Nu är det kväller i Forshaga och två trötta hundar men en ännu tröttare Carro. Var och tränade lite med Börnis vid parkeringen eftersom det inte blev någon ridhusträning för oss. Tränade bollekar, fotposition och kontakt med Askari, håller fortfarande på och pillar lite ute för att lära känna honom och se hur han gör saker och ting. Börnis skrattade gott åt hans fotgående, hon hade aldrig sett en hund trippa så!

Ebba fick göra lite inkallning med ställande och läggande vilket gick dåligt! Usch, jag som hade så bra känsla i det momentet efter helgen... Men hon var allmänt "låtsaspå" idag, gnällde som en tok när jag körde Askari men när jag tog över henne så var hon ändå lite halvseg. Rutan gick bra, hon tog sig in i rutan alla tre skicken även om de första var lite osäkra. Jag känner inte att det gör så mycket att hon går och funderar lite därute innan hon hittar leksaken de första gångerna, självförtroendet kommer byggas upp i och med att hon hittar en leksak varje gång och blir säkrare och säkrare.

Hon fick även gå lite ingångar på plan, fotgående och sättande vilket gick bra! Så nöjd är jag ändå.

Gick en prommis med Börnis och hennes Linus och sen gick vi till mig en stund och snackade skit. Mys såhär på kvällen, men båda var jättetrötta.

Nu ska jag hoppa in i en varm dusch och skrämma bort förkylningen som jag känner blir påtagligare och påtagligare (mer och mer påtaglig kanske det heter?). Hoppas den försvinner till i morgon, annars blir det en lugn dag i skolan för mig. Känner inte för att vara hemma en dag till även om det kanske skulle behövas, det har jag inte tid med.

Vi höres i morgon!

G'natt!

Måste ju prova på det också nu när man har en riktig blogg, dessutom spännande vad folk kommer svara.

Har precis kommit hem från skolan, puh vilken dag!

Kom ju tillbaka rätt sent igår och kunde inte sova riktigt som jag skulle (övertrött) så idag har varit en trött dag.

Har haft Småföretagande och jobbat med bokföring vilket är hur svårt som helst, kredit och debit och tillgångar och skulder och T=S+EK och inkomster som ökar där och minskar där och hej och hå... Förvirrad! Men det är ganska roligt och blir nog roligare när man lär sig.

Annars har det varit en rätt lugn dag tack och lov. Efter hanteringstestet hade jag genomgång inför ett biologiarbete, satt i stallet och jobbade och sen promenad och en snabblunch hemma. På eftermiddagen (förutom Småföretagande) har jag haft prov i djursjukvård på något annorlunda sätt, nämligen i "debattform" där två "lag" skulle ställa frågor och motfrågor om olika sjukdomar och försöka komma fram till diagnoser åt varann. Många skratt blev det kan jag ju säga, det är roligt att släppa loss och bara spela lite teater ibland.

Blir ingen ridhusträning för mig ikväll, är alldeles för trött så det skulle inte bli bra. Försöker ta det lugnt och låta Askari få en liten mjukstart i Forshaga istället, går ut och tränar en sväng med Börnis sen.

Ska försöka plugga lite också, det är hektiska veckor framöver nu. Tre veckor kvar.

So long!

Askari klarade hanteringstestet galant. Inga problem på någon av "momenten" och uppfattade det nog inte ens som en situation värd att lyfta på ögonbrynen för. Någon klappar på en, man får gå promenad, blir uppbunden en stund, går en en promenad till där det står massa folk och sen får man gå promenad med en annan hund som sällskap. Jaha, inte mer med det.

Enda kommentaren från Maria (testledaren) var att han var ruggigt stark! Ja, man ska inte låta sig luras av den lilla förpackningen! :)

Annars har han fått kommentarer som perfekt (behändig) storlek, liten (otillräcklig) storlek, söta öron, vacker mask, gosig, lätt att koppla av, lagom social, härlig personlighet m.m

Han är en ganska go sak som är varmt välkommen till Forshaga och nu alltså även godkänd som "skolhund". 

Gott folk, det är december. Årets sista månad är här. Har vi uppnått våra mål, har vi planerat inför nästa år? Nej, inte än. Fortfarande 31 dagar som det kan hända massor på. Men härligt är det att 2008 går mot sitt slut, man blir lite trött på året efter elva månader... Ska bli kul att skriva 2009 som omväxling, fast jag är inte direkt överförtjust i att skriva nior...

Jag är lite trött vilket antagligen är fullt märkbart... Imorgon är det hanteringstest på Askari och ridhusträning på kvällen (hoppas jag). Spännande, spännande. Ebba och jag ska fortsätta jobba på allt vi gick igenom med Niina, jag är taggad till tusen! Vilket Askari också lär vara, sist han var i ett ridhus va det väl skyddsträning? :)

God natt och välkommen till december!

Idag begav det sig alltså tillbaka till Forshaga för mig och Ebba och första trippen till Forshaga för Askari. Även första gången Askari skulle åka tåg, mycket, mycket spännande...

Kommer till Stockholms central och känner att jag har en väska för mycket eller möjligtvis en hund för mycket (nej, tar tillbaka det, en väska för mycket hade jag) för att klara mig fram till tåget själv. Inte för att jag skulle behöva det heller, min kära sambo tog en svarting och en ryggsäck coh jag tog gulingen och rullväskan och så tog vi oss in i vänthallen för att kolla vilekt spår tåget skulle gå ifrån.

Det första Askari sa när vi kom in var ÅH HERREGUD! Han fick nåt tokspatt av att se alla dessa människor som kryllade runt som myror i en hundstack, så många brukar det inte vara på WBK! Dessutom hade han en rullande väska som jagade honom! Han var ändå cool som få och knallade in på centralen i sträckt koppel och nyfiken uppsyn, men när han fick för sig att han skulle pinka på de fina pelarna så fick Fredrik ta över rullväskan och knata i förväg.

Vi stod en stund på perrongen och väntade innan tåget rullade in. När det gjorde det backade Askari några steg och drog sedan mot andra sidan av perrongen. Men precis när han vänder blicken dit kommer det ett tåg även där, så han sätter sig mitt på perrongen och kollar in i en papperskorg istället. "Syns de inte så finns de inte". Klockrent.

Hoppade på tåget som var smetfullt men jag hade (tack och lov) bokat fönsterplats vid ett "enkelsäte" (två platser). Askari hoppade upp på sätet och jag tänkte att ok, han kan väl få ligga där då. Jag la en fleecetröja under honom (den är inte alls full med hundhår nu...) och sen va han stationerad där hela resan. Flera personer stannade vid vårat säte och tittade på honom och ställde sig sedan längre bak i vagnen. Vet inte om jag ser så farlig ut att man inte vågar fråga om jag kan flytta på hunden eller om det var Askari de backade för (som visserligen såg helt galen ut där han låg och flåsade sådär som bara Askari kan göra). Kråkans bur brukar folk i alla fall inte ha några som helst problem att flytta på utan att fråga ens en gång, men Askari fick ligga ifred på sitt säte ända till Södertälje. Där klev det på en kvinna som frågade om det var okej att jag flyttade på hunden och självklart var det det, trodde jag ja... Askari ville inte bli flyttad på utan la sig istället i mitt knä så pennor och böcker flög all världens väg (tänk er allt detta vilt flåsande också). Ebba stack upp huvudet och undrade vad f-n vi höll på med och kvinnan ursäktade sig tusen gånger och sa att hon aldrig hade frågat om hon vetat att jag hade två hundar och självklart skulle han få ligga kvar om han tyckte det va så jobbigt och hej och hå. Jag lovar Åsa, jag hade verkligen haft ner honom på golvet om inte den här kvinnan hade stått och ursäktat sig och sedan så vänligt satte sig på sätet och sa att "han kan få ligga i mitt knä om han vill"! Så Askari la sig tillrätta mellan oss, hårade ner hennes tröja ("det är lugnt, jag har klisterrullar hemma"!) och dreglade på hennes byxor ("de ska ändå tvättas"!). Hon var väldigt intresserad av den här hunden som såg ut som en korthårig tervuerens och var så gosig fastän han aldrig hade träffat henne förut. Vi småpratade hela vägen till Flen och Askari charmade trots att han inte var i sitt allra bästa charmtillstånd. När hon klev av la han sig tillrätta på sätet igen och folkmängden minskade efter Katrineholm så då kunde jag slappna av, vilket fick Askari att slappna av också. När vi passerat Hallsberg var han riktigt lugn. På det stora hela verkade han inte tycka det var värre att åka tåg än att åka bil, kanske lite konstigare bara. Dessutom klarade han (inte) stresstestet.

Flås-flås-flås-det här är jättejobbigt-flås-flås-ÅH godisbilar!-mums!-tugga-tugga-svälja-mera?-inte-nej, just det, det här är ju jättejobbigt-flås-flås-flås.

Då kunde jag inte låta bli att le åt honom, hur knäppt det än verkade.. :)

Vi överlevde tågresan i alla fall, träffade massa goda vänner i Karlstad som vi snackade lite strunt med innan det var dags att hoppa på bussen till Forshaga. Eftersom även bussen var proppfull med folk gjorde jag det enkelt för mig och lät Askari hoppa upp på sätet igen så jag slapp hålla koll på både honom och Ebba och alla andra femtielva hundar på bussen. Där på sätet somnade han nästan omgående och vaknade bara korta stunder för att småflåsa lite och visa att han levde innan han somnade om.

Nu ser han ut såhär och det rycker och och knycker i benen ackompanjerat av märkliga läten. Jag tror han har de mest märkliga drömmar man kan tänka sig.