrutan, så han kanske var lite förstående :)


Jag är väldigt, väldigt glad att jag har ett bra stoppkommando på min hund och kunde stoppa henne när jag kände att en kraftvurpa närmade sig (sånt märker man faktiskt ganska långt innan, balans=obefintligt). Annars hade hon nog flugit genom luften både en och två gånger. För ramlade gjorde vi, men roligt hade vi. Framöver hoppas vi på att kunna lära känna spåren lite mer och lära oss vad som händer bakom kröken så man vågar dra på lite mer. Idag fick vi verkligen hålla tillbaka hundarna som var taggade till tusen (på det mesta, inte bara drag utan även harspår, nya dofter och fåglar).


Ser fram emot fler tillfällen nästa vecka. Kanske ska ut nånting utan hundar också för att lära oss åka skidor, kan tänka mig att det kan vara en god idé.


Snart framme i Stockholm.


So long!


Carro, 22.
hundIDiot ut i fingerspetsarna.
www.hundid.se http://www.hundid.se
http://carro.hundid.se

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2009 >>>

Hundtränaren

Senaste inläggen

Ebba

Photobucket

Mikroblogg

Sid

Photobucket

Kategorier

Nebbie

Photobucket

Arkiv

Sök i bloggen

Askari

Photobucket

Länkar

hundID

Photobucket

Fråga mig

2 besvarade frågor

Besöksstatistik

Tidigare år

RSS


Skapa flashcards