Efter två veckors frånvaro från skolan, en och en halv veckas frånvaro från Värmlandsskogarna och en riktigt envis influensa är jag nu på väg tillbaka. Sitter på tåget till Karlstad nu och surfar runt, X2000 är nice. Det känns lite konstigt att man ska vakna upp i lägenheten i morgon efter så lång tid hemma, jag fick ju nästan ett extra långt jullov. Samtidigt känns det skönt att veta att man nu kommer ha möjlighet att ta igen allt man har missat och inte missa något mer (förhoppningsvis). Det är ju en stress att ha massa saker efter sig.

Börnis och Lina (hoppas jag!) och jag går kvällis ikväll och snackar ikapp oss, var ett bra tag sen vi träffades nu och jag saknar de. I morgon börjar dagen med antingen Djursjukvård eller Etologi (biologietologi, fråga mig inte), kan inte schemat i huvudet. Har tiggt in mig på kaffe hos Börnis, kanske kan tigga till mig en macka också. Har varken ork eller möjlighet att handla ikväll nämligen. Sen är jag skyldig henne många, många gentjänster.

Nu ska jag återgå till omkringsurfandet. So long!

Jag har tillbringat stor del av helgen uppe på Finnberga för att charmas omkull av denna stiliga herre (till höger). Nu har han varit här, han hade bollarna på plats och vi har alla fallit som furor för denna trevliga gutt. En jordnära kille med mycket utstrålning och en härlig attityd. Han var social och trevlig, mysig att ha och göra med och verkade positiv till allt.

Igår träffades vi inomhus och växlade mellan att sitta på golvet och gosa och sitta vid bordet och iaktta. Åt en trevlig middag i trevligt sällskap med Finnbergarna, husse och Åsa & Modde med barn (valpspekulanter). Diskussionerna haglade tätt och blev stundvis riktigt heta. Mycket tankar och funderingar som man snappade upp under kvällen och som vanligt i diskussioner höll jag inte tillbaka många knop, precis som resterande runt bordet. En givande kväll på många sätt alltså.

Jag kommer nu sväva ut i lite tankar och funderingar som inte har ett dyft med inlägget att göra mer än att det var några av de tankar som dök upp under kvällen igår. Bläddra ner om ni inte vill läsa...

Jag gillar hunderiet eftersom man aldrig någonsin kommer kunna klassa sig som fullärd. Om femtio år kommer det fortfarande finnas saker att lära och kunskap att suga i sig. Man kommer under dessa femtio år hinna träffa hundratals andra hundmänniskor som brinner för just det de tror på och det de håller på med och få ta del av deras erfarenheter.

Och ingen, ingen kan säga att de sitter inne med sanningen. Att plocka lite här och lite där och lägga ihop det till en mix som man tycker passar sig själv och sin hund är väl något som kännetecknar en bra hundtränare. Någon som inte säger att "min väg är den enda rätta" utan som kan lyssna och acceptera och ta till sig och samla på allt som andra säger. Man behöver inte tycka likadant men man kan fortfarande ha enormt utbyte av dessa kunskaper. Och som Åsa säger - kunskap är aldrig tungt att bära. En sån hundtränare vill jag bli.

Dessutom är ju mitt sätt att göra saker och ting på och mitt sätt att förhålla mig till min egen hund ett sätt som är just för oss två. De ståndpunkter jag har med henne kanske inte kan appliceras på den aggressiva rottisblandningen eller den bilvältande schäfern, men jag har ingen användning av metoder som passar på dessa hundar på den individen jag har idag. Men ständig utveckling som hundtränare är otroligt viktigt för mig och kunskapssamlandet pågår hela tiden. Jag kommer aldrig sluta ifrågasätta, fundera och analysera sönder det jag hör (jag lever bland annat med ungefär 100 hundmänniskor 8-17 fem dagar i veckan) och förhoppningsvis kommer det på ett eller annat sätt hjälpa mig att bli en bättre hundtränare i framtiden. Tills vidare kommer man långt med sunt förnuft och att göra det bästa av det man har ;)

Det var lite ventilation såhär på söndagskvällen...

Idag har vi varit lite utomhus. K's husse B fick känna på Lava som fick bita lite. Lava hade milt sagt STÖRTKUL och jag tror B också hade det. Sen fick vi se K jobba vilket var en riktig upplevelse. Det var synd att Åsa och Modde missade den. Han fick också bita lite och sen såg vi på lydnadsträning. Jag håller fast vid min åsikt att han verkar vara en väldigt positiv och arbetssökande hund. Han släpptes ihop med Lava men hon hade fullt upp att leta efter sin leksak som hennes husse kastat upp i ett träd. Under tiden sökte K upp sin husses vänstersida och la huvudet på sned och undrade om de inte kunde jobba lite. En härlig hund.

Efter massa gott fika ihop med Carina som redan har en Wirabruksare men är sugen på en till for K och B hemåt igen. Jag tror inte jag är ensam om att längta tills Lavapavan börjar löpa och han kommer tillbaka igen så vi kan komma närmare dagen då de blivande stjärnorna ser dagens ljus. Eller hur?

http://www.wirabruks.se